Tankar om livet-arkiv - Sida 2 av 10

Å vem är jag nu då?

28 maj, 2021 / 9 kommentarer / Allmänt, Tankar om livet

Jag skriver ganska ofta att jag vill skaffa mig ett liv som den person jag är nu, å vem är jag nu då? Hur tänker jag? Jag har inte hunnit leva det livet så mycket än, men jag vill dela dessa tankar här med er.

Innan Elin blev sjuk var jag en person med väldigt mycket energi, driv, tusen järn i elden och ett stort behov av det händer saker. Jag hade tagit hand om min kropp, tränat en del, förverkligat en del drömmar, gått ner i vikt och jobbat väldigt hårt för att kunna köpa mitt hus vid vattnet osv

Efter cancerresan och efter min utmattning är jag en annan person, men ett annat driv, med andra önskningar och framförallt med en annan energi. Jag har inte samma koll längre, kan inte ha många bollar i luften och längtar sällan bort. När vi varit i stugan har jag fått så mycket ro för det har passat mig, den person jag blivit. Här i det lilla får jag lugnet, jag blir kreativ, jag tar hand om mig själv mer igen osv. I stora huset blev mitt liv bara ett kaos och ett liv som jag inte orkade leva upp till längre, som gav mig dåligt samvete och gjorde att jag längtade bort.

********

Jag vill komma till en punkt där jag vet vilket smink jag äger och använder, inte ha en massa som inte används. Jag vill ha koll på vilka jackor som hänger i skåpet, eller vilka skor som jag använder på sommaren eller vintern. Jag vill äga saker vi använder, inte massa onödigt som tar energi. Jag vill ha ett hus där saker har sin givna plats. Jag vill bli den personen som har tid att sköta min kropp, som tar på sig lite parfym eller mascara en dag om hon vill det och vet vart hon har sina glasögon eller sin mobil. Jag vill ha ordning i min handväska.

Jag vill kunna veta vad jag har i kylskåpet och skriva en lista innan jag åker till affären, jag vill äta ordentlig lunch och inte glömma bort att äta för jag har för mycket att göra, jag vill kunna bo kvar i mitt hus även om det händer något med Kalle. Jag vill inte ha för stort att städa, för städning tycker jag är tråkigt, jag vill inte ha en stor trädgård som tar för många timmar att klippa gräs och jag vill inte ha en bil som ser ut som en jordhög för jag inte orkar och hinner dammsuga, fast det är tveksamt om det funkar med en trädgårdsperson som jag 🙂

Jag vill ha tid till mina intressen, till mitt jobb, ha koll på min kalender och fota fina bilder till mina samarbeten och svara på fina kommentarer . Jag vill ha tid att kunna baka och bjuda på recept, eller lära mig mer om matlagning och följa recept. Jag vill ha tid att åka och träffa mina vänner mer och min familj och inte bara längta till stugan för att ladda energi. Jag vill ha tid att kunna ta en längre hundpromenad och veta att jag kan betala alla räkningar om det kommer en stor kris i livet och jag vill äga ett hus som är hemtrevligt och känns ombonat och inte kräver så mycket renoveringar och stora kostnader. Jag vill inte packa bilen varje vecka och åka mellan två ställen och ha mitt kontor i en väska. Jag vill kunna jobba lagom mycket, inte behöva tänka på alla pengar jag måste dra in för jag äger två hus eller bor stort.

Jag vill inte göra karriär, eller sträva så högt. Jag vill kunna åka iväg på härliga weekends om jag vill och känna att jag har råd att unna mig. Jag vill kunna öppna dörren ut och se på en glittrande sjö för det där glittret ger mig så mycket pirr och livsglädje, och jag vill flytta hemifrån och få bo i en annan kommun och en annan by än den jag är född i och se lite annat och bli lite mer anonym igen och lära känna nya människor.

