maj 2015

 

Vi har varit hemma idag och hunnit massor av bra saker. Plåtarna från poolen är borttagna, fotbollsmålen är uppsatta som sonen fått, vi tagit ut växter och jag har gått två promenader och firat morsdag. Dagarna fortsätter och jag kan inte förstå att det var i måndags Elin fick sin diagnos med leukemi det känns som ett år.

 

Vi har hunnit uppleva så mycket tankar och känslor denna veckan då hjärtat ibland suttit utanför kroppen. Glädjen över små saker är så mycket starkare och tårarana ligger så nära skratt. 

 

Jag är inte rädd för döden, inte ett dugg faktiskt för Elin är en fighter ända från barn har hon varit envis som en get. Tanken finns inte på kartan!. Jag är bara rädd för allt som hon måste gå igenom för att våga fortsätta vara den hon är och våga stå upp för sig själv tex. utan hår osv. Att vara 16 år tappa hår, svullna upp av kortison och få humörssväningar m.m känns jävligt nu när hon ska växa ifrån sina föräldrar så blir hon istället beroende av oss!! Sedan ytterligare alla biverkningar som må illa osv. Att ytterligare behöva kämpa för något i livet när man redan gått igenom så himla mycket i skolan gör mig ledsen. Eftersom hon varit med om mycket och redan som barn byggt upp ett gott självförtroende och fin som människa så har hon med sig det in i detta, tack och lov . Hennes humor som gör att vi skrattar när vi borde gråta och tvärtom. Peruken är redan beställd, den är så fin. Äkta fint hår och man kan inte se att det är en peruk. Jag struntar i håret egentligen, för det kommer nytt, men för henne som är 16 år ju håret något av det viktigaste. 

 

Idag är det en vecka sedan vi fick första beskedet att Elin har leukemi, kommer aldrig glömma den dagen de kommer in i sjukhussalen och sätter sig på varsin stol och berättar det. Kändes som tiden stannade och jag skulle ramla ner i ett stort svart hål och aldrig komma upp igen. Men det gjorde jag/vi.

 

Idag har jag varit ute och sprungit, vi monterar möbler till hennes walk in closet, båda ungarna är med kompisar, jag har kunnat jobba osv. Nu har vi landat i detta besked och bara ser framåt. Vi ska besegra detta jävliga med allt positivt vi bara kan under tiden och bryta ihop däremellan. Vi ska kunna visa känslor, prata och ha så bra vi bara kan. Jag tänker möta denna sjukdom med allt jag byggt upp genom åren och som jag har inom mig och allt det positiva som redan finns i familjen. Jag känner redan denna vecka att hade jag inte både byggt upp min kropp både fysiskt och psykiskt många år innan detta så hade denna käftsmäll tagit ännu hårdare. 

 

Idag är en bra dag, jag är faktiskt mer glad än ledsen och det känns som livet fortsätter på ett fint sätt ändå. Det kommer bli en vardag i detta med och även om det tar 2.5 års behandling så ser jag mig själv stå att gråta på tex. Elins student och säga ”Fuck you cancer you picked the wrong girl”.

 

Kram Lotta

 

 

Nu känns det underbart för stunden, Elin har fått bättre medicin och mår bra. Jag känner mig så harmonisk och lugn bara hon slipper värk. Imorse var det fruktansvärt och vi åkte snabbt in till sjukhuset för att få bättre smärtlindring.

 

Min man fixade världens godaste lunch med ostar och skinkor som jag gillar och vi skrattade att det är bara rödvinet som saknades. Jag älskar att få ha humorn kvar. Elin oroar sig mest för håret, men börjar landa i det med. Egentligen så är vi ju ännu bara under utredning för leukemi, allt tyder på det men om vi får göra benmärgsprovet imorgon förmiddag så får vi troligtvis svar redan samma dag och sedan sätts all kraft in på en gång. Sjukt tacksam för svensk sjukvård!

 

Vi har ju två barn, så vi får inte glömma bort vår son i allt det här och som tur är har han också massor av fina människor som bryr sig om honom och nära och kära. Jag är grym på att delegera för att vår tillvaro ska bli mer dräglig. Igår lagade min svärfar, man och son mat. Mamma städade och svärmor hade handlat och fyllde frys och kylskåp och min bonuspappa tar hand om sonen. Mitt älskade team! så kom Elins kompis ner med familj så vi fick prata och gråta.

 

 

Nu ska jag ladda med lite mat och fortsätta ha en bra kväll här på sjukhuset. 

 

Tack för alla fina ord!!! Jag går tillbaka och läser allt när jag mår bra och har tid. Ni är fantastiska.

 

 

 

Kram Lotta

 

 

 

Det här är det inlägg som jag hoppades att jag aldrig skulle behöva skriva, något som varje familj fruktar men vi vill ha med er på det här. Vi behöver er och jag kommer behöva dela den här resan med er. Elin vill att ni ska veta.

 

Elin blev sjukare i fredags. Hon försökte gå till skolan men ringde oss att värken spridit sig till armarna. Vi fick komma in till sjukhuset direkt och de satte in morfin och tog nya prover. Man hade inte sett allt tidigare så man gick djupare in och letade och sedan på kvällen kallade man in familjen och berättade att Elin har som man kan se på prover leukemi men hon ska utredas vidare. Det är en cancer som finns i blodet ( jag skriver tydligt för det är även barn och ungdomar som läser här ) man vet inte hur långt det gått och det har egentligen ingen betydelse när det gäller leukemi bara det inte spridit sig till viktiga organ. Det finns goda chanser att Elin kommer klara det här, men det kommer bli en tuff tid men mycket sjukhusbesök.

 

Vi lever som i en dimma, vi gråter, mår dåligt, skrattar och pratar. Vi är en öppen familj som pratar om allt och bloggen är en del av mitt /vårt liv så det är viktigt att ni veta så det inte blir fel. Elin kommer får göra en benmärgsprov på måndag och efter det kan man se vilken behandling som kommer sättas in.

 

Bloggen kommer uppdateras som vanligt när jag orkar och vill. Jag kommer dela lite av varje både vårt liv, samarbeten, pyssel, lantlivet och det jag känner att jag vill. Vi kommer försöka leva vidare i en vardag och vi kommer behöva fly in i det vi tycker om osv medan vi ledsna och hittar styrka. Bloggen och fotograferingen är mycket där jag finner styrka så jag ställer in allt en vecka framöver så får vi se och tar en dag i taget. 

 

Vi är starka tillsammans och har otroligt många med oss, vi känner att ni finns. Vi kanske inte orkar svara på meddelande osv , men vi kommer läsa allt och vi kommer fördela små uppgifter till våra familjer så livet rullar på. Just nu är vi hemma tills imorgon då vi får träffa doktor igen. Jag vill bara om ni ser oss så får ni gärna prata med oss och fråga, vi tycker det känns bra om ni både låter oss vara både ledsna och glada på vägen. 

 

Vi ska klara det här!!! och tillsammans med er alla vi känner och bloggläsare kommer det bli ännu lättare. Alla är vi olika hur vi fungerar i ett sådant besked och nu gör vi det som passar oss.

 

Förlåt nu kan man kommentera..det blev visst galet. 

 

Kram Lotta