Tankar om livet

Innehåller annonslänkar

Jag fortsätter att dela lite inlägg här som jag skrev förra veckan. Under åren här på bloggen så brukar jag skriva om oss och hur jag tänker jag tänkte jag skulle dela ett sånt inlägg med er. När jag börjar skriva till er så vet jag aldrig vad som kommer ut i skrift men för mig är det nog en del bearbetning av livet som har delats här. Att sätta ord på mina tankar och känslor har hjälpt mig genom åren men också i delar av livet varit lite tufft när man inte orkat men vetat att man måste fortsätta för annars dör en blogg lätt ut.

Kalle och jag har varit tillsammans i 33 år nu och det känns som vårt förhållande har gått i olika perioder/stadier genom livet. Vi är liksom samma grundperson som när vi träffades men ändrat oss genom livet. Jag har blivit lugnare och Kalle har blivit den som istället kör på lite mer. Förr var det han som uppmuntrade mig att våga köra på med mitt företag och nu är det han som reser mer i jobbet osv.

Som människor och par har vi också förändrats mycket genom åren och det vi tjafsar och bråkar mest om är att Kalle tycker jag är en slarvig person och att Kalle kan kommentera småsaker. Ni som läser här ser kanske inte det men jag är en hejsan hoppsan person med saker och Kalle är mer noggrann. Kalle gillar struktur och rutiner. Han duschar tex alltid på morgonen fast han jobbar hemma. Jag är mer en sådan som sätter upp en tofs i håret på med lite smink och så en raggardusch om det skulle behövas. Det är inte så skitnoga i mitt liv men att vara i rörig person ställer också till det mycket för mig.

Kalle vill ha ordentlig mat och jag är en sådan som glömmer bort att äta när jag är själv. Sedan är jag mer ordningsam på andra plan. Jag vill ha ordning i tex boden och där städar aldrig Kalle och jag vill ha ordning i skåp osv men sedan om jag inte lägger ner tandkrämen i lådan är skit samma för mig. Ja ni fattar.

Efter Elins leukemi har vi tillsammans ändrats mycket. Antingen går man isär för man inte orkar eller så växer man ihop ännu mer. Vi växte ihop. Våra olikheter var en perfekt match när Elin var sjuk. Kalle hade koll på alla mediciner och biverkningar och långt innan saker hände med Elin så visste Kalle var det var. Jag var den som försökte hålla humöret uppe hos alla och se till att alla mådde bra. Det var tufft som högkänslig kan jag tänka nu för det var många som mådde dåligt oh ta hand om.

Efter allt som hände såå förändrades vi. Saker som känts viktigt tidigare var inte viktigt längre. Vi kände oss ännu tightare som familj och oskiljaktiga. Jag hade sett Kalles sorg och kärlek till familjen och han hade sett min. Livet förändrandets och ur cancern blev mycket inte så ”skitnoga” längre. Efter min egen utmattning blev det ännu tydligare vad det är vi mår bra av.

Vi letar ofta lycka långt där borta efter nästa jobb, nästa partner, nästa mål osv När vi är unga så har vi hela livet framför oss i allt som ska hända. Men efter Elins leukemi förstod man att det som gör att vi mår bra är det enkla och det vi tar som självklart. Att vi har varandra och får ha vår vardag. I början var det svårt för mig som alltid fått kickar av alla nya mål och drömmar.

Nu behöver jag inte så mycket för att må bra, inte Kalle heller. Min hjärna orkar väldigt få intryck och utmaningar och jag älskar ett vanligt liv med det enkla. Mina människor omkring mig, vårt hem, trädgården, kören, mitt jobb osv. När man tittar på forskning så är det just de här enkla sakerna som gör oss lyckliga. Eller som Björn Natthiko sa ”Gud gömde den dyraste av alla juveler där hen visste att du aldrig skulle leta, i din egen ficka” Att vi alla går och bär på vår egen lycka hela tiden och om vi avskärmar oss lite mer från sociala medier och håller hjärtat öppet för mirakler så har vi det inom oss. Hjärnan har inte koll på om du reser utomlands eller får sol på en klippa i skärgården. Du kan känna lycka och lyckokänslor av små saker hela tiden.

