Godmorgon bloggvänner där ute ( de här bilderna är från en solig kväll) . Det har regnat inatt och jag har sovit så gott. Det är en sådan skön känsla att sova i sin egen säng. Jag tittade igenom mina bilder från Kroatien och kom fram till att jag har skrivet färdigt om det nu, de är lite mer privata bilder så jag behåller dem för mig själv. Nu går vi vidare med annat. Den här resan gjorde mig så himla gott.
Jag känner att jag saknat att skriva till er igen, skriva om livet. Tankar och känslor och det vi gör, tacksam att ni vill läsa.
En av våra trädgårdsvänner på instagram som jag följt jättelänge gick bort, det har berört mig på djupet. Jag tänker på det hela tiden fast vi inte kände varandra på nära håll. Livet är så himla skört. Jag påminns om det varje dag att jag måste ta vara på det. Jag tycker att jag är bra på det, jag har blivit bra på det. Efter Elins leukemi för 11 år sedan förändrades vi av våra erfarenheter.
Nu efter alla dessa år och det som hänt i familjen och med mig är man så tacksam för allt. Tacksam att vi tag tag i flytten och kan bo här vid sjön. Som jag njuter av det varje dag. Att slippa stressa som en tok, ha min familj och min älskade Kalle och djuren och våra vänner som vi tycker så mycket om.
Att jag har er, fina bloggläsare, mina två jobb, kören. Jag är tacksam att jag tog tag i att gå i terapi, det har förändrat mycket. Jag inne i en period när jag mår så himla bra men jag gråter lätt för jag blir så berörd av det som människor måste gå igenom.
Jag vet att livet går som i vågar, några av de bitarna som varit tuffa har löst sig. Kanske kan jag skriva om det mer framöver, men jag vet också att tuffa saker väntar där framme, så är det alltid. Just nu är livet fint. Jag stannar upp i den känslan och känner glädje inför framtiden.
Idag börjar jag senare i klädaffären, det är lyxigt. Hinner skriva till er och plocka ordning lite och sedan lediga dagar som väntar i helgen. Jag har köpt fina rosor som jag ska plantera i krukor imorgon.
Igår hade vi jättemycket att göra på jobbet, sålde många kostymer. Jag älskar att hjälpa kunderna, tycker om alla möten med människor. Känner snabbt hur människor vill bli bemötta. Det är inget man lär sig i skolan men är en egenskap jag är väldigt glad för. Den har blivit starkare nu när jag inte har bråttom längre, när jag har tid att stanna upp och lyssna på människor, ställa frågor och läsa in.
( Bild innan vi åkte på semester, det är ännu mer uppväxt nu)
Jag längtar efter helgen, har lärt mig att längtan framåt har ingenting med att inte älska nuet. Att ha båda är det bästa. Att känna livet i sig just nu men också till saker som ligger framför en. Jag och Pettson ska bo i stan. På lördag tar jag med hunden på promenader i Linköping. Sätter mig och äter någonstans ensam på kvällen, på dagen hämtar vi möblerna och äter lunch med Philips kompis som ska hjälpa till.
På söndag utflykt med Elin, sambo och dotterns svärmor. Det ska bli kul att leka stadsliv och jag gillar ensamhet ( är ju aldrig ensam när man har hund, känner massor människor i stan men tycker om att vara själv också), gillar Philips nya lägenhet, gillar att äta ensam också. Gillar att upptäcka, så det ska jag göra.
Nu ska jag ta tag i hemmet här när jag börjar senare. Då får jag fint inne så kan jag vara ute imorgon när vädret är bättre igen. Regnet behövdes verkligen så det är jag glad för. Ska tvätta och hänga tvätten inne och älskar doften av den HÄR när det doftar i hallen och krusbärssåpa HÄR. Jag har skrivet till målaren också att vi vill slipa golvet i vardagsrummet, hoppas han hinner innan hösten kommer det skulle bli så fint. Det har jag längtat efter i många år.
När jag började i terapi för två sedan så var det en känsla av att ”hitta hem” viktigast för mig. Jag hade påbörjat den resan långt innan det och visste att jag måste ta tag i det sista för att verkligen landa i mig. Nu kan se att att utan den terapin hos Winglyckan hade jag nog aldrig varit där jag är nu.
Jag hade varit i så mycket stress, så mycket att leva upp i, hade ändrat mig så mycket de sista fem åren efter dotterns cancer att jag hade tappat bort mig själv.
Att bara vara jag och det duger och att hitta den personen har varit den bästa investering jag gjort. I min terapi gick vi bakåt och tittade på varför jag blivit en den jag blivit. Att jag ofta känt att jag måste leva upp till saker och bevisa innan andra ska tro på mig. Att jag känt mig annorlunda, orädd och velat mycket. Att jag känt att jag måste bevisa både för föräldrar och ni som tittat här på bloggen för att ni ska tro på mig och se att jag kan. Att jag haft stora krav på mig själv och alltid tyckt så mycket var kul. Velat mycket, sagt och berättat mycket för er som jag inte kunnat och sedan känt att om jag inte visar att det här kommer funka så kommer de som ger mig skit få rätt.
