Hur ska jag börja…..Det har varit en tuff tid. I flera år har min Philip haft det jobbigt med psykisk ohälsa. Jag har ju skrivet ofta här att vi har det tufft men kan inte berätta, Philip har inte velat det och jag har respekterat det. I perioder har man inte märkt så mycket och det varit bättre, men sedan har det funnits många stunder när jag varit riktigt orolig och ledsen. Kalle och jag har mått så dåligt för det här, försökt att hjälpa till och haft kontakt med honom varje dag men det är svårt att hjälpa någon som inte till en början vill bli hjälpt eller inte berättar vad som händer inombords.
Att växa upp i dagens samhälle kan vara tufft, det händer saker på vägen som jag inte ingående kommer berätta om i detta inlägg men som har lett till att Philip inte mått bra de sista åren. Han har stängt inne mycket och haft svårt att prata om allt, kommit in i fel vanor och tankesätt som inte är han. Han har tappat bort sig själv. Åren går och tillslut växer allt inombords som en tickande bomb.
Nu har min älskade son jobbat mer och mer på sitt mående det sista halvåret. I olika faser med terapi och annat och med små steg har han tagit sig framåt och tillbaka för att må bra och för att få vara den fantastiska person som han är. Han är en underbar människa, med så mycket driv och passion för saker han gillar. Alla som känner honom vet han är världens snällaste, lagar världens godaste mat, duktig på odla, lätt att lära sig nya saker, spelar gitarr och älskar göra andra glada. Den Philip ska få komma fram och lysa igen och nu är det hans val att dela den resan. Ni är många som följer Philip som känner mig och jag har inget att dölja så jag vill även skriva om det här.
Jag är så otroligt stolt över honom som så modigt nu valt att börja prata om sitt mående. Philip jobbar mycket på sitt mående nu på olika sätt och att psykisk ohälsa ska kunna vara något naturligt att prata om, något som händer och rör oss alla. På lördag ska han gå en promenad som han kallar 50.000 steg mot ett bättre mående.
Jag stöttar honom i allt jag kan och också varit den jobbiga mamman som säger saker som är jobbigt att höra för att han ska komma framåt. Nu är vi på väg framåt och jag vet att den här resan framåt genom att prata om det som hänt och våga stå upp för hur man mår kommer leda honom på en ny väg i livet. Till er alla er andra som har barn, ungdomar, vuxna barn som inte mår bra vill jag bara säga vi är många som upplever samma sak, i alla familjer. Vi är mänskliga och vi har kraften inom oss att läka och bli hela och behöver ta hjälp för att orka och komma vidare. Ensam är inte stark.
Jag är ledig idag så jag hinner skriva lite mer till er då. Man måste ha tid för att hinna tänka en tanke klart och för orden ska komma ner på pränt. Jag brukar försöka dela mina erfarenheter om livet här, mitt liv som inte ser ut som någon annans men kan vara till hjälp för någon annan. Jag får nya följare på blogg och instagram som ställer frågor så idag skriver jag lite mer till er.
Många frågar mig hur jag har kunnat komma tillbaka från min utmattning. Jag skulle vilja säga att jag är inte tillbaka utan jag är på en helt annan väg, en helt annan Lotta med helt andra värderingar och tankar om livet. När jag var runt 40 så ville jag så mycket, jag hade så mycket energi och drömmar. Genom bloggen kunde jag processa och förverkliga dessa och leva det liv som jag längtande efter då.
Då ville jag bli hon som tränade, som reste och upplevde, drev eget företag, vågade göra galna saker, ha ett fint hem. Jag ville gärna identifiera mig med henne, kvinnan som hade en sommarstuga på kusten som hon åkte till på helgerna. Jag längtade så mycket efter att bo vid vatten. Hon var var väldigt mycket, orkade väldigt mycket och hade ett jäkligt kul liv. Så blev det också i många år och så levde jag och strävade efter att vara den sortens kvinna.
