Hälsa

Harmoni

 
 

Det är måndag och jag vaknar upp med ett mörker utanför vår lilla stuga, tänder lampan i sovrummet och tar upp datorn i sängen för att skriva till er. Min känsla just nu som jag vill dela med mig av är, harmoni. Jag mår så himla bra. Jag har det så himla bra .

 
Jag vill dela den tanken och den känlsan med er för de senaste två åren har varit så mycket annat i känsloväg än där jag är nu. Jag hittade tillbaka och känner mig så oerhört lycklig. Åren efter Elins cancer satte spår i min kropp och när jag ville fortsätta leva som jag gjorde innan så var det stopp. Det är 4 år sedan jag för första gången kände att jag mår inte bra efter det som hänt. Det är två år sedan som jag gick in i min utbrändhet ordentligt. Jag besökte akuten och läkare för hemska smärtor i huvudet, men ingen kunde finna var det var. 
 
Nu kan jag se allt så klart och tydligt. Nu när jag vet vad jag varit med om, fått acceptans och ändrat mitt liv till den jag är idag. 
 
 Men…mitt liv just nu…..harmoni. Jag är klar med månadens stora jobb och nu kan jag bara göra mina blogginlägg och pyssla och hitta på andra saker för att visa er. Ingen press och ingen stress. Jag har fint i min trädgård, mitt hus är litet att städa, företaget går bra och jag har trygg ekonomi, jag har mycket fritid ( mina barn har ju flyttat) jag har en mamma som accepterat min och sonens flytt ( det var svårt för henne, men nu har vi gått igenom det). Jag kan träffa vänner en dag eller en kväll, jag klarar att åka iväg en natt med Kalle, mina barn har det bra och mår bra, jag kan dricka ett glas bubbel utan att kräkas,  jag orkar med att umgås med mina barn en helg, jag kan springa 2 km, jag behöver inte sova dagtid lika ofta, Kalle och jag och djuren älskar vårt nya liv osv Det är så mycket som lämnat mina axlar som jag burit på och inte orkat med som nu är borta. 
 
Det är mycket som jag inte kan göra än, men jag tänker inte på det. För jag är så oerhört lycklig över att inte ha isande huvud, att inte behöva gå ifrån, att kunna titta i datorn på kvällen, att inte ha huvudvärk, eller isande ögon, eller förlamande trötthet osv Jag saknar inte det som jag inte kan göra för jag är så glad av allt jag kan göra. Jag måste varje dag och vecka planera noga för att må bra men det gör jag.
 
Mitt liv är äntligen i harmoni. Tid att få leva igen. Utan stress, utan att må dåligt , utan att ha för mycket att göra utifrån den jag är idag. Jag har det så bra och här ska jag vara nu. Jag vet att jag aldrig igen kommer bli den jag var, jag vill inte dit. Nu är jag här och här vill jag stanna i mitt lilla liv med så mycket tacksamhet och glädje för allt jag har nu. Nu ska jag bara bli ännu starkare tills nästa kris i livet kommer, för det gör de alltid. Men jag ska vara stark både själsligt och fysiskt då. Jag har gjort så många förändringar för att komma hit och må så här och jag är så himla lycklig. 
 
Idag ska jag på gymmet och träna rehab för min axel, det blir kul. Sedan hem och sätta upp sista blomlådan. 
 
Ha en fin dag
 
Kram Lotta 
 
 

Jag skaffat mig andra rutiner och ett liv som passar min hjärna just nu

 
 
Morgonen, bästa tiden för mig nu man är hjärntrött. Ja nu orkar jag mer och mer men på kvällarna är det ingen ide att prestera eller göra någonting annat än att vila. På morgonen är jag som bäst och så dagarna nu kan jag göra lite vad jag vill utan trötthet men på kvällen då vill jag bara lata mig. Som arbetslivet ska vara kanske. Lata sig för mig betyder inte att sitta still. Utan att inte prestera. Bara göra det man vill, det är lata sig.
 
