Cancer

Vår vardag kommer bli mer vanlig

Elin sover nu och idag är hon hemma och jag kommer åter igen inte att skriva lika mycket om hennes sjukdom på bloggen, för nu hoppas vi att allt ska bli bra. Det blev ju inte så bra den här våren och sommaren som vi hade hoppas på men nu när alla behandlingar är slut och även de konstiga biverkningarna så kan allt bara bli bättre. När Elin mår bra så kommer även jag må bra och vår vardag kommer bli mer vanlig och jag kommer kunna leva ett mer vardagligt och vanligt liv. Hon kommer däremot var med här på bloggen osv men som den friska och tokiga Elin som hon ska vara nu och är. Elin kommer hjälpa mig mycket med foto eftersom hon går 2:a året på fotoskola, jag ska lära henne allt jag kan fast hon börjar kunna mer än mig. I framtiden kanske vi kan jobba en del ihop osv.
Jag kommer däremot fortsätta skriva om mina tankar omkring hur jag mår och upplever allt, för den här resan är inte på något sätt över. Återkontroller och tankar som kan finnas med hela livet men de kommer fasas ur mer och mer för vi vill välja glädje nu. Inte vara i det där tunga och oroliga även om Elin inte friskförklaras förrän 2022. Elin vill leva livet nu och se sig själv som den friska.
Jag ska ut och klippa gräset och kasta in veden, det väntar massor av härliga saker för mig den här veckan men jag vill att veden ska vara inne först. Så nu ska jag ta på mig lite arbetskläder igen och gå ut och jobba. Har en massa träningsvärk efter x-fiten men ikväll är det dags igen. Lite senare idag kommer jag med ett erbjudande på Stronger träningskläder igen. Ni är flera som frågat efter det.
Ha det fint!
Kram Lotta

Vår vardag kommer bli mer vanlig Läs mer »

Det är över nu, inga mer behandlingar, inga mer sprutor eller dropp med cytostatika

 
Den här stunden nu när jag skriver det här känns overklig. Den skulle komma om två månader men den kom idag. Jag satt på sjukhuset i eftermiddag och Elin skulle sövas ner för näst sista gången trodde vi. Sprutan i ryggen som är den 23.e gången med cytostatika och nedsövning och bara en av allt hon gått igenom.
 
Efter det var gjort fick Elin ligga högt med fötterna i sängen så vätskan rinner ner mot hjärnan. Sedan sov hon som hon brukar efter varit nedsövd och vaknade inte förrän en timma senare. Doktorn kom in och satte sig på en stol och så sa han  -Du kommer inte behöva ta sista sprutan i ryggen Elin. Det här är den sista, den ligger så sent i behandlingen så vi anser inte att du behöver den. Så nu Elin har du bara tabletter kvar i två månader. Behandlingen med sprutor och dropp är över nu.
 
Förstår ni? Efter 2 år och 4 månader så är det äntligen slut med sprutor och dropp och den dagen är idag. Det kommer ta ett tag innan det här lägger sig i tanken och i hjärtat. Jag har som en klump i halsen och skulle kunna sätta mig och gråta några timmar, men just nu väljer jag att le. Hon ska bara äta tabletter till den 20 nov så är allt helt över. Inga mer sprutor i ryggen som ger biverkningar, inte tappa ögonfransar, inga mer prickar på kroppen osv . Det är klart nu, vi är färdiga med de där epiduralsprutorna.
 
 
Elin var trött på vägen hem, vi var och handlade mat och så satte hon på musik i bilen
 
We are the champions, my friends
And we’ll keep on fighting till the end
We are the champions
We are the champions
No time for losers
’Cause we are the champions
Of the world
 
översatt
 
Vi är vinnarna mina vänner
Och vi fortsätter att kämpa till slutet
Vi är vinnarna
Vi är vinnarna
Ingen tid för förlorare
För vi är mästarna
Av världen
 
Så fortsatte hon med låt och efter låt så sjöng vi hela vägen hem. Hemma gick solen ner över hagen, det känns som den solen lös för oss ikväll. 
 
 
Nu ska vi ta hand om de här dagarna när Elins kropp kommer bli starkare och starkare och snart även försvinner tabletterna. Det finns en liten risk att få om leukemin, men vi kommer inte att gå tänka på det. Vi ska välja att varje dag gå upp ur sängen på morgonen och tacka för alla de minuter, dagar och år vi får vara här. Tilllsammans.
 
 
 
 
Det finns så många föräldrar som inte får uppleva detta, mitt hjärta och mina tankar finns hos dem. Jag är så tacksam över Elins kropp klarade av alla sprutor och dropp, det känns som det är ett lotteri. Det spelar ingen roll om man kämpar, många alldeles för många barn och ungdomar dör fast de kämpar ihjäl sig. Cancer bryr sig inte om sånt, cancer tar makten och sprider sig. 
 
 
Vi vet inget om framtiden men en sak är säker, vi ska välja glädje det kan jag lova er och den här resan har gett oss så mycket erfarenhet som vi bär med oss. Tack alla ni som finns med oss och funnits med oss i flera år. Nu hoppas jag att vi får vila mer och mer ifrån det här och uppleva allt som som vi tar som självklart att få uppleva. Livet. 
 
Kram Lotta
 
…………………………..
 
Mer omkring vår cancerresa hittar du här om du scrollar ner
 
 

Det är över nu, inga mer behandlingar, inga mer sprutor eller dropp med cytostatika Läs mer »

Hairtalkextensions före och efter

 
 
Elins egna hår, så tjockt och lockigt
 
Under Elins cancerbehandling så har det här med håret varit en historia i sig. Att vara 16 år in i vuxenlivet då man ska hitta sin självkänsla, sin personlighet börja sista året på högstadiet och då mista sitt hår och hela sitt utseende har varit så svårt. Att se henne titta i spegeln och se att hon verkligen kämpar med att våga vara den är och våga göra saker men sakna sitt utseende och den hon är på riktigt. Det har varit tungt. 
 
 
Under dessa två år har Elin haft så många ansikten. Smal, rund, svullen, kort hår, inget hår, peruk, hätta, hairtalk, osv och hela resan fram till nu har ju varit att upprätthålla Elins egenvärde och självkänsla genom hela cancern och att hon ska komma ut på andra sidan och fortfarande tycka om den hon är. När håret kom tillbaka så fick hon tappa den en andra gång igen och så börja om. Sedan alla smärtor och allt som hon inte kunnat göra på det. 
 
 
Varje dag har vi försökt att se det som är bra och att hon ska vara trygg och fortsätta leva och våga visa sig. Såklart har det varit tårar när Elin saknat att bara vara som alla andra, att kunna få se ut som den hon är innan cancer och kunna göra saker som sina kompisar kan men hon inte orkat. 
 
Amanda på Leanders sa att nu kör vi! Nu är Elins hår så långt så vi kan sätta i vanligt hairtalk 40 cm och hon kan få sitt långa hår som vilken annan människa som helst. Ja ni ser detta fantastiska hår på många av våra artister, bloggare osv Håret är skonsamt tejphår och fairtrademärkt och låter det vanliga håret vila under tiden. Man måste dock gå och sätta om det var 5:e vecka. 
 
 
Den här bilden är från slutet av augusti förra året då Elin var klar med sin värsta behandlingstid och började gymnasiet och fick gå till skolan i sin mössa. Det var tufft för henne men hon gjorde det. 
 
 
Den här bilden är från idag ett år senare
 
När håret kom på blev Elin sig själv igen. Den där glimten i ögonen, känslan att känna sig vuxen och känna igen den man är. När man känner sig trygg och fin så kommer allt annat automatiskt. För mig är det som att köpa psykologtid fast hon köpt hår. I somras var det inte bra när Elin var så sjuk, men nu är nästan all svullnad borta, förkylningen är borta och prickarna är nästan borta och nu får hon vara sig själv igen och energin är tillbaka. Vi behöver ingen psykolog just nu. Känslan, glädjen, piggheten och utseendet är tillbaka och ikväll ska den här pinglan till en kompis och på lördag ska hon på fest. Det finns mycket att ta igen för henne, jag älskar se henne må så här bra nu och vågar ta för sig och leva och inte sitta hemma i sängen sjuk. Hon är äldre nu och även starkare. Det är livet för en mamma en fredag i regnet.  
 
Håret fick hon ta av sina sparpengar denna gång. 5 paket 40 cm kostade 8000 kr. Väldigt mycket pengar, men Elin kommer få pengar på försäkring i framtiden osv så för henne är detta en investering i sig själv. Tyvärr är inte Studio Leander anslutna till Linköpings sjukhus så vi kan inte få bidraget som man annars får för peruker och hår varje år under behandlingen.
 
Ha det fint och tack alla ni som skrivit så mycket gulligt om oss och Elin under hennes sjukdom. Ni är guld värda!
 
Kram Lotta
…………………….
 
Mer omkring vår cancerresa hittar du här om du scrollar ner
 
 

Hairtalkextensions före och efter Läs mer »

Hjärnröntgen

 
Det är så skönt för jag känner ingen oro idag. Nu när Elin är bättre så åker vi och gör hjärnröntgen och tar det för var det är. Det ska bli skönt att de kollar upp henne i huvudet så vi även kan släppa det i framtiden. Detta är Elins 3:e MR. Förra gången satt vi ju utanför och väntade och var livrädda, det var då det där otäcka hände som blev bra tillslut. En av de västa dagarna i mitt liv, nu är allt annorlunda.
 
 
Det är bara lite över 2 månader så är behandlingen över. Idag blir det hjärnröngen för att se att den vita vävnaden som påverkades sist har gått tillbaka och att allt är som det ska vara. Elin tycker det känns ok och vi tänker så lika så när jag brukar vara positiv så är det samma för henne. Man går som i symbios med känslor. Hon är grym på att ta det för det är och klagar så sällan. 
 
 
Jag ska börja plocka ordning på alla dynor som ligger i vår bastu. Vi ska ha ett gästrum uppe i skolan där vi har lite värme på och förvarar extra madrasser och dynor där ska vi även ha lite andra dynor.  Jag är ganska klar med trädgården just nu så det är dags att köpa markduk så jag kan börja köra ut grus på nya ytan.
 
 
 
Igår sålde jag även 4 julreportage till Norge så även en hel del jobb görs bakom bloggen, har sålt reportage varje månad senaste åren fast jag inte gör så många men fyra på en dag var länge sedan. Det rullar liksom på livet och jag mår bra. Det blir en fin dag trots hjärnröntgen. Jag känner att solen lyser över oss och jag älskar hösten och ser fram emot den. 
 
Kram Lotta

Hjärnröntgen Läs mer »

När huvudet vill men inte kroppen

 
Det är mindre än 80 dagar kvar på Elins behandling men det är tufft, lågt hb och biverkningar. Det är inte lätt att alltid kämpa på när kroppen inte vill. Imorgon är kanske en bättre dag, snart snart är det slut på mediciner. Jag är så tacksam att jag kan jobba hemma när livet är så här. Vi får ta hand om dagen här hemma. Man måste bara ta en dag i taget och landa i känslan allt blir bra.
 
Kram Lotta 
 
……………………..
 
Mer omkring vår cancerresa hittar du här om du scrollar ner

När huvudet vill men inte kroppen Läs mer »

Jag vill stötta henne och vara positiv så jag måste göra det jag mår bra av

Hon har nyss vaknat och orkar inte skolan. Förkylning i 5 mån, svullnad i kropp och ansikte, ont i halsen och rinnande näsa lika länge gör att Elin är trött. Energin är inte så hög och ingen skola. Det är inte meningen att jag ska dela allt som händer omkring Elins behandling längre men de här månaderna påverkar mig, påverkar mitt liv och det jag delar med er så jag måste få skriva. Inte om Elin utan om mig. Elin måste ha sitt liv och sina tankar för sig själv.
På morgonen när jag vaknar måste jag varje dag pusha mig att komma igång. Att jobba hemma är det bästa jag vet, det och att göra reportage har varit och är min glädje men nu när Elin varit sjuk så har jag varje dag fått hitta på saker att göra här hemma och dela med er. Vissa dagar har jag haft mycket att göra, saker jag kan göra i min trädgård, på huset , jobb till bloggen och så bilder som ska fotas till företag och till Tyskland men ibland har jag inte vetat hur dagen ska se ut. Ska jag orka ur sängen? Man hittar inte vad felet är med Elin, varför hon är som kronisk förkyld och svullnad som hon avskyr. Att inte få se ut som man vill och inte orka göra saker tar hennes glädje och även min. Vi har gjort massor av undersökningar och tagit prover men inget visar något , tack och lov. Snart väntar röntgen på hjärta och hjärna.
Jag vill stötta henne och vara positiv så jag måste göra det jag mår bra av för att kunna ge. En tjejhelg i Skåne som var underbar för själen,  igår startade jag min träning igen med x-fit 2 dagar i veckan. Jag ska försöka få rörelse i mitt liv så mycket jag kan. Att jobba aktivt och att ha driv ger mig också massor energi. Jag älskar ju vara igång, ha bollar i luften osv men allt är inte så lätt. Jag är inte utmattad längre, har haft tendenser till det. Jag blir trött av att åka till stan eller vara i stora folksamlingar men annars går det bra.
Nu är jag inne i en spiral och känner glädje i allt det tunga. Vi kämpar tillsammans, min man oroar sig såklart också. Vi ringer till varandra, skriver meddelande , vi kramas, gråter och kämpar på. Vad är det som gör Elin sjuk? Känslan nu är detsamma innan vi visste att Elin hade leukemi. Oron som vill sätta sig överallt och ”cancerdjävulen” som vill ta över din hjärna. Men jag har lyckas vända det. Jag mår bra och dricker mitt kaffe i sängen och tänker att det här blir en bra dag. Nu har jag hunnit massor och ska ut och fota bilder till olika företag. Jag måste välja glädje för att orka, även om jag gråter en del men mest väljer att skratta.
Kram Lotta