Jag har varit lite galen men inte blivit så uppmuntrad hemifrån att våga göra ”galna” saker, mer rädsla hur saker ska gå. Som när jag ville göra bloggen till ett jobb, ville köpa fritidshus, skaffa djur osv
Jag hade också en bild av att bli en sorts kvinna som sågs som lyckad. Så som samhället ser på en ”lycklig människa”. När jag började förstå att jag behöver inte ha godkänt av någon annan för att få leva som jag vill, jag behöver inte vara någon annan än den jag är så kunde jag landa i att bara vara jag. För när man vet vad allt kommer ifrån , varför man kämpat så otroligt hårt då kan man börja gå en annan väg, den vägen som man en gång var i då det bara kändes roligt och lätt.
Då kan man bli den där personen som har det där skyddet omkring sig där inte andra går på en, eller säger vad de tycker. Där står du bara så tryggt och de som är runt omkring de ser och vet. Man behöver inte längre bevisa ett skit, man får bara vara. Vill man något så gör man det och man behöver inte fråga om lov. Man bara är.
När man hittar den känslan så infinner sig ett lugn i huvudet. Man gjorde sitt bästa utifrån det som hänt hela tiden men nu finns här ett annat liv. Ett liv som är mitt, ett liv som jag äger utifrån den jag är menad att vara. Ett liv som inte perfekt på något sätt men som är mitt.
Igår var det tjejkväll på jobbet, där ska man stå och hälsa ca 80 personer välkommen, bjuda på dryck och känna att här står jag och duger. Jag är mycket, jag är allt jag vill och jag känner mig så otroligt trygg och glad just nu att vara jag. Jag är inte perfekt, det finns inga perfekta människor. Jag har kommit dit som jag önskade och jag är så glad att jag tog tag i det för det blev så mycket lugnare i mitt huvud.
Jeansklänning jobbet Sandströms
Igår blev det jeansklänning från jobbet och så klackskor. Känns kul att klä upp sig lite när det är kvällsöppet. Skor HÄR och HÄR och HÄR. Blev ett par av dessa.
Sedan kom jag på att boka frissan precis innan jag skulle börja. Då kunde jag bara gå över torget och få håret lockat. Här ser man ju inte att håret är så grått men jag har massor av färger i håret just nu. Ser slingat ut.
Först tog jag strumpbyxor men de åkte av sedan, smörjde benen istället med lite brun utan sol HÄR
Här ser ni hur håret blev och där kan ni också se att håret har många färger och så får det vara. Så här ser jag ut och det är precis som det ska vara. Det som gör mig slät och ger fin lyster i ansiktet finns HÄR, läppstift HÄR
Så här ser jag också ut när jag sovit och dödstrött för jag hade en sådan kul kväll igår. Idag är jag hemma och ska vara ledig efter jag skrivet till er. Min hjärna behöver vila.
Dagen ska tillbringas utomhus. Jag ska till affären nu och handla mat till Kalle kommer hem och så ska jag köpa sur jord till mina blåbärsplantor. Jag ska ha en utomhusdag och ikväll till kören. Philips snygga matta HÄR kommer också, den får vi ha här så länge tills han flyttar.
Ta hand om er bästa bloggläsare, hoppas min text inspirerar dig att vara du
Nu går jag in i mina jobbdagar igen i klädaffären, hoppar in en dag extra också. Ja imorgon är jag på event men det är mer tid borta igen än hemma. Jag tänker på er alla som följer mig, helst ni med barn. Hur tiden ska räcka till allt. Det gör den inte. Det finns inga perfekta människor, inga perfekta liv. Man hinner oftast inte allt som man tror man ska hinna eller som man tror man borde hinna.
När jag flyttade hemifrån jämförde jag mig med mamma, det var dumt. Min mamma är perfektionist och älskar städa. Det gör jag inte jag. Vid 40 år ville jag bli den där kvinnan som samhället visar som framgångsrik. Lyckas med karriär, träna, vara snygg, fint hus och köpa mig ett fritidshus vid havet. Sedan ville jag ha massa vänner och vara sådär bjussig och härlig mot alla, snäll fru och bra mamma. Det fungerade inte det heller.
Numera blickar jag inåt. Nu är jag 52 och mycket klokare och lärt mig av mina erfarenheter. Vet vad jag klarar av. Rensar upp, säger ifrån osv och delar upp livet som i tårtbitar. Jag försöker att inte titta på andras liv och jämföra mig. Det stressen hamnade jag i efter dotterns sjukdom och genom att jämföra mig med andra influencer och den ska jag aldrig vara mer i.
Det här är jag, det här är mitt liv och sådan här är jag. Jag ska inte vara någon annan än mig själv, inte leva någon annans liv än mitt eget. Jag ska inte bli någon person som samhället ser som lyckad, jag ska vara jag. Det är så skönt att inte behöva jaga samarbeten längre på instagram och visa sig duktig eller leva upp till någonting.
Nej nu har jag mina tårtbitar som jag älskar. Jag har bra balans och framför allt så har jag gått i terapi så jag har en tyst hjärna som är snäll mot mig. Ingenting som pratar på där uppe, jag bara är i mig själv och mår bra.
Nu ska jag vara i klädaffären en massa dagar igen och då är jag bara där och gör det jag ska. Då skriver jag till er på morgonen sedan lämnar jag den tårtbiten och går till mitt andra jobb och gör det jag ska där. Jag håller inte på och ger mig dåligt samvete om jag inte hinner eller orkat gödsla alla pallkragar eller putsat alla fönster i växthuset för det klarar sig. Men att göra sig själv illa med stress i hjärnan det klarar man inte.