Jag är så van att jag satt och jobbade på kvällarna förr. Redigerade alltid bilder, gjorde blogginlägg, svarade på mail när alla andra satt vid tv:n eller på sina rum. Jag tänkte aldrig på att det var jobb för det har alltid varit så roligt. Jag förstått nu efteråt att jag jobbat för mycket. Jag har pressat för hårt när livet var kämpigt med cancer osv. Det är så mycket som inte syns här på bloggen och jag har alltid kört hårdare när någon har sagt ”gud vad skönt du har det som bara går hemma”. Jag har varit starkast när jag fått  motstånd, när livet är tufft, när andra inte tror man ska lyckas osv Då har jag lagt i en extra växel för att motbevisa dem och så har jag tillslut omsatt 1.5 milj ”bara på att gå hemma”.
 
Men nu har jag lärt om. Jag har inget att bevisa längre, jag är inte intresserad av att göra karriär, eller vara duktig osv Jag är bara intresserad av att njuta av livet, leva i nuet. Ge min hjärna snälla och fina tankar och vara i det här livet och ge mig det bästa jag kan som jag tycker om. Det är bra för mig att jag inte kan leva som förr för jag har gett mig något mycket bättre nu, något snällare med en helt annat inställning. Inte för att det var fel då, för jag var stark då, men nu ska min hjärna aldrig mer behöva pressas så där.
 
 
 
Så hur tänker jag…. Jag tänkte dela de tankarna här för kanske hjälpa någon annan som också lider av utmattning
 
Först och främst har jag gett mig tid, det betyder att jag inte behöver jobba lika mycket, bokar inte lika mycket saker, gör inte lika mycket saker, åker inte omkring lika mycket, har inte lika stort och lika mycket att sköta osv. Tid att välja vad jag vill göra så att jag skapar lugn i min hjärna.
 
Rutiner. Jag har aldrig varit så bra på att planera mina dagar. Jag har levt väldigt mycket i nuet men att bara göra det jag tänker. Jag har alltid haft mängder med energi, fått mycket gjort och haft ett inre driv som tagit mig framåt. Så kan jag inte leva inte längre. Jag har inte samma driv och energi. Jag måste vila mer, ge mig återhämtning, så rutiner är viktigt för mig. Jag går upp och städar en stund, sedan jobbar jag vid datorn, sätter igång med att fota eller planera kampanjer, jag går ut eller åker och fixar några ärenden, träffar en vän osv , på kvällen vilar jag med att göra vad jag vill och går och lägger mig tidigt.
 
Återhämtning. Ett ord jag inte behövt tänka på så mycket innan men är oerhört viktigt nu. Jag måste ofta sova en stund på dagen, jag måste planera min tid noga så jag får tid att vara hemma om jag varit på middag, jag måste få tid att bara sitta och glo lite, titta på sjön osv . Återhämtning just nu är som bäst när jag är ensam eller med min man. Jag har svårt för sociala saker för det tar tyvärr min energi även om jag älskar mina vänner och släktingar osv , så jag måste välja vad jag ska göra så det inte blir för mycket intryck. Jag måste ta många små pausar. Tacka nej till saker för att öppna upp till annat som ger återhämtning och ro. Sömn är otroligt viktigt, får jag sova bra blir allt lättare. Utomhus eller i skogen är den bästa platsen för mig. Mår alltid bättre när jag utomhus. 
 
Planering. Jag planerar min vecka noga, jag planerar min dagar mer noga. Allt för att orka mer och kunna vila hjärnan mer. Jag behöver många dagar som är blanka i kalendern för då mår jag som bäst och blir mer kreativ och lycklig. Helst vill jag inte fota jobb på helgerna, vill att helgerna ska bara vara mer fria. Blogginlägg och instagraminlägg men inte massa att prestera.
  
Andas. Att djupandas har blivit väldigt viktigt för mig. Låter så konstigt att man ska behöva tänka på sin andning men det har hjälpt mig oerhört mycket. När jag känner att någonting känns jobbigt då djupandas jag. 
 
Släpp tanken. Jag har mycket tid att gå i mina egna tankar. Det är lätt att gå och älta saker. Att släppa en tanke är oerhört skönt. Bara ta fingarna mot huvudet, dra ut tanken och släpp den. Bryt och göra någonting annat. Ljudbok/podd har varit skönt för mig på senare tid för då får jag lyssna på någon annan istället för att tänka själv, men i början var jag så dålig så då ville jag inte ha några ljud alls. När hjärnan är trött i utmattning då far tankarna runt utan stopp, men ju mer och mer man får vila kan man börja sortera sina tankar och släppa dem. Natthiko har också lärt mig orden ”tro inte på allt du tänker ”.
 