För det är väl ändå lycka och glädje vi letar och vill ha i livet. För oss fann vi den i att ha familjen och i att ha det enkla omkring oss. Att minska på ägodelar att ha en bod på 7.5 kvm istället för en skola på 600 kvm . Att äga mindre för att kunna njuta mer.

När vi flyttade så var vi överens om att att njutning kommer före det praktiska för livet är så kort och vi kan bli sjuka precis när som helst. Så att bygga ett växthus och en bastuflotte gick före tex garage, tvättstuga och större badrum.

Det bästa som hänt genom åren är att vi acceptera varandras olikheter på ett annat sätt, vi drar inte igång bråk utan istället tonar ner, vi går inte igång lika mycket på småsaker. Sedan brukar Kalle kunna hetta till om saker går dåligt när han bygger osv men det går fort över och jag fortsätter ta sönder saker för jag är disträ men det är ingen fara med det osv

En av sakerna jag tror vi är väldigt bra på är att vi pratar. Vi pratar om alla känslor som pågår exakt hela tiden. Det har vi blivit bra sedan sedan Elin var sjuk. Vi stänger inte inne saker utan tar tag i känslor direkt. Det har räddat oss många gånger men kan också ibland vara jobbigt för vi ältar precis allt. Vi har olika kärleksspråk. Jag säger saker till kalle genom tal, du är duktig, snygg, snäll osv och han visar genom handlingar. Men jag får höra ofta ”jag älskar dig”. Vi har roligt tillsammans, just för att vi uppskattar varandra så mycket. Vi jobbar på vårt förhållande varje dag och trivs så bra i varandras sällskap.

Kalle är min allra bästa vän och man. Det kommer aldrig kunna bli en enda dag för mycket honom. Han ger mig den bästa lugnet och ser alltid till att fånga in mig när det behövs. Numera är det nästan han som vill mer och ha mer tokiga drömmar än mig. Livet är inte lyckligt och glatt hela tiden, de djupa jobbiga tankarna och stunderna finns här varje vecka men vi lär oss hantera dem.

Livet är allt som jag brukar säga ❣️

Ha en fin dag, det ska vi ha

Kram Lotta

Sköna fritidskläder här och här

Innehåller annonslänkar

Det har regnat, hurra så härligt och jag tar mig tid att sätta mig här i köket och skriva lite mer till er. Den här veckan har jag velat få ut alla plantor och så hinna vattna så allt håller sig och blir friskt. Jag ha tagit mycket tid till hjärnvila. Hjärnvila för mig är att ge mig tid till det jag tycker om och göra det i min takt. Sedan sover jag och mediterar om jag är trött en stund på dagen.

Jag tror min läkare på sjukhuset skulle vara stolt över mig nu. Mitt liv nu är så lite prestation, mindre jobb, så mycket mindre att ta hand om men för den skull massor växter, plantor, jobb och träffa människor men i en takt jag orkar med.

Jag skulle velat ge den där Lotta för några år sedan en kram. Hon som kämpade så hårt med att jobba under hela cancern för jag hade ingen lön och så dålig sjukersättning. Hon som gjorde ”karriär” och köpte sig ett fritidshus och sedan skulle sköta allt och få in alla pengar så det nya huset kunde betalas.

Jag skulle ge henne kram och säga att man kan tacka nej till saker som man inte orkar med längre och som inte är jag. Jag var så trött och utbränd och vågade inte tacka nej eller säga ifrån, men jag förstod inte då. Mitt liv blev som en torktumlare. Nu lever jag och är mer den som jag var när jag fick barn runt 30 år. När allting bara var kul, rullade på och kändes lätt.

Jag försöker hitta den där Lotta som sjöng i kör, som plockade buketter, som fixade och gjorde fint hemma, hon som tyckte om sig själv både som skitig och finklädd, som inte brydde sig om några extra kilo, som älskat göra saker med familjen och umgås med släkt och vänner , som varit nyfiken och vågat pröva nya saker och inte brytt sig så mycket vad andra ska tycka och tänka osv

Att gå ner till botten och vända var fruktansvärt men kunskapen nu om hur jag vill leva och vad som är viktigt på riktigt är en helt annan. Jag hörde i en podd där man sa …”vad skulle du äga och göra om ingen annan såg vad du gjorde” ? Den meningen var så bra. För där är jag sann nu. Jag lever det liv jag vill ha för min/vår skull. Det var några år efter Elins sjukdom som jag kom i fel riktning. Jag var i så mycket stress då så jag kände inte av, jag hade levt i så mycket prestation och stress så länge att jag visste inte längre vad som var normalt och vad som var jag.