Jag visar ju mycket för er och det är ju också ett jobb för mig, men jag vill inte att ni ska jämföra er för ni har kanske inte den tiden jag har. Ni kanske jobbar heltid, eller har ont i kroppen , äldre än mig, har barn osv . Då ska man vara snäll mot sig själv. Jag har ju också varit igenom mycket, haft dåligt samvete för jag inte orkat allt och orkade inte hålla ihop allt men det är en annan tid nu.
Sängkläder hemtex
Nej nu ska jag gå till mitt andra jobb igen och det ska bli så kul. Ta hand om alla kunder och få klä upp sig lite och då är jag bara där i nuet. Sedan på event imorgon och jobb sedan igen. Att skaffa mindre av allt och kunna jobba hemma gör att jag orkar och håller ihop igen. Jag skrev till min terapeut igår att så bra som jag mår nu har jag inte mått på 10 år. Livet är så himla mycket. Det vet ju ni som följt mig länge men jag har hittat mina tårtbitar , jag kan säga ifrån och jag har en mycket snällare hjärna.
Jag drömde på morgonen att jag hade glömt att jag skulle fest, människor kom uppklädda , det skulle fixas mat, drickas bubbel osv och man skulle vara så där härlig och trevlig mot alla. Sedan vaknade jag och hade fått huvudvärk och påslag. Det var ju bara en dröm, men jag kände sådan stress.
När Elin blev sjuk och sedan jag gick in i min utmattning så förändras jag. Helt plötsligt orkade jag och ville annat. Det tog många år sedan innan jag kom dit där jag kände jag mig tillräcklig igen. När man går igenom en utmattning så är det som man transformeras till ett annat liv. Man värderar andra saker, man vill andra saker och man har absolut inte den energin att gå emot de man verkligen vill och önskar i eller efter en utmattning.
I min terapi sista året så har vi pratat och läkt ut sådant som hade satt sig i huvudet och i kroppen. Som tex sorgen att inte orka med sånt som förr, att ha sårat människor för man vill något annat och inte kan upprätthålla alla relationer, eller varför man slitet så hårt några år för att upprätta hålla någon typ av värde. Vad kommer det ifrån den duktiga flickan som inte vågade säga nej? Att våga lita på de känslor man känt, att de har varit rätt hela tiden. Att våga gå sin egen väg trots att inte alla gillar det man gör. Att det är okej att ändra sig osv
Att ta hjälp av Winglyckan med alla dessa tankar och man varit med om har format mig att bli en bättre version av mig själv. Att hitta vem jag är och jag vill och vad jag önskar av livet nu. Att bli utmattad och få en depression gav mig nya insikter hur jag vill leva i framtiden. Det var en otrolig hård skola men en mycket bra lärdom. Livet blev någonting helt annat, tacksamheten att gå igenom Elins cancer och att hon blev frisk är stor. Tacksamheten att orka göra saker igen och känna glädje är stor. Att känna att man har ett så rikt liv.
Numera så lever jag så nära mina känslor, jag kräver inte så mycket, det behöver inte hända lika mycket, jag skiter i någon typ av status, jag lever utifrån den jag är just nu, jag ältar inte på samma sätt, jag känner mig så tillfreds med livet, jag tackar nej och väljer det jag vill ha omkring mig osv Jag har hittat mina tårtbitar igen som gjort mig hel igen. Jag hittat lugnet inom mig där jag känner mig tillräcklig och hållen av något större. Jag mycket mindre av allt och jag lever ett liv som är mycket enklare.
Det känns som jag hittat hem i mig själv. Eller som min terapeut sa ” vi ska hitta den autentiska Lotta” Den Lotta som är precis som jag är och omger mig bara av det viktigaste jag tycker om och behöver. Det gott nog. Den känslan är så skön. Efter morgonens dröm blev jag åter påmind igen att det är så otroligt skönt att följa känslan vad som är rätt just nu och inte gå emot den. Jag har gjort mycket och det var rätt just då.
Jag försöker med mina texter att inspirera dig. Livet är en krokig resa, men hitta hem är verkligen så skönt.
Nu är det jobb igen i klädaffären, sedan väntar min jobba hemma vecka. Då ska jag fota nya bilder till er.
Jag har tagit hand om vårt hus några dagar nu, rensat och städat men också vilat, jobbat, varit på återvinning, handlat, besökt banken och ska pensionspara mer i företaget, besökt min svärmor på sjukhuset. Jag har också varit och köpt lite saker som behövdes som mer förvaringslådor, en ny hallmatta osv Idag har jag också hälsat på en arbetskamrat.
Under tiden har jag lyssnat på böckerna om Betty som ni tipsat om. Det har varit så avkopplande och skönt så jag har fått påminna mig om , om jag verkligen fått något annat gjort här hemma. Inte för det måste bli en massa gjort men det känns som jag har varit i en bubbla, som i en annan värld. Böckerna har fått mig att lyssna på historien och Betty och försvinna iväg och det har varit så avkopplande. Jag har inte tänkt på allt som jag gjort här hemma på samma sätt, jag har varit så inne i böckerna.
Förr levde jag mitt liv i så mycket i görande, i att vara något, alltid prestera osv och lägga upp på bloggen och instagram. Alla år Elin var sjuk när man var i ständig stress men sedan jag lämnade det ”livet” och börjat leta efter andra värden och ett snällare liv mot mig själv så har jag hittat så mycket annat. Som ljudböckerna.
