Jag och familjen

Idag blev det en tur till stan. När man varit hemma några dagar utan arbetskamrater så är det kul att åka iväg en sväng. Elin längtade mycket då vi beställt tid för att sätta om hairtalken. Man måste gå ca var 5-6 vecka och sätta upp dem så idag var det dags.

Nu har det rullat på här så jag hinner knappt blogga, men nu blev det en liten stund innan jag ska iväg igen. Igår var det min födelsedag och mannen kom hem med så fina blommor och överraskning väntade på kvällen.

s

 

(bilder från mobilen)

 

Förr tyckte jag det där med att fylla år var lite jobbigt, jag har inte velat bli äldre för jag tycker tiden går så fort och jag vill hinna så mycket. Rastlösheten i kroppen har nog bidragit till det och en rädsla att det ska hända min familj något. Men nu efter Elin blev sjuk så känns som att få fylla år och få bli äldre är en ära, livets bästa gåva. Det betyder att jag får vara här och får vara med och uppleva allt omkring mig. Jag är inte rädd för döden längre, skulle den komma så får jag försöka möta den, jag är mer rädd att jag inte ska förstå hur värdefullt det är att få vara här och ta vara på det. 

 

 

 

På morgonen vaknar jag av att min man först pussar och grattar innan han ska åka till jobbet och berättar att överraskning kommer ikväll och sedan somnar jag om och vaknar av två fina barn sjunger och spelar gitarr för sin mamma. Elin har varit vaken tidigt för att locka håret och Philip har tagit fram gitarren och spelar. Hur hade varit att fira sin födelsedag utan dem. Så tänker man hela tiden. Älskade fina ungar!

 

Eftersom det är min dag så bestämmer jag mig för att ta en promenad till byn för att dricka födelsedagskaffe hos mamma och bonuspappa och på vägen dit möts jag av min vän Helena som kommer för att ge en kram. Älskade vän. På facebook och instagram trillar det in mängder med grattis hälsningar och telefonen ringer. Att känna sig älskad känns fint. Tack sociala medier för det att alla dessa människor som tar sig en liten stund att skriva och kan få ge en grattishälsning som jag annars troligtvis missat.

 

 

På vägen till byn hinner jag tänka så mycket. Den där tacksamheten över att allt är så bra gör mig så lycklig. Förra året hade Elin så ont den här dagen och fick morfin, nu kan hon leva som hon vill förutom att hon nästan alltid mår illa på morgonen av sina mediciner.

 

Men jag ser det fina i så mycket nu. Att få ha den här tiden att tänka, tiden att få dricka kaffe med friska föräldrar, styrkan att ha ben som orkar gå och springa hem osv. Efter kaffet springer jag vägen hem och visst kan det kännas lite jobbigt just då men när endorfinerna kickar igång så känner man sig så glad.

 

Nu har jag tagit ett bad och lite ansiktsmask och snart dags för lite lunch och sedan tänker jag fortsätta lata mig resten av dagen och vänta och se vad familjen har hittat på inför kvällen. Att fylla 43 är grymt, jag har ingen åldersnoja längre. Bara så lycklig att få finnas i den här stunden, i vår vardag och att allt är som det är. Det finns en skön trygghet i att bli äldre och kunna stå för den man är. 

 

Ha en fin fredag! nu ska jag tvätta bort ansiktsmasken 🙂

 

Kram Lotta

Idag är det är det äntligen dagen då min kära man kommer hem efter jobbat borta i tre veckor. Tjooohooo så skönt det ska bli. Livet blir så mycket roligare när han är hemma. Då blir liksom vardagen lite mer festlig. ( vad han jobbar med och varit får jag inte berätta här )

När min Karl-Johan är hemma då blir det vin en vardag, bad i tunnan, en flaska bubbel en fredag. Han stiger ur bilen med kassar i händerna när han kommer hem från jobbet och handlat och lagar god mat och vi planerar tillsammans vad vi vill med livet och hjälps åt. Ja livet blir lite mer fest då och så tar han hand om den där yviga busiga Lotta och ser till att hon är ordentlig fast han är minst lika tokig själv och vi hjälps åt med barnen.

Så idag ska jag fixa lite här och i eftermiddag åker vi och hämtar hem honom, vår pappa i huset.

Kram Lotta

Det var syskonstödjaren på sjukhuset som hade ordnat biljetter till Philip och tre kompisar för att han ska få göra något roligt när syster är sjuk. Vad snällt av dem. Vi tog båten Emelie till Grönan.

Ibland skrattar jag åt mig själv, jag är så himla rörig. Sådär hejsan hoppsan som jag brukar kalla det. Tex. så publicerar jag ofta inlägg här på utan att kolla stavning, fort ska det gå. På morgonens inlägg skrev jag cytostatikagrogg istället för cytostatikadropp. Typiskt mig. Det hade varit bättre med grogg för Elin än det där andra jäkla rävgiftet som de säger 🙂

Å jag lägger saker överallt och hittar dem inte, åker till stan och ska handla utan plånbok osv. Har aldrig laddare till telefon. Men jag har ofta roligt, det händer mycket roligt omkring mig och jag bryr mig inte om jag inte är perfekt. Hejsan hoppsan passar mig bra, tur jag har min ordningsamma man som suckar på mig. Men sedan är han ganska slarvig också när det kommer till lägga verktyg omkring sig osv,

Vi har i alla fall handlat och fyllt kylskåpet. Älskar att ha mycket mat hemma när Elin är dålig. Då kan vi åtminstone äta gott. Så har vi kunnat luncha på Tannerfos slussar i Linköping, himla fint där.

Sedan har jag hämtat mitt nya pass, ser så sur ut men man fick inte le. Nu har man både nytt körkort och pass som gäller många år som jag känner mig nöjd med. Mitt gamla körkort såg inte ut som jag, jag fick tom. kommentarer om det.

Idag tänker jag inte gå ut, det är 32 grader här, fy så varmt. Jag håller mig inne och känner som katten. Vi dricker kaffe och drömmer jag och mannen om den där sommarstugan vid vattnet. Drömmarna och våra projekt håller oss igång och glada. Vi tycker om att skapa, planera och få saker gjorda. Elin har fått sitt dropp, nu väntar jobbiga dagar igen men det är bara att möta dem en i taget. Det känns bra ändå i allt det jobbiga och lite hejsan hoppsan underlättar. Doktorn idag var så glad, hon spred så mycket glädje till oss. ”Tänk så lite ni har kvar….det är fantastiskt”.

Jag frågade på sjukhuset om de hade någon mer i Elins ålder, innan har det bara varit hon och flickorna som dog. Elin har känt sig ensam. Inte så att vi vill att fler barn ska bli sjuka, men de flesta som har leukemi och hjärntumörer m.m är små mellan 3-5 år och goda chanser att överleva. Elin är ju nästan vuxen. Nu hade de en flicka till med leukemi i Elins ålder. Hon fick fundera på om hon ville lära känna henne, men Elin vill nog inte. Hon vågar inte lära känna någon mer som är sjuk, men om vi ses i korridoren så vet vi.

Nu ska jag tvätta mina vita fodral till sofforna, så här snygga blir de om de får ligga ute en vecka…hejsan hoppsan ingen orkade inte ta in dem 🙂 men det går ju tvätta…det är en värdslig sak sa Karlsson på taket 😉 Ha en bra kväll!

Kram Lotta

💗💗

 

Efter Zeta hoppade vi på båten in till stan. Vi brukar ställa bilen i Hammarby sjöstad så slipper man köra omkring med den. Vi promenerade till hotellet Bentleys och hoppade in i lite affärer på vägen. Det blev lite bilder med kameran och lite med mobilen. 

 

Sedan hade vi bokat bord på Boquerian på Mood gallerian där satt vi länge och åt tapas och drack vin. Någonstans där insåg vi att springa i affärer orkar vi inte mer så det blev mest sitta och prata. Livet i Stockholm är väldigt olikt vårt lugna lantliv så det föder mycket tankar. Vi hade mycket att prata om och det var mysigt att bara sitta. 

 

 

På kvällen så bytte vi om och klädde oss till fest och gick på Wallmans salonger. Där bjöds det på massor av god mat, superbra underhållning och trevligt sällskap vid bordet. Wallmans var bättre än våra förväntningar, de som underhöll gav verkligen allt. Väldigt duktiga på att sjunga. 

 

Sedan kom vi hem vid 23.30 och jag var såååå trött, det var inga problem att sova i enkelrum. De hade ställt in en extrasäng och vårt rum hade en liten söt balkong istället. Det var ett helt ok rum, men till priset som ett dubbelrum. Huvudsaken var att vi hade någonstans att sova. Det var ju både Madonnakonsert och fotbollsmatch i Stockholm. 

 

Efter frukosten så funderade vi på dagen, drack vårt kaffe länge. Vi hade bokat brunch kl 14, men både Kalle och jag var rätt nöjda med storstaden så vi bokade av bordet och längtade hem.

 

Jag hade bestämt mig innan att bara shoppa om det verkligen var något jag ville ha, och det var inget som jag blev så sugen på som jag verkligen behöver. Jag sparar mina pengar till att istället köpa världens finaste adventsstjärnor.

 

På vägen hem konstaterade vi att det är roligt att åka bort själva men det är ännu roligare när barnen är med. De är så stora nu och vi har så roligt tillsammans när vi är iväg så det är verkligen det bästa. Våra barn gillar både stan, upplevelser och middagar på restaurang. Snart är det de stora och då får vi all tid i världen själva.

 

Kanske är det så att i vår situation är det alltid så skönt att vara tillsammans, sedan kan vi göra egna grejer också såklart. Så nästa resa blir det hotell och julbord i Sigtuna, vi fyra och det ser jag fram emot, bara några veckor kvar.

 

Nu ska får det blir middag, åt nästan inget till lunch för jag fick migrän när vi kom hem några timmar. Nu har det släppt och nu ska jag mysa, lata mig och planera en hel del jobb.

 

Kram Lotta

 

 

 

Spabad Viskan Björkö här 

 

Den här bilden får sammanfatta vår helg….harmoni. Vi har varit tillsammans. Eldat ris, grillat hamburgare och igår gick vi walk of hope hela familjen med våra vänner. Nu ska Kalle laga köttsoppa efter att vi haft en skön stund i spabadet. Nu har vi laddat energi några dagar och Elin har sluppit nervsmärtor, vilken skillnad livet blir då. Känner mig så glad för dessa dagar. Nu är det dags för behandling imorgon igen.

 

Kram Lotta