Jag kliver upp ur sängen och det är tyst i huset, båda barnen har sovit borta och tanken slår mig att så här kommer det bli, om några år är det han och jag och det känns tyst men bra. Jag kommer ta mig igenom det med och Kalle och jag har så mycket saker kvar vi vill göra.
När folk undrar om det inte blir mycket att sköta med odlingar, stor tomt, stor hus m.m så tänker jag att min arbetstid spenderar jag här, jag fick förmånen till det och jag har all tid i världen just nu. Den dag vi tycker det är tungt, stort och vill göra annat flyttar vi, hur svårt kan det vara. Jag vet inte vad framtiden väntar, kanske en lägenhet i stan, en sommarstuga vid havet, ett hus utomlands, eller bygga hus borta vid orangeriet och stycka av tomten eller om vi ens lever den dagen. Jag kanske inte lever om 5 år, så jag lever idag. För mig är inte livet självklart längre efter Elins leukemi, det är en gåva som någon har gett till mig som jag får de dagar jag får.
För mig och för oss är det viktigaste att leva idag, att göra allt vi vill och drömmer om, att våga och inte ångra. Jag har inga problem med att ändra mig eller misslyckas. Jag har inga problem med att göra annat den dagen jag vill det. Det enda jag har problem med är att inte våga, leva , ha roligt, pröva och leva idag. Det nu som livet är här och det är nu som jag är frisk och det tänker jag ta tillvara på. Jag kommer ändra mig hundra gånger vad jag gillar, men det är så livet är. Man blir äldre, man får andra intressen men det är bara följa med.
Jag tar mitt kaffe vid orangriet och tänker det blir mycket härligt jobb här borta idag. Men först ska jag städa köket, brygga mig en till kaffe och njuta lite till innan det blir för varmt ute. Om en stund vaknar Kalle och då är det han och jag.
Hoppas du får en underbar dag, det ska jag ha
(Gabriellas sång)
Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått………….
Kram Lotta
💗