I somras kände jag att tiden på sociala medier och helst instagram tog så många timmar. Alltid svara, alltid vara uppdaterad, att bli bedömd, prestera osv också för att få de jobben som man kan få där. Sedan kom jag på att så länge jag höll på med det så blev jag inte helt fri från att känna känslan av att jämföra mig med andra, vara duktig osv Så jag valde ju att ta bort den ”typen” av samarbete. Sedan dess har jag tex. lagt mina timmar på att lyssna på ljudböcker istället för att scrolla och skriva kommentarer. Det har varit så bra för mig.
Jag tänker också på att jag under åren med blogg och instagram varit i så många år med att alltid presentera, alltid något nytt, alltid något att berätta. Jag blev en person efter dotterns cancern som tappade bort lite av mig som jag var förr och vad jag tyckte om att göra som gjorde mig glad utan att behöva göra något som jag skulle visa upp.
Jag hade jobbat hemma i så många år och de sista åren mer själv men jag hade också kommit längre ifrån mig autentiska jag.
När jag började i kören så träffade så många människor både män och kvinnor i alla möjliga åldrar som inte brydde sig om kläder, inredning och vem jag var och hade gjort tidigare. De tyckte om Lotta som den jag var och vi hade sången tillsammans. Dit kunde man gå hur som helst och ingen tänkte på vad man hade på sig eller om man hade sminkat sig.
Jag kommer ihåg vår första konsert i kyrkan när jag efter min depression för första gången på länge upplevde glädje efter flera månader nästan ett år av att må dåligt. När jag stod där och sjöng och kom på vad livet var igen. Hur jag förstod hur mycket jag kämpat på sista åren med att hålla fast, kämpa på för att inte visa mig svag eller upprätthålla det liv eller den person jag så hårt jobbat på att bli men inte ville vara längre. Med kören kunde jag se ut hur jag ville, ingen kände mig sedan förr, ingen visste hur jag kämpat med dotterns cancer, haft två hus, gjort karriär, var influencer osv I kören var det att sjunga och vara i mycket enkelt sammanhang som var grejen.
Sången är lite som böckerna. Så mycket glädje. Tiden jag lägger på det när jag inte behöver prestera, jämföras eller bli ifrågasatt. Jag känner att jag behöver mer av det och nu har jag hittat ytterligare en sak som får mig lite mer att bara vara Lotta.
Jag har varit influencer i 18 år och jag har älskat det men det har också gett mig höga krav på mig själv och gjorde mig till viss del sjuk. Jag har alltid varje dag vetat att jag måste ha någonting att visa, någonting att berätta och aldrig kan slappna av. Det är jag som med mitt lilla företag som ska se till att lönen kommer in.
Numera har jag hittat tillbaka och vill fortsätta skriva till er och tittar in på instagram men jag är inte så hård mot mig själv. Livet blev så snällt.
Nu sitter man här nästan lite tom när en bok tar slut och ska snart hitta snart en ny. Ja ni som läser och lyssnar ni vet känslan.
Köpte en sådan fin lampskärm på Mio, tips till er också
Mitt lilla hus är städat och fint, jag behöver inte kämpa så hårt längre. Jag tycker fortfarande det är lite ovant. Nu har jag suttit här i sängen i flera timmar och lyssnat och ska ut med hunden och fundera på kvällens middag. Nu väntar jobbdagar i klädaffären igen och du ha åter igen läst mina tankar om livet.
Nu ska jag ha en fin kväll och jag önskar dig detsamma. Hoppas mina inlägg ger dig inspiration på olika sätt.
…..så öppnas en annan. Så har det alltid varit för mig. Idag känner jag mig så otroligt lättad och glad att jag tackat nej till att fortsätta filma de samarbeten som kommer genom annonsbyråer på instagram. ( Om jag får ett jobb om trädgård eller något annat som jag verkligen brinner för kommer jag tacka ja om jag orkar och vill, men ingenting annat bara för att tjäna pengar även om det är bra företag och bra grejer)
Det har varit så höga krav sista tiden att både göra dessa jobb och att identifiera sig med de människorna som lägger upp dessa jobb. Reklamjobben ska sedan spridas i alla deras kanaler så kraven är höga och tiden det tar är inte värt det för mig. Jag orkar inte vara en del av det mer och nu kan vi fortsätta med bloggen och instagram som vanligt med slippa tänka på den pressen. ( hade ingen ny bild på mig så ni får nöja er med den här )
Istället kommer jag hinna lägga mer tid på er här och göra saker som inspirerar på annat sätt och som jag vet ni gillar. Jag tjänar tillräckligt på mina sociala kanaler och på mitt jobb i klädaffären och när jag är hemma vill jag också bara vara ledig.
Sista månaden har jag blivit sämre för jag känt sådan press att leva upp till det som ställs för att få dessa jobb och göra dessa jobb och jag orkar inte det mer. Nu ska jag ta hand om mig mer och ha tid till det som jag tycker är roligt.
Så nu är vi ännu mer tillbaka där allt började, till den enkla som jag kan och känner mig duktig på. Att fota bilder till er och sprida glädje och prata om livet och bara vara jag. Filma fina långsamma inspirerande saker som ger glädje osv och fortsätta jobba med de företag som förstår mig, tror på mig och inte ställer några skyhöga krav med 10 sidor hur ett samarbete ska se ut och vara upplagt för att duga.