Jag vill stötta henne och vara positiv så jag måste göra det jag mår bra av Läs mer »

Vi kom till sjukhuset

Det blev snabbt en vända till sjukhuset idag och utredning varför Elin är sjuk. Ultraljud på magen, lungröntgen, EKG osv men man tack lov hittar man inget. Väldigt skönt att man tar denna svullnad och allt annat som inte är bra på allvar men man vet inte vad det beror på. Nu är säkert 7 rör blod på labb också så vi får se vad som händer imorgon. Det är tvära kast när man har sitt barn i en leukemibehandling. Elin har varit dålig från och till hela sommaren och nu har man plockat bort en  medicin och det verkar bli lite bättre med det röda i ansiktet i alla fall. För oss är ju det här vardag, som att vara en dag på jobbet eller nåt. Tänk så man vant sig.
I vilket fall så har jag packat nu och ska till Österlen imorgon, vi siktar på det. Jag känner mig pigg och redo för en resa och utrett så mycket vi kan omkring Elins svullnad. Nu får pappa Kalle ta över och så hoppas vi att det går bra tills jag är hemma igen. Vi är vana att leva så här och inte veta, det är kanske den oron som på sikt gjort mig lite trött i sommar, men just nu mår jag bra och alla i familjen tycker jag ska åka  så vi kör på det. Kalle tar hand om familjen och det går ju bra det med. Önskar bara det vänder för Elin så hon kan gå i skolan och må bra.
Kram Lotta

Vi kom till sjukhuset Läs mer »

Behandlingsdag igen

 
Dagarna springer iväg och vi bygger ju mest på vårt altangolv. Igår blev det regn och då blev det myskväll istället. Idag har Elin haft behandling, edpiduralspruta med cytostatika i ryggen. Detta är spruta 22 och bara 2 kvar efter detta. Nästan en nedsövning i månaden har det varit 🙁 Lång behandling och mycket…men vi närmar oss slutet. 
 
Kände att det gick bra på sjukhuset idag, det känns som förr och allt bara flyter på. Jag mår bra och då känns det bra. Har haft det lite tufft ett tag i sommar och ska skriva mer om det när jag har tid att sitta ner och tänka. Elin vill inte att jag skriver så mycket om henne för det finns inte så mycket att skriva , mer än att hon gör det hon ska. Aldrig gnäll för att åka till sjukhuset och allt funkar bra och behandlingen går som den ska. Värden är ok osv. 
 
 
Även om behandlingen är klar i november så startar sedan det året då man har som störst risk att få om det så det är inte över för det. Det börjar bara i en annan fas, sedan är Elin friskförklarad om 5 år. Men vi lever i nuet och idag kändes allt bra och nu kommer det bli lite i ryggen osv några dagar men snart är Elin på benen igen. 
 
Nu ska vi äta lunch här och sedan ska vi ut och bygga altangolv, nu kan vi ändå inte göra något annat på några dagar så vi är hemma och bygger.
 
Kram Lotta

Behandlingsdag igen Läs mer »

Ibland vill jag bara sova tills det är över

Det går så mycket upp och ner för oss och det beror ju på Elins behandling. Just nu så fortsätter man ge samma mediciner som innan för man vill hålla vita blodkroppar på en jämn nivå. Man trycker tillbaka benmärgen så den inte får för sig att skapa ny cancer. Det betyder att Elin har lite lågt hb nu 106 och känslig mot infektioner. Inte av att andra kan smitta henne utan mest att kroppen skapar virus och infektioner av sig självt.
Så i helgen var hon sämre igen, trött och snorig och kan inget göra. Det är inget mot hur vi har haft det, men nu är det 3.e sommaren vi går in i denna behandling och jag önskar att hon kunde få leva lite mer som vanligt. Det är tufft att se att hon får tacka nej att vara med kompisar medan andra träffar sina killar och kompisar. Sedan vill hon ju ha sitt hår som vanligt och nu har det börjat växa massor men det är svårt att ha hättan på huvudet, så vi ska kolla om det går att sätta i bara hairtalken nästa gång. Hon vill inte ha kort hår, hon vill se ut som den hon var före cancer.
Så en mamma blir lite trött av det svänger, ena dagen roligt och härligt med skola, dagen efter tungt och jobbigt. Det är då man funderar på allt gift de sprutat in i min dotters kropp, det är då man funderar på om man ska orka åka och göra reportage nästa vecka när man inte vet hur det blir, eller om man ska orka åka och träna i byn, det är då man undrar om värdena sjunkit eller stiget och om hon ska kunna åka till skolan nu när det bara är roligt kvar osv. Medan hennes liv är hemma så fortsätter sonens leva sitt med tälta, träffa kompisar, träna och åka moppe och man knappt ser röken av honom som livet borde vara för en i den åldern.
Å då avbokar man det som tynger en hjärtat och fyller livet med det man mår bra av och just den kvällen så önskar man att man kunde få somna och inte vakna förrän den 25 november när behandlingen är över. Sedan sover man en natt och bor i det där svarta hålet och så upptäcker man nästa dag att dottern inte alls mår lika dåligt och vill gå till skolan. Då har det vänt igen. Nu längtar jag inte tills november. Nu ska jag istället fånga dagen. Fast det regnar så tror jag det blir en fantastisk dag, för mellan skurarna skiner solen. Alla är på sina ställen som det ska vara och snart är det sommarlov. En dag i taget.
Kram Lotta
 ……………………….
Mer omkring vår cancerresa hittar du här om du scrollar ner

Ibland vill jag bara sova tills det är över Läs mer »

Jag har ingen ork mamma

 
 
 
Elin har varit sjuk en månad nu, vi har tagit extra halsprov m.m på vårdcentralen men det visar inget, de andra proverna är också bra men hon har ändå ingen energi. Vi har försökt de dagar som är bra att fortsätta leva och att hon går i skolan men nu är det slut på energi. Elin skulle försöka gå till skolan idag men det gick inte. Hon är så förkyld, svullnad runt halsen, fått tillbaka prickar m.m Jag har ringt och tjatat på sjukhuset flera gånger  men eftersom proverna är bra så får vi vänta. 
 
Så skickar jag ett meddelande till min kära man på morgonen, vad gör vi? Nästa vecka ska vi till New York och fira livet att Elin överlevt sin leukemi. Fast i själva verket så betyder resan inte så mycket för mig bara hon blir bra. Att ha en pigg dotter betyder allt. Så man sätter sig ner och tjuter en stund, dricker kaffe och torkar av snoret och så ringer sjukhuset igen. Man känner sig som tjatigast mamman i världen men det är väl det en mamma ska göra. Göra sitt yttersta för sitt barn. Å äntligen får vi en tid att komma in. Jag vet att det finns många fler sjuka barn där inne, men nu har vi väntat tillräckligt. Jag vill se henne gå till skolan, vara med sina vänner, ha kul osv som livet ska vara. Det här sätter sig på våra huvuden och det är inte bra för henne att komma in i det där tunga igen. Bara de gör en koll så kan vi känna oss lugna sedan, då har vi gjort det vi kan.
 
 
 
 
Jag delar ju även sorg och tråkigheter med er. För när vi väl har det bra och lever livet så gläds ni med oss lika mycket som när livet är tungt och svårt. Så är det. Man får lite av allt och man måste bara lära sig att hantera det. Jag gråter inte längre nu , det är bra. Imorgon får vi några timmar på sjukhuset och idag har jag hunnit städa och ska jobba lite.Det ska ordna sig med Elin, det är nästan exakt två år sedan vi var på akuten på Gotland allt började här det känns. Vackraste årstiden. Nu ska jag istället ta hand om den här dagen, imorgon får vi se vad som händer, men det tar vi då. 
 
Kram Lotta
 
 ………………………….
 
Mer omkring vår cancerresa hittar du här om du scrollar ner
 
 

Jag har ingen ork mamma Läs mer »