maj 2016

Målbild

/ 7 kommentarer / Allmänt
 
Ljusstakar Tove Adam här , keramikkronor här 
 
Vilka fantastastiska kvällar vi haft nu. Det doftar så gott om man går ut lite senare på kvällen.
 
Jag tänker alltid att jag ska hinna så mycket när jag är hemma med Elin, men dagarna rullar på och visst hinner jag mycket men det finns alltid en massa mer. 

 
 
Det har varit viktigt för mig att tiden här hemma blir meningsfull, för annars skulle nog jag gå under lite. Jag är en ganska rastlös person som gillar utmaningar och jag har verkligen fått lära mig denna tid att ta det lite vackert vissa dagar som min farfar skulle uttrycka det. Det är en speciell frihet och känsla att kunna få ta dagen lite som den kommer. Troligtvis kommer det aldrig bli mer så här för mig. Just nu har jag klarat mig bra på att kunna jobba hemma och ha vab men sedan i höst när Elin börjar skolan så har jag ingen lust att bara gå här hemma och dra. 
 
 
Jag ska börja planera för lite reportage igen. Jag älskar att kunna kombinera mina reportage med att blogga men jag har inte fotat reportage på snart ett år så jag måste ta det lite i taget för jag har nästan tappat bort lite av den känslan. 
 
Jag ikväll funderar jag lite på framtiden, oftast så tänker jag inte speciellt mycket på den. Jag kan se målbilder, men annars lever jag mycket mer i nuet och det löser sig. Att lägga tid på oro är det dummaste man kan göra, det tar bara energi. Ikväll när vi åkte hem sa Elin…”tänk när jag kommer hem och hälsar på i min nya minicooper och håret fladdrar i vinden”..Det var hennes målbild. Brukar ni tänka i målbilder?
 
 
Kram Lotta
 

Målbild Läs mer »

Kommentera

Starta dagen med kaffe

/ 2 kommentarer / Allmänt
 
Blomkruka Blomstertorget här 
 
Idag ska jag starta dagen med att dricka kaffe med en vän och sedan blir det trädgård och kalas. Jag har planterat en del i min rabatt nu och jag ska visa er lite framöver. Det kommer ta tid innan det växer upp och jag behöver komplettera med lite till. 

 
Men allting behöver inte gå så fort…jag jobbar på det 🙂 När jag börjar på något så är jag ganska snabb. Nu ska jag börja med köksträdgården men jag tror inte att min granne har tid att gräva. Ja vi får se… mycket trädgård och natur på bloggen nu, men jag bor ute. 
 
Kram Lotta

Starta dagen med kaffe Läs mer »

Kommentera

Nu går vi vidare..

/ 5 kommentarer / Allmänt
 
Öppnade dörren till sol och tjugograders värme på morgonen. Alla äppleträd blommar och syrenen doftar fantastiskt, kalvar i hagen och kycklingar i hönshuset.  Igår var en tung dag med minnen för mig. Mina ungar förstod aldrig igår vad det var som var jobbigt, de lever liksom vidare och tänker mer på allt bra. Vår Philip tex. han förstod inte ens var det för speciellt med den dagen, barn är fantastiska på det sättet. De lever verkligen i nuet. Lika så Elin, skit i den dagen sa hon. Vill inte ens tänka på det, varför ska vi tänka på det när vi har så bra nu. Men för min del var det det viktigt. Att minnas, att känna, få vara ledsen och sedan gå vidare. 
 
 
 
I ärlighetens namn är jag så trött på sjukdomar och allt som har med cancer att göra (för vi har fler omkring oss i denna hemska sjukdom och i veckan begravs en släkting till mig) så jag vill tänka på något annat. Så fort Elin mår bra så fångar vi glädjen istället för den ger oss så mycket mer energi.
 
 
Det är så vackert ute så det gör ont. Jag är så tacksam att jag får den här tiden här hemma. Dricka mitt kaffe med hönsen, mata små kycklingar och bara känna livet. Nu kommer det vända för Elin igen med allt det onda, nu är veckan med behandling bakom oss och tre veckor till nästa gång. Snart sista högdosen också. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ingen stress idag,  ta dagen lite som den kommer och få vara här i nuet. Så tacksam.
 