Jag fortsätter att tipsa om kläder, mina saker, mina tankar och allt jag gillar men det är val jag gör utifrån mig och mina regler hur det ska vara här hos mig. Jag vet att ni gillar just det och den personen.
Så nu ska jag skriva klart till er, sedan ska jag åka mot återvinningen, hämta julmyskläder till Elin och mig som vi ska ha kvällen före julafton och vara ute.
Livet är många saker, mycket beslut att ta för sitt eget bästa. Jag har gått igenom så mycket sista åren så jag vet ju vad som är bäst för mig nu. Det är smickrande att få frågan att företag gillar mig, att ni är så genuina och fina läsare som skriver så mycket och att det går tjäna bra pengar på det här men när man känner att man inte orkar, duger och inte kan leva upp till de där kraven längre då ska man inte hålla på med det mer.
Tänk vad skönt det är att vara vuxen, att kunna ta sina egna beslut och jag vet att när jag stänger en dörr så öppnas en annan. Så har det alltid varit för mig. Det jag gör med glädje, det som ger energi det sprider sig och blir något annat. Det är därför bloggen blev så stor. För jag brinner för den och tycker så mycket om det.
Nu önskar jag er en bra dag och så ses vi imorgon. Då börjar min jobbvecka igen och då blir det mer outfitbilder osv Ni är många som gillar klädtips här. Igår såg jag också att de fått in dessa påslakan igen på lager i rött men nu tror jag de sålt slut igen. Ska hålla koll om de kommer igen igen.
Jag kan inte minnas riktigt när jag kände mig så här lugn sist. När livet känns lätt och huvudet får vila från allt som har pratat på där uppe. Mina förändringar i livet sista åren och gå i terapi har gjort sådan stor skillnad. Allt är så lätt. Visst blir jag trött och visst har jag klimakteribesvär osv men att ha läkt ut och gråtit ut allt man burit inom sig till att bara känna sig lugn är en ny upptäckt för mig.
Även om det stormar en del runt om så kan jag stå kvar i stormen. Min terapi hos Winglyckan är det bästa som jag kunde göra detta året. Att bära omkring på ett huvud som inte ältar eller funderar på en massa hela tiden är så otroligt skönt. Att veta att det jag känner och tror på är mina känslor och de är på riktigt och så leva efter dem.
Jag hör om så många som inte mår bra, som tar till flaskan osv som skulle behöva den hjälpen. Att möta alla rädslor, alla känslor man bär omkring på och gör ont är jättejobbigt, men när man känner att man är fri så känns det fantastiskt.
Tänk jag som inte vågat säga vad jag innerst tycker om saker, varit konflikträdd, bitit ihop, som fått påhopp på mina sociala medier osv tar ingen skit av något slag nu, säger ifrån till allt. Jag har blivit tuff och står för att jag är som jag är. Man ändrar sig genom livet så mycket så det känns viktigt att stå upp för det nya som kommer och omge sig av människor där man får vara precis som man är. Jag har också lärt mig att sitta och vara i tystnad. Det behöver inte hända så mycket. Jag gillar stillhet och ensamhet. Jag älskar vila och meditera.
Mitt 2025 har varit ett av de bästa åren för personligen för att jag bara ha det viktigaste omkring mig och för jag bara gör det som verkligen vill och betyder något. Livet blev så lätt att leva när man bara kan vara sitt autentiska jag och vet vem det är och vad hon behöver just nu. Alla ni som lever med skav. Skriv upp allt och börja bocka av, ta hjälp för det är som ett stort berg att gå igenom och så mycket smärta. Då är det fint att ha hjälp.
Nu ska jag till jobbet igen, två dagar till innan det är hemmajobbar vecka igen
Det kanske inte blir mer än så här minns jag att jag tänkte när jag gick in i väggen. Tänk så fel jag skulle ha. Det var när jag fick stanna upp jag ännu mer förstod vad livet är på riktigt. Inte jaga kickar, inte äga massa saker, inte drivas framåt hela tiden. Det blev bara helt stilla och i det stora svåra skavet fick jag tillbringa massor av tid. Det var så otroligt nyttigt för mig. Ta reda på vem jag blivit efter dotterns leukemi. Det var som jag gick in i det som en person och kom ut som någon helt annan.
Det var också ett år efter det som jag började lyssna på meditationer. Tårarna kom och jag insåg hur mycket jag trodde jag skulle vara men inte behövde längre. Hur jag försökt upprätta allt som jag byggt upp och var van vid att göra tills att inte klara någonting. I min meditation lärde jag mig ”att jag är inte mina tankar” ”att jag behöver inte leva upp till någonting” ” jag går redan och bär på all min lycka” osv Tack Björn. Du har varit min vägvisare i så många år.
Innan Elin var sjuk hade jag aldrig varit dålig själv, aldrig psykiskt. Jag minns första panikattacken när jag satt i sängen en kväll, första ångesten osv Den stora rädslan för döden.
Jag är inte rädd för det längre. Jag är inte där. Allt det där har jag tagit mig igenom nu. Jag skriver mest om allt för att dela mina tankar och för att det kanske kan hjälpa någon annan att känna sig mindre ensam.
Jag vaknar på morgonen och frågar jag mig själv hur mår du idag? Idag tex svider det i ögonen jättemycket för jag försöker vänja mig med nya glasögonen. Det är okej säger jag till mig själv. När jag bekräftar det onda är det som det känns lite mindre. Om något ont finns i kroppen så vet jag vad det kommer av. Tröttheten främst som jag måste tänka på varje dag. Idag har jag sovit en timme och ska vila mig en stund efter jag skrivet till er.