Men nu känner jag mig pirrig för livet. Så mycket roligt som väntar där framme igen. Det vi ska fixa med här hemma, se mina barns framtid, resor vi kan göra igen och saker jag vill lära mig som inte lärt mig än. Om jag får barnbarn i framtiden så har jag bilden klar att bara få vara den där trygga och närvarande mormor/farmor och visa allt fint med naturen och livet. Jag vill hinna umgås med mina föräldrar och svärföräldrar så mycket som går innan det är försent.

Jag vill resa mer framöver, lära mig nya saker, hinna upptäcka mer i vår vackra natur här i Kinda. Det finns så mycket jag är nyfiken på. I höst ska jag vara med i en föreläsningsgrupp och i sommar ska jag gå på yoga en dag i veckan när jag känner att hinner och kan. Men så fort det blir för mycket saker och jag inte känner att jag orkar eller vill så säger jag ifrån, utan lägga dåligt samvete i det.

Men…Nu längtar jag efter min Kalle som jobbat borta i 2 veckor . I helgen ska jag umgås med Elin, mamma och bonuspappa och bästis kommer på min konsert och idag ska vi fira svärmor som fyller år så jag får en fin helg. Men på måndag får jag troligtvis hem min älskade man som längtar efter mig och djuren och se allt jag pysslat med när han varit borta. Allt är roligare när Kalle finns här hemma, men jag har inget problem med att vara själv.

Klänning förra årets modell här

Tack för att jag får dela mina tankar med er, det känns så viktigt att göra det. Jag vet och ser er alla som kämpar med saker, relationer osv i era liv. Hur ska man få ihop allt? Jag vill bara säga till er att det finns så mycket man kan ta bort i livet som man inte behöver för att få vara i kärnan, i det som är viktigt på riktigt och för att orka. Sedan går livet i perioder. Ibland är det så tufft och man befinner sig på botten, men det betyder inte att det alltid kommer vara så. Bättre dagar kommer.

Ha nu en toppenbra fredag 🌺

Kram Lotta

Så snyggt picknick porslin här mugg här skål här och assiett här

Så många fina klänningar här, här , här och här

Innehåller annonslänkar

Våra gäster har blivit sjuka så idag blir det att gå ut lite och så fixa bokföringen som jag kan ta med imorgon när jag ska träffa min bästis. Jag har kvar min revisor som jag hade på mitt gamla ställe där jag bodde.

Idag tänkte jag vi kunde prata lite om klimakteriet och lite andra tankar om livet. Jag äter inga mediciner, tar inga hormonpreparat eller plåster eller vad det nu kan vara. Det enda jag tar någon gång är huvudvärkstablett för jag har fortfarande lite ont i nacken av frozen shoulder i båda armarna eller om jag blir för trött och utsätts för stress då får jag migrän.

Jag vill inte tillsätta någonting i kroppen som jag någon gång kommer ångra, sedan kan man ju aldrig säga att tex cancer osv kommer av det men jag har gjort det valet att jag vill så långt jag kan inte ha några mediciner eller preparat av något slag. När jag får klimakteriebesvär då kan jag snällt klappa mig på axeln och säga att idag känner du dessa vallningar som nästan kan ge lite lätt ångest en kort stund men det är okej. Jag vet att många kvinnor behöver hjälp och gör andra val men jag har gjort detta valet att försöka vara utan preparat. Behöver man mediciner för sjukdomar så är det såklart en helt annat sak, men jag har kunnat välja bort det nu när jag är frisk. Jag sover bra, jag svettas inte så mycket längre osv och min mens har varit borta i flera år nu och jag fyller 50 om en månad.

