För bara några månader såg jag min mamma ligga på sjukhuset för att akutopereras, de sa att om hon inte hade kommit in de närmsta dagarna så hade hon gått bort. Men av en händelse så var hon på sjukhusområdet och kunde bara kliva in på akuten. Hon hade varit sjuk länge och nu upptäckte de äntligen att hon hade stopp i flera kärl. Några dagar senare blev det bypass operation och nu mår mamma bra igen.
Nu kan mamma köra bil igen, hon får städa som hon vill, ja min mamma är städgalen och hon orkar lite mer ha koll på alla oss barn och barnbarn. Min systerson sa det ..”du får inte dö mormor, för jag kommer inte klara mig utan dig”. Mamma är den som tar hand om alla. Jag tänker att ni säkert många, många som får slås med dessa känslor när era kära blir sjuka eller går bort. Min mamma fick en andra chans. Hon har inte samma svullnad i kroppen längre, hon orkar promenera igen, hon har gått ner några kilo och hon känns riktigt pigg och vill vara med igen.
Jag satt idag på cafet med henne och kände sådan tacksamhet. För jag vet hur fort man kastas fram och tillbaka i livet med sjukdomar och när man blir i min ålder så har man det omkring sig hela tiden. Varje frisk dag är en bra dag och idag fick jag några timmar med min mamma. Vi åkte hem i bilen och håret fladdrade i vinden men mina tankar fanns hos en av mina bästa vänner.
Min kära vän har en mamma som varit sjuk en tid och nu har det blivit sämre. Jag gråter en skvätt när jag kommer hem och hon skriver till mig hur läget är. ”Jävla cancer” så mycket jag verkligen hatar denna sjukdom. Den där känslan som fanns på sjukhuset biter sig kvar, varför ska en del klara sig och en del behöva gå bort? Det är så orättvist och man vill försöka rädda alla dem som är sjuka men man kan inte. Jag kan bara finnas där för min vän och jag vet att jag inte ska ha dåligt samvete för jag haft en bra dag med min mamma men det känns. Tufft är det och det påminner mig om hur tufft livet är och hur vi haft det.
Jag läser på koppen jag fick av Elin som hon gav mig på morsdag. Elin sa att det påminde om tiden när hon var sjuk, när man kämpar tillsammans.
Med glädje och stor omsorg, genom skratt och sorg. Du fantastiska mamma, tack för du står vid min sida, står ut, står bredvid, står upp, står nära. Med all din styrka, klokhet, värme, kärlek, tillit, tokighet och en stor trygg öppen famn.
Jag tänker på dig min vän och på er familj, hela tiden 💗
Kram Lotta
DU berör, nästan så att det gör ont, kmr ihåg när Min Mamma gick bort 1985 i cancer och Jag var 22 År. Tufft var det! Men de jag är tacksamma emot idag vid 60 Års ålder är sådana som Du och Er Elin, NI är sååå äkta. Vet ej hur man skall tacka någon som har en så fin och äkta Blogg som DU har?!!! Ha de nu fint i vädret, sorger kmr och går men vi får försöka lära oss att leva med DEM !
Fint skrivet. Jag känner igen mig.
Du skriver så fint och har bra tankar! Jag känner igen mig, min mamma dog i cancer 2001 när jag hade en 4-åring och en som var nästan ett. Jag saknar henne jättemycket och tänker på hur det varit om hon var med nu när barnen är stora. Men jag har också lärt mig att ta tillvara på tiden och vara nöjd och lycklig över det lila i livet. Och göra det jag vill. Jag läser din blogg ofta och får inspiration, glädje o eftertanke. Tack för att du delar med dig!