Efter Elins leukemi trodde jag att jag var samma person. Att jag bara kunde hoppa på det livet igen men allt var annorlunda. Jag var annorlunda, Kalle var annorlunda, barnen hade blivit äldre och gått igenom en kris tillsammans och jag och Kalle var helt slut på energi. Men det förstod vi inte då utan långt senare. När vi kom hit till nya huset så föll allt och allt kom på löpande band. Posttraumatisk stress, utmattning, depression osv Jag vet när jag var som mest sjuk och varit inlagd på sjukhus och kom hem så sa jag till min dotter Vad ska vi göra nu? Hon säger …vi ska inte göra någonting. Min hjärna och kropp hade varit i högvarv så många år så jag förstod inte någonting. Jag måste ju göra någonting, det hade varit så mycket stresspåslag i så många år och jag hade alltid varit på väg.
Jag hade också sådan otur att träffa på den där coachen i allt, som använde fruktansvärda metoder, som hade följt mig länge och som utnyttjade min situation till att synas själv. Det är en egen liten historia, men det var då jag föll in i den där djupa depressionen som jag också lyckades vända.
Å hur vände det? När det var som värst så hade jag Kalle här hemma som tog hand om mig varje dag. Han jobbade hemma och såg till mig så jag kom upp och åt osv. Sedan åt jag också medicin ett kort tag för att få lite hjälp på vägen. Först fick jag fel typ av medicin så jag blev bara sämre och sämre sedan när det blev rätt började det äntligen vända. Tack vare Kalle som tjatade och var på sjukvården. Jag har min kära man att tacka för så mycket, hade jag inte haft honom vet jag inte hur det hade gått. Jag hade också skapat mycket oreda under min depression och gjort många människor ledsna på ett sätt som inte är jag och med metoder som den så den där ”coachen” ledde mig in på. Allt det var jag tvungen att bearbeta genom psykolog och försöka reda ut.
Men sedan började det egna arbetat att hitta mig igen, den nya Lotta som jag blivit efter cancer och som jobbat för mycket under och Elins leukemi. Vem var jag nu? Jag fann henne igen genom att ge mig tid att bara vara, acceptera att jag var sjuk, bearbeta det som hänt men också förstå att lycklig och må bra blir man genom de enkla sakerna i livet. Jag bär redan på allt som jag behöver inom mig, jag ska hitta vem jag är nu genom att aktivt jobba med mina tankar men också genom att få vara sjukskriven och inte prestera. Jag ska inte vilja vara någon mer än mig själv.
Under min utmattning hade jag slutat umgås med så många människor för jag inte orkade men nu kunde jag börja vara social igen små stunder. Jag tog tag i samtal, sa förlåt och fick råd av min psykolog hur jag kunde gå vidare. Jag skaffade mig nya intressen som kören och keramiken och när jag blev ännu bättre skaffade jag mig ett nytt jobb. Jag bearbetade elaka påhopp och kommentarer som jag fått genom åren från mina läsare. Jag förstod att jag kan göra allt men in mindre skala men i små steg. Jag har lagt mycket tid i min trädgård, i naturen och med promenader och samtal med mina närmsta vänner och jag har ältat och pratat om ALLT med min bästa Kalle.
Den stora resan har varit att känna inåt. Vad orkar jag och vill göra nu? Vilka vill jag umgås med, vad vill jag göra ? Den stora lärdomen är att jag kan skapa ett liv helt utifrån mina/våra önskningar och inte vad samhället säger är ett rätt och lyckat liv. Eller vad mamma tycker, eller titta hur andra människor lever.
Vi kan bo i en stuga, vi behöver inte umgås med alla människor för den energin har jag inte längre. Jag hittade tillbaka till det vardagliga och enkla. Små saker som ger trygghet och glädje och lämnade den där Lotta bara strävar högt och vill mycket. Hon fanns heller inte längre kvar och jag vågade ta steget att börja om fast det fanns människor som inte ville vi skulle flytta.
Livet har gett mig många erfarenheter och att börja om vid 50 år på en ny plats, med ett nytt tänk, med att äga mindre, göra mindre och bara ha det vanliga omkring sig har gjort mitt liv så enkelt och skönt. Jag har hittat mig igen, det jag gillar, det som gör mig glad och den jag vill vara och har ett mycket rikt liv men mycket mindre på sätt och vis. Jag har lärt mig att säga nej, säga ifrån och accepterar inget som skaver. Jag har en helt annan acceptans, jag behöver tid och vet att en utmattning tar tid och det blir aldrig som det var förr igen. Men. Livet blev så bra, så himla bra och jag är så tacksam att livsglädjen kom tillbaka igen. Jag älskar att vara jag igen och jag orkar duger, så jäkla bra! Livet blev något helt annat och väldigt bra.
