Jag bakar bröd, älskar att stå i min egen lilla värld i uterummet och knåda deg. Det var länge sedan nu, men jag har lovat barnen att bjuda på hembakat igen. De saknar mammas bröd.
I takt med degrullen rullar runt så funderar jag på allt som händer, hur snabbt livet kan förändras. Min granne på landet blev påkörd av en moped och skadat sig och ligger på sjukhus istället för att vara här.
Sedan läser jag på sociala medier att folk gnäller på sommaren, på vädret, de gnäller på ganska oväsentliga saker. Sedan finns det dem som gör någonting av livet, som hittar på saker, som har roligt fast det regnar, som inte påverkas av väder. Väder är visst en het debatt.
Själv vet jag inte om det regnar eller är sol, jag bara lever. Gör det bästa av varje dag. Njuter av att kunna ha det bra fast Elin ligger oftast nerbäddad. Dagarna flyter på bra, jag hinner lika mycket som innan.
Sedan kommer den, den där tomheten och orkeslösheten jag inte är van att ha. När allt känns nästan likgiltigt. Som tur är stannar den känslan oftast bara en halv dag. Sedan är det bra! Jag gillar inte den känslan, men jag tillåter att den finns, just nu.
Så jag börjar liksom om varje dag, tar tag i saker och ser till att livet fortsätter. När jag blir sittande, gnällande, uttråkad så tittar jag på mig själv och säger ”låt inte cancerdjävulen ta över ditt liv, det är inte du”. Det är verkligen inte jag!
Så idag fyller jag mitt liv med trevligheter jag tänker göra det varje dag även om Elin är sjuk. Det är upp till mig och min hjärna. Elin är på benen idag och uppe, jag är glad. Idag blir en fin dag, jag känner det på mig, jag är värd det … japp så blir det, nu kör vi 🙂 idag ska vi besöka min bror i hans nya hus och jag ska göra det jag behöver göra för då mår jag bra.
Kram Lotta
Mer bakning hittar du
här om du scrollar