Men den största delen av dagen mår jag väldigt bra. Jag jobbar väldigt mycket med mitt mindset och tänker ofta på att ge mig alla de sex substanser på olika sätt. Genom att vara medveten på vad jag behöver och förstå att tankarna styr vårt mående så går det göra mycket själv. Jag var långt ner i det svarta hålet och vände, så sjuk av min utmattning och den psykiska stress som jag hade efter dotterns cancer, för mycket jobb och den den ”coach” som kom min väg som inte ville mig väl. Jag kan se nu att jag var i psykisk ohälsa en lång tid tillsammans med min utmattning som ofta går hand i hand. Jag fick tillslut hjälp, åt medicin ett år, gick till psykolog och jobbat aktiv med olika saker för att komma tillbaka.

Nu är mitt liv fyllt av saker och händelser igen som förr fast i en mycket mindre skala. Jag mår väldigt bra igen men jag känner av klimakteriet genom att få värmevallningar, svettas på natten, att inte ha samma energi, genom att få jobba mycket med mitt mindset osv Ältande över att inte räcka till, över att inte vara som förr, att inte se ut som förr har osv har försvunnit. De tankar som upptog mycket av min tid under min utmattning när jag inte orkade vara den jag varit i hela mitt liv har istället blivit snälla tankar och sunda tankar. Hjärnan har en förmåga att tänka om, men man måste träna hjärnan i nya tankebanor och eftersom jag mått väldigt bra förr så var det kanske lättare för min hjärna att komma tillbaka till sitt mer glada och positiva mindset.

Tankarna har istället byts ut av acceptans, av trygghet , nyfikenhet att göra förändringar, att duga som jag är nu, lära känna nya människor, sänka kraven, tempot osv. En sak är tex mer och mer sluta jämföra mig med alla influencers i en sjuk värld där det perfekta ska göra att du är en bra person och det finns tusentals människor som jobbar med det jag gör. Mitt jobb är svårt men jag tar det inte så på så stort allvar längre, jag har inget behov av att göra karriär, att bli något eller tjäna pengar. Jag har hittat de små sakerna som gör mig glad och jag försöker vara i nuet mycket mer och lägga bort telefonen. Om mitt jobb som influencers inte fungerar kan jag gärna jobba på Ica eller vad som helst, jag har upptäckt att mitt jobb i klädaffären med en vanlig lön med vanliga arbetstider gör mig väldigt lycklig. Jag tycker om att vara i ett sammanhang, att vara igenkänd lite är bara kul och om jag möter någon av er så säger jag bara ”hej, vad kul att du läser min blogg”

Det som varit, har varit bra och fint och det som är nu är också bra och fint. Livet ändrar sig och jag har landat på en mjuk och snäll plats i livet.

Nu när jag skriver till er och tittar ut så snöar det massor. Det ska bli promenad med hunden i alla fall och sedan ska jag jobba inne. Att ha saker att pyssla med som tex tillverka ljus, min trädgård , växthus osv gör mig frisk.

Ha en skön och fin dag ❣️

Min supermjuka tröja här och kjol här

kan jag verkligen rekommendera. Superhärligt set att ha både hemma och på jobbet.

Innehåller annonslänkar

Jag tänker ofta att jag vill skriva mer till er, skriva om saker jag tänker på och inte bara saker som jag gör. Då måste tiden infinna sig så jag kan tänka i skrift. På helgerna om barnen är här eller vi har gäster osv då hinner jag inte. Idag är en sådan bra dag för jag är själv hemma och ska ut i trädgården sedan och klippa gräset.

Jag tycker om den här tiden vi går in i nu, den gör mig lugn. Jag är på en helt annan plats nu. Kämpat mig tillbaka på många olika sätt för att få vara den jag är och få bli den som jag tycker om att vara. Att må bra och känna sig lycklig är en ständig resa. Att låta sig dåliga dagar likaså. Ibland tänker jag att jag ska inte skriva en massa om det som varit men så märker jag att det är bra att jag skriver för det kan hjälpa så många andra.

När jag var ung så var jag väldigt nyfiken på det mesta och hade massa med energi. Jag hade en kompass inom mig vad jag ville uppnå osv. Jag har hunnit mycket, har sällan varit rädd men det jag inte visste då är hur kroppen mår efter att drabbas av hemskheter. Eftersom jag hade ställt in mitt kompass och som blev som en facit vad livet är så blev det svårt när Elin drabbades av cancer. Helt plötsligt kunde vi inte leva efter det som vi riktat in oss på. Allting fick stanna upp.

Jag kan verka naiv men sorger eller svåra saker hade inte drabbat mig speciellt innan det så jag hade ingen erfarenhet. Mina föräldrar skilde sig när jag var liten men jag hade fått en underbar uppväxt ändå. Efter 2.5 år med Elins leukemi så var min hjärna och kropp helt slut. Då hade jag klarat av att jobba som influencer i två år under tiden och var på väg att köpa ett fritidshus. Det vanligt att man fortsätter att köra på efter någonting svårt har skett för det är ju det man är van med. Man har ju redan levt i sådan stress så länge så man märker inte ens att man inte klarar av det längre.

Min hjärna var fortfarande på väg i det livet som jag drömt om att leva som var mitt facit tills jag upptäckte att det inte fungerande längre. Jag hade väldigt svårt med att tänka om, att jag skulle gå en annan väg men det var tvunget för att bli bra. Hade jag fortsatt hade jag aldrig varit här nu. Det jag inte visste då var att stupen ner skulle bli många fler innan jag skulle börja vandra mot toppen igen. Att jag skulle möta ytterligare en människa som skulle sänka mig, en så kallad coatch som mitt i min utmattning tyckte jag skulle bli nya kvinnliga Ernst och göra massa andra hemska saker/förändringar. En coach som jag kunde polisanmält om jag orkat.

En av de personer som inspirerar mig och är den klokaste jag vet när det gäller att leva livet är min dotter. Hon är stark, hon är går sin egen väg, hon gör inte saker som skaver, hon är nöjd och hon värdesätter de saker som är viktigast. Kanske det blev så efter hennes sjukdom eller så är det bara så hon är. Även min bästis Maria och Helena är sådana personer. Min dotter Elin jagar inte efter att uppnå någon typ av status eller att bevisa någonting. Hon gör bara saker hon blir glad eller mår bra av. Enkla vanliga saker, har ett vanligt jobb osv. Hon behöver inte massa kickar. Ett enkelt liv med att gå sin egen väg , med få men nära vänner och vara nöjd med det.

Jämför man då med mig så har jag sprungit snabbt, gillat kickarna osv som varit rätt för mig då men på vägen fått släppa allt för att överleva. När man blir utmattad så får man tänka om, ingenting fungerar längre. Vad i livet behöver jag nu för att må bra när jag inte kan leva det livet jag gjorde innan?

Jag är fortfarande på väg att söka den vägen och den är mer lik min dotters väg eller min bästa väns väg där de vanliga sakerna ger glädje och energi. De små sakerna blir pusselbitarna som gör att livet meningsfullt ❣️

För mig blev det ett mycket mindre boende som ger mig lugn och mer tid. Jag känner att det går fort att städa och klippa gräs osv så jag har tid till annat som jag tycker om. Jag behöver inte ha fint för någon annans skull, pysslandet är för in min egen skull och inget är perfekt. Äga mindre saker. Allt jag har äger ska skötas om, så jag väljer mina saker noga. Rutiner behövs för en yvig människa som mig sedan är lite galenskap inte fel alls.

Min utsikt skapar en må bra känsla och lugn. För mig är det viktigt att bo vackert. Att ha tid med människor. Superviktigt. När jag var utmattad orkade jag inte med mina relationer och hade för många omkring mig. Att umgås med min familj får mig att känna en gemenskap och att jag är viktig person. En bra mamma som har tid, är närvarande. Tacksamhet. Att känna tacksamhet för det som finns runt mig, öva på tacksamhet över det jag har och inte allt jag tror jag behöver. Få utlopp för min kreativitet genom sång, keramik osv. Resor och upplevelser vill jag ha mer av. Jag behöver få ha saker att längta till och komma bort ibland. Det är viktigt att få se någonting annat. Den sista pusselbiten som jag saknat är att få jobba på ett jobb där jag känner mig trygg, få skapa och ha arbetskamrater som jag också fått nu. Det jag kommer förändra mer framöver när jag börjat leva ett annat liv är att göra mig av med en del dyra saker, en stor bil räcker, byta den stora båten osv så mindre utgifter och mer sparande. God ekonomi ger lugn och mitt jobb och mitt företag har alltid varit krokigt med toppar och dalar som eget företag är. Att äga mindre dyra stora saker ger mindre utgifter men ändå inte mindre levnadsstandard. Att ha en familj och en man som älskar mig och som tror på mig har jag alltid haft , det är såklart viktigaste. Min man och mina barn är min stora trygghet och varit en klippa genom allt. Vi klarar allt tillsammans❣️