Framförallt vill jag våga leva det liv jag längtar efter och vara på en plats som ger mig energi för den jag är nu. Att vara den som förändrar mig och inte går i vanor att jag måste vara den jag varit.

Lite så tänker jag, den jag längtat efter och vill vara nu. Nu är jag på väg.

Kram Lotta

Cancerresan gjorde oss både starka och svaga

17 maj, 2021 / Lämna en kommentar / Allmänt, Tankar om livet

Det är snart 6 år sedan Elin blev sjuk i cancer, tiden går och november i år har hon 1 år kvar tills hon blir friskförklarad. Ja nästa år 25 november då blir det fest. Då är Elin friskförklarad. Då har det gått 7.5 år sedan som det startade. Jag tänker nästan aldrig på själva cancern men mycket annat har förändrats. Kalle och jag vi pratar ofta om det. Både bra och sämre saker såklart.

I helgen satt vi i köksbordet och tittade på varandra så där nöjda och konstaterade att det allra enklaste i vardagen är det bästa för oss. Inga stora utsvävningar, det mesta på hemmaplan osv. Min energi är en stor förändring för mig som jag måste hushålla med och även för Kalle. Vi känner oss rika på ett fantastiskt liv som vi skapat och får här vid sjön med vår familj, men vi har helt andra behov och önskningar än vad vi hade före cancern. Kanske kommer detta förändras framöver när vi landat här ett tag.

Våra kroppar och hjärnor tog stryk av den tiden, om vi inte hade förändrat oss eller ändrat våra liv så hade vi grävt vår egen grop. Jag hade hamnat i sängen och inte orkat gå upp mer, så mycket mer utbränd än nu. Nu är jag istället på väg tillbaka, men flytten har tagit mycket energi sista tiden. Jag mår tyvärr inget bra hemma i stora huset längre, vill bara hit och här känner jag mig fri och på väg i vårt nya liv. Här får jag vara den Lotta som jag är nu. Jag är så glad att Kalle och jag har varandra, att vi knappt behöver säga ett ord till varandra, vi bara vet och känner lika. Att vi har den här upplevelsen och resan tillsammans. Att vi delade på den tiden och förstår den andra utan ord.

Allt kom bara så många år senare. Ja ni förstår hur dessa trötta själar verkligen älskar att vara här vid vattnet och i stugan. Hur vi läker, hur enkelt att blir här. Hur vi tankar energi och ändå har ett så rikt liv med allt omkring oss, alla som vi tycker om som kan komma hit. Tänk så bra det blev ändå. Hade inte cancerresan kommit hade vi troligtvis aldrig ägt detta huset eller varit här. Pusselbitarna faller på plats och hjälper oss att ledas in på det som vi behöver.

Vi har blivit grymt bra på att skala av, att ge oss bara det där viktigaste som vi älskar. Kärleken till familjen, uppskatta varandra, en fin plats att vara på, djuren, vackra saker och utveckla våra intressen. Sedan förgylla tiden med en vän och någon upplevelse. Allt detta kommer det bli mer av när covid är bättre och vi fått våra sprutor.

Cancerresan gjorde oss både starka och svaga. Vi är sköra, vi har inte samma energi eller driv längre men vi har en trygghet, en kärlek och ett lugn som gör oss lyckliga.Vi är inte rädda för att våga eller gå vår egen väg. Man behöver inte tänka så mycket, vända ut och in på sig själv…man bara följer känslan och litar på den. På så sätt är livet så enkelt nu.

Elin hade skrivet ett jobb på skolan om arv och när jag läste hennes ord om oss och vad hon känner för oss då blev jag glad. Som hon skrev att även om livet är skit så finns det alltid solglimtar, lite regn är bara vatten, du är aldrig värdelös utan bara på fel plats osv . Alla kommer vi hitta det vi älskar om vi får gå vår egen väg och kanske hittar vi saker vi gillar i livet som våra föräldrar gett oss. Precis som jag kan se likheten med min mamma och pappa. Vi måste bara stötta och uppmuntra och ge styrka när det är som svårast och få lagom mycket på oss för att orka hitta nya vägar.

