En vecka sedan beskedet…

 
Jag är inte rädd för döden, inte ett dugg faktiskt för Elin är en fighter ända från barn har hon varit envis som en get. Tanken finns inte på kartan!. Jag är bara rädd för allt som hon måste gå igenom för att våga fortsätta vara den hon är och våga stå upp för sig själv tex. utan hår osv. Att vara 16 år tappa hår, svullna upp av kortison och få humörssväningar m.m känns jävligt nu när hon ska växa ifrån sina föräldrar så blir hon istället beroende av oss!! Sedan ytterligare alla biverkningar som må illa osv. Att ytterligare behöva kämpa för något i livet när man redan gått igenom så himla mycket i skolan gör mig ledsen. Eftersom hon varit med om mycket och redan som barn byggt upp ett gott självförtroende och fin som människa så har hon med sig det in i detta, tack och lov . Hennes humor som gör att vi skrattar när vi borde gråta och tvärtom. Peruken är redan beställd, den är så fin. Äkta fint hår och man kan inte se att det är en peruk. Jag struntar i håret egentligen, för det kommer nytt, men för henne som är 16 år ju håret något av det viktigaste. 
 
Idag är det en vecka sedan vi fick första beskedet att Elin har leukemi, kommer aldrig glömma den dagen de kommer in i sjukhussalen och sätter sig på varsin stol och berättar det. Kändes som tiden stannade och jag skulle ramla ner i ett stort svart hål och aldrig komma upp igen. Men det gjorde jag/vi.
 
Idag har jag varit ute och sprungit, vi monterar möbler till hennes walk in closet, båda ungarna är med kompisar, jag har kunnat jobba osv. Nu har vi landat i detta besked och bara ser framåt. Vi ska besegra detta jävliga med allt positivt vi bara kan under tiden och bryta ihop däremellan. Vi ska kunna visa känslor, prata och ha så bra vi bara kan. Jag tänker möta denna sjukdom med allt jag byggt upp genom åren och som jag har inom mig och allt det positiva som redan finns i familjen. Jag känner redan denna vecka att hade jag inte både byggt upp min kropp både fysiskt och psykiskt många år innan detta så hade denna käftsmäll tagit ännu hårdare. 
 
Idag är en bra dag, jag är faktiskt mer glad än ledsen och det känns som livet fortsätter på ett fint sätt ändå. Det kommer bli en vardag i detta med och även om det tar 2.5 års behandling så ser jag mig själv stå att gråta på tex. Elins student och säga ”Fuck you cancer you picked the wrong girl”.
 
Kram Lotta
 
Vår cancerresa kan du läsa mer om här 

Kommentarer

Tack för din kommentar, den publiceras efter granskning.

93 reaktioner på ”En vecka sedan beskedet…”

  1. Hei. Har i lang tid fulgt din inspirerende blog og legger inn min første kommentar, spesielt til din vakre datter med ønske om god bedring og en lyrikk strofe fra Åge Aleksandersen som lyder:

    Når mørke har senket seg, går jeg stille gjennom rommet. Å følelsene sliter i meg hva skal framtiden si. Sola som gikk ned i kveld, hun skal skinne for deg min kjære. Og fuglene som er fri, dem skal vise vei, og alt skal bli;
    Mye lys og mye varme. Tro og håp det kan du få med, mange tårer, tunge stunder er jeg redd for at det blir.

    Ps: jeg ønsker tårer blir til latter og sorg blir til glede. Anne Merete

  2. Som jag ryser när jag läser detta och samtidigt ler jag lite.
    Samtidigt känner jag igen en del.
    När jag blev sjuk träffade jag måååånga underbara människor i vården. Bla en sköterska fick jag väldigt nära kontakt med.
    När jag var ledsen sa hon till mig:
    "Gud ger till dem som klarar av det. Och då menar jag inte att man måste vara religiös, men oftast är det de som klarar motgångarna som får dem."
    Så är det nog med er Elin med. Även om hon varit med om en del redan så blir hon varje gång starkare och den där envisheten hjälper en låååångt. Att vara tjurigt envis i de här lägena hjälper verkligen.
    Självklart kommer ni fixa detta.
    Självklart kommer det bli tufft.
    Självklart ska du stå där på hennes student och känna hur du nästan spricker av stolthet och kärlek!!!!
    Himmel så mycket jag tänker på er ska du veta!!!
    Massa varma kramar
    /Anna