Att ha varit i utmattning, depression, flytta, barnen flyttar hemifrån och klimakteriet har varit en prövning. Men genom att hitta mina nya tårtbitar så tycker jag att livsglädjen och energin är tillbaka. Klimakteriet skulle jag kunna skriva mycket om, men det får vi ta en annan dag.

Det finns inget facit hur ett liv ska levas. Det finns inget hus, eller bil, eller jobb, intressen, eller resor som måste köpas eller göras för det ska vara ett rätt liv. Ett liv kan se ut på så många sätt och nu försöker jag hitta ett liv som är rätt för oss just nu. Jag har varit en person som gillar kickarna till att nu behöva mer jämna dagar. Det har tagit tid. Men jag lär mig mycket av min dotter och mina två närmsta vänner. Det är det vanliga enkla sakerna som gör mig lycklig nu. Att få leva utan stress, slippa prestera högt , vara med familjen, ha vardag och varje dag jobba med sina tankar som leder en framåt.

Jag kan inte hitta mitt liv genom att se hur andra lever och jag måste rätta livet efter hur det är just nu för oss, Det finns bara mängder med möjligheter för att finna det jag mår bra av just nu och de flesta sakerna har jag redan, vanliga enkla saker. Kanske kan vi hjälpas åt genom att prata om hur vi mår och att visa på att vi är mänskliga. Vi kommer alla gå genom kriser som förändrar våra liv och vi kommer alla leva på olika sätt och behöver inte tro att det finns något facit. För det gör det inte.

Ha en fin dag 🌺

Kram Lotta

Älskar du som jag att duka vackert så tipsar jag idag veggie skål här, assiett här , koppar här , lemon skål här

Innehåller annonslänkar

När jag sitter och skriver till er så tänker jag på så mycket livet bjuder på. När barnen var små var min högsta önskan att få vara hemma lite mer och inte jobba helger. Då jobbade jag i butik och började utbilda mig till lärare och sedan startade eget. Nu ska jag åka och jobba min första lördag i butik efter 20 år och jag älskar det.

Livet blir något annat när barnen blir stora, man kan skapa sig andra rutiner, andra intressen och välja lite nya vägar. Först står man där lite förvirrad och vet inte vart man ska. Känner sig liksom naken och kan inte riktigt hitta på kompassen men sakta formar sig ett nytt liv. Jag har aldrig haft problem med mina egna intressen osv och trodde inte jag skulle påverkas så mycket av barnens flytt men det gjorde jag, men jag var också sjuk förra året ( efter den coachen kontaktade mig och min utmattning) och väldigt känslig.

Nu kommer jag nog inte skaffa mig så mycket nytt framöver. Balansen har infunnit sig. Jag börjar bli igenkänd på Ica igen, inte bara för Fyra årstider utan hon som jobbar i klädaffären, hon som sjunger i kören osv jag börjar sakta bli hon som får en plats i en ny stad, i en ny by och jag gillar det. När jag blev sjuk efter dotterns cancer så blev mitt liv mer en flykt. En flykt till stugan där ingen visste vem jag var. Jag behövde det då. Jag behövde en lång återhämtning och jag ville inte vara där på de ställena jag var igenkänd.

Nu är jag tillbaka igen, men på ett nytt ställe. Känner mig nyfiken och glad och jag hoppas kunna ge er andra som läser hopp. Ni som också har en krokig resa, som känner, som kanske känner er ensamma med era känslor och tankar. Du är inte ensam.

Nu ska jag iväg och jobba några timmar, men butiken stänger redan kl 13 så det kommer bara säga svish. Förr när jag jobbade var det öppet både lördag och söndag till 17 och det är skönt att slippa så långa dagar på helgerna. När jag kommer hem ska Kalle och jag åka på marknad så det blir mysigt.

Ha en fin lördag 🌺

Kram Lotta

Mysiga tröjor här och här och här