Tack till er att ni finns med på min resa genom livet, nu ska jag fixa ordning mig här och till stan
Kikar in men vill bara berätta att jag är sjuk, 39 graders feber inatt så slut som artist kan man säga.
Kom hem och skulle vara ledig men istället är det viloläge. Jag är sjuk så sällan så inget synd om mig, bara att vila och sova så blir man pigg igen. Sonen fick först, sedan jag och nu mår Kalle dåligt. Man kan tro det är covid för det sitter lite på andningen känner jag.
Kalle fixade grillat när jag kom hem och igår var sonen här och gjorde tre rätters så ätit gott har jag. Igår köpte vi linoljefärg och lite annat så vi kan fortsätta med bygget men nu får det vila lite.
Elin och jag är så nöjda med vår födelsedagsfest. Det blev så mysigt och att vi kunde vara i trädgården. Jag fyllde 50 år i februari och Elin fyllde 25 år i april men det fick bli en sommarfest.
När 45 personer dundrar in i trädgården känner man wow så många vi blev. Räcker maten, har vi tillräckligt av allt och ja det hade vi 🥰 när de står där borta så blir man så glad av att se alla.
Fest med släktingar och mina/våra närmsta vänner för sedan fick vi inte plats mer än så.
Våran Philip lagade all maten. Han är så duktig, men vill inte vara med på bild så mycket. Jag sa en pastasallad och en bulgursallad, melonsallad osv Så säger han vad jag ska köpa så fixar han maten. Ska se om jag kan skriva ner lite mer vad han hade i en annan gång, men han får till så goda smaker.
Den minsta i familjen på Kalles sida kom, han är ju allas gullegris.
De tre minsta på min sida hade ett eget litet kalasbord. Hur söta 🥰
Elin dansade dansen drömmen om Elin, precis som hon gjorde med Erik när vi gifte oss. Då var hon lite mindre bara .
Fika hade vi såklart med tårtor och kakor av lite olika sorter. Både svärmor och mamma hade bakat.
Å här har vi både mamma, bonuspappa, min svärmor och farfar och pappa. Det här är ju så härligt för oss att alla kunde komma.
Philip han är så duktig på att göra folk glada, sjunger och fixar. Elins pojkvän hjälpte oss att bära bord osv. Alla behövs för man ska orka och det här fina gänget får jag snart åka till Kroatien med. Så tacksam för min familj.
Vi fick så mycket fina presenter. Jag glömde fota alla presenter men det här var bara en del av allt.
Vår trubadur spelade långt in på småtimmarna. Vi är så tacksamma och glada att det blev så fint väder och allt gick så bra. Nu latar jag mig och nästa vecka ska jag jobba 4 dagar i klädaffären igen. Ikväll regnar det och jag ska leta bikni till vår resa.
Skönt att sitta en stund ikväll för det har det inte blivit så mycket denna veckan men nu är festen klar och jag är så stolt och glad att jag klarade det och allt gick så bra.
Jag har inte glömt bort er men men min helg ha varit så rolig och skön så det blev ett sent blogginlägg idag. I fredags var jag och firade min svärmor. Kalle har jobbat borta i 2.5 vecka nu men på väg hem men jag träffade släkten och mina barn som var där.
Sedan har jag vattnat en hel del så allt ska ta sig som jag planterat. Jag är bortskämd med att min man vattnar och lagar mat ,men jag har klarat mig bra tycker jag. Inte så noga med mat när man är ensam.
I lördags sjöng jag med min älskade kör och då kom mamma, bästis , bonuspappa och så Elin och lyssnade. Det var så roligt att sjunga och extra kul med fullsatt kyrka.
Min bästis är en av de finaste människor som finns. Så klok och varm och vi har känt varandra och varit närmsta vänner sedan vi var små.
Elin och jag satte oss på bryggan på kvällen och åt plockmat, sedan gick vi in och tittade lite på Wahlgrens värld innan vi somnade.
Idag började vi morsdag med att Elin la ut världens finaste reel på instagram med vad hon tycker om sin mamma. Känslosamt när man gått igenom så mycket och är som bästa vänner.
Efter frukosten väntade lite utflykt.