Nu ska jag hem till stora huset. Det ska klippas gräs och trimmas och sedan imorgon ska jag tillbaka till stugan och fota ett samarbete så det blir lite farande ett tag till innan vi är på plats.

Ha en toppenfin dag älskade bloggläsare, tack för du lyssnar och vill läsa om vårt liv

Kram Lotta

Min plan håller

28 april, 2021 / 2 kommentarer / Allmänt, Tankar om livet

Det är stökigt här hemma. Jag tittar på allt men bryr mig inte riktigt över stökigheten, det är en plan jag har. Att inte bli utbränd igen. Den gamla Lotta är tillbaka, hon som kan ta en sak i taget, som ser vart hon ska lägga energin just nu. Hon som inte bryr sig eller försöka visa eller upprätthålla någonting. Hon som är som hon är och det är tillräckligt. Förr hade jag den förmågan att göra det som är viktigast och tänka bort det andra, att inte oroa mig. Det har underlättat vid cancer, när jag startade företag och hade två jobb osv Det är ofta tankarna som gör oss sjuka över allt som vi känner att vi ska göra, upprätthålla. Nu är jag där igen, att jag kan fokusera på en sak i taget. Så skönt. Men då gäller tid, mycket tid och sänka kraven. Under min utbrändhet fungerade inte det. När hjärnan och kroppen var trött då jobbade man bara ännu hårdare för att upprätthålla någon typ av fasad. Nu skiter jag i fasaden.

Sonen har börjat packa lådor, han flyttar i slutet av maj och tar våran säng tex för vi har bättre madrass så sedan har vi ingen säng, ja sedan tömmer vi huset bara. Min systers son ska ha lite andra möbler 1 juni. Nu finns det ingen ide att upprätthålla någon typ av ordning alls.

Jag ska ta tag i lite rabatter och klippa gräset i stora huset för givetvis ska huset sedan lämnas över i samma skick som det såldes i, men till dess får det vara lite rörigt här inne. Vi ska ha en student här i början på juni så det blir som en festlokal. Det som inte finns kvar i huset då, det tar vi hit till den dagen. Sedan har jag två månader på mig att tömma allt, ja Kalle får såklart hjälpa till också men det mesta kommer jag kunna köra på vardagarna. Klippa gräset och trimma osv och sedan slutstädning i juli.

Jag är väldigt glad nu att vi tog så lång tid på oss, att vi har haft 10 månader på oss och två månader kvar när sonen flyttat ut. Det betyder att jag håller. Ingen stress. Bara planera hela tiden och genomföra lite varje vecka. Den här veckan har ett fordon lämnat garaget och nästa vecka ett annat. Vi har beställt för installation av diskmaskin, vi ska handla grejer för att laga poolen, båten kommer, vi fortsätter tömma osv

Lite hela tiden, men ingen stress för vi har tiden. Jag är verkligen tacksam att vi fick sålt huset efter jul och att vi slapp ha visning nu i vår. Nu är vi snart i hamn, min plan håller.

Ha en fin dag

Jag ska ha hundträning med Sara på Dogsense

Kram Lotta

Att få vara den där personen som man vill vara

27 mars, 2021 / 7 kommentarer / Allmänt, Tankar om livet

Jag har saknat henne så otroligt mycket de sista åren. Hon som ser allt det där vackra, som kan känna glädje för det där enkla i livet. Hon som är busig, glädjefylld och inte grubblar så mycket. Hon som går sin egen väg och står för det. Igår var hon äntligen tillbaka fullt ut och orkade hålla sin energi uppe en hel dag utan jobbiga tankar.

När man varit sååå sjuk som jag har varit så sätter man sånt värde på att inte ha ont, att inte behöva gå och sova, att ha ork att träffa andra människor. Att inte behöva tacka nej till njutbara saker som att umgås med sin egen familj. Jag har saknat att få ha nära till skratt, att få dela sin tid med honom utan svåra tankar, att inte grubbla och att kunna dela en flaska bubbel på bryggan och bara känna glädje för livet. Jag har längtat så oerhört mycket efter att få vara den där personen som man vill vara. Hon som jag var van att vara och tyckte om.

Vi har haft så tuffa år Kalle och jag, vi har inte riktigt orkat och hitta tillbaka 100 % efter dotterns cancer och allt jobb som var de åren , men jag känner att igår var vi där igen. I det livet vi vill vara och älskar. Jag älskar att dela livet med Kalle. Jag älskar hur allt den enkla känns så fint. Den krokiga vägen var inte enkel, men nu är vi här och jag är så otroligt lycklig för varje dag vi får må bra igen. Igår fälldes många tårar av lycka. Tänk att det fanns en väg tillbaka, inte till samma liv men något annat väldigt njutbart och älskat.

Kram Lotta

Ibland sitter jag på molnen och spanar neråt

9 mars, 2021 / 4 kommentarer / Allmänt, Tankar om livet

Ibland brukar jag sätta mig själv på molnen där uppe för att kika ner på mig och mitt eget liv. Då kan det vara lättare att se , vad behöver hon just nu? Hur mår hon, hur har hon det? Det känns lite som man kikar ner på någon som man inte riktigt känner och lättare att se och ta beslut för den personen. Har ni prövat det någon gång?

Just nu säger jag till henne, ja du är tillräcklig, du orkar inte som förr… det är ok. Gör inte så mycket på en dag om du känner dig trött. Jag säger åt henne att släppa dåligt samvete över att inte kunna vara så social ( covid underlättar) jag säger åt henne att sov om du inte orkar, bry dig inte så mycket om städningen, släpp kraven som du känner som du tror att andra förväntar sig av dig osv.

Jag ger henne ett skönare liv, ett liv när hon slipper grubbla så mycket på att räcka till. När jag får tiden, släpper kraven och låter mig vara lite mer ledig då blir jag bättre igen, piggare, gladare och mer positiv. Detta med att sätta sig själv på molnen och titta ner på sitt eget liv och prata till sig själv funkar väldigt bra för mig. Som någon annan säger åt mig vad jag ska göra, lättare att se då tycker jag vad som skaver och och man upptäcker att det där som pågår där nere är inte så stor grej som det kanske känns.

Ja hon är här igen, den där Lotta som jag tycker om. Men det gäller att inte jämföra sig, inte se vem man har varit utan bara röra sig framåt så där stolt och glad över allt man åstadkommer just nu och klappa sig på axeln åt allt man klarat av.

Livet är så himla fint om man lyssnar inåt och snäll mot den där personen som är jag.

Ta hand om er, bokföring på schemat idag och en långpromenad med en vän.

Kram Lotta

Jag blir trött innan jag ens har åkt dit

4 mars, 2021 / 5 kommentarer / Allmänt, Tankar om livet

Förr innan jag var hjärntrött då var jag duktig på att ta en sak i taget, när jag blev stressad och hade mycket så kunde jag sortera bort de tankarna och tänka att det tar jag senare eller det gör jag imorgon. Nu efter min hjärntrötthet så har jag svårt med detta, min hjärna orkar inte alltid tänka logiskt eller rationellt och jag måste jobba upp den förmågan igen. Det tar tid.

Idag tex ska jag åka på ärenden till stan. Jag är inte i stan så ofta pga av covid och jag orkar inte åka till stan så ofta pga av min hjärntrötthet. Jag blir trött innan jag ens har hunnit åka och jag blir nervös att jag ska bli sjuk som jag blivit så många gånger varit efter besökt stan.

Jag måste alltså öva upp denna förmåga igen. Öva på att inte tänka svåra eller jobbiga tankar innan jag ska åka, jag måste lära mig att ta det när det kommer och inte ligga händelserna i förväg. Det är som hjärnan minns det svåra och tuffa som man varit med om och när det ska göras nu så larmar den innan man ens hunnit komma till stan.

Min hjärna behöver nu positiva upplevelser av att åka till stan så jag minns dessa istället. Detta funkar bara om jag är pigg så att jag orkar. Som när jag klev in på Ica på min födelsedag och klarade gå i en affär som gett mig typ ångest i flera års tid. Nu kommer mitt huvud minnas det som något positivt som inte är otäckt längre när jag kliver in där nästa gång igen.

Det är banne mig inte lätt att vara människa och klara allt. Livet ger och tar och jag måste jobba och lära mig att komma framåt på min väg genom att se positivt, våga bryta gamla tankemönster, ge mig tid och hjärnvila. Det går framåt. Det tar tid, men jag känner jag är på väg, Dag för dag. Nu städa lite här och komma iväg på ärenden till stan.

Kram Lotta

Jag har ett litet försprång

5 februari, 2021 / 6 kommentarer / Allmänt, Tankar om livet

I det samhället som vi lever i nu, där vi har inblick i hur andra gör, andras val och hur andra lever så tror jag att det är ännu viktigare att hitta sitt eget. Att inte finnas här för att få bekräftelse genom kommentarer och likes utan att landa själsligt i sitt eget liv och känna sig trygg i det.

Ibland känner jag att jag har ett litet försprång, för jag har hållit på så länge med sociala medier. Där många är på instagram nu, där var jag för länge sedan. Jag har gått igenom alla de stadier som jag tror många funderar på när man visar upp sina liv. Är jag sann, är jag trovärdig, lever jag det liv jag visar upp, vad kan jag ge mina läsare som inte alla andra har, hur bemöter jag kritik, vad ska jag visa upp, hur privat ska jag vara, hur ska jag synas, hur känns det att bli igenkänd osv När kontot växer så innebär det också mer jobb, prestera ännu lite högre osv och kanske blir det mycket mer än vad det var tänkt från början. För många kan instagram vara en möjlighet att få gå ner lite tid, få göra mer av det man tycker om osv och då är det ju härligt såklart, precis som det var för mig i början. Jag gjorde min dröm genom att få jobba med bloggen.

Men ju mer kontot ökar, ju mer bekräftelse så börjar man också fundera på är det värt all den här tiden, hur mår jag, känns det mer press, bor jag i min mobil eller dator för mycket, varför vill jag ha den här bekräftelsen hela tiden osv Massa nya frågor ställer man sig och det känns kanske inte lika roligt längre. Är det verkligen värt det?

Jag har nu jobbat med detta på heltid i 6 år och haft bloggen i 12 år och kommit fram till att jag är nöjd på den fronten att prestera högt. Jag har lyckas med det jag började med och jag vill inte vara på den nivån mer när allt kretsar kring att prestera och bo i datorn och mobilen och att jag måste lägga ut ett antal inlägg för att överleva. Jag vill ner dit när det bara var kul. Jag vill inte vakna på morgonen och känna att jag måste göra ett visst antal inlägg eller visst antal samarbeten för att dra runt allt detta. Jag hade några galna år innan corona när sociala medier var superhett som jag jobbade så mycket , men jag märkte inte att jag jobbade så hårt för jag var redan i så högt tempo/stress efter min dotters sjukdom. Jag skulle ju bara köpa min stuga, så jag bara fortsatte. Allt bara fortsatte till kroppen sa stopp. Innan min dotters sjukdom och några år när hon var sjuk då var det mer roligt, jag hade inte lika mycket att göra och jag behövde inte jobba lika hårt.