Jag tycker varit viktigt för mig är att  sänka kraven, att inte titta bakåt och jämföra sig. Tro att man ska bli den man varit . Jag orkar inte och vill inte göra lika mycket längre. Jag är inte lika pedantisk, jag är inte intresserad av samma saker som förr  osv. Tillåta sig att ändra sig och inte sätta någon prestige i att visa sig duktig och tro att man måste bli den man varit. Att sänka kraven är att lära sig att man inte hinner allt som man kanske gjorde förr. Saker och ting kan faktiskt vänta tills en annan dag. Hälsan går först.
 
Det sista är att vara snäll mot sig själv. Att försöka vara lika snäll mot sig själv i omtanke som man är mot sin familj eller sin bästa vän. Att inte bry sig så mycket om de där extra kilona, eller dammet som ligger i hörnen osv Utan att klappa sig på axeln och säga att man är tillräcklig. Att inte ta sig själv på så stort allvar. Att man gör så gott man kan och det är gott nog. Man har ett enda liv som går så fort, så det gäller att ta hand om det livet.
 
Ja det är lite så här jag funkar just nu….
 
Kram Lotta 
 
 
 

Ta bort hormonspiralen

Innehåller Reklamlänk Åhlens, Lexington, Ellos mfl
Nu är det en vecka sedan jag tog bort min hormonspiral, å livsglädjen är ännu mer tillbaka. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men jag har haft som ett lock av typ en nedstämdhet hos mig. Det har lättat nu efter hormonspiralen kom ut. För mig har det varit positivt att jag tog bort den. Efter allt som jag har gjort för mitt mående , så är även detta ett steg som gör mig friskare.
Jag satte in spiralen i maj för två år sedan när vi köpte stugan och under hela denna tid har jag känt är något konstigt som inte stämmer. Det började såklart på hösten när min utmattning startade också. Jag har haft min posttraumatiska stress, min hjärntrötthet mm så jag har inte riktigt veta vad som är vad.
Men har jag känt mig lyckligare sista dagarna, jag ser allt det där vackra igen, känner mig lugnare, glädjefylld. Inte haft de där vallningarna, eller konstiga fladdrande inombords som gett mig nästan lite stress. Jag mår helt klart bättre.
Man säger det tar ca 1 månad att bli av med allt i kroppen, men jag mår redan bättre. Jag borde tagit ut den där för länge, länge sedan men ser framåt nu. Jag är i stugan nu i många dagar och känner mig så oerhört glad och lycklig över vårt fina hus, den här platsen. Strålande sol idag här och jag möttes av sol både inne i huset och på sjön.
Ha en fin kväll. Imorgon kommer de för att kolla på att koppla in tvättmaskin
Kram Lotta

Min utmattnings olika stadier

Jag gick och tänkte på en sak som jag ville dela med er, detta är bara mina tankar och min erfarenhet och inte byggt på någon typ av forskning men så här upplever jag mina stadier av utmattningen med posttraumatisk stress och hjärntrötthet. För mig har det varit så här och jag vet och tror att detta är individuellt och olika för alla. Jag har ju haft en ganska pigg kropp, en del blir ju sängliggande och kommer inte upp alls och där har jag aldrig varit. Utan min trötthet har ju suttit mest i hjärnan men även kroppen har ju sina trötta dagar såklart.

 ****

Innan min dotter blev sjuk så upplevde jag att jag kunde göra allt som jag ville eller önskade, jag kunde bli ”vanligt stressad” men jag hade redskapen att ta hand om mig och visste vad jag behövde och blev aldrig sjuk av stress. Jag var duktig på att leva i nuet och ta en sak i taget, planerad noga och hade en livsglädje som var naturlig för mig. Efter min dotters sjukdom så var det som att min hjärna hade skadats av att vara i psykisk stress så lång tid och så jobba samtidigt. Eftersom jag inte förstod att jag skulle bli så sjuk och inte förstod vad jag skulle drabbas av så fortsatte jag bara utifrån den stressnivå som jag tålde innan och från den energi och den person jag varit + allt jag upplevt med att ha den dottern i cancer.