  3. jag skriver sällan. Min bästa väninna har skrivit till dig. Hon skriver aldrig. Men hennes dotter är min guddotter och hon har gått igenom den här resan. Hon klarade sig och är friskförklarad. För mig fanns inget annat tänk än att det skulle gå bra. Jag såg bara möjligheter och positivt tänkande, leva så mkt som vanöigt och se framåt. Ibland blir man ledsen och det kommer svackor när infektioner kommer. Men jag tror på att positivt tänkande hjälper SÅ himla mycket! Så fortsätt att leva som ni gör prata älta skratta gråt. Vi är bara människor. … Hon har hunnit bygga upp styrka med sin tid i skolan …samma svårigheter som ni dotter kämpat med…det gör barnen starka då det klarat detta. Jag vet att er dotter också fått mkt av ert stöd o nu har ni hela Sverige med er. Styrka o kärlek från mig!

  4. Följer alltid din blogg och har läst allt du skrivit om detta hemska. Kan knappt ta ordet i min mun. Har haft svårt att kommentera. Jag bara hoppas att allt ska gå bra för fina Elin och för er fina familj. Många kramar från Inger som älskar din blogg.

  5. Hej fina Lotta så kloka ord och tankar, jag förstår inta var du/ni får er styrka från. Du skriver så fint att det griper tag i mitt hjärta och kommer alltid att finnas där. Det väcker många tankar i mitt huvud om hur livet kan bli förändrat bara på ett kort ögonblick. Man kanske inte ska var så egoistisk och skriva om sig själv i denna stund, men mitt liv har inte heller varit lätt med mycket som hänt tex. vuxiot upp som maskrosbarn, självmord, bröstcancer där min mamma fick sluta sitt liv väldigt fort. Dödsbesked med nära anhörig som omkommit. Men jag vet att livet går vidare fast man inte tror det den stunden och varje tragedi ger en otrolig styrka att klara av allt lättare än man tror i livet. Livet är inte lätt, utan allt är en prövning för det som komma skall längre fram.
    Kram Ingela Pling

  6. Ja fy denna sjukdom alltså…! Skönt att ni får vara hemma tillsammans allihopa i helgen. Detta ska ni klara! All värme, styrka och kramar till er!

  7. Ta hand om er! Och ta hand om dig, se till att ha en ventil, någonstans att få vara för dig själv och vila från allt. Du kommer att behöva det för att kunna vara ett stöd för din familj. När min man blev sjuk började jag löpträna, det blev en stund för mig själv och en träning i att koppla bort allt en stund. Löpningen och promenader med mina vänner då jag fick älta min oro blev det som gav mig styrka. Det kan låta egoistiskt att se till sina egna behov men tänk på vad de säger på flygets säkerhetsgenomgången, "du måste ge dig själv syrgas för att kunna hjälpa andra" kram!

  8. I många år har jag läst din blogg och fått så mycket inspiration.
    Jag är så tacksam för alla dina inlägg.
    Nu när jag läser hur du hanterar det som hänt blir jag helt tagen och imponerad av din otroliga inställning!
    Den kan bara någon som jobbat med sig själv ha.
    Jag ska tänka på er ofta och skicka goda tankar och önskningar på vägen.
    Vilken fin bild på en otroligt vacker och stark tjej, en vinnare!
    En tacksam läsare❤️

  9. Jag sitter här med tårar i ögonen och försöker ta in er vecka. Ni är en fantastisk familj med mycket livsglädje. Fint att vardagen får ta plats, och får ta udden ur allt ofattbart som klivit in i era liv. Önskar er allt gott. Kram

  10. Stora kramat och tankar till er! Min dotter följer Elin på instagram så hela vår familj pratar och tänker på er, Klart du ska vara en stolt mamma på Elins studentfest❤️ Kramar

  11. Vilken underbar bild på din underbara dotter. Tårarna rinner under tiden jag läser ditt starka inlägg som säger så mycket kring hur livet är. Även i min familj har vi precis fått veta att min svåger har cancer. Jag kan till viss del känna igen känslorna som du beskriver.
    Din dotter är en fighter och så när det är dags för studenten kommer jag med glädje läsa om Elins student här på din blogg.
    Styrkekramar till er alla ❤️
    Kram Åsa

  12. Jag har ju följt din blogg från starten och sett resan du gjort med dig själv. Tänkte också så som du skriver att hade du inte gjort den resan så hade det här varit ännu tuffare. Nu har du en grundkraft, som har smittat av sig på hela familjen, den kommer att bära er genom detta. Kram!