Min utmattning är inte min fiende längre, vi är som bästa vänner. Jag vet att jag är den viktigaste personen, jag vet hur rädd jag måste vara om mig för att kunna finnas även för andra. Jag känner att jag börjar bli äldre, det okej det med. Jag känner av klimakteriet osv
Det känns fint att få bli äldre. Jag vill att det ska synas. Jag känner mig bara så tacksam och kan gråta en del för jag känner mig så glad för det här livet.
Idag har jag fått gå här hemma och pyssla. Klippt gräset, gjort örtsalt, vattnat, fixar tvätt och nu skriver till er och osv. Roligheter väntar och livet blev mycket mer tacksamhet för småsaker. Jag tar varken livet eller min energi för givet. Tänk så mycket mer det skulle bli och kommer bli framöver.
Nu är Kalle på väg hem från jobbet och jag ska jobba vid datorn ikväll. Allt som mitt jobb innehåller som ni inte ser. Annars så ska jag försöka ladda både till modevisning på jobbet och hjälpa syster med flytt. Lite av allt.
Självledarskap, något som är otroligt viktigt att göra och något jag gjort mycket sista åren för att må bra.
Självledarskap handlar om att ta ansvar för sin egen utveckling och prestation genom att styra sina tankar, beteenden och motivation mot uppsatta mål, utan yttre styrning. Det innebär att vara självmedveten om sina styrkor och svagheter, sätta egna mål, prioritera uppgifter och vara proaktiv i sitt arbete.
I veckan fick jag ett stort migränanfall, jag blev däckad i ett dygn efter det och jag vet direkt att det varit för mycket. När man varit sjuk tidigare så är man väldigt medveten om att nu måste jag göra någon förändring för att må bättre. Nu är det för mycket och vad är det som är för mycket? Tyvärr så känner man inte av det förrän det är försent och så kommer det fort, väldigt fort när man har varit där tidigare. Det är bara att tacka kroppen för att den reagerar.
Jag har mått så bra i väldigt lång tid i flera år skulle jag säga, men i augusti och i september så blev det lite mer att göra och tänka på och då rann bägaren över. Jag tänkte dela med mig nu med er hur jag gör för att leda mig själv och hur jag tar reda på vad som blivit fel. Detta gör också att jag sätter ord och få fundera på mitt liv och kanske kan det hjälpa er.
-Mitt jobb med sociala medier tar tid. Jag älskar det jobbet och jag älskar skriva till er här på bloggen och instagram. När jag är hemma och gör saker betyder det inte att jag är ledig. Jag jobbar. Om jag inte har dagar hemma så kommer jag inte orka med det jobb som jag älskar. Jag tjänar en vanlig månadslön på mitt jobb med sociala medier så det måste få ta tid. Om jag jobbar mer i klädaffären kan jag jobba mindre i företaget. Numera tjänar jag 1/3 del mot vad jag gjorde för 5 år sedan. Min tid hemma måste också bestå av fritid, så många dagar måste prioriteras av att jobba hemma med sociala medier som kan vara allt möjligt och ledig tid.
Jag blir trött av att scrolla i mobilen, där har jag börjat med att lägga ut inlägg morgon och kväll och sedan lägga undan mobilen på dagen. På instagram har vi blivit 3000 mer följare på 2 veckor, mer följare betyder mer frågor att svara på osv. Om jag bara har min tid hemma som jag ska ha så känner jag aldrig stress över varken blogg eller instagram. Jag vågar vara den jag är, jag känner själv att jag betyder mycket för andra och jag tycker det är roligt. Att skriva blogginlägg gör jag de dagar jag känner att jag orkar och hinner, annars skiter jag i det. Jag tackar bara ja till få samarbeten som jag känner 100% för och om jag tackar ja måste dessa få ta tid, det tar mycket mer tid än vad man kan tro och kräver mycket koncentration när man ska läsa en brief och skicka in utkast osv
– Mitt jobb i klädaffären är så kul. Jag älskar att jobba där. Dagarna är egentligen lite för långa för att jag ska vara mitt piggaste jag men det fungerar bra. Här kan jag ställa upp att jobba ca 2-3 dagar i veckan i lugna perioder i mitt företag, inte mer. Jag jag kan inte jobba för många dagar i rad, jag behöver hål. Jag älskar att vara en del i sammanhang. Här kan jag tacka nej och tacka ja när kan och vill. Det kan stressa mig lite om många blir sjuka och jag är vikaren och vet att jag inte kan ställa upp. Här får man vara tydlig med vad som gäller, men det är aldrig några problem. När jag är i affären kan jag lägga mobilen åt sidan och bara vara i nuet där, det är otroligt skönt. Jag älskar mina kollegor och möten med människor och jag känner att de tycker väldigt mycket om mig med.
– Kören har precis börjat igen. Jag älskar sjunga men tar en kväll i veckan och ibland helger. Det ger bara energi och ska absolut vara kvar i mitt liv.
-Föreläsningsgrupp . Jag är med i en föreläsningsgrupp som anordnar föreläsningar 4 gånger per termin, några få möten och baka 2 gånger till 80 personer. Jag började i gruppen när jag hade mindre jobb i klädaffären och mindre sammanhang. Detta har jag nu avslutat. Jag älskar människorna i gruppen men de kan jag träffa på min kör. Det här är inget jag behöver och kan ta bort i mitt liv.