När man är frisk och lever sitt vanliga liv så tar man så mycket för givet, det fick jag ju första gången känna på under min dotters sjukdom när hon inte klarade av att äta, duscha, gå på toa, ta sig upp på sitt eget rum osv. När man är sjuk så blir livet väldigt begränsat och det kan vara svårt både för sig själv att förstå, erkänna och för andra att förstå att man inte kan leva som man tidigare gjort. Att man inte klarar av eller kan leva upp till att vara den personen som man varit. Man sätter sig själv i försvarsställning och upplever mycket som hot för man inte orkar allt som tidigare. Det som man tidigare bara kunde skaka av sig, som andras åsikter om mitt liv, blir stort och jobbigt att tänka på och man orkar inte stå upp för sig själv och ältar saker om och om igen.

Första stadiet som jag upplevt att vi ska klara av är just detta, som är så naturligt när man är frisk. Att klara av att gå upp ur sängen, klä på sig, laga mat osv Detta stadie har jag klarat av ganska bra. Jag har däremot vaknat av att må psykiskt dåligt så tankarna bara snurrat runt, runt och jag har ältat saker och haft mycket smärtor av olika slag. Jag har mest mått dåligt över de krav som jag upplevt att samhället ställer på mig och jag förväntar mig att jag ska klara av och att andra inte förstått hur sjuk jag var i början och jag själv inte visste vad jag drabbats av. Detta tog mycket kraft och energi och tid för mig att reda ut.

Nästa stadie för mig är att klara av att jobba, åka och handla, sminka sig, umgås med sin familj osv Detta som vi också gör naturligt i en frisk vardag. Jag var ju så sjuk så jag klarade inte att titta i telefon och datorn mer än några minuter när jag gick in i väggen och kom till akuten var starka lampor hemska. Min kropp kunde inte hålla temperaturen och jag var iskall runt huvud och ansikte, händer osv

Sminka sig var absolut inget jag brydde mig om och det tog för mycket kraft och energi att göra sig fin, umgås med familjen var ganska svårt då jag behövde vara mycket tid själv och lätt fick huvudvärk av minsta lilla. Jag orkade inte sitta med i samtal och lyssna. Åka till affären var superjobbigt. Kunde må dåligt i flera dagar innan jag skulle iväg att hämta paket på posten. Planera vad man skulle handla, vem man kunde träffa och så veta att man skulle ligga i migrän när man kom hem. Åka hemifrån över huvud taget var ganska mycket oro och typ ångest och något jag fortfarande får jobba på mycket.

Tredje stadiet för mig har varit att komma lite längre stunder utanför sitt hem eller bjuda hem människor till mig. Att kunna träffa en kompis på promenad, att kunna gå på en tjejmiddag, åka och handla en sak i en stor affär , gå ut och äta eller att bara åka och hälsa på sina föräldrar. Detta har jag fått begränsa massor då jag mått superdåligt av att vara borta. Min hjärna har helt enkelt inte orkat med allt surr, alla intryck, ljus , samtal osv Jag har haft fullt tillräckligt med att bara klara av min enkla vardag och lite jobb. I början fick jag migrän av minsta lilla och mina migräntabletter var fel så kräktes massor dem och så alla biverkningar med isande ögon, huvud osv Att få stanna hemma och bara klara sin vardag var det bästa en lång tid, innan jag kunnat göra lite mer av detta som jag längtar efter och älskat. Jag har heller inte orkat bjuda hem människor. Bara tanken att städa, planera mat, åka och handla och göra iordning sig har stressat mig enormt mycket.

I det sista stadiet upplever jag en rastlöshet kommit krypande och ha framtidsdrömmar. Att vilja  skapa nya intressen, att vilja utvecklas som person, att se en ljus framtid osv. När man är sjuk finns inget sådant alls. Då vill man bara isolera sig en stund och få vara ifred och vila från intryck. Jag har haft jättestort behov av att få ladda, vara själv och sedan kunna komma ut och göra någon sak då och då. För att komma till detta stadie måste alla de andra stadierna vara tillgodosedda en längre tid för att orka hit. När jag klarat av att gå upp, göra mig ordning, åka bort utan att bli sjuk så har även en liten rastlöshet kunnas kännas av eller längtan efter komma ut.  Nu längtar jag efter framtid igen och vill utvecklas.

