Jag har funderat lite sista tiden när jag varit ensam om att sköta huset här hemma när min man varit borta och jobbat. Jag tycker om att slita med min kropp. Jag har burit ved, skottat, eldat, lagat mat osv..och jag gillar det, fast jag varit sjuk. Jag tycker om att jobba med kroppen. Jag vill inte att andra ska skämma bort mig..jag vill klara mig själv.
När jag startade mitt företag hade jag en deal med min man att inte bara ”ha kul”, utan även kunna tjäna de pengarna jag gör på förskolan ( min man är en ”vanlig arbetare” på Saab..varken ingenjör eller chef) . Jag beslutade mig för att jobba dubbelt..i motvind är jag stark! Jag skulle visa både honom, mig själv och andra att det går..jag kan. Han har ställt upp med allt runt omkring, stöttat och hjälpt och haft barnen när jag varit borta och gjort reportage och fotat familjer.
När jag tänker efter har jag varit så hela mitt liv..min man med. Jag/vi har kämpat och slitit för att komma dit jag/vi vill. När jag jobbade i butik i Linköping så parkerade jag bilen långt utanför staden och gick varje dag för att få några extra kronor över för parkeringen var så dyr. Jag insåg snart att så ville jag inte ha mitt liv. Jag började plugga på universitetet och läste på komvux samtidigt och jobbade på helgerna i butiken..samt hade små barn och det gick.
Jag vill bara säga att det går..om man är inställd på att kämpa, slita och jobba för det man vill så går det. Ingenting är gratis i livet. Dagarna med min man är inte alltid topp..livet är ingen dans på rosor..men med kämparglöd och en inre styrka att våga, vilja och att hoppas så kan man alltid uppnå en del av det man önskar.
Så ni som ser på min blogg bara som ett rosa moln..jag har inte fått så mycket gratis i livet..jag har skapat min egen lycka, jag har inga föräldrar som ger mig pengar utan mer av sin tid. Mitt motto är inte att ha fina saker..jag vill bara leva utifrån mina drömmar och skapa ett liv som jag trivs med.
Har ni börjat med julklapparna..vi har börjat fylla skafferiet..barnen blir alldeles tokiga av att titta in där och jag med:)
Kram Lotta
Det är nästan så man tror att fingrarna slinter på tangenterna när man beställer ibland.. oj…blev det så mycket..hur gick det till ????:-) Det ska tråkigt nog betalas också. Numera kan jag handla lite i mitt företag. När jag fotar och stylar går det åt en del rekvisita. Men jag försöker att tänka mig för, jag
Nu väntar en dag med städning och två snorisar här hemma..så bäst att väcka den snoriga maken och be om frukost. Eller är det den bloggande frun som borde bjuda den sjuka mannen?? *ler*.