Vi åkte till Valö där det var en liten hantverksmarknad och öppet för lunch för dagen för sommarsäsongen.
När vi hade varit ute och gått med hunden var det dags att träffa mamma och fira morsdag med konsert. Mamma älskar fart och fläkt och roligt att träffas två dagar på raken.
Bästa bonuspappa som ställer upp och alltid är med. Världens bästa är han också precis som mamma.
Vi hade köpt biljetter till Peter , Bruno och Matilda i Tidersrum kyrka och det var magiskt bra. Min son var också medbjuden men han är inte lika intresserad av en heldag med sin mamma och utflykter och konserter men vi sågs ju i onsdags och i fredags 🙂
Nu har jag landat här hemma med djuren och ska lata mig lite. Jag har två veckor till som jag ska jobba av saker här hemma i företaget. Det är ju så fint väder bara så man vill helst vara ute så mycket som går.
Igår hade jag en sådan fin och härlig 50 års dag. Blev väckt och firad med paket, blommor och frukost och det bästa att ha familjen omkring sig.
Elin hade fixat en så vacker blombukett som hon bestämt hur den skulle se ut.
Det har varit så skönt att få ha semester och ledigt med familjen och få återuppleva allt här uppe som vi även gjort när barnen var små. Vi bor i Tandådalen Solbacken View och har hyrt en lägenhet som är jättefin med braskamin och bastu.
Alla åker slalom och alla ni som kör slalom med familjen vet ju hur kul det är att göra det tillsammans. Sedan har vi lite olika energi så då sätter vi oss utmed en husvägg och tar en drink eller så går vi hem och vilar oss osv.
Ni är så många som skrivet till mig och jag har blivit så firad. Tack snälla till er alla, jag känner mig så tacksam och glad 💕
Igår var vi i hundfjället och åt lunch på Pontus. Det blev buffé och ett glas bubbel.
På kvällen var vi på Harrys och åt mat så nu har festat ordentligt och jag hade en sådan toppendag.
Jag fick en resa av familjen och ett smycke, så när det passar framöver bär det av till varmare breddgrader.
Åter igen tusen tack för alla era hälsningar. Ni är så snälla och fina 💕.
Idag behövde jag en dos av längtan. Längtan att sitta i vitsippor, se glittrande vatten, sol, blommor, alla ljud, grön gräsmatta osv.
Det är något speciellt att ha härliga saker framför sig och längta. Jag skulle säga att jag är ganska bra på att vara i nuet, men för den skull är det inget fel att längta. Längta efter sina barn, eller värme eller en upplevelse eller vad det nu kan vara. Vi behöver lite av allt. Vi är bara människor med känslor.
Kalle och jag har pratat lite mer så vi ska försöka sätta fart att bygga garderober i gästrummet. Mäta och fixa själva så vi kan få in allt som står både på golven och bakom sängarna. Få in kläder, kuddar och täcken, resväskor osv. Jag vill egentligen inte sätta för min fina tapet men vi behöver förvaring.
Nu ska jag sätta fart här och packa ner julen klart, jag ska fixa naglarna.
Jag brukar inte visa familjebilder här på bloggen så ofta men nu får ni se några enkla mobilbilder bilder från vår helg. Mamma hade gjort smörgåstårta så vi samlades igår hemma hos dem för att sedan åka till kyrkan tillsammans i min gamla bygd.
Man värdesätter verkligen de där stunderna när vi ses för det blir inte så ofta, men snart kommer brorsbarnen och sover här på deras höstlov. Det är tradition.
Min fina bonuspappa Bernt blev Årets Västra hargare framröstat av bygden och han är så värd det. Han ställer upp och ser vad som behöver göras och så bryr han sig om människor. Han har alltid tid för samtal, skickar ofta meddelanden och omtyckt av människor. Han är duktig på att säga snälla saker. Han sprider så mycket glädje omkring sig.
Sedan bar det av till nästa kyrka för att sjunga med kören och vara med på skördemarknad. Jag kände mig så rik att få ha flera ställen som ändå känns som hemma. Jag och min bästis vi åker nästan alltid till vår gamla by och ut och går där. Jag ska hem till mamma och bonuspappa idag igen en sväng och sedan gå med min bästis och så lite ärenden.
När jag kom hem från kören hade Kalle gjort köttgryta och blomkålsmos. Vi hann inte få in rutorna i växthuset men allt är fixat nu för att sätta dit dem så jag hoppas vi kan sätta dit dem i början på veckan. Det hade varit skönt att få tätt nu när hösten är här.
Nu blir det frukost med Kalle och när jag kommer till stan blir det en vända runt på lite ärenden, ska in här till Rusta, Plantagen och kanske köpa några träd som var halva priset på. Vi får se vad jag hinner med. Imorgon blir det jobbdag hemma igen så då får jag en dag med lite intryck.
Igår när jag kom hem från jobbet så var alla barnen här, ja de får heta barn fast de är vuxna och inte bara mina barn utan Elins pojkvän och mina barn. Vi lagade mat ihop och Elin och jag satt och kollade på Drömslottet på svt play på kvällen. Killarna är mest på sjön och fiskar så alla håller på med sitt.
Jag har tyvärr inga fina bilder att visa för idag har vi varit och köpt en cementblandare och sedan har jag fixat naglarna så dagen har gått undan. Vi försöker ju komma framåt med växthusbygget men vi har mycket annat roligt också bokat.
Nu har jag packat för Stockholm. Jag har varit väldigt dålig de sista gångerna jag varit i Stockholm. Jag var ju där som jag upplevde att jag ”gick in i väggen” och gjorde hjärnröntgen när jag senare förstod att jag var hjärntrött. Stockholm har inte funnits på kartan för min del de senaste 5 åren för det har var varit alldeles för livligt för att orka men nu är det dags. Men nu när sonen bjöd mig kändes det roligt att få göra någonting med honom och nu orkar jag.
Imorgon tar vi tåget upp och sedan blir det räkbåt och hotell med Philip. Det ska bli så roligt. Jag har inte packat någon klänning, får bli byxor för det ska vara lite kyligare.
(randig tröja här, stickad tröja här, brun blus här, svarta och beiga byxor här , vit blus här)
Ha det så bra så skriver jag igen när jag är hemma🌺
Vi har hjälpts åt på alla håll att styra upp lite överraskningsfest för Kalle för han har ju fyllt 50 år ( i mars) och fest tyckte han inte att han skulle ha men det tyckte jag. En fest med konsert skulle passa bra, så vi började med att träffas på gården där Kalles föräldrar bor och där finns det en stor lada med loge som är inred som festlokal.
Kalle blev så glad att se alla i familjen samlade och allt var fixat så ingenting behövde han tänka på mer än att gå runt och prata och umgås med alla.
Elin och Karl hjälpte till att duka och sonen och hans kompisar fixade maten. Philip och jag var och handlade allt och planerade maten och det gick så smidigt. Philip är ju så duktig på mat så han stekte och marinerade kött och oliver och sedan gjorde Kalles mamma tårta.
Jag har företagskort så jag kan handla mat genom grossist och det var ju toppen när man ska ha lite större förpackningar.
Festen blev så himla lyckad och alla var på så bra humör och det var jättefint väder och väldigt avslappnat och kul. Jag är så glad att våra föräldrar kan ha fest tillsammans med alla syskon och våra barn osv. Vi kan umgås med Philips kompisar och många känner varandra och tycker det är roligt att ses igen osv.
Kl 20 fick Kalle veta att vi var ett stort gäng som tillsammans skulle gå på Gyllene Tider. Min man älskar Gyllene Tider så ni kan ju tänka er vad han dansade och sjöng på den konserten ( ni kanske sett min instagram)
På kvällen åkte vi till hotellet och sov och imorse när man vakande var man kanske inte lika pigg. Jag var nykter men man känner sig nästan bakis ändå efter en sådan där dag och kväll.
Idag har alla meddelanden trillat in efter hur roligt alla haft och då känns det extra kul. Jag är glad att vi kunde ha fest för andra och att Kalle fick en sådan rolig kväll med de närmsta. Nu ska vi vila upp oss här hemma imorgon och börja med växthusgrunden och sedan är det dags för en jobbdag för mig. Nästa vecka väntar två resor för mig så nu väntar mycket kul.
Ha det bra 💕
Kram Lotta
Nyheter från Blommingville kopp här, skåp här, fat här,
Nyheter kläder klänning här, tröja här , snygg jeansklänning här