 ****

Nu upplever jag att jag pendlar mellan dessa stadier beroende på hur mycket jag orkar och hur jag mår. Allt detta fanns per automatik när jag var frisk men nu får jag varje dag känna efter hur jag mår och tänka över vad jag kan klara av vecka för vecka. Jag är fortfarande i ett läge där jag inte klarar så mycket press att prestera på tid, att träffa mycket människor eller fara omkring. Jag kan göra nästan allt jag vill nu, men inte så ofta och inte hela tiden. Jag behöver ofta ta en paus från omvärlden, jag behöver ofta djupandas, vila osv men jag behöver också få känna framtidstro, träffa en vän, åka till en affär och leva lite som vanligt osv. Så fort jag gör lite för mycket så måste jag boka in mindre en längre tid. Nu har jag tex klarat av att ha visning under tidspress, fixat hela huset, varit hos mäklaren, träffat köparna osv så nu måste jag ta litet steg tillbaka igen. Men skillnaden nu är att jag behöver ofta inte så lång tid att ladda för jag har ju ändrat i stort sett hela mitt liv efter att må bra efter min utmattning.

Jag har en acceptans nu, jag är snäll mot mig själv och mitt 2021 är mitt år att bara bli starkare och starkare. Jag skäms inte, jag är stolt och glad över mitt liv. Jag har gjort allt jag kan för att må bra. Jag har följt mitt hjärta och jag kunde inte planera för min dotters cancer utan fått lära mig hur jag ska leva efter allt vi varit med om. Jag har tagit reda på vad jag lider av och gjort någonting åt det. Jag tänker ha det bra och inte be om ursäkt för det, jag tänker inte jobba mer än jag behöver och jag ska bara ge mig allt jag kan för att känna mig lycklig och stark inför framtiden.

Jag känner mig inte ledsen för det vi varit med om, jag känner igen sorg över att jag varit/ är sjuk. Jag har ändrat mitt liv för att leva utifrån den jag är nu och vill vara framöver. Jag känner mig faktiskt väldigt tillfreds och lycklig och jag är på väg i mitt 2021 på en ny väg där jag känner mig nyfiken vad livet har att erbjuda oss i framtiden. Det ska bli så spännande att få fortsätta se vart vägen leder oss fram.

Kram Lotta

Bra hälsa både i nutid och inför framtid

Förstår ni så fort åren går. Ni är flera som frågar hur det går med min hälsa, inte min utmattning som jag haft utan träning, kost och vikt. Jag började med min hälsoresa som jag kallar det 2013, det är alltså 8 år sedan nu. Jag började träna och äta Lchf, ganska strikt första året och sedan började släppa lite mer. Jag gick ner till 60 kg och minskade 18 kilo om jag inte minns fel.
När Elin blev sjuk 2015 så vägde jag 62 kilo och tänkte att nu rasar allt som jag byggt upp sista åren. Nu kommer allt jag gjort gå åt skogen och jag kommer gå upp allt igen, sluta träna osv. Men under Elins sjukdom fortsatte jag att träna men släppa lite på det strikta Lchf. Jag kunde inte alltid äta så när jag bodde på sjukhuset och jag mådde så dåligt psykiskt från och till så träningen var inte alltid lätt att få till. Jag fortsatta ändå med att springa en del och att träna styrka och gå med vänner.
2019 köpte vi stugan och jag hade haft en ganska tuff arbetsperiod och även tiden efter leukemin så jag fick först posttraumatisk stress och sedan hjärntrötthet. På hösten 2019 sprang jag inte längre, men var fortfarande ute och gick med vänner och försökte tänka på kosten. Jag hade gått upp ca 6 kilo sedan Elin var sjuk och jag hade svårt att hitta energi och styrka att ut och springa igen. Jag tappade motivationen då och min hjärna var fullt upptagen med så många tankar och så många biverkningar som oroade mig.
2020 bestämde vi oss för att skaffa hund och börja att ut och gå mer. Jag började också igen att tänka lite mer på vad jag stoppar i mig och nu har jag en vikt på 64.6 kilo ( är 157 cm lång) , det betyder att jag gått upp 2.6 kilo sedan Elin blev sjuk men framförallt har jag tappat en del i styrka och flås. Jag är nog ganska stark trots allt och kan bära och slita ganska hårt som jag tex gjort till städningen av vår gård till försäljningen och jag och min vän går en dag i veckan ca 7 km och så alla promenader med hunden och med Kalle och jag är 6 år äldre .
Min hälsa och mitt mående är viktigast för mig, ja att alla ska må bra och vara friska är såklart viktigare men efter det är det viktigast att jag ska fortsätta att bli frisk. Eftersom jag inte velat träna i grupp mer utan kunna åka till stugan som jag vill så la jag ner x-fiten och tyvärr slutade jag också springa under min hjärntrötthet men jag fortsatte med att gå mycket och röra på mig på andra sätt.
Så nu fyller jag 47 nästa vecka och Pettson fyller 1 år och vi ska börja springa lite tillsammans. Nu när jag mår bättre och Pettson börjar bli stor och jag ska flytta så ska vi fortsätta våra promenader såklart, ibland kanske jag tar på mig springskorna så vi springer lite. Jag kanske tar mig ut på egna rundor framöver och jag ska fortsätta ut och gå med mina vänner och Kalle. Jag funderar på när vi bor i stugan att börja träna mer styrka eller börja på någon gympa osv. men jag vet också att jag får mycket träning i min trädgård och att aktivt röra på mig med hunden osv.
Är det någonting jag lärt mig så är det att vara stark i både kropp och själ när krisen kommer så är det oerhört värdefullt. Att kunna se glädje och positivitet när livet är som värst, att vara stark så man kan lyfta en annan person och  kunna ta hand om sig själv. Så för min egen del så handlar min hälsa både och mig och om andra i framtiden. Jag vill ut i naturen, jag vill röra på mig, jag vill ha en vikt som jag trivs med, jag vill jobba med mitt mentala , jag vill få endorfiner , jag får umgås med med min man och vänner under våra promenader osv
Att jag gjorde ett avbrott från mitt gamla liv 2013 gör än idag att jag mår bättre. Jag fick andra vanor, jag fick annan tänk omkring hälsa och jag började tänka på mig själv på ett annat sätt. Jag är inte lika hård mot mig själv längre, jag är inte perfekt på något sätt. Jag försöker bara följa det som händer i tiden och jag vill försöka stå stark när nästa kris kommer för det gör de alltid. Jag har valt bort mycket saker jag åt förr, jag äter mindre på en dag osv och jag rör mig mer. Ingen strikt Lchf men jag jag äter inga onödiga kolhydrater som smörgåsar, dricka, pasta osv i mängder som jag gjorde förr. Jag äter allt som det bjuds på om jag blir bjuden av någon , men annars håller jag mig ifrån snabba kolhydrater och socker så mycket jag kan.
Ja det var lite om min hälsoresa, vi får se lite hur jag tänker framöver…..
Kram Lotta

Rörelse och kost

Annonslänkar Ellos, Jotex och Åhlens 
 
Nu ska vi lata oss igen, man latar sig efter jul så mycket att man blir trött på att lata sig och sedan går vi. Promenerar en massa. Jag var ute imorse och gick med min vän det var så mysigt och skönt. Samma sak imorgon igen. Ut och gå och jag älskar det.
 
2021 ska bli hälsans år, precis som 2020 men jag ska försöka att aktivt röra på mig mer igen och äta lite bättre. När jag var dålig var det svårt att hålla allt uppe, då låg fokus på att bli bra mest mentalt och ta reda på vad jag led av men jag har slarvat mycket med kosten och inte sprungit.   
 
 
Nej mer långa promenader, mer tänka igen omkring kost och komma ut och springa. Pettson fyller 1 år i början på februari och då vill jag gärna kunna springa lite med honom. Börja lite försiktigt. 2020 blev det inte alla många springrundor. Men nu är jag starkare igen mentalt och längtar efter mer rörelse. Men att gå mycket och äta bra är det viktigast för mig. 
 
 
Har man hälsan så kommer allt annat lite automatiskt men man måste jobba på det hela tiden. Ingen drar en ut en ingen tränar åt en osv man måste själv varje dag göra ett aktivt val för att må bra eller bättre. När jag har rörelse i livet så blir jag också lyckligare. Förstå mig rätt att vila osv också är vikigt men hjärnstark tänker jag på. Motion och träning stärker din hjärna och jag vill bli stark eller starkare och mer i den form jag var i före Elin blev sjuk. 
 
Nej nu ska jag och Elin kika på någon film. Vi har varit ute och gått med Pettson
 
Kram Lotta 
 
 
 

Jag har lagt på fårskinnsdynorna HÄR och det blev så bra

 
Bord HÄR (på rea nu ) 
 
Stol HÄR 

När man är hjärntrött räcker inte en helg

Jag är sminkad så sällan så jag tänkte vi kan väl börja med en piggbild 🙂 Elin och jag skulle fota för Cancerfonden häromdagen så vi köpte samma tröja, ja den bilden vi tog får ni se på instagram i veckan.
Idag har jag massor att göra här i stugan, jag är lite av expert att lägga jobb på hög nu för jag prioriterar att vara ledig på helgerna. Vilken helg så mysigt vi haft! Kom hit typ helt dränerad i huvudet och batteriet slut och nu har det fyllts på lite igen.
När man är hjärntrött räcker inte en helg. Jag skulle kunna vara här i flera veckor nu känner jag innan jag är påfylld. Allting tar så mycket längre tid för att man ska orka lite annat än sitta i skogen (då pratar vi inte om pyssel hemma ute och inne utan sociala saker) Jag har ju ändå kommit till en gräns när jag känner att jag inte behöver ladda lika länge, men det går ju ändå inte jämföra hur det var var innan jag blev sjuk. Om jag någon gång blev trött i huvudet under Elins behandling så behövde jag bara gå ut några timmar så var jag pigg igen. Men huvudet utsattes av så mycket stress under så lång tid så nu kan inte batteriet ladda så fort längre. Nu behöver jag tid, massa tid. Jag vill så mycket, men just nu går det inte. Tankarna är som seg kola vissa dagar.
Acceptans. Jag är sjuk. Jag har den tiden och så en dag i taget. Idag ska jag prata med min psykolog som jag har i det program jag genomgår efter ett barns cancerbehandling. Jag mår inte dåligt psykiskt längre, men behöver mycket tid i lugn miljö.
Jag återkommer senare med mer inlägg.
Kram Lotta

Träningen, går den åt skogen?

Hur går det med träningen, går det åt skogen? Ja kör inte x-fit längre, ett beslut som känns bra då jag inte vill passa tider och kunna åka mellan mina hus som jag vill. Jag har heller inte sprungit på länge, det känns som jag kan ta upp det när jag vill men inte riktigt haft behov av det.
Jag rör mig väldigt mycket i min trädgård som är stor hemma och är jag i stugan har jag jobbat med tomten och kört så många kärrar av makadam, jord osv Men sedan har jag haft mycket trötthet i hjärnan, inte i kroppen för jag är har en pigg kropp men en trött hjärna efter min posttraumatiska stress så jag har valt att inte köra för hårt och så har jag varit lite lat eller bekväm eller vad man ska kalla det. Jag får ändå ca 10 tusen steg då jag är hemma, fast lite mindre nu när jag har hundvalp.
Så jag har valt sista tiden att bara ut och gå med mina vänner och jobba i min trädgård. Jag håller vikten och jag rör mig hela tiden och det får vara bra så just nu och jag äter en del kolhydrater då min son eller man lagar all mat här i huset och jag äter det som bjuds. Så ingen strikt Lchf just nu och ingen hård träning.

Ikväll blir det promenad med min bästa vän Maria, vi brukar gå ca 7 km i veckan, förra veckan blev det nästan en mil och snart blir det långa promenader med min hund när han han blivit lite större.