Men nu har jag gjort något åt den känslan. Jag har hittat en plats som jag känner mig lycklig på som passar min framtid, jag vill jobba på ett sätt som gör att jag får mer frihet. Jag vill vakna på morgonen och ha tid att skapa, få vara kreativ och inte behöva tänka på alla tiotusen som ska till skatteverket varje månad eller vara styrd av samarbeten som jag inte vill göra. Jag vill ha roligt. Jag har gjort massor av åtgärder nu som gör att jag mår bra, känner lycklig och glad igen.

Idag är fredag och jag brukar nästan alltid vara i stugan då , men min man ska dit och pimpla med far och son så jag håller mig hemma. Jag ska ut och gå med min granne på förmiddagen och träffa min mamma och bonuspappa på lite coronaavstånd och så ska jag packa saker. Dessa fina påslakan ska med till stugan och en superfin lampskärm i sammet m.m till ett jobb jag ska göra. Imorgon ska jag stanna och köpa mig en vacker blombukett också.

Nej nu ska jag fortsätta städa och plocka lite här. Jag tar med lite till stugan varje gång vi åker. Kalle ska ta med vitrinskåpet också denna gång.

Kram Lotta

Jag känner mig ofta annorlunda

18 januari, 2021 / 5 kommentarer / Allmänt, Tankar om livet

Jag tycker om att jobba med kroppen, att röra på mig och vara igång och det mår jag bra av. Genom åren har det stressat en del människor har jag förstått, typ sätt dig ner människa för att man relaterar till sig själv och kanske har det behovet.

På senare år har jag förstått att det är i min personlighet, att vara nyfiken och jag har inget emot att jobba fysiskt tungt med kroppen. Snarare så tror jag på att det är bra. Fysisk aktivitet har vi pratat så mycket om sista tiden och hur bra det är för hjärnan.

Det är den mentala stressen som varit tuff för mig. Leva med en sjuk dotter i 2.5 år och inte vetat hur det ska gå, jobba varje dag under tiden för man inte vet om man ska klara sig. I den vevan lärde jag mig också att om man redan är psykisk utbränd så ska man heller inte jobba för mycket. Men att ut och gräva, att ut och lyfta stenar att städa till visning tex det är sånt som jag mår bra av. Jag behöver ha en uppgift och gärna fysiskt tungt och lite svettigt.

Genom åren med bloggen har jag fått förklara mig så mycket, fått sätta ord på vad jag känner och tänker för jag är ju i mitt liv och tänker inte så mycket på vad andra har svårt med eller hur andra tar saker, förutom mina närmsta. För mig är det så enkelt att vi är olika, vi har våra olika behov. Jag noterar vad andra gör och deras val men jag lägger inte så mycket energi på det, mycket för jag är så upptagen med min resa, mitt liv.

Jag tror att det är just den energin som tar mig framåt, som gör att jag kan vända ganska snabbt, ta nya beslut, gilla och vill göra nya saker. Jag känner efter och tänker vad vill jag och mår bra av just nu. Jag är nog en högkänslig person. Går jag in i ett rum så känner jag allt, vet hur alla mår osv Det var en bra egenskap när Elin var sjuk, jag visste i varje gathörn när vi var ute och gick och mötte folk hur det kändes för henne samtidigt som det gör mig trött. Jag känner dubbelt.

Jag har väldigt ofta känt mig annorlunda. Inte som alla andra. Jag har ofta känt att jag gillar saker som inte alla andra gör osv. Jag vet ju att många kan identifiera sig i mig och följer mig för ni känner igen er i mig men det är nog för ni är så många olika människor. När jag är med människor i grupp så känner jag ofta att jag är annorlunda och inte vill vara kvar här. Jag trivs inte alls i stora grupper och mycket värre ju äldre jag blir. Jag är alltid den som vill sova tidigt, den som inte dricker alkohol, den som gillar att vara själv mycket och vill gå iväg eller vara ensam osv. Detta har ändrat sig mycket de sista tio åren.

Dessa tankar har jag fått kämpa med en del. Att vara jag och vara som jag är. Jag har inte jättestort socialt behov att hänga med människor och det har blivit mindre med åren. Visst kan jag ses då och då, jag älskar våra tjejkvällar tex men efter min utmattning är det ännu värre. Att ha ett stort socialt kontaktnät har varit svårt att underhålla, min trötthet nöjer sig med de närmsta tjejgängen, vänner jag haft i många år och som jag går med, och några få vänner runt om i landet, släktingar osv

Jag och min man vi kan umgås med varandra länge innan vi tänker på att vi måste träffa andra. Det är skillnad efter vår dotters cancer, vi kräver bara tiden med varandra och så är vi nöjda.

Men i helgen satt jag och sa en massa saker jag önskar mig, vi pratade egentligen om födelsedagspresent men jag började med att berätta vad jag önskar mig framöver, vad jag längtar efter då fanns det mycket kvar att göra. En av dess saker funderar vi på att göra i september när vi firar 30 år tillsammans. Ja vi får se. Jag kan dra den listan för er någon dag, allt jag längtar efter att göra i framtiden.

Nu måste jag sätta fart här, mycket att göra fram till visning på lördag

Kram Lotta

Jag kommer skapa tid att leva

16 januari, 2021 / 3 kommentarer / Allmänt, Tankar om livet

Igår kom Philip och Julia hit till stugan lite spontant. De skulle hämta vinterkläder till Philip som han har här. De pratade om allt som de funderar på framöver. De är på väg att flytta, skaffa jobb, kanske gå någon mer utbildning. Deras liv är både lite spännande och outforskat. De har så mycket framför sig.

Philip är ganska lik mig. Han gillar när det händer lite, han behöver inte ha en rak väg. Det löser jag säger han ofta. Han hittar på något, drar igång nåt. När han var liten ville han ha koll på allt. Han har ju koll på det mesta, men han är nyfiken på mycket, vågar mer nu. Det är så kul att följa barnen.

Gå i samma spår för länge är inte min grej heller. Jag är för rastlös för det, jag blir uttråkad om livet inte följs av hjärtat. Jag vill inte sitta bitter och ångra mig eller fundera på hur det kunde blivit. Jag har följt hjärtat de senaste 10 åren och fått vara med om mycket kul och nu kommer det bli så roligt att upptäcka allt vi kommer göra här framöver. Jag fyller 47 år snart och känner mig så glad över allt som väntar.

Att skaffa stugan var en förändring som jag älskade, något nytt som hände i Kalles och mitt liv. Jag är så glad att vi vågade och gjorde det, jag jobbade stenhårt mot min dröm och klarade det. Det blev mer jobb ett tid, men nu ordnar det upp sig. Om jag ska bo litet och känner att jag behöver mer att göra så finns det massor att utveckla. Jag kan börja träna mer, dela mer recept, gå en kurs inom utomhusliv, jag kan lära mig mer om fotografering, jag kan ta uppdrag, jag kan börja vandra med hunden, jag kan upptäcka mer mysiga ställen och dela med er, jag kan hjälpa andra med sin trädgård, jag kan jobba några timmar i en affär, jag kan besöka mina vänner och släktingar mer osv.

Den stora skillnaden när vi bor här är att jag behöver inte sköta lika mycket och tjäna lika mycket, jag kommer skapa tid att leva. När jag får tid blir jag kreativ och gör något kul av tiden. Så funkar jag. Vad det blir vet jag inte ännu. Först ska jag bara landa här och se om jag blir rastlös för det är mindre hus och trädgård osv …🙂 sedan får vi se. Jag tror nog att jag fyller tiden rätt så fort med mina intressen tillsammans med er.

Ha en fin dag

Kram Lotta

Jag är så oerhört tacksam att jag börjar hitta henne igen

4 januari, 2021 / 8 kommentarer / Allmänt, Tankar om livet

Bloggen krånglade igår så det blev inget inlägg, det blev istället ett blogginlägg så här på morgonkvisten. Jag tänkte dela en tanke med er idag som jag har tänkt på ❣.