  13. God morgon!
    Ibland tar livet verkligen andra vägar än man trott eller ens kunnat föreställa sig. Man verkligen känner hur ni svetsas samman än mer som familj. Hejar på er!
    Kram Anna

  14. Underbar bild på Elin!
    Och vad fint att dagen känns bra och att ni lever normalt och njuter dagen Lotta!
    Tänker på er!
    Kram
    Jenny

  15. Du skriver och tänker så underbart. Jag blir så glad när jag läser och samtidigt så himla ledsen. Riktigt fin bild på den söta Elin! Skönt att hon är en kämpe!!

  16. Men himmel Lotta vad jag grinar nu…
    Tårarna rullar ner för kinderna ögonen svider och näsan rinner den med..
    Du skriver så fint, ärligt och hjärtskärande men ändå med så mycket jävlar anamma…Det är KLART hon kommer klara det och en dag om många många år kommer hon säga TACK mamma på din begravning…precis som det ska vara.
    det är så SKÖNT att ni börjar landa lite…jag förstår att det är underbart att se att det kommer en vardag också…att livet kan vara precis som vanligt små korta stunder.
    Visst är det fel att en 16 åring ska tvingas vara beroende av sina föräldrar men försök att vända på det…
    Det kommer svetsa er samman ännu tajtare och hon kommer gå ur det ännu starkare.
    Jag håller tummarna för att hon inte kommer att må illa. Min vän gjorde inte det. Det kan tydligen vara lite olika.
    Hoppas ni får en fin dag i dag!
    Kram Katarina

  17. Sitter här med tårar i ögonen, samtidigt som jag tänker att; klart du kommer att stå där på hennes student och säga så, det är jag övertygad om!!

    Varm kram!
    Gunilla

  18. Tycker det är så orättvist att en ung tjej ska behöva gå igenom det här. Men av det jag läser här så verkar Elin vara en fin, stark tjej med en otroligt skön fighter-inställning. Hon kommer att gå ur det här starkare än någonsin.
    ps. vad lika varandra ni är, ser jag på bilden

  19. Jag har följt din blogg i snart 1 år. Så gott som dagligen tittar jag in för att få inspiration o läsa om ditt lantliv som jag ibland önskar mig själv.

    Att öppna din blogg för några dagar sedan var som att få en käftsmäll. Leukemi! Denna förhatliga cancer! Men som många andra skriver, ni är en stark familj med mycket kärlek. Tiden ni har framför er kommer att bli tuff men jag är övertygad om att Elin kommer besegra sjukdomen!!

    Jag kommer fortsätta läsa dina ord och titta på dina vackra bilder!

    Skickar en stor varm kram till er

  20. Vilken underbar,stark och positiv fighter du är!
    Med dom generna från dej har ju din fina dotter alla förutsättningar! ❤️
    FUCK CANCER!

  21. Elin verkar vara lika vacker på insidan som på utsidan. Tror den här resan kommer göra hennes själ ännu vackrare, starkare och full med glädje för livet. Men förstår din oro för allt som hon kommer få vara med om den närmsta tiden. Tonårstjejer har mycket som händer runt omkring dem o det här blir extra tufft. Men jag ser oxå framför mig en Elin som har hela livet framför sig och som kommer hinna njuta av ungdomen oxå. Tycker ni är helt fantastiska. Vet att ni inte har något val annat än att leva på. Men jag tror jag skulle bli mer apatisk. Alla reagerar olika och bearbetar olika men det känns bra att ni försöker njuta av det fina i livet under den här resan. Kram till er

  22. Det gäller att vara stark hela tiden. Men tyvärr orkar man kanske inte det. Men att blogga och Instagramma ger er styrka. Vi är många som stöttar här. Kämpa på och bamse kramar till er alla. ❤️👍🏻💝

  23. Jag känner så mycket igen mig i din berättelse. Jag hade precis fyllt 17 år och gick i tvåan på gymnasiet då jag fick mitt cancerbesked. Det var i början av juni och dagen efter skolavslutningen. Jag hade blivit i sjuk i mitten av maj men ingen visste vad det var. Jag fick åka hem och gå på skolavslutningen, minns hur glad jag var över det. Men sen kom samtalet på eftermiddagen och vi var tvungna att genast bege oss till sjukhuset. De drog inte ut på det utan berättade direkt vad som gällde. Sen blev det massvis med undersökningar. Jag minns knappt dagarna efter beskedet, mer än att jag gick omkring i ett stort mörker i cirka tre dagar, sedan kom vardagen trots allt. Min behandling var intensiv, ett halvår av cytostatiska och därefter strålning. Sedan blev jag frisk och har klarat mig undan större biverkningar.

