Nu har jag tänkt att förklara lite för er hur jag tänker och hur jag mår. Det känns som jag börjar kunna sortera upp mina tankar och igår fick jag också hjälp av kuratorn på sjukhuset med att strukturera och fundera ännu mer. Innan du läser vill jag åter igen påpeka att detta är mina tankar och min väg som du gärna får inspireras av, men den kanske inte är rätt för dig.
I maj 2017 hade Elin varit i sin leukemibehandling i två år och det var sagt att det skulle bli den bästa tiden i hennes behandling. Tyvärr så blev hon istället mer sjuk och fick en allergisk reaktion av sina mediciner vilket ledde till att hon inte alls fick någon bra sommar. Det var hennes tredje sommar i hennes behandling och ingen av läkarna förstod vad som var felet och kunde inte hjälpa oss. Detta innebar ju för oss att vi kunde inte slappna av helt ännu och vi fick fortsätta ”trampa vatten och hålla oss ovanför ytan ett tag till” som kuratorn förklarade.
Det var då jag började känna att jag inte orkade lika mycket och ville vara hemma mer och så blev det. Vi byggde istället vår stora altan och gjorde kreativa saker av tiden som jag och mannen tycker om. Tiden hemma gjorde att jag hann jobba med bloggen, mådde bättre och vardagen funkade ändå okej trots att Elin fortfarande var mycket sjuk. I september började Elin skolan igen och hon mådde så bra av att komma igång och trots alla biverkningar blev livet lite roligare för henne. Jag kände mig också mycket piggare när hon mådde bättre och tänkte att nu är det dags att ta tag i allt jobb som fått vänta under hennes sjukdomstid.
Jag satte igång att maila en massa människor, göra om bloggen, ta mer betalt osv och gick ut med att jag kommer bara jobba med bloggen, tre inlägg om dagen och drog igång en massa nytt. Då kändes det bara bra och jag hade energin just då. I oktober fick Elin sluta med sin behandling en månad tidigare och då gick liksom luften ur en. Nu var det äntligen klart! Jag fortsatte att tro att jag hade ungefär lika mycket energi som förr innan Elin blev sjuk. Då när jag hela tiden ville att något skulle hända, då jag gillade fara runt, ha massor av utmaningar och nya mål. Men nu reagerade min kropp på stress för nu fick den äntligen tid att känna efter och vila. Innan hade vi ju bara trampat vatten och hade inget val. Jag kände ju också att jag är inte samma person som innan cancer. Jag har andra värderingar, drömmar och jag vill inte att livet ska gå så fort.
Jag börjde uppleva i slutet på november och i december att jag inte alls orkade lika mycket intryck och vara ute bland människor. Om jag var på Ikea en dag var jag tvungen att vila en dag osv. Det funkade bra i november när det inte var lika mycket att göra men nu var det december månad med full aktivitet på bloggen och allt annat som händer. Även om jag avbokade massor av möten med människor så blev droppen två helger fulla med aktiviteter som jag trodde att jag äntligen skulle klara av. En julmarknad, en middag, en tjejmiddag osv men det blev för mycket för mig. Jag kände sånt stresspåslag och fick uppleva min första panikångest veckan före jul för nu hade kroppen tid att reagera.
Då förstod jag direkt att nu måste jag dra ner på det som jag inte mår bra av ännu mer, jag måste strukturera upp mer och jag måste få tid att vara hemma ännu mer. Min kropp och min hjärna fungerar på ett nytt sätt och jag måste lära om. Mitt jobb kanske inte ser ut att vara vara så svårt och mycket men det har gått superbra för mig. Månaderna november och december har jag omsatt massor och jag måste lägga mer tid på att ”jobba” och välja vad jag vill göra. Även min man har jobbat mer i december och då har jag även hämtat Elin som jag inte brukar, jag har skött mer ärenden, jag har åkt till affärer osv mer Jag klarar inte av att både jobba heltid och ha en jul med allt vad det innebär utan att dra ner på aktiviteter. Jag måste välja och då är mitt jobb och min familj det som jag mår bäst av och fara runt det som jag mår sämst av.
Man kan säga att allt blev för mycket för julen ger ju extra påslag av allt man ska hinna med och vill göra. Även om jag redan före jul gjort åtgärder så behövde jag ännu mer lugna dagar med pyssel och återhämtning och den tiden tog jag inte. Jag borde ha åkte bort mindre, jag borde jobbat mindre och jag borde gjort mindre ärenden på en dag. tex om jag åker och handlar mat en dag så är det tillräckligt.
Dagen före jul och dessa dagar fram till nu har i alla fall varit väldigt bra för mig. Jag har inte alls upplevt stress osv och nu vet jag att jag har massor av tid hemma. Jag älskar att pyssla hemma och hålla på med kreativa saker och det ska jag fortsätta med, men jag måste se till att ha mindre andra saker att göra och lägga tiden där jag mår bra. Kuratorn sa att hade jag inte haft mitt jobb med bloggen och kunna styra mina dagar så hade jag troligtvis fått sjukskriva mig.
Jag berättade mina tankar hur jag tänker min framtid och kuratorn sa att jag har redskapen redan vad som är rätt för mig, jag ska bara använda dem nu. Jag är troligtvis inne i posttraumatisk stress. Nu ska jag bara ge mig den här tiden och den har jag verkligen nu när det kommer bli mycket lugnare i januari och februari igen. Jag kommer tex boka in dagar hemma då jag jobbar, jag kommer inte åka på saker eller fester osv om jag inte orkar. Jag kommer tacka nej till mycket men också tacka ja till det jag tycker om och mår bra av. För mig är det också så att får jag vara hemma och jobba några dagar så är det inget problem för mig att åka och handla mat en dag. Jag behöver bara mer återhämtning och mindre intryck bland andra människor.
Sedan så är det såklart mycket tankar omkring Elin som vi tänker som jag inte delar här på bloggen i respekt för henne men jag har ju vårdat Elin i flera år. Jag har varit hennes mamma, psykolog, vän, sjuksköterska, lärare osv och nu måste jag våga släppa rollen att underhålla henne och lita på att hon kan vara en hel vecka hemma utan vänner och jag behöver inte underhålla henne. Sedan älskar jag vara med Elin för vi är så lika, allt går så smidigt och vi har så kul tillsammans. Jag har känt att under Elins sjukdomstid så har hon varit mycket ensam och även nu när hon är frisk (alla hennes vänner har ju killar) Men det är bara min känsla och mina tankar. Elin själv trivs med sitt liv och mår jättebra, hon har fullt upp med skolan hon gillar vara ensam ibland precis som mig och hon behöver inte alltid aktiveras eller umgås med vänner. Jag måste tänka om att jag ska inte vårda henne längre, hon klarar sig själv och säger hon att hon är nöjd och mår bra så ska jag lita på det.
Så lite går mina tankar just nu och jag mår väldigt bra just idag. Vi var på bio och stan igår och det kändes som förr. Kuratorn sa just det att jag är på rätt väg, jag ska bara lita på att mina redskap och tankar är rätt och ge mig tid för återhämtning, tid i naturen, träning, umgås med nära vänner och det har jag nu. Jag känner mig så himla glad och lycklig. Jag känner att jag är så på rätt väg och ingen mer julvecka framöver mig med mycket att göra.
När jag vakna imorse så plocka jag ordning överallt, jag har käkat frukost och nu ska jag ut och springa om en stund. Jag känner mig så glad när jag springer, så det ska jag försöka komma igång med lite mer igen.
Ha en bra dag!
Kram Lotta