Innan Elin blev sjuk så hade jag jobbat mycket med min kropp och hjärna. Jag visste vad jag ville i livet, vad jag tyckte om, jag vågade utmana mig och jag hade en bra självkänsla och bra självförtroende, inte alla dagar men de flesta dagar. Under Elins sjukdom så tömde jag mina reserver. Det är svårt att träna upp sin hjärna under sjukdom, svårt att utmana sig och testa nya saker. Då fick jag bara använda allt jag hade utan att fylla på så mycket.

När 2.5 år hade gått var min stress jag levt med under en sådan lång tid mycket högre än tidigare och jag var skör. Jag hade fått använda all min energi under denna tid till att hålla min och familjens glädje uppe och efter det var det på något sätt slut. Jag visste det bara inte själv, hur skör jag var och hur lite jag skulle orka. Jag gick in i en tuff arbetsperiod då, bloggen blommade med jobb och jag var på väg att uppfylla stugdrömmen. Men istället föll jag hårt, så hårt.

Min kropp hade redan utsatts för så mycket stress så jag hade fått en ny stressnivå som jag utgick ifrån och sedan fortsatte jag bara från den och det bara steg, som en kokande gryta. Jag började må dåligt på alla plan och kände inte igen mig själv och jag jobbade bara hårdare och hårdare för att få bli henne igen som jag varit. Vart hade min glädje tagit vägen? Jag var rädd för att visa mig bland människor, rädd för att besöka stora affärer, jag fick migrän så fort jag åkte bort, det isade i hela huvudet, jag kunde inte titta i en telefon eller dator osv. Jag var helt dränerad, utbränd .

Men nu när jag vet vad jag drabbades av, varit snäll mot mig själv, hittat felet och kan jobba mig tillbaka så blir jag bara starkare och starkare. Hjärnan behöver mycket tid och nästan ingen stress. Jag trodde först att den där glada och positiva Lotta bara skulle finnas där men så är det ju inte. Jag måste både ge mig tid, återhämtning och utmana mig lite för att hitta styrka igen för att få känna att jag är hon som jag varit men också söka mitt nya jag.

Det är där någonstans hon börjar finnas igen. Hon som gör lite tokiga saker, hon som skrattar när det regnar för hon inte bryr sig om vädret, hon som kan ställa upp och föreläsa fast hon inte har en aning om hur man ska göra, hon som fota en bok fast hon egentligen inget kan om kameror osv. Hon måste bara få landa, andas , låta hjärnan vila, hitta styrka och sedan utmana sig lite igen. Hitta de där sakerna som ger pirr och glädje , som gör livet lustfyllt.

Jag vill kunna komma dit igen och det jobbet måste jag göra själv. Ingen annan slänger på en tacksamhet och glädje utan jag måste lära om. Jobba med min självkänsla, självförtroende, glädje och tacksamhet för att bli den personen. Allt detta är färskvara, så jag måste börja om. Det tog tid för mig att förstå det. Jag trodde att hon bara skulle finnas där, men så är det ju inte.

Å vet ni. Hon finns där. Vi pratar med varandra varje dag om livet. Vi pratar om framtiden vad vi drömmer om, hon får återhämtning och mindre krav för att känna den där lusten igen till livet. Hon finns där igen och jag jobbar på att vara henne, den personen jag vill vara för att må bra. Det är ett livslångt jobb, få en person som väljer glädje, som känner tacksamhet, som utmanar sig och känner pirr i livet och vill framåt. Inte alla dagar men de flesta och det jobbet måste jag göra själv. Jag låter henne få vara ledig mycket, fri i tanken. Jag låter henne få ta tid att bara få leva utan så många krav och mål för då kommer hon tillbaka.

Hon finns där igen och jag är så oerhört tacksam att jag börjar hitta henne igen.

Kram Lotta