april 2016

 

Vas här 

 

Jag och Elin kör lite skola och jobb i sängen idag. Har varit ute och gått med min granne och barndomsvän på förmiddagen och på eftermiddagen är det promenad med min bästa vän. Skönt att motionera och samtidigt hinna prata med sina nära vänner. 

 

 

 

Ska vara med med mina ungar idag. Det ska bli lunch på stan och leta byxor till Philip som börjat växa ordentligt. 1.5 cm på tre veckor sa doktorn så nu händer det grejer. Elins hb låg på 126 i måndags, helt normalt för henne och det känns. Hon är så himla pigg och klarat av två viktiga prov. Någon måste vara med oss som vill att det ska gå bra nu. 

 

Tyvärr ringde de från sjukhuset och fick flytta högdosen nästa vecka för det är så mycket barn som behöver vård så hon ligger inne på sin födelsedag. Men det får man ta, blir ledsen när jag hör att det är många sjuka barn på avdelningen. Barn ska vara hemma och gå i skolan och leka. I en behandling får man vara glad att man får vård. Har vi tur så kommer vi hem den dagen och kan fira lite på kvällen. Elin är ju inget litet barn, hon är nästan vuxen men tillhör barnavdelningen tills hon är 18 år och det är vi glada för. Det är så bra vård där. 

 

 

 

Nu har vi haft grillpremiär. Vi blev så inspirerade efter jag gjort fint på altanen igår.

 

Jag får ofta frågan …hur mår du? och jag är så himla glad att jag har så många som känner mig och som frågar. Jag pratar gärna om vårt liv och hur vi har det. Jag har alltid haft lätt att uttrycka mig, jag har aldrig varit rädd att visa mina känslor. I min familj där jag är uppvuxen är att prata och säga vad man tycker helt normalt. Bara ut med det och jag kan nästan prata med vem som helst. Nu vet jag att om någon annan blir i vår situation så fråga hur den mår, ofta. Skicka meddelande. Även om ni knappt är vänner, så är den frågan så vädefull. Någon annan bryr sig om mig. För den som har det jobbigt kan du vara den stora skillnaden som gör den människans dag. Visa att du finns,

 

Det känns bra nu, som innan Elin var med om den där biverkningen. Hennes hjärntrötthet har gått tillbaka och vi ska köra klart det sista skolarbetet nu. Vi går mot sommar, jag känner mig glad. Man kan se att våra resor till Romme och London ger henne glädje. Hon och jag tänker ofta på flickorna som dog, de kan inte uppleva längre. Vi är här. Ibland känner jag det är så orättvist mot de föräldrarna, varför fick just Elin leva…men så vet jag att inget blir bättre om jag lägger skuld på mina känslor.

 

Jag tror jag tänker lite annorlunda. Jag är inte rädd för saker, jag är inte rädd längre för att våga säga emot, säga vad jag tycker, ta för mig. Jag är inte rädd för cancer just nu. Jag oroar mig inte för framtid. Jag vill bara leva och ha det bra och ta vara på varje dag som vi är här. Livet är så mer skört nu. Innan Elin blev sjuk så tänkte jag nog mer på att jag är odödlig och har hela livet på mig, vi har hela livet på oss men så är det inte. Man vet ingenting om framtid, för när det händer så händer det så fort. Jag ser små nyanser som gör livet rikare och jag väljer glädje. 

 

Jag känner mig inte trött i kroppen, jag vill pyssla, greja ute, jag vill träna osv. Jag känner mig lugn. De dagar efter förra gången när Elin fick som en liknande stroke så blev jag sjuk. Några dagar föll helt bort och jag var så trött så jag inte kunde ens åka och handla. Men det var bara några dagar tack och lov. Jag får tillåta mig ha det så för sedan är jag tillbaka.

 

Elin är nästan alltid glad och stark. Hon gör mig glad. Det är inte svårt att vara mamma till henne. Jag skulle kunnat få orat mig massor för fortfarande är hennes kropp inte som förr, men hon börjar känna igen sig. Hennes hår växer fortare nu, men troligtvis kommer hon tappa det igen om två månader. Men hon gör allt så mycket lättare genom sitt sätt och genom sin humor. Så länge hon äter mediciner och får dropp så är det som det är med kroppen. Hon har accepterat att cancern har lånat kroppen för ett tag, men allt kommer tillbaka. 

 

 

Jag vet att jag måste lägga oro åt sidan och leva här och nu. Skulle jag gå och tänka på allt då skulle jag gå under. Det är tankarna och oron som gör oss sjuka. Kan vi istället bara ta dagen som den kommer, njuta av den då mår man bra. Så jag oroar mig inte, jag har lärt mig det. Varje dag om är en bra dag så fångar jag den. Kommer det jobbiga stunder tillbaka så tar jag dem då. I sommar kommer Elin ha en tuff period på 6 veckor innan det värsta är över och det får vi ta då. Hur framtiden ser ut vet vi inte, inte för henne och inte för oss. Den enda vi vet är att idag är en bra dag. 

 

Så även om jag tittar på min dotter och både hon och jag vet att det är inte som för ett år sedan, hon ser inte ut som för ett år sedan. Just nu tex. har hon prickar med vätska på benen osv. så får vi ta detta för var det är. Elin är också tacksam att hon lever. De är vår, det är bra, vi fångar dagen och är glada att vi finns här. Nästa vecka blir det sjukhus 4 dagar, då tar vi det. En dag i taget. Om två veckor blir hon 17 år och får uppleva ytterligare en födelsedag. Det är livet det.

 

Kram Lotta

 

………………………

 

 

 

 

( alla bilder från lilla kameran) 

 

Vilken härlig helg det blev!  Jag fick träffa mina skånetjejer, äta god mat, bada i havet och titta på vackra saker. Jag har haft det så bra.

 

 

 

Jag kunde inte skriva igår att jag var på väg till Helsingborg för att fira min vän Lena för det var en överraskning, men nu är jag här. Igår hade jag en underbar dag med Lena som fyller 50 år och som jag lärt känna genom bloggen. Mitt skånegäng som jag kallar dem och så lite andra tjejer. Vi träffades först på brunch på Elite hotell och sedan blev det bad i kallbadshuset i Pålsjö, middag på kvällen på Paolos och sedan har jag sovit över hos Lena. 

 

Hela våren har jag haft lite mer inspiration att ha fint omkring mig, det vände när vi började göra iordning Elins rum. Före jul var jag helt dränerad på energi och inspiration att piffa hemma, men sedan har det kommit tillbaka. Nu vill jag ha fint och rent omkring mig och ser det där piffet som något roligt igen. 

 

 

 

Idag skulle vi ta en liten åktur jag och Elin när hon haft skola, så vi åkte till Blomsterglädje i Motala. Har berättat för er en annan gång att jag var där och nästa gång skulle ta med kameran för jag tyckte det var så trevligt ställe. Elin tog peruken för er som undrar. 

 

Vi packade med lite saker och när vi kom ut i bilen så såg vi att jag hade tappat halva komposten med frukt, grönsaker, kaffesump i min nya handväska. Så himla typiskt mig 🙂 hejsan hoppsan liksom …men efter städat lite var vi iväg.

 

På Blomsterglädje så började vi med frukost, jag tog en räksmörgås och Elin en köttbullesmörgås, åt bara lite av brödet för det var mycket pålägg. Jättebra priser i fiket så det kan jag rekommendera.

 

 

Sedan tittade vi runt lite, jag köpte lite växter och tittade på deras snygga krukor. Vi har letat lite krukor till våra citron och olivträd och krukor som vi ska ha i nya växthuset. Min man älskar sådana där citrusträd och köper några varje år, sedan är han så duktig på att sköta dem så de växer så de knakar och står i vår gamla skola på vintern.

 

Tittar man på nätet och i de butiker som jag brukar hämta inspiration ifrån så kostar krukor en del och det blir för dyrt helst om man som oss vill satsa på att slänga alla trasiga korgar och ha många nya ordentliga krukor istället.

 

Men i butiken där hittade jag stora krukor till bra priser så jag ringde min man som sa att vi skulle slå till, nu när det fanns i alla storlekar och liknande färger.  Så det blev några stycken att packa in i bilen och det var precis så det gick in i min lilla bil.

 

 

Jacka här , blus   byxor, skor väska här (samarbete) 

 

Tjohoo så glad!! Har gjort bokslut för 2015 och det gick bra. Har varit hemma 7 månader med Elin men ändå var det redovisade resultatet bara femtiotusen mindre mot året innan. Sedan har jag betalt in en massa mer i skatt så jag får för första gången tillbaka pengar på skatten fast jag har vinst i företaget. Puh så skönt!!

 

 

När Elin blev sjuk så tänkte jag ärligt talat att nu går det åt skogen med mitt företag, jag har ju stannat hemma i sju månader med henne men jag har hittat andra sätt att jobba på och mina agenter jobbar på bra. Allt behöver inte bli skit bara för jag fick ett barn som blev sjukt. Nu tillåter jag mig mer och mer bara njuta av små saker, inte kämpa på så himla mycket. Landar mest i tanken att det löser sig. Mitt företag oroar jag mig aldrig för längre, tänker som Elin säger ”tänker man att det blir skit, då blir det skit” 🙂 Bättre tänka det kommer gå så bra , då blir det bra. Det har löst sig hela tiden och slipper man oro så lägger man istället den tiden på att fånga dagen. 

 

 

Så imorgon och på måndag tar Elin och jag en mysdag. För att fira, fira att inget skit ska krossa vår glädje och vårt liv. Ikväll är pappa i huset ute med jobbet så ikväll blir det en lugn kväll.

 

 

 

Kram Lotta