juni 2015

Du vaknar tidigt och sprudlar, det känns som öronen ska gå av på mig för du pratar så mycket och längtar så mycket att vi ska åka. Sedan drar vi till Göteborg och checkar in på Scandic kl 13. I samma stund vi kommer till hotellet så kommer ett mail från Ullevi. ” Kom förbi så ska vi försöka byta dina ståbiljetter till sittbiljetter” jag mailade dem dagen innan om hennes cancer och att vi inte kommer kunna delta hela tiden om vi inte kan byta biljetterna för Elin orkar inte stå så länge pga av ork och ont i leder.

När jag går gatan bort sitter det unga förhoppningsfulla tjejer på rad med sina kompisar och föräldrar och väntar på att komma in. Det känns sådan stämning och glädje. Det andas frigörelse, fest, leva livet. Jag gråter….på hotellet har min Elin bäddat ner sig i sängen för att sova, för orka, det känns orättvist men det hjälper inte att känna så. Bara släppa ut känslorna.

I kassan på Ullevi sitter Linda, min ängel. Hon byter våra biljetter och jag får lägga 300 kr skillnad. Bästa sittbiljtterna säger hon. Jag fortsätter gråta så de får hämta papper. En annan människa bryr sig om oss och vi får sittbiljetter och kommer kunna vara med på hela konserten. Min Elin ska få känna sig som vilken 16 åring som helst. Ullevi äger.. vill jag skrika!

När jag kommer tillbaka på hotellet blir Elin så glad och peppad så hon vill sminka sig och längtar ihjäl sig och kan inte sova en minut till. Sminket delas med cancermediciner. Jag tänker på att det var inte så många månader sedan hon stod och sminkade för reportagebilder. Det har hänt så mycket och ibland har jag svårt att förstå.

Så äter vi middag och går på konsert. Precis som alla andra. Vi sjunger, dansar och känner oss lyckliga. Elin säger att det bästa dagen i hennes liv.

Jag ser ingen mer tjej där utan hår eller med mössa i hennes ålder, men hon står där. Stolt! Hon kommer alltid vara den hon är, ovasett hår, svullnad, biverkningar av medicin som prickar osv. Hon ger mig sådan glädje.

Efter konserten vandrar vi hem till hotellet igen och somnar på fläcken och sedan åker vi direkt hem nästa dag. Vi gjorde det igen, vi sket i cancern och levde som vanligt. Så underbar kväll. Imorgon är det benmärgsinjektion i ryggmärgen och lite annat, men det klarar vi hur bra som helst, nu har vi One Direction och en fin upplevelese med oss. Fuckcancer!

Kram Lotta

Efter en promenad med min vän runt stora byn så åker jag hem och tar tag i livet igen. Jag städar och dammsuger och köper fiskekort. Ikväll ska vi fiska och äta picknickmat. Det går inte gräva ner sig varje dag, man orkar inte, vi är inte en sådan familj. Igår grät jag konstant nästan hela dagen, en tung dag men också massor av glädje över att Elin orkar små betydelsefulla saker och för att min son åker iväg på killfest och får ha kul.

Jag dammsuger golvet, Elins hår ligger som en matta överallt, jag klarar det idag. Igår satt vi ute och grät tillsammans i den vackra sommarkvällen när det föll av. Syrenen blommade, kvällen var varm och där satt min dotter och samlade sitt hår i fina toffsar. Min man lagade mat med kärlek, det var hans sätt att sörja. Så kramades vi, drack rose och åt en fin grillmiddag som ett avslut på en tung dag.

Vi går vidare och det här kommer gå bra. Måste få ha dagarna när livet känns som ett helvete för att dagen efter inse att det finns massor fint att njuta av. Livet får vara bergochdalbana och det är helt okej. Jag väljer oftast glädje och när jag gör det får jag frågan, ”tänk på att vara ledsen också”. Till dem vill jag bara säga, man behöver inte oroa sig över att vara ledsen, man ska istället se till att få vara glad. Det är vad man behöver just nu. Tårarna lär komma av sig själv, alla känslor när man knappt sitter ihop osv. Gråta gör man hela tiden när man vill, istället gäller det att få vara glad de stunder man orkar.

Så idag känner jag mig stark igen, vi åker och fiskar ikväll och tar en picknick. Det blir en bra dag, jag väljer glädje, vi har varandra, vi håller ihop, det viktigaste har vi. Håret är nu snart ett minne blott och vi har klarat av den processen, det faller …det är bara hår , jag tror jag sörjt färdigt över det. Det blir en bra dag…

Kram Lotta

 

Hon sitter på sängen i sjukhussalen helt lungt, hon vet att idag ska hon sövas för att göra två olika sorters benmärgsprov och injektion. Man ska nu kunna se om cancern minskat i benmärgen och om två veckor till vill man helst den ska vara helt borta. Då börjar en ny fas i den 2.5 år långa behandlingen.

 

Ibland kan jag fortfarande tycka att det är svårt att förstå att det är min dotter, min Elin som sitter där och är sjuk. Hur ska man kunna förstå? Veckorna känns som år, allt går så fort. Håret har börjat trilla på hennes axlar och inom några dagar måste det klippas ner eller tas bort. Hennes vackra fina hår som hon sparat så länge. Hon har accepterat det och vet att hon kommer få vara utan hår en tid innan växer ut igen. För frisk ska hon bli och nytt hår kommer det bli. Jag ser att medicinerna tar på hennes kropp. Huden påverkas, trött, blåser i munnen, ont i magen osv. De kör omkring på min dotter som ligger världsvant i sjukhussängen, i början tyckte jag det var så konstigt, som en dålig film.

 

Jag önskar ibland att hon var mer arg och förbannd, att hon skrek osv. men hon sitter och pratar som vanligt och skojar med oss som om vi var ute på ett vanligt ärende. Hon är ledsen ibland och hon har varit förbannad så det räcker säger hon. ”Jag mår inte bättre av att må dåligt varje dag, jag orkar inte det” 

 

Så sövs hon ner i en sal med 6 vuxna människor runtomkring sig som om det vore en helt vanlig sak, ” blir skönt att sova säger hon med ett leende”. ”Jäkla unge känner jag igen, du ler”. Det går inte vara så ledsen i hennes sällskap, hon vill inte att vi ska må dåligt varje dag, hon vill det ska kännas som ett vanligt liv och att accepterar behandlingarna och tar dem en i taget. Så vi sätter oss jag och pappan och läser tidningar och pratar och när Elin vaknar är det lunch och cytostatika i blodet. Sedan åker vi hem och Elin är trött. All prover är normala, så vi åker hem. Gud så skönt!

 

Livet bara fortsätter, inget annat stannar upp, allt bara fortsätter….ikväll ska jag med sonen och klä en vagn och picknick med hans klass. Vi ska fira att imorgon är det skolavslutning. Jag älskar skolavslutningar och jag älskar sommartid. Så imorgon ska jag fixa i trädgården, sätta in blommor i vasar och hämta björkar osv för att fira. Fira livet och sommarlov, det är de värda mina älskade ungar.

 

Så rullar faktiskt livet vidare och på fredag ska Elin gå till skolan och också få sommarlov. Hennes bekymmer är mest om håret komma sitta kvar tills fredag. En 16 årings vardag som håller på att bli vuxen och gått om ett år i skolan för kortid och långtidsminnet krånglar och nu också med cancern och livet framför sig och snart sommarlov. 

  

Kram Lotta