– Jag ville börja på keramik i höst, det har jag nu meddelat att jag inte ska göra. Jag ska inte lägga till någonting just nu utan ta bort
– Jag har inga sociala relationer som skaver eller känns svåra. Min syster kan ta mycket energi för hon lever i svår livssituation men våra samtal är egentligen inte långa men hon vill ha mycket av min uppmärksamhet. Hon är mycket ensam. Det är svårt. Kalles mamma är sjuk i cancer, de oroar mig en del och det oroar min man i perioder. Det påverkar oss alla. Jag älskar mina människor som jag har runt omkring mig, men de bor ca 5-7 mil bort. Bilresorna till min familj, mina barn, mina närmsta vänner tar alltid minst 2 -3 timmar, att sitta i bilen fram och tillbaka och det tar mycket energi. Om jag åker hem till mamma en ledig dag försvinner den dagen från vila hemma. När jag åker så planerar jag ofta in att träffa flera samtidigt, det är också jobbigt för hjärnan med många intryck och möten samtidigt. Jag försöker att fördela den här tiden , men får också be mina vänner och min familj att komma till mig de spar både energi och tid för mig. Det här beror på hur mycket jag jobbar.
– Min syster har svårt att gå och klara sig och ska flytta till ett litet boende där hon ska få mer hjälp. Detta har krävt mycket extra energi av mig att rensa och ställa upp och hjälpa avlasta för min mamma. Möbler ska köpas in och lägenheten ska tömmas och den nya ska inredas. Här måste vi be om mer hjälp av andra släktingar. Detta är under en kort tid, men varit ett ”påslag” för mig. Min mamma behöver stöd i samtal som dygnet runt finns för min syster.
– Jag väntar på nya glasögon. Jag har under en lång tid inte haft några fungerande glasögon jag väntar på nya och är beställda. Synen har försämras och det har varit påfrestande för hjärnan att inte kunna se bra. Jag ser sämre i mobilen och datorn och behöver glasögon som ska sitta på nästan hela tiden.
– Jag har målat staket. Jag upptäckte efter ett tag att jag blev väldigt hjärntrött av det, det var jobbigt att koncentrera sig och måla och så har jag inga glasögon som fungerar. Ska jag måla måste det ske i kortare perioder.
– Jag är väldigt känslig för sinnesstämningar. Jag tar in allt när jag är på olika ställen, folk som gnäller i kön på Ica, människor som inte mår bra osv Jag tränar på det att inte dras med i andras mående eller andras svåra tankar vilket jag har jättesvårt för. Jag skulle vilja hjälpa hela världen och finnas för alla. Det kan jag inte. Detta är jag medveten om och tränar på att stänga av.
Summering
Sista veckorna har jag haft flera mer saker att göra. Mina jobb har tagit lite mer tid med mer följare som ställer frågor om uteköket. Jag har inte fått vara hemma så mycket på helgerna för det händer roliga saker, kräftskiva med släkten, kalas och annat kul. Jag behöver mycket tid hemma och egen tid ensam. Jag har varit på semester. Även roliga saker tar energi. Bloggen måste uppdateras i förskott och kräver mer tid av mig innan jag kommer iväg.
På jobbet är folk sjuka, det påverkar mig för jag känner att jag är vikarien fast jag inte kan jobba så mycket som det kanske skulle behövas. Föreläsningsruppen och kören har satt igång och jag skulle hinna både kakor och bullar, gå på möten och boka in föreläsningskvällar vilket gav stresspåslag. Bloggen måste uppdateras innan semester, bokföring ska göras, mailen måste tas hand om och samarbeten måste ut för att jag ska kunna leva på det jag älskar att göra. En blogg gör att du kan styra din tid, men den måste alltid uppdateras. Helst varje dag. Det är mycket som måste göras innan man åker bort för att man ska kunna vara på semester som influencer. Jag skulle behöva flera dagar till det och måste planeras in. Jag måste bli duktigare på att planera in jobbdagar hemma och tacka nej till andra saker.
När jag summerar mitt liv så ser jag två saker som jag måste ta bort och som jag inte kan fortsätta med. Att vara med i förelsäningsruppen och att hjälpa min syster att flytta. Så nu har jag slutat i föreslänsingsgruppen och min systers flytt är snart klart. Att resa bort en vecka kräver mycket jobb i förväg, det är värt det men kostar på innan man kommit iväg, jag måste påminna mig om att vara mer hemma då och tacka nej till andra saker. Jag ska inte sitta och scrolla i mobilen, det gör mig bara sjuk.
Nu måste jag tänka mig lite mer noga framöver vad jag orkar med och vad jag ska ta bort något mer i mitt liv för att orka med. Jag är så medveten om allt jag gör och jag rensar hela tiden för att bara vara i kärnan. Jag har mått så bra i flera år men är med veten om att jag klarar inte några påslag och jag måste ha mycket tid att bara få vara hemma. Nu ska jag ut i trädgården. Jag har tackat nej i klädaffären fredag och lördag för att vara hemma och vila upp mig. Jag behöver mycket sömn för att fungera. En dag i taget.
Kul att du läst ända hit och vill ta del av mig och mina tankar och hur jag arbetar med mitt självledarskap för att må bra. Det är viktigt att lyssna inåt. Du vet och känner inombords vad det är som skaver. Det är just det där skavat som man måste arbeta med och det är det jag gjort dessa dagar nu. Att säga ifrån och avsluta saker är ingenting som jag har svårt med längre. Det har jag gjort i många år nu.
Jag känner mig så tacksam och så positiv. Jag tycker om den jag är, jag tycker om mitt liv men sitt självledarskap måste man jobba på hela tiden och ta ansvar över för att orka med och få vara sitt bästa jag.
Jag skulle vilja dela så mycket med er, tankar om livet och allt som rör i hjärnan för jag vet att ni uppskattar det. Jag tar mig inte lika ofta tid till det för man ska känna sig sådär avslappnad och härlig för att få ner alla de där tankarna , men nu var visst en sådan stund.
Jag vaknade av att det var lite kallare idag och igår kände jag första lilla höstkänslan. Jag längtar efter höst fast inte på det sättet att jag vill att det ska bli höst nu. Sommar för mig har alltid varit en period av skav efter 35 år . Förr förstod jag inte det där skavet men nu vet jag. Jag känner mycket och sommaren har lätt bli för mycket av allt, ännu mer så blir det när man har hjärntrötthet. Solen är så härlig men den ger också en känsla av att nu ska allt hända. Jag har alltid haft ett stort behov av egen tid, samtidigt som jag alltid försökt at ha middagar och fester och haft massor av vänner. Då förstod jag inte att det är skavet är att jag inte får min egna tid, tid att bara vara.
Idag vaknade jag av lite kyligare luft och längtan att gå ut och promenera på helgerna gjorde sig påminda. Jag älskar våra dagsturer som brukar börja i september. På helgen brukar vi göra något en dag och en dag går vi. Jag tänker på vad jag vill med hösten, det här året till nästa sommar. Jag funderar på hur mycket jag vill jobba, hur jag vill jobba, vilka intressen jag ska hålla på med. Jag funderar på vad som är viktigt för mig och vad jag sätter värde på och vad jag vill ha mer eller mindre av i mitt liv.
Det jag uppskattar mycket nu är att jag är frisk, att jag kan gå och röra mig. Jag vill åka på någon vandringsresa med Kalle, jag vill se min hund få springa på berg, jag vill vara mycket i naturen. Jag vill träffa min familj, grilla ute på öppna eldar, bada bastu, fixa och dona hemma, plocka svamp osv Vara tillsammans under lätta omständigheter. Jag vill hinna träffa våra föräldrar, träffa mina närmsta vänner och finnas för andra. Jag vill fortsätta resa/göra saker med mina barn, ett barn i taget.
Jag vill ha dagar när jag kan få tänka fritt, dagar som jag kan fylla med vad jag vill. Där jag går ut tar med kaffekoppen och vips så har det blivit lunch. Jag vill ha ett hem som är vackert men inte kräver så mycket städning av mig. Där man kan ta in en bukett blommor och tända ett ljus så är det mysigt. Jag vill ha mina finaste saker omkring mig men inte massa mer för jag vill att livet ska få plats. Ett tryggt vackert och litet hem och sedan tiden utomhus.
Jag vill fylla med min fritid med sång, natur, trädgård, våra projekt, människor, keramik ( ska börja med det men gå lite lagom) och så en resa/upplevelse ibland. Jag ska fortsätta med att skriva till er och jobba i klädaffären som vikarie. Jag vill fortsätta vara mycket med min man och våra djur för jag älskar dem så mycket.
Jag vill fortsätta växa som människa, gå i samtalsterpi bara för det gör mig så fri, lugn och glad. En gång i månaden går jag dit och sista halvåret har jag nog aldrig känt mig så tillfreds med mig själv och mitt liv. Det har gett mig så mycket.
Klimakteriet är något jag känner av men stör mig inte på så mycket längre. Jag sover väldigt bra, vissa nätter vaknar jag inte ens. Jag äter inga mediciner, tar inga hormoner utan bara tillåtet mig att omfamna det. Jag tror faktiskt att det värsta har jag gått igenom nu. Inte så mycket svettningar på nätterna, inte lika mycket hjärndimma , jobbiga tankar osv. Eller så är det att jag bara blivit bra på att bli äldre, att omfamna mig och livet och sakta ner och acceptera den jag blivit och är nu. Jag vill orka och vara stark för att kunna vara i trädgården, dra skottkärror, jag vill kunna leka och vara aktiv mormor/farmor om jag skulle bli det i framtiden, men mer än så begär jag inte. Jag vill fortsätta sova en stund på dagen när jag är ledig eller meditera. Älskar det!
Jag har blivit en mycket snällare version av mig. Jag behöver inte vara duktig, perfekt på någonting, jag behöver inte visa upp eller vara snygg. Jag behöver inte beröm, jag vet att jag är bra. (En mening som min bästis sagt en gång) Jag behöver bara vara jag, jag på riktigt för den personen älskar många. Hon är en snäll version av sig själv, tar hand om sig själv och sätter rimliga krav på sig själv. Hon går sin egen väg, guidar sig själv genom att känna inåt. Hon styrs inte lika mycket av vad andra gör och hur andra lever. Hon känner allt. Hon blickar tillbaka på sitt liv och tacksam för allt som varit, stolt över allt hon har åstadkommit och varit med om och ser fram emot att bli äldre.
Livet är mycket och allt är välkommet. Jag längtar att gå in i höst, inte än men snart så.
