Öppnade dörren till sol och tjugograders värme på morgonen. Alla äppleträd blommar och syrenen doftar fantastiskt, kalvar i hagen och kycklingar i hönshuset. Igår var en tung dag med minnen för mig. Mina ungar förstod aldrig igår vad det var som var jobbigt, de lever liksom vidare och tänker mer på allt bra. Vår Philip tex. han förstod inte ens var det för speciellt med den dagen, barn är fantastiska på det sättet. De lever verkligen i nuet. Lika så Elin, skit i den dagen sa hon. Vill inte ens tänka på det, varför ska vi tänka på det när vi har så bra nu. Men för min del var det det viktigt. Att minnas, att känna, få vara ledsen och sedan gå vidare.
I ärlighetens namn är jag så trött på sjukdomar och allt som har med cancer att göra (för vi har fler omkring oss i denna hemska sjukdom och i veckan begravs en släkting till mig) så jag vill tänka på något annat. Så fort Elin mår bra så fångar vi glädjen istället för den ger oss så mycket mer energi.
Det är så vackert ute så det gör ont. Jag är så tacksam att jag får den här tiden här hemma. Dricka mitt kaffe med hönsen, mata små kycklingar och bara känna livet. Nu kommer det vända för Elin igen med allt det onda, nu är veckan med behandling bakom oss och tre veckor till nästa gång. Snart sista högdosen också.
Ingen stress idag, ta dagen lite som den kommer och få vara här i nuet. Så tacksam.
Kram Lotta
Barnen är underbara. Allt kommer att bli bra. Så härligt att kunna vara i så rofyllda miljöer. Ta hand om er! 🌸🌸
♥ ♥ ♥
Kram till Er! 💕
Å du fina Lotta <3
Vet precis för den dagen är så fruktansvärt jobbig för mig… varje år fortfarande.
Men så passerar den och det känns lättare igen!
Tror det är viktigt att få känna efter och känna sorgen och sen kommer glädjen över att "nu är vi ju här, så här långt!"
Å din artikel som du delade idag var ju bara så klockren!
Ha en riktigt fin em och kväll!
Kramar Anna
<3333