Kram Lotta

Nu går vi vidare.. Läs mer »

Kommentera

Ett år med din leukemidiagnos idag

/ 93 kommentarer / Allmänt, Cancer
 
Bild 24 april , 2015 din 16 års dag
 
Idag för ett år sedan precis i denna stund satt vi på sjukhuset och väntade på att din pappa skulle komma in för läkarna hade någonting att berätta. Ett år sedan och det känns som minst två,tre år. Vi satte oss alla runt sjukhussängen och de berättade att vi misstänker att Elin har leukemi. Vi ska ta benmärgsprov på måndag. Det var det mest hemska besked jag fått som mamma, jag såg bara ett stort svart hål framför mig. 
 
Den här dagen bär på så mycket minnen och hela min kropp känner av det. när jag vaknade idag drack jag mitt kaffe  och gick ut i trädgården och grät en stund. Jag är så tacksam att vi är här nu och att du fortfarande finns här. Tack älskade liv att du finns med. 
 
 
Det här året har varit så omtumlande så jag vet inte vart jag ska börja att berätta. Så mycket känslor och tankar och vi har kastas mellan olika situationer och sinnesstämningar från dag till dag. Jag kan knappt förstå att vi orkat ha det så bra som vi ändå haft för i själva verket har det varit hemskt jobbigt och svårt. 
 
 
Bild 22/5 , 2015 du har fått veta att du har leukemi
 
Den här bilden tog du på kvällen den dagen du fick veta att du hade leukemi. Allt var så overkligt och man kunde inte förstå hur livet skulle bli. Skulle Elin överleva? Vi var i chock den kvällen. 
 
 
Alla i familjen höll på att gå under lite där i början. Hur skulle man förhålla sig till cancer, hur skulle vi lära oss att kunna leva med det? Det var som ett nytt liv började där man fick tänka om helt. Allt kretsade helt plötsligt kring din sjukdom. Vi kunde aldrig ana vad som väntade oss och tur är väl det. 
 
 
Du försökte verkligen att vara postitiv och stark i början fast du funderade mycket hur allt skulle gå. Klart att du oroade dig om du skulle överleva , men mest var du ledsen för att du skulle tappa håret. 16 år och på väg in i vuxenlivet och istället fick du vara med om detta. 
 
 
Avslutningskvällen förra året satt du ute i den fina sommarkvällen och tappade ditt hår, dagen efter rakade vi allt och sedan var vi redo att besegra cancern. Det var den mest hemska dagen i mitt liv. Nu fanns det ingen återvändo. Nu fick vi ta till alla strategier vi har lärt oss genom livet för att orka och för att klara av att hålla huvudet ovanför ytan. 
 
 
I början åt du mycket kortison och svullnade upp. Bara efter några veckor så började du också få ont i kroppen och biverkningarna av alla mediciner kom lite smygande. Att skoja om det mesta och hålla humorn uppe blev din strategi. Det var ett sätt för dig att hålla cancern lite på avstånd. Du kunde liksom skratta åt skiten och tänka , ”cancern lånar bara min kropp lite”. 
 
 
Vi försökte ändå att fortsätta göra roliga saker för vi behövde glädjen. Så fort du mådde bra tog vi tillfället i akt att åka iväg om det bara för en stund. Du tyckte det var jobbigt i vissa situationer att visa dig och vi fick lägga upp aktiviter utifrån din dagsform.
 
 
Det blev en tung sommar. Först tappa håret, sedan svullna upp, tappa ögonfransar, tappa ögonbryn och så alla prickar och alla biverkningar. Så mycket konstiga saker du varit med om och allt ont du har haft skulle kunna bli en lång lista. 
 
 
Du blev så sjuk, så sjuk att du tillslut inte kunde gå. Du blev sängliggande i flera månader och kunde bara komma upp ibland och åka rullstol. Du skrek i timmar den sommaren och vi fick hjälpa dig med allt från duscha, mata dig, klä på dig osv. Nervsmärtorna gjorde att vi bara kunde röra dig högst upp på huvudet och längst ut på fingertopparna. Att flytta dig var rena pinan. Det enda vi kunde göra vara att ge dig morfin för döva smärtorna men du var helt borta stundvis. Det var hemskt. Vi levde timme för timme för att orka och för att kunna överleva. Att vara där i stunden och inte oroa oss i onödan gjorde att vi kunde hitta lite glädje ändå. Vi byttes av att gå ut en stund, mina vänner drog mig ut på promenader, vi pysslade med allt möjligt för att sedan vara närvarande när du skrek.
 
 
 
Sedan misstänkte man att du hade något i hjärnan så vi fick göra hjärnröntgen och en massa andra saker som hände hela tiden. Frutansvärda timmar att sitta och vänta och inte veta någonting om framtiden. Varje vecka var det något nytt. Dina två vänner på sjukhuset dog, det var svårt för oss alla och man undrade hur ska det gå för Elin…. 
 
 
 
 
Fast du var så sjuk så fortsatte behandlingarna varje vecka, nya dropp, nya sprutor i benet, sprutor i ryggen och tabletter varje dag. Ingenting kunde stanna upp för då hade cancern kommit tillbaka. Nya biverkningar, nya smärtor och ännu mer rädsla för blodproppar osv och så fortsatte det  bara. 
 

 
 
 
Sedan när du började kunna gå lite igen så tappade du en massa kilo. Nästan tio kilo försvann på din lilla kropp, innan det vände. Sedan fick du biverkningen som var som en stroke, som drabbar en på tiotusen och ingen knappt kunde förklara, så var vi där i det där jobbiga hemska igen innan det med gick över. 
 
Att se dig under detta år förändras har varit så svårt och jobbigt för både dig själv och för oss.  Att du ska behålla din självkänsla och förstå att du är värdefull har varit viktigast för mig. Du kan inte rå för att det blev så här. Det har varit viktigt att inte stänga in oss, ge cancern ett ansikte så att andra förstår vad du har varit med om. Vi har var dag fått känna av vad du klarar av både psykiskt och fyskiskt och det känns som jag kan dig utan och innan. Det fick bli så fast jag hade hellre velat att du skulle växa lite ifrån oss istället. 
 
 
 
London i april, så lycklig
 
 
 24/4 2016 din 17 års dag firas på sjukhus
 
 
Stundvis har jag inte förstått att du är sjuk. Jag har inte orkat tänka på dig som sjuk hela tiden för det har varit så tungt. Vi har istället försökt att hitta glädjen i de små sakerna och bara ta en dag i taget. Varje dag har det funnits små saker som man kan lyfta. När du har blivit bättre så har små saker betytt mycket, bara att du sätter på dig fina kläder, eller att du gör egen frukost osv. Sedan har jag försökt sysselsätta mig för det har jag mått bra av och då har jag kunna ge glädje till dig. 
 
 
 
Nu är du tillbaka lite mer, vissa dagar är du fortfarande väldigt dålig. Nu har du haft en vecka med smärta igen när du darrar och knappt kan gå, men det går över efter du haft behandling. Vi vet nu att det vänder så vi klarar av det bra och man vänjer sig. Det är så konstigt men vi har en helt annan vardag nu men den är inte så mycket sämre än den vi hade innan i alla fall de dagar du bättre. Men när du har ont så mår jag så dåligt. Du har inte så mycket kvar nu av dina behandlingar, så det känns fantastiskt. Vi längtar efter att du ska slippa smärtor och få leva normalt igen. 
 
Vi vet nu att det är ännu viktigare att vara i nuet, ta hand om dem som finns omkring oss. För när det väl gäller så är det bara människor som har något riktigt värde för oss. Allt annat går att ersätta, men du Elin är helt unik. Vi är så tacksamma att du slås mot din cancer, att du ger kärlek och glädje och istället ser ljust på framtiden istället för att gräva ner dig. Du har gjort den här resan så mycket enklare för oss genom att vara den du är. 
 
Nu kör vi mot målet och ett år till, om ett och ett halvt år är du klar med din behandling. Bara ta smärtorna och behandlingarna en i taget så är vi snart där. Älskade , älskade Elin. Så stolt över dig som också klarat av skolan under tiden och får betyg och kan komma in på din drömutbildning. Framtiden är din.
 
Kram mamma 
 …………………..
Mer omkring vår cancerresa hittar du här om du scrollar ner
 
 

Ett år med din leukemidiagnos idag Läs mer »

Kommentera

Sötchock, små kycklingar

/ 6 kommentarer / Allmänt

 
Idag när jag kom ut till hönshuset så möttes jag av sötchock, två små kycklingar har ruvats fram av var sin höna och fler är på väg. 
 
 
När man vill skaffa kycklingar så samlar man ihop äggen under en höna som visar att hon vill ruva. Sedan ligger hon på dem i 20 dagar och har tuppen varit duktig att befrukta ägget så blir det kycklingar. Vi har olika sorters ägg från Blomme, Kochin och Kinda men hönan ruvar alla ägg hon får. 
 
 
De är så duktiga mammorna med sin små, det är ren fröjd att sitta och titta på dem. Nu till en början får de kokt ägg men de lär sig snart att äta startfoder. 
 
 
 
 
Imorgon ska det bli så roligt att att komma ut och se om det kommit några fler. Det är i alla fall hål i två av dem. 
 
Kram Lotta
 

Sötchock, små kycklingar Läs mer »

Kommentera

Skitig och lycklig

/ 7 kommentarer / Allmänt
 
Suddiga bilder från min mobil ikväll
 
Jag skulle varit i Polen i helgen på segling och druckit champagne på spahotell med ett gäng härliga bloggtjejer men det fick jag tacka nej till och jag skulle umgåtts med min bloggvän Katarina idag som också blev inställt. Jag skulle åkt på en rolig utflykt på söndag och jag skulle åkt på spa till Stockholm nästa vecka, men ingenting blir av och istället ligger jag här i min rabatt och känner mig lika glad för det. Livet handlar om inställning och finna glädjen i det som är bra. Det går ingen nöd på mig. 
 
Livet blir inte alltid som man tänkt sig, men det blir bra ändå. Elin är bättre ikväll men vi kommer inte åka iväg på något utan det är skjutet tills hon mår bättre. Idag har hon gått på morfin, men det vänder troligtvis i helgen, nu när hon inte har lika ont kan jag koppla av och göra saker jag gillar. 
 
 
När hon är bättre så drar jag på mig mina arbetskläder och sticker ut och planterar för det ger mig energi och jag blir en bättre mamma. Det är som en god spiral mitt liv. Jag gör det jag gillar, när jag blir glad blir jag en bättre mamma, när jag är en bättre mamma mår barnen bättre, när barnen mår bättre mår jag bättre osv. 
 
 
 
Mina arbetskläder finns här 
 
 
Mitt liv ser mest ut så här. Jag klär inte upp mig, jag är mest skitig och jag är ute och jobbar i trädgården. Jag älskar det!! Jag väljer glädje och väljer att göra något bra med mitt liv när vi ändå är hemma. Imorgon fortsätter jag. Just nu har jag massor av energi att hålla på hemma och jag har tiden och den utnyttjar jag. Det är snart dags att börja med köksträdgården som ska bli vid växthuset, det får nog bli mitt nästa projekt. Visar lite snyggbilder från rabatten en annan dag. 
 
Hoppas du har en bra fredag.
 
Kram Lotta
 
 

Skitig och lycklig Läs mer »

Kommentera

Ingen bra dag

/ 8 kommentarer / Allmänt, Cancer
 
Tack alla för era rader på instagram idag här  ingen bra dag för Elin idag men det är lite bättre nu ikväll. Jag hoppas att det håller på att gå tillbaka för det är så tråkigt att behöva se henne ha ont. Hon får alltid så här efter vincirstindroppet, bara 4 stycken kvar efter detta tack och lov. Jag lider med henne. Men sedan när hon får morfin så går det ganska bra. Nu räcker det med en tablett och förra sommaren åt hon 6 stycken om dagen + andra för smärta så det är ändå mycket bättre men man vill ju inte att hon ska behöva ha det så här. 
 
 
Magnolia är Elins älsklingsblomma, så den är en symbol för 1 år sedan diagnosen med leukemi på söndag
 
Men nu hoppas vi det blir en bättre dag imorgon, så skönt vi inte behöver tänka på allt med skolan hela tiden det blir så mycket press då. Jag tycker det går bra. Vi kan det här nu och vi vet att hon måste klara detta jobbiga för att komma igenom allt och det är så lite kvar nu. Så en dag i taget och så hoppas vi på bättre dag imorgon.
 
Kram Lotta

Ingen bra dag Läs mer »

Kommentera

Plåtkanter till rabatter

/ 15 kommentarer / Allmänt
 
Efter jag skrivit inlägget på förmiddagen så vaknade Elin och var dålig så vi fick ställa in dagens aktiviter. Idag har har hon haft ont lite överallt. Inte kul, men vi vet att det försvinner om några dagar. Måste bara härda ut och den värken hon har nu går inte jämföra med det som var förra året, så vi tar en dag i taget. Det är så tråkigt att se henne ha ont men det värsta försvinner av pandodil, hon behöver i alla fall inte morfin. 
 
 
Träd silverpäron
 
Jag har hunnit klippa och trimma gräset och det är jag glad för. Det har vuxit så mycket nu när det regnat. Jag får många frågor om mina plåtkanter och jag har hittat inspiration hos bloggaren Trädgårdsflow här . Min granne säljer dem för 150 kr för 2 m och 20 cm höga, 110 kr för 2 m och 15 cm höga. De går att skarva i varandra och sedan skruvar man fast dem i varandra med plåtskruv. De rostar och blir bruna efter tag när de  kommer vatten på dem. 
 
De går bra att böja och forma och man får försiktigt trycka ner dem i jorden. Är man intresserad kan man maila mig och få hans tele och det hämtas i så fall på plats, info om mail i vänstra hörnet. Annars så ber man sin lokala plåtslagare om hjälp. 
 
 
Afrikas blå lilja i kruka
 
 
Japansk lönn i korg
 
 
Träd jag fått i present för flera år sedan, vet ej namn
 
Imorgon hoppas jag Elin är lite bättre för jag skulle behöva göra lite ärenden. Jag väntar också på fler växter som ska komma på posten och gruset som jag beställt som en lastbil ska köra hit.
 🌸🌿🌸
 
Idag när jag kom till hönshuset så hittade jag en död kyckling, så tråkigt. Hade troligtvis hänt något med ägget så hade mammahöna pickat sönder det. Nu får vi hoppas det finns fler kycklingar under de andra äggen.
 
Kram Lotta
 

Plåtkanter till rabatter Läs mer »

Kommentera

I år ska vi fira

/ 4 kommentarer / Allmänt, Cancer
Igår vaknade jag till sol, men idag är det lite mer monligt och kallt ute. Ska ut och klippa gräset när jag jag skrivit det här. Elin är så trött efter inte kunnat sova igår natt så idag har hon inte vaknat ännu fast kl är snart 11. Hon fick ju droppet i måndags och går på kortison. Underbart att sjukdomen får ta den här tiden och hon får vara hemma i lugn och ro. Det är hennes önskan och jag tycker det känns så bra.
Jag är så glad att livet och skola går att kombinera och att det blir lagom. Det har varit tufft i perioder men det har ordnat till sig tillslut. Nu har vi också fått veta att det blir betyg i alla ämnen och att hon kan söka direkt till utbildningen som hon vill gå. Lycka och lättnad för oss.
Förra året den här tiden så var Elin så sjuk, det känns i kroppen. Då visste ingen var det var. Men i år ska vi fira istället. Har en massa trevliga överraskningar för ungarna närmsta tiden. Förra året på bloggen den här dagen kunde man läsa detta här I slutet av veckan är det ett år med leukemi och då börjar festligheterna kan jag säga 🙂 sedan håller vi på ett tag och massor av kul bokat innan Elins behandling blir jobbigare i juli.  
Men idag är det dags för gräsklippning, så upp och hoppa.
Kram Lotta

I år ska vi fira Läs mer »

Kommentera