Tankar om livet

Efter tre år i cancer och en massa år av kämpande och hela tiden ladda om, där självförtroendet ibland sviktat, där det handlat om att försöka leva i nuet och hålla huvudet ovanför ytan, hitta glädje i det lilla,  så väntar nu vårt första år när Elin är frisk från sin cancer. Jag är 43 år nu och med mina livserfarenheter genom företag, blogg, allt som hänt med mitt liv så tänker jag på ett annat sätt.

Jag har två saker som jag tänker på och det är att jag ska vara snäll mot mig själv, det betyder att hjärtat vet vad som är rätt och jag ska göra för jag vill, inte för jag måste.

Jag ska skita i vad jag tror folk tycker om att jag tränar för mycket

Jag ska skita i vad jag tror folk tycker om att jag tjänar för mycket pengar

Jag ska skita i vad jag tror folk tycker om att jag kan leva på en blogg

Jag ska skita i vad jag tror folk tycker om att jag har för mycket reklam på bloggen

Jag ska skita i vad jag tror folk tycker om att jag kan vara hemma mycket och ha det bra

Jag ska skita i vad jag tror folk tycker om jag köper för dyra saker

Jag ska skita i vad jag tror folk tycker om att jag kan göra behandlingar, snygga naglar osv

Jag ska skita i vad jag tror folk tycker om att min dotter har haft cancer

Jag ska skita i vad jag tror folk tycker om att jag pysslar för mycket

Jag ska skita i vad jag tror folk tycker om att jag tar hjälp med städning osv

Jag ska skita i vad jag tror folk tycker om att jag jobbar hårt med kroppen ute i min trädgård.

Jag ska SKITA lite mer, leva lite mer, älska lite mer och vara lite mer snäll mot mig själv och framför allt ska skita i vad jag tror folk tycker att jag använder ordet skit i detta inlägg 🙂 Jag ser verkligen fram emot 2018, jag tror det blir ett underbart år där nuet ska få leda mig på rätt väg och jag säger som Elin ”jag ska bara få LEVA och det är inte bara det”

Kram Lotta

Imorgon ska jag till kuratorn och det ska bli så spännande och det känns det så lyxigt. Tänk att någon vill lyssna på mina tankar och får betalt för det och vilken sjukvård vi har som bara på en vecka kan ta emot mig. Det ska bli så intressant och prata med en professionell person. Under Elins behandling så pratade jag med dem några få gånger. De tittade till oss varje gång vi var på sjukhuset och vi ströpratade med dem mest, men det fanns inget speciellt som vi kände vi behövde prata om just då. En gång när det var väldigt illa med Elin så fånga de upp mig direkt och då grät jag konstant i en timme men sedan har det inte funnits något behov. Jag har så kloka och fina människor omkring mig som fångar upp mig och som är som mina psykologer, men nu som sagt är det snart dags för att se vad kuratorn säger eller så skickar hon mig vidare till en psykolog.

 

Jag är ju en tänkare som älskar att utvecklas och fundera över mitt liv. Jag funderar mycket på nästa år och vad som är viktigast för mig och nummer 1 är att vara snäll mot mig själv i alla lägen. För mig är det lite grann som att säga att nå sitt bästa jag men att vara snäll mot sig själv kanske inte låter lika hårt, lika mycket press. Jag känner inåt i allt jag gör. Cancer har ändrat mig. Ändrat mina tankar, mina framtidsvisoner, krav, vem jag är, vem jag vill vara osv. Det har tagit tid att hitta den Lotta jag är nu och förstå att jag har ändrat mig. Jag har varit så trygg i vem är och vad jag vill innan Elin blev sjuk och sedan kastades allt det om. Men nu känner jag ändå att jag börjar landa i den ”nya” Lotta som är mycket lugnare. Åtminstone just nu. Jag är nöjd med mycket mindre och ser glädjen i att bara Elins tandborste står i en mugg, eller att hennes skor står innanför dörren. Innan Elin blev sjuk så älskade jag fart, göra fort och göra mycket.  

 

Först så saknade jag den där Lotta som hela tiden vill utvecklas, som har femtioelva mål som hon vill förverkliga, som inte vill vara hemma så mycket, som alltid har något nytt att göra. Jag saknade henne för hon hade ett så kul liv! Sedan kände jag inåt och kom på att jag vill inte vara henne precis nu. Jag skulle inte orka det livet, jag behöver få vara hemma mera och jag behöver landa lite mer för att ta reda på vad livet vill med mig just nu. Jag har landat i mig som person, