Tankar om livet

Innehåller annonslänkar

På min morgonpromenad med hunden tänker jag på massa saker som jag jag lärt mig genom att leva och så mycket kvar det finns lära. Efter min utmattning och depression och Elins leukemi fick jag möjligheten att starta om. Hur vill jag leva nu? Hur ska livet se framåt? Vad är det jag behöver och vill ha i livet nu?

Tänk på det, det finns alltid en möjlighet att förändra, vara pigg och nyfiken att göra en förändring. Ta bort skavet, hitta dig själv och den du är just nu. Livet blir så lätt då. Packa om ryggsäcken som du bär på, ta ur allt och sedan packa i det som du ska bära vidare på.

För mig blev det så skönt att upptäcka att allt det här som pågår, allt det här enkla ÄR livet. Det räcker, jag behöver inte bli chef eller vara framgångsrik, göra karriär, jobba massa med instagram osv Det gjorde jag, det gjorde mig inte lycklig i längden. Men det var jäkla roligt just då, men när du blir sjuk då önskar du bara en sak. Att bli frisk. Framgång identifierar inte mig som människa.

Att träffa människor, ha ett jobb att gå till ibland, att ha min familj osv är oerhört värdefullt. De som man har omkring sig är de man identifierar sig med. De räcker med att ha det enkelt omkring sig för att må bra, familj, några nära och få vänner osv Att ha mycket och många identifierar inte mig som en bättre person.

Jag behöver inte alla prylar och saker i ett stort hus. Man behöver så mycket mindre än vad man tror för att ha tid med annat. Att bo stort har jag gjort, det gjorde mig inte heller lycklig i längden men var bra just då. Ett stort hus identifierar inte mig som person att ha lyckas i livet.

Att göra något annat innebar för mig att landa och hitta allt det här enkla och vanliga som vi mår bra av. Förstå varför hjärnan fungerar som den gör. Att vi lever i en värld där vi vill höja oss själva för att känna att vi duger, att vi letar belöningar för att känna att vi är något, att förstå att leta efter lycka är svårt och ofta tillfällig. Att vi människor kommer alltid vilja vidare, vi blir inte riktigt nöjda osv Att göra något bra av det men inte att gå på det som samhället identifierar som lyckat.

När vi förstår lite mer , då kan vi sätta oss bredvid och studera hur de andra springer på och agerar som de gör men du behöver inte delta. Du har ditt enkla liv och det enkla sakerna för att må bra för du har redan gjort allt det där som var himla kul, men du vet att det är inte kul längre. Du vet varför du gjorde det då, men inte vill längre. Då vet man att man är på en helt annan väg, letar efter helt andra saker i livet. Det är en sådan skön och lugn känsla. Då börjar resan hem, hem till något annat.

Nu ska jag åka till mitt jobb i klädaffären. Träffa kunder och vara i sammanhang. Älskar det. Mitt tanke när jag åker till jobbet är alltid ”idag ska jag göra någon glad” Tack pappa för de orden, de kommer från dig. Min pappa läser bloggen varje dag. Tänk att du kan bli så mycket gladare genom att ge glädje till andra. Små enkla saker för lycka. På jobbet kan jag göra andra glada hela tiden.

I veckan får Elin och Karl sitt radhus, då ska vi hjälpa till med det. Så kul.

Ha en fin dag

Kram Lotta

Färgglad bikini HÄR och snygg väska till HÄR

Fina badkläder HÄR , HÄR och HÄR

Ni många som frågat om jag inte kan skriva lite mer om hur jag tänkt och jobbat med att hitta hem, hitta lite mer av mitt autentiska jag. Är det någonting jag vet nu så är det att detta ändras över tid. Det är inte så att man leker någon annan eller varit någon annan men i perioder så kommer man för långt ifrån sin autentiska person, sitt sanna jag och det skapar mycket oro, tankar och inga bra känslor.

Jag har nästan alltid varit en glad och positiv person, jag har levt utifrån mina känslor och gjort det jag tycker om. Trots detta så skapar vi mönster och blir människor som vi under livet kommer ifrågasätta. Innan Elin blev sjuk var jag en lycklig person, förverkligade massa roliga saker, tränade osv och tyckte jag levde mitt bästa liv. Men när vi kom ut ur Elins cancer var jag så oerhört trött. Jag hade blivit en person med mycket höga krav både på vad jag skulle klara av och hur jag skulle se ut. Jag sågs som framgångsrik i de måtten att jag skapat en god ekonomi, hade stort hus, jag såg bra ut och gått ner mycket i vikt och jag hade kunnat köpa stugan som vi nu bor i. Men jag var så trött, gått igenom en tuff period i livet och levde inte längre som min själ ville.

Eftersom jag är van att leva nära mina känslor och göra det jag tyckte om så kunde jag inte längre leva upp till det. Jag var så utmattad efter jobb och Elins cancer och min kropp och hjärna var i så oerhörd stress. Jag visste inte vem jag var längre. jag hade skapat en person som jag inte ville vara längre. Det var då min nya resa började. Hitta vem jag var nu.

Flytta och rensa upp på saker var första steget. Äga mindre och ha mindre att ta hand om. Sedan umgicks jag med så många människor som jag tyvärr inte orkade eller hann med att träffa. Människor jag tyckte om. Jag var så utmattad så jag orkade inte ens umgås med min egen familj. Jag var tvungen att avsluta relationer, tyvärr blev det inget bra avslut under tuff depression. Jag slutade också att jobba en massa för att tjäna pengar, slutade att identifiera mig med andra influencer som jobbade som jag. När vi bara hade ett litet boende behövde jag inte längre slita med att få ihop ekonomin som tidigare. Jag hittade istället ett jobb i klädaffären och fick arbetskamrater, jobbade mindre med samarbeten och började sänka mina krav på vad jag skulle klara av och hur jag skulle se ut.

Jag började i kör där jag lärde känna många äldre människor, människor som inte visste eller brydde sig att jag var bloggerska. Där fick jag bara vara Lotta. Sången och gemenskapen gav mig många må bra känslor. Jag började jag landa på min nya plats med nya människor omkring mig, nya sammanhang. Från att jobba ensam i 10 år hade jag nu arbetskamrater igen. Jag älskade det. Lotta som älskar prata och vara med människor kom tillbaka, jag började känna igen mig själv. Lyckligare. Jag började meditera och lära mig att vara mer lugn och stilla. Jag gick mycket i skogen och utvecklade min nya trädgård och började fundera på vem jag blivit och vad jag ville vara nu.

Det var då jag började känna Lotta som jag var som barn. Hon den busiga, glada som inte brytt sig om varken fina prylar eller hur man ska eller bör vara. Bloggen har ju trots allt, inte bara varit bra för mig. Jag har genom åren fått höra mycket elaka saker från människor. Om de människorna skulle träffa mig hade de aldrig sagt det som de vågade skriva i smyg. Jag har fått läsa människornas mörka tankar och känslor om mig. Inte bara de fina orden. Det hade påverkat mig på olika sätt. Jag hade kommit så långt ifrån den autentiska Lotta jag var från början när barnen föddes, när jag var liten. Vilket till viss del gjort mig sjuk och nu var jag tvungen att hitta vägen tillbaka, hitta vem jag var.

När alla bitarna började falla på plats började jag också i terapi hos Winglyckan. Inte visste jag att så många tårar och så mycket smärta skulle komma ut där. Men att bearbeta precis ALLT som jag känt genom åren med Marie så började det som skavt och varit jobbigt komma upp i ljuset och sedan lämna mina tankar och min kropp. Varje gång klev jag ut där ifrån kändes det lite lättare, som lager av det som varit svårt skalades av. Lämnade skiten mer och mer bakom mig , den hemska coachen tex som kontaktade mig som skadade mig massor osv och började mer och mer hitta tillbaka till mig. Till glädjen i livet och till den jag blivit efter alla mina nya erfarenheter.

Mitt liv nu är väldigt långt ifrån hur jag levde och var för 7 år sedan men jag mår så otroligt bra. Jag vet att man inte behöver alla prylar som jag hade och alla relationer som jag hade att ta hand om, jag behöver inte göra saker som jag inte orkar eller inte tycker om att göra längre. Jag behöver inte leva upp till någonting. Jag har gått igenom allt jag har upplevt som varit svårt och jobbigt , lyft det som funnits långt in som jag inte vågat att prata om eller vågat känna tidigare, jag har ingen oro eller stress som jag går och bär på, inte massa tankar som går runt i huvudet. Jag har varit på botten och vänt, varit inlagd på psykiatriska osv Jag är inte lika konflikträdd på samma sätt längre, jag vågar stå för mina åsikter och känner ett helt annat lugn. Jag lever ett liv som jag orkar med. Jag vet att om man hittar sig själv igen så blir livet lätt. För när du är den som du är menad att vara då känns och syns det i allt. Då behöver du bara vara precis som du är, du blir ditt sanna jag, du lever det liv som du vill leva och det är tillräckligt.

Tack till dig som följer med på resan, resan i livet.

Kram Lotta

Innehåller annonslänkar

Godmorgon bloggvänner där ute ( de här bilderna är från en solig kväll) . Det har regnat inatt och jag har sovit så gott. Det är en sådan skön känsla att sova i sin egen säng. Jag tittade igenom mina bilder från Kroatien och kom fram till att jag har skrivet färdigt om det nu, de är lite mer privata bilder så jag behåller dem för mig själv. Nu går vi vidare med annat. Den här resan gjorde mig så himla gott.

Jag känner att jag saknat att skriva till er igen, skriva om livet. Tankar och känslor och det vi gör, tacksam att ni vill läsa.

En av våra trädgårdsvänner på instagram som jag följt jättelänge gick bort, det har berört mig på djupet. Jag tänker på det hela tiden fast vi inte kände varandra på nära håll. Livet är så himla skört. Jag påminns om det varje dag att jag måste ta vara på det. Jag tycker att jag är bra på det, jag har blivit bra på det. Efter Elins leukemi för 11 år sedan förändrades vi av våra erfarenheter.

Nu efter alla dessa år och det som hänt i familjen och med mig är man så tacksam för allt. Tacksam att vi tag tag i flytten och kan bo här vid sjön. Som jag njuter av det varje dag. Att slippa stressa som en tok, ha min familj och min älskade Kalle och djuren och våra vänner som vi tycker så mycket om.

Att jag har er, fina bloggläsare, mina två jobb, kören. Jag är tacksam att jag tog tag i att gå i terapi, det har förändrat mycket. Jag inne i en period när jag mår så himla bra men jag gråter lätt för jag blir så berörd av det som människor måste gå igenom.

Jag vet att livet går som i vågar, några av de bitarna som varit tuffa har löst sig. Kanske kan jag skriva om det mer framöver, men jag vet också att tuffa saker väntar där framme, så är det alltid. Just nu är livet fint. Jag stannar upp i den känslan och känner glädje inför framtiden.

Idag börjar jag senare i klädaffären, det är lyxigt. Hinner skriva till er och plocka ordning lite och sedan lediga dagar som väntar i helgen. Jag har köpt fina rosor som jag ska plantera i krukor imorgon.

Igår hade vi jättemycket att göra på jobbet, sålde många kostymer. Jag älskar att hjälpa kunderna, tycker om alla möten med människor. Känner snabbt hur människor vill bli bemötta. Det är inget man lär sig i skolan men är en egenskap jag är väldigt glad för. Den har blivit starkare nu när jag inte har bråttom längre, när jag har tid att stanna upp och lyssna på människor, ställa frågor och läsa in.

( Bild innan vi åkte på semester, det är ännu mer uppväxt nu)

Jag längtar efter helgen, har lärt mig att längtan framåt har ingenting med att inte älska nuet. Att ha båda är det bästa. Att känna livet i sig just nu men också till saker som ligger framför en. Jag och Pettson ska bo i stan. På lördag tar jag med hunden på promenader i Linköping. Sätter mig och äter någonstans ensam på kvällen, på dagen hämtar vi möblerna och äter lunch med Philips kompis som ska hjälpa till.

På söndag utflykt med Elin, sambo och dotterns svärmor. Det ska bli kul att leka stadsliv och jag gillar ensamhet ( är ju aldrig ensam när man har hund, känner massor människor i stan men tycker om att vara själv också), gillar Philips nya lägenhet, gillar att äta ensam också. Gillar att upptäcka, så det ska jag göra.

Nu ska jag ta tag i hemmet här när jag börjar senare. Då får jag fint inne så kan jag vara ute imorgon när vädret är bättre igen. Regnet behövdes verkligen så det är jag glad för. Ska tvätta och hänga tvätten inne och älskar doften av den HÄR när det doftar i hallen och krusbärssåpa HÄR. Jag har skrivet till målaren också att vi vill slipa golvet i vardagsrummet, hoppas han hinner innan hösten kommer det skulle bli så fint. Det har jag längtat efter i många år.

Kram Lotta

Fina sommarsandaler HÄR och HÄR

Inredning som passar vår husbåt HÄR och HÄR

Solbränd utan att vara i solen , prova denna HÄR

När jag började i terapi för två sedan så var det en känsla av att ”hitta hem” viktigast för mig. Jag hade påbörjat den resan långt innan det och visste att jag måste ta tag i det sista för att verkligen landa i mig. Nu kan se att att utan den terapin hos Winglyckan hade jag nog aldrig varit där jag är nu.

Jag hade varit i så mycket stress, så mycket att leva upp i, hade ändrat mig så mycket de sista fem åren efter dotterns cancer att jag hade tappat bort mig själv.

Att bara vara jag och det duger och att hitta den personen har varit den bästa investering jag gjort. I min terapi gick vi bakåt och tittade på varför jag blivit en den jag blivit. Att jag ofta känt att jag måste leva upp till saker och bevisa innan andra ska tro på mig. Att jag känt mig annorlunda, orädd och velat mycket. Att jag känt att jag måste bevisa både för föräldrar och ni som tittat här på bloggen för att ni ska tro på mig och se att jag kan. Att jag haft stora krav på mig själv och alltid tyckt så mycket var kul. Velat mycket, sagt och berättat mycket för er som jag inte kunnat och sedan känt att om jag inte visar att det här kommer funka så kommer de som ger mig skit få rätt.

Jag har varit lite galen men inte blivit så uppmuntrad hemifrån att våga göra ”galna” saker, mer rädsla hur saker ska gå. Som när jag ville göra bloggen till ett jobb, ville köpa fritidshus, skaffa djur osv

Jag hade också en bild av att bli en sorts kvinna som sågs som lyckad. Så som samhället ser på en ”lycklig människa”. När jag började förstå att jag behöver inte ha godkänt av någon annan för att få leva som jag vill, jag behöver inte vara någon annan än den jag är så kunde jag landa i att bara vara jag. För när man vet vad allt kommer ifrån , varför man kämpat så otroligt hårt då kan man börja gå en annan väg, den vägen som man en gång var i då det bara kändes roligt och lätt.

Då kan man bli den där personen som har det där skyddet omkring sig där inte andra går på en, eller säger vad de tycker. Där står du bara så tryggt och de som är runt omkring de ser och vet. Man behöver inte längre bevisa ett skit, man får bara vara. Vill man något så gör man det och man behöver inte fråga om lov. Man bara är.

När man hittar den känslan så infinner sig ett lugn i huvudet. Man gjorde sitt bästa utifrån det som hänt hela tiden men nu finns här ett annat liv. Ett liv som är mitt, ett liv som jag äger utifrån den jag är menad att vara. Ett liv som inte perfekt på något sätt men som är mitt.

Igår var det tjejkväll på jobbet, där ska man stå och hälsa ca 80 personer välkommen, bjuda på dryck och känna att här står jag och duger. Jag är mycket, jag är allt jag vill och jag känner mig så otroligt trygg och glad just nu att vara jag. Jag är inte perfekt, det finns inga perfekta människor. Jag har kommit dit som jag önskade och jag är så glad att jag tog tag i det för det blev så mycket lugnare i mitt huvud.

Jeansklänning jobbet Sandströms

Igår blev det jeansklänning från jobbet och så klackskor. Känns kul att klä upp sig lite när det är kvällsöppet.

Sedan kom jag på att boka frissan precis innan jag skulle börja. Då kunde jag bara gå över torget och få håret lockat. Här ser man ju inte att håret är så grått men jag har massor av färger i håret just nu. Ser slingat ut.

Först tog jag strumpbyxor men de åkte av sedan, smörjde benen istället med lite brun utan sol

Här ser ni hur håret blev och där kan ni också se att håret har många färger och så får det vara. Så här ser jag ut och det är precis som det ska vara.

Så här ser jag också ut när jag sovit och dödstrött för jag hade en sådan kul kväll igår. Idag är jag hemma och ska vara ledig efter jag skrivet till er. Min hjärna behöver vila.

Dagen ska tillbringas utomhus. Jag ska till affären nu och handla mat till Kalle kommer hem och så ska jag köpa sur jord till mina blåbärsplantor. Jag ska ha en utomhusdag och ikväll till kören.

Ta hand om er bästa bloggläsare, hoppas min text inspirerar dig att vara du

Kram Lotta

Nu går jag in i mina jobbdagar igen i klädaffären, hoppar in en dag extra också. Ja imorgon är jag på event men det är mer tid borta igen än hemma. Jag tänker på er alla som följer mig, helst ni med barn. Hur tiden ska räcka till allt. Det gör den inte. Det finns inga perfekta människor, inga perfekta liv. Man hinner oftast inte allt som man tror man ska hinna eller som man tror man borde hinna.

När jag flyttade hemifrån jämförde jag mig med mamma, det var dumt. Min mamma är perfektionist och älskar städa. Det gör jag inte jag. Vid 40 år ville jag bli den där kvinnan som samhället visar som framgångsrik. Lyckas med karriär, träna, vara snygg, fint hus och köpa mig ett fritidshus vid havet. Sedan ville jag ha massa vänner och vara sådär bjussig och härlig mot alla, snäll fru och bra mamma. Det fungerade inte det heller.

Numera blickar jag inåt. Nu är jag 52 och mycket klokare och lärt mig av mina erfarenheter. Vet vad jag klarar av. Rensar upp, säger ifrån osv och delar upp livet som i tårtbitar. Jag försöker att inte titta på andras liv och jämföra mig. Det stressen hamnade jag i efter dotterns sjukdom och genom att jämföra mig med andra influencer och den ska jag aldrig vara mer i.

Det här är jag, det här är mitt liv och sådan här är jag. Jag ska inte vara någon annan än mig själv, inte leva någon annans liv än mitt eget. Jag ska inte bli någon person som samhället ser som lyckad, jag ska vara jag. Det är så skönt att inte behöva jaga samarbeten längre på instagram och visa sig duktig eller leva upp till någonting.

Nej nu har jag mina tårtbitar som jag älskar. Jag har bra balans och framför allt så har jag gått i terapi så jag har en tyst hjärna som är snäll mot mig. Ingenting som pratar på där uppe, jag bara är i mig själv och mår bra.

Nu ska jag vara i klädaffären en massa dagar igen och då är jag bara där och gör det jag ska. Då skriver jag till er på morgonen sedan lämnar jag den tårtbiten och går till mitt andra jobb och gör det jag ska där. Jag håller inte på och ger mig dåligt samvete om jag inte hinner eller orkat gödsla alla pallkragar eller putsat alla fönster i växthuset för det klarar sig. Men att göra sig själv illa med stress i hjärnan det klarar man inte.

Jag visar ju mycket för er och det är ju också ett jobb för mig, men jag vill inte att ni ska jämföra er för ni har kanske inte den tiden jag har. Ni kanske jobbar heltid, eller har ont i kroppen , äldre än mig, har barn osv . Då ska man vara snäll mot sig själv. Jag har ju också varit igenom mycket, haft dåligt samvete för jag inte orkat allt och orkade inte hålla ihop allt men det är en annan tid nu.

Sängkläder hemtex

Nej nu ska jag gå till mitt andra jobb igen och det ska bli så kul. Ta hand om alla kunder och få klä upp sig lite och då är jag bara där i nuet. Sedan på event imorgon och jobb sedan igen. Att skaffa mindre av allt och kunna jobba hemma gör att jag orkar och håller ihop igen. Jag skrev till min terapeut igår att så bra som jag mår nu har jag inte mått på 10 år. Livet är så himla mycket. Det vet ju ni som följt mig länge men jag har hittat mina tårtbitar , jag kan säga ifrån och jag har en mycket snällare hjärna.

Ha en jättefin dag och var snäll mot dig själv

Kram Lotta

Tankar om livet…..

Jag drömde på morgonen att jag hade glömt att jag skulle fest, människor kom uppklädda , det skulle fixas mat, drickas bubbel osv och man skulle vara så där härlig och trevlig mot alla. Sedan vaknade jag och hade fått huvudvärk och påslag. Det var ju bara en dröm, men jag kände sådan stress.

När Elin blev sjuk och sedan jag gick in i min utmattning så förändras jag. Helt plötsligt orkade jag och ville annat. Det tog många år sedan innan jag kom dit där jag kände jag mig tillräcklig igen. När man går igenom en utmattning så är det som man transformeras till ett annat liv. Man värderar andra saker, man vill andra saker och man har absolut inte den energin att gå emot de man verkligen vill och önskar i eller efter en utmattning.

I min terapi sista året så har vi pratat och läkt ut sådant som hade satt sig i huvudet och i kroppen. Som tex sorgen att inte orka med sånt som förr, att ha sårat människor för man vill något annat och inte kan upprätthålla alla relationer, eller varför man slitet så hårt några år för att upprätta hålla någon typ av värde. Vad kommer det ifrån den duktiga flickan som inte vågade säga nej? Att våga lita på de känslor man känt, att de har varit rätt hela tiden. Att våga gå sin egen väg trots att inte alla gillar det man gör. Att det är okej att ändra sig osv

Att ta hjälp av Winglyckan med alla dessa tankar och man varit med om har format mig att bli en bättre version av mig själv. Att hitta vem jag är och jag vill och vad jag önskar av livet nu. Att bli utmattad och få en depression gav mig nya insikter hur jag vill leva i framtiden. Det var en otrolig hård skola men en mycket bra lärdom. Livet blev någonting helt annat, tacksamheten att gå igenom Elins cancer och att hon blev frisk är stor. Tacksamheten att orka göra saker igen och känna glädje är stor. Att känna att man har ett så rikt liv.

Numera så lever jag så nära mina känslor, jag kräver inte så mycket, det behöver inte hända lika mycket, jag skiter i någon typ av status, jag lever utifrån den jag är just nu, jag ältar inte på samma sätt, jag känner mig så tillfreds med livet, jag tackar nej och väljer det jag vill ha omkring mig osv Jag har hittat mina tårtbitar igen som gjort mig hel igen. Jag hittat lugnet inom mig där jag känner mig tillräcklig och hållen av något större. Jag mycket mindre av allt och jag lever ett liv som är mycket enklare.

Det känns som jag hittat hem i mig själv. Eller som min terapeut sa ” vi ska hitta den autentiska Lotta” Den Lotta som är precis som jag är och omger mig bara av det viktigaste jag tycker om och behöver. Det gott nog. Den känslan är så skön. Efter morgonens dröm blev jag åter påmind igen att det är så otroligt skönt att följa känslan vad som är rätt just nu och inte gå emot den. Jag har gjort mycket och det var rätt just då.

Jag försöker med mina texter att inspirera dig. Livet är en krokig resa, men hitta hem är verkligen så skönt.

Nu är det jobb igen i klädaffären, sedan väntar min jobba hemma vecka. Då ska jag fota nya bilder till er.

Kram Lotta

…..så öppnas en annan. Så har det alltid varit för mig. Idag känner jag mig så otroligt lättad och glad att jag tackat nej till att fortsätta filma de samarbeten som kommer genom annonsbyråer på instagram. ( Om jag får ett jobb om trädgård eller något annat som jag verkligen brinner för kommer jag tacka ja om jag orkar och vill, men ingenting annat bara för att tjäna pengar även om det är bra företag och bra grejer)

Det har varit så höga krav sista tiden att både göra dessa jobb och att identifiera sig med de människorna som lägger upp dessa jobb. Reklamjobben ska sedan spridas i alla deras kanaler så kraven är höga och tiden det tar är inte värt det för mig. Jag orkar inte vara en del av det mer och nu kan vi fortsätta med bloggen och instagram som vanligt med slippa tänka på den pressen. ( hade ingen ny bild på mig så ni får nöja er med den här )

Istället kommer jag hinna lägga mer tid på er här och göra saker som inspirerar på annat sätt och som jag vet ni gillar. Jag tjänar tillräckligt på mina sociala kanaler och på mitt jobb i klädaffären och när jag är hemma vill jag också bara vara ledig.

Sista månaden har jag blivit sämre för jag känt sådan press att leva upp till det som ställs för att få dessa jobb och göra dessa jobb och jag orkar inte det mer. Nu ska jag ta hand om mig mer och ha tid till det som jag tycker är roligt.

Så nu är vi ännu mer tillbaka där allt började, till den enkla som jag kan och känner mig duktig på. Att fota bilder till er och sprida glädje och prata om livet och bara vara jag. Filma fina långsamma inspirerande saker som ger glädje osv och fortsätta jobba med de företag som förstår mig, tror på mig och inte ställer några skyhöga krav med 10 sidor hur ett samarbete ska se ut och vara upplagt för att duga.

Jag fortsätter att tipsa om kläder, mina saker, mina tankar och allt jag gillar men det är val jag gör utifrån mig och mina regler hur det ska vara här hos mig. Jag vet att ni gillar just det och den personen.

Så nu ska jag skriva klart till er, sedan ska jag åka mot återvinningen, hämta julmyskläder till Elin och mig som vi ska ha kvällen före julafton och vara ute.

Livet är många saker, mycket beslut att ta för sitt eget bästa. Jag har gått igenom så mycket sista åren så jag vet ju vad som är bäst för mig nu. Det är smickrande att få frågan att företag gillar mig, att ni är så genuina och fina läsare som skriver så mycket och att det går tjäna bra pengar på det här men när man känner att man inte orkar, duger och inte kan leva upp till de där kraven längre då ska man inte hålla på med det mer.

Tänk vad skönt det är att vara vuxen, att kunna ta sina egna beslut och jag vet att när jag stänger en dörr så öppnas en annan. Så har det alltid varit för mig. Det jag gör med glädje, det som ger energi det sprider sig och blir något annat. Det är därför bloggen blev så stor. För jag brinner för den och tycker så mycket om det.

Nu önskar jag er en bra dag och så ses vi imorgon. Då börjar min jobbvecka igen och då blir det mer outfitbilder osv Ni är många som gillar klädtips här. Igår såg jag också att de fått in dessa påslakan igen på lager i rött men nu tror jag de sålt slut igen. Ska hålla koll om de kommer igen igen.

Allt gott bästa bloggläsare

Kram Lotta

Jag kan inte minnas riktigt när jag kände mig så här lugn sist. När livet känns lätt och huvudet får vila från allt som har pratat på där uppe. Mina förändringar i livet sista åren och gå i terapi har gjort sådan stor skillnad. Allt är så lätt. Visst blir jag trött och visst har jag klimakteribesvär osv men att ha läkt ut och gråtit ut allt man burit inom sig till att bara känna sig lugn är en ny upptäckt för mig.

Även om det stormar en del runt om så kan jag stå kvar i stormen. Min terapi hos Winglyckan är det bästa som jag kunde göra detta året. Att bära omkring på ett huvud som inte ältar eller funderar på en massa hela tiden är så otroligt skönt. Att veta att det jag känner och tror på är mina känslor och de är på riktigt och så leva efter dem.

Jag hör om så många som inte mår bra, som tar till flaskan osv som skulle behöva den hjälpen. Att möta alla rädslor, alla känslor man bär omkring på och gör ont är jättejobbigt, men när man känner att man är fri så känns det fantastiskt.

Tänk jag som inte vågat säga vad jag innerst tycker om saker, varit konflikträdd, bitit ihop, som fått påhopp på mina sociala medier osv tar ingen skit av något slag nu, säger ifrån till allt. Jag har blivit tuff och står för att jag är som jag är. Man ändrar sig genom livet så mycket så det känns viktigt att stå upp för det nya som kommer och omge sig av människor där man får vara precis som man är. Jag har också lärt mig att sitta och vara i tystnad. Det behöver inte hända så mycket. Jag gillar stillhet och ensamhet. Jag älskar vila och meditera.

Mitt 2025 har varit ett av de bästa åren för personligen för att jag bara ha det viktigaste omkring mig och för jag bara gör det som verkligen vill och betyder något. Livet blev så lätt att leva när man bara kan vara sitt autentiska jag och vet vem det är och vad hon behöver just nu. Alla ni som lever med skav. Skriv upp allt och börja bocka av, ta hjälp för det är som ett stort berg att gå igenom och så mycket smärta. Då är det fint att ha hjälp.

Nu ska jag till jobbet igen, två dagar till innan det är hemmajobbar vecka igen

Kram Lotta

Tankar om livet….

Det kanske inte blir mer än så här minns jag att jag tänkte när jag gick in i väggen. Tänk så fel jag skulle ha. Det var när jag fick stanna upp jag ännu mer förstod vad livet är på riktigt. Inte jaga kickar, inte äga massa saker, inte drivas framåt hela tiden. Det blev bara helt stilla och i det stora svåra skavet fick jag tillbringa massor av tid. Det var så otroligt nyttigt för mig. Ta reda på vem jag blivit efter dotterns leukemi. Det var som jag gick in i det som en person och kom ut som någon helt annan.

Det var också ett år efter det som jag började lyssna på meditationer. Tårarna kom och jag insåg hur mycket jag trodde jag skulle vara men inte behövde längre. Hur jag försökt upprätta allt som jag byggt upp och var van vid att göra tills att inte klara någonting. I min meditation lärde jag mig ”att jag är inte mina tankar” ”att jag behöver inte leva upp till någonting” ” jag går redan och bär på all min lycka” osv Tack Björn. Du har varit min vägvisare i så många år.

Innan Elin var sjuk hade jag aldrig varit dålig själv, aldrig psykiskt. Jag minns första panikattacken när jag satt i sängen en kväll, första ångesten osv Den stora rädslan för döden.

Jag är inte rädd för det längre. Jag är inte där. Allt det där har jag tagit mig igenom nu. Jag skriver mest om allt för att dela mina tankar och för att det kanske kan hjälpa någon annan att känna sig mindre ensam.

Jag vaknar på morgonen och frågar jag mig själv hur mår du idag? Idag tex svider det i ögonen jättemycket för jag försöker vänja mig med nya glasögonen. Det är okej säger jag till mig själv. När jag bekräftar det onda är det som det känns lite mindre. Om något ont finns i kroppen så vet jag vad det kommer av. Tröttheten främst som jag måste tänka på varje dag. Idag har jag sovit en timme och ska vila mig en stund efter jag skrivet till er.

Min utmattning är inte min fiende längre, vi är som bästa vänner. Jag vet att jag är den viktigaste personen, jag vet hur rädd jag måste vara om mig för att kunna finnas även för andra. Jag känner att jag börjar bli äldre, det okej det med. Jag känner av klimakteriet osv

Det känns fint att få bli äldre. Jag vill att det ska synas. Jag känner mig bara så tacksam och kan gråta en del för jag känner mig så glad för det här livet.

Idag har jag fått gå här hemma och pyssla. Klippt gräset, gjort örtsalt, vattnat, fixar tvätt och nu skriver till er och osv. Roligheter väntar och livet blev mycket mer tacksamhet för småsaker. Jag tar varken livet eller min energi för givet. Tänk så mycket mer det skulle bli och kommer bli framöver.

Nu är Kalle på väg hem från jobbet och jag ska jobba vid datorn ikväll. Allt som mitt jobb innehåller som ni inte ser. Annars så ska jag försöka ladda både till modevisning på jobbet och hjälpa syster med flytt. Lite av allt.

Ha en fin , fin kväll bästa bloggläsare.

Kram Lotta