Nu får ni ha en bra dag
Kram, Lotta

Datortomografi i Stockholm

Nu väntar en dag i Stockholm, det blir spännande att se hur det går med alla intryck idag. Min hjärntrötthet är inte så förtjust i allt som händer , men jag mår mycket bättre nu än förra gången jag åkte med barnen. Då hade jag så mycket besvär i ögonen. Det har jag fortfarande, men jag har droppar nu som gör att det känns lite bättre. Läkaren sa att jag hade väldigt torra slemhinnor.
Jag har fortfarande en brännande/isande känsla på sköldkörtel, jag har superkall näsa, händer, fötter, det gör ibland ont ut i trumhinnan. Jag har inte lika mycket isande huvud och inte undertemp och inte lika ont i ögonen, så det är lite bättre.
Jag tror inte det kommer synas något på datortomografin, jag tror fortfarande att det är något med sköldkörteln fast det inte syns på proverna än. Det finns många sådana fall där man kan gå länge med inflammation på sköldkörtel utan det syns på prover. Men jag är tacksam att jag får kolla upp detta nu. Sedan har jag ju min utmattning i kroppen efter Elins cancer och den får jag tänka på varje dag och rätta mig efter. Jag ska besöka tandläkaren också så det inte är någon amalgamförgiftning, symptomen man kan få av amalgamförgiftning och det jag har haft är i princip samma symptom och jag ska fundera på min hormonspiral om den ska ut. Har ju inte varit lika glad efter den kom in. Satte in den i maj och i juni började alla mina besvär och konstiga symptom.
Ja vi får se. Det har varit bättre dagar nu och om jag är ute känns det mindre. I vilket fall ska jag ha en mysig dag. Jag gillar ju åka till en storstad med tåget en dag och bara gå kika på det jag gillar utan krav och det ska jag göra idag.
Kram Lotta

Stockholm 2 timmar sedan akuten

Jag kom till Stockholm med barnen idag och vi skulle gå lite själva före lunch men efter två timmar isade det så mycket i mitt vänstra öga så jag stod inte ut. Hela huvudet gör ont, inne i typ hjärnan, svårt att förklara. Gråtande ringde jag till mina barn och sa jag måste hem, jag måste till akuten. Ni får åka hem själva. Det har blivit bara värre och värre sista dagarna.
Jag hann in på svensk tenn och köpa ett fat som jag velat ha och så köpte mig en fin julklapp. Jag brukar köpa något varje år för jag jobbar med mitt företag. I år blev det en liten plånbok från Louis  Vuitton. Jag köpte väskan som jag älskar när jag fyllde 45 som jag använder jämt och nu har jag önskat mig plånbok nästa gång jag besöker Stockholm.
Jag kom med ett tåg redan 12.25 hem till Linköping och där stod Kalle och körde upp mig till akuten. Då släppte allt och vad jag grät i bilen till akuten. Det är något som inte är som det ska och jag har väldigt svårt för ljus och det isar i mitt huvud, hörselgångar och hals. Mina ögon spränger. Doktorn var så bra, en ung fantastisk kille som hette Rakeeb 🙏🏻 som tittade mig in i ögonen , lyssnade och frågade. Varför har du inte varit här tidigare? Jag har ju varit på akuten i Motala en gång , men då var det ju bara migrän. Då sa de också att mina pupiller är olika stora osv men kunde inget göra, på vårdcentralen fick jag inte komma på 3 veckor och min privata doktor har tagit prover som är bra.
Han gjorde en massa neurologiska tester men fann inget akut farligt som han kunde hjälpa med direkt men han sa att vi måste starta en utredning och då blir det på vårdcentralen. Jag har ju en privat doktor nu så imorgon får jag ringa honom och har en tid på tisdag så han får börja skicka remiss osv och få scanning av huvud, till ögon osv.  Jag har fått inflammationshämmande medicin ikväll ifall det är någon inflammation i hjärnan och jag tycker det är bättre med isandet i ögat.
Nu ska jag sluta och gå och lägga mig. Datorn funkar ganska bra en liten stund så här men telefon är värre. Sedan sa han också till er som pratar om el osv att har man fotofobi med ljus osv så drar pupillen ihop sig, mina gör tvärtom. De blir superstora.
I vilket fall så vill jag bara berätta att nu ska jag ta hand om mig, äta starka tabletter några dagar och snart börjar jag få utredas med scanning av hjärnan, ögon m.m Jag känner mig inte rädd eller så, utan mest bara glad att akuten sagt att jag inte ska få gå så här med. Någonting är konstigt att det sitter troligtvis neurologiskt, ja vi får se hur det går.
Ta hand om er
Kram Lotta