    Blev så berörd av er berättelse och kan verkligen relatera till hur tungt det är att få ett sådant besked. Tänker på Elin och de utmaningar ni står inför. Vissa dagar kommer att vara tunga för dig och er, men att ha en trygg familj som hjälper en igenom allt det jobbiga är guld värt. Jag tänker på mina föräldrar och styrkan som de visade. Trots att jag vet att de kämpade så visade de sig alltid starka inför mig och tog hand om mig genom allt det svåra. Är så tacksam mot dem och allt de gjorde för mig då.

    All styrka och kärlek till er. <3

  24. Så ledsen efter att ha läst din blogg i så många år. Varför ska dem som är omhändertagande och underbara drabbas hårdast? Önskar dig och din familj allt stöd som finns. Lotta, du är fantastisk och tack för att jag har fått följa din resa i så många år. Krama din dotter!!!

  25. När min min syster hade canser märkte jag att bland alla de jobbiga dagarna fanns de fina vardagarna när vi gjorde något "vanligt". De var guld värda för vi glömde sjukdomen en stund. Jag önskar er alla styrka!

  26. Vilket fint team ni är er familj som finns där för varandra i både skratt och tårar. Stor styrkekram!
    Som sagt FUCK CANCER!!

  27. Hej Lotta. Jag har slaviskt följt din blogg ngt år o läst dina kommentarer om både det ljusa i livet o även det
    mörka!Jag har följt det trista som drabbat din fina dotter den här sista veckan och jag måste ändå säga att du är så otrolig stark o positiv trots det ni går igenom! Vilken kraft du har och den kommer att vara en styrka för att gå igenom det ni går igenom.Vilken fin mamma du är! Själv miste jag min mamma för 5 år sedan i just cancer o kort därefter drabbades även min syster, så jag vet vad den här skitsjukdomen har med sig i bagaget. Kämpa på o var nära varandra o jag önskar i hjärtat att det kimmer att gå bra för Elin! Många varma kramar från Jämtland

  28. Under flera år har jag till och från följt din blogg. Nu var det någon månad sedan jag var inne och "tittade till dig" senast. I natt när jag skulle hålla mig vaken för att åka och hämta min 16-åriga dotter på disco, surfade jag runt och hamnade hos dig. Vilken fruktansvärd chock det var att läsa vad ni just nu går igenom! Tårarna går inte att hålla tillbaka. Ni verkar ha en otroligt härlig inställning till livet och den kommer att hjälpa er! Ni finns i mina tankar!

    Stor kram till er <3

  29. varma kramar till hela er stora, fantastiska familj. är så glad över att du hittade löpning och träning innan ni fick detta besked för jag är också övertygad att just DET är det som kommer att hålla dig över ytan, det rensar tankarna och ger en sån OÖVERVINNERLIG KRAFT som ni behöver nu under den här resan. allt kommer att gå bra och Elin kommer att komma ur det här starkare, vackrare, envisare, visare, friskare än nånsin. lycka till! hälsningar från Finland

  30. Vill bara tala om hur otroligt berörd jag blir när jag läser din blogg! Känner er inte men både skrattar, gråter och känner med er… Ni verkar vara en väldigt fin, härlig familj som när detta är över kommer vara ännu närmare och starkare tillsammans! Åh jag tror som dig att humor och skratt är det bästa botemedel mot denna vidriga sjukdom…Många Styrkekramar och tankar till er, speciellt till Elin som jag är så sjukt imponerad av!!!! Fuck cancer

  31. Känner igen mig i det du skriver om rädslan för allt hon kommer gå igenom och om hon vågar stå upp för sig själv. Min mamma tänkte också hat jag fått veta i efterhand. Om hon hade fel! Efter 2,5 års behandling av ALL (friskförklarad vid 9 års ålder) så är jag som 19år idag starkare än nånsin i mig själv, det tackar jag min tuffa bakgrund för. Är man envis som Elin verkar vara också, så tror jag det gynnar henne ännu mer. Tänker på er, det här klarar hon. Varma kramar! (Lägger in min mail ifall hon/ni skulle ha någon fråga eller så, bara att maila, ibland kan man vilja få höra från en tonårings perspektiv)
    /Rebecca

  32. Detta som du beskriver är så ärligt och rätt från hjärtat men också lyser av er styrka. Denna tuffa kampen för Elin och er kommer ni att klara med all er kärlek och positiva inställning till livet❤. Massa styrkekramar❤

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *