Jag har gått upp tidigt idag för att duscha och fixa ordning mig. Jag sätter på sommarprat , idag med Jonas Karlsson och dricker mitt kaffe. Pettson är alltid trött på morgonen och vill inte gå ut och kissa förrän vid 9. Idag ska jag åka för att hämta min handväska som vi glömde när vi provkörde bilar och sedan till sålda huset. 

 

Jag ska ställa en flaska bubbel i köket och på kortet har jag skrivet välkomna hem. Så märkligt det är ändå att jag så gärna vill lämna något nu som jag var livrädd för att mista förr. Jag kunde drömma mardrömmar om att mista det huset. Ja i perioder har det varit tufft ekonomiskt och då kunde drömmarna skrämma en att man inte skulle klara av det.  

 

Vi köpte det här huset när vi var 25 och Kalle 26 år, när vi hade köpt lite möbler så var pengarna typ slut och det var bara att jobba och slita för att klara av det, men det var vår dröm. Barnen fick gå i byskolan, våra grannar och vänner som hade barn i samma ålder och hela underbara naturen utanför knuten. Huset var mer än vi någonsin kunde drömma om att äga. Här skulle vi skaffa en familj för våra barn. Då var Elin 9 mån och vi hade inte en tanke på hur mycket jobb och pengar vi skulle lägga på detta ställe under åren. Vi var bara så lyckliga, ett hus med 8 rum, pool och en gammal gymnastiksal. Ja 600 kvm skola, källare, uterum, 1 hektar tomt, dubbelgarage och lite bodar också.

 

För Kalle och mig var allt självklart. Lika självklart som vi nu var klara när barnen flyttade ut. Vi har haft de bästa av stunder i det huset och även de sämsta. Jag har film på alla våra jular när barnen var små, jag har film på födelsedagar osv och alla fotoalbum. Jag fotat mängder med bilder. Säkert 40 album med bilder från tiden och jag har bloggen. Så minnen finns kvar. Fantastiska minnen, jag har älskat detta hus och den här plasten så mycket. 

 

I 13 år har jag dokumenterat livet från det här huset, korten och livet här ifrån blev även mitt jobb. Ni har varit med halva tiden av åren vi har bott där. Jag är en av de första influencerna i Sverige som började leva på att blogga och visa mitt hem, det här huset har varit en viktig plats för bloggen.

 

Men nu är vi klara med det. Efter Elin blev sjuk blev också platsen och huset något annat. Altanen där hon tappade håret, spabadet vi köpte under hennes cancer, rabatten som jag gjorde när hon låg inne i vardagsrummet och fått cellgifter, orangeriet vi byggde för att komma ifrån en stund när vi inte orkade osv. Huset blev inte bara ett glädjens hus längre, det blev mycket förknippat med cancer. Jag tror det var lite då längtan till något annat började....när Elin var frisk igen fanns längtan efter något nytt. Drömmen om ett hus vid vatten.

 

När vi hittade stugan så var det som att börja om, här fanns det pirr över allt nytt, här fanns en plats att landa på, en plats som var orörd, en plats att fly till när det gamla trängde sig på, här fanns sjön och här fanns de nya drömmarna för Kalle och mig och för vår familj. Elin var med oss till stugan när vi skulle kika och hon var bestämd med att det här huset skulle vi köpa, det här var den rätta stugan med sjötomt. Så blev det. Kroppen och hjärnan var slut efter hennes långa leukemi och efter ett år med två hus ville vi inte längre upprätthålla det stora och huset vid sjön blev ett andningshål som vi inte ville åka ifrån. 

 

Kl 12 idag lämnar vi över nycklarna till nya ägarna, känner oss så tacksamma över tiden som varit men är också väldigt, väldigt nöjda och glada att få bara bo här nu. Visst kan vi känna en viss vemod att denna tid är slut, men när man inte orkar och vill längre så finns det ingen annan som vill göra det åt en. Det finns ingen som ville ta hand om vårt stora hus och den trädgården när vi inte längre orkade eller ville ha. Barnen var inte intresserade att städa alla rummen, eller trimma allt eller klippa gräs varje vecka osv så alla var med på att vi säljer även om det såklart känns.

 

Allt har sin tid, tiden som vi aldrig får tillbaka och nu skapar vi framtid utifrån dem vi är nu. Inte 25 år  längre och med två barn som flyttat hemifrån. Det kommer bli så bra för oss alla. Kalle och jag är väldigt lyckliga och nöjda. 

 

Hej då huset, tack för alla år. Du har varit fantastisk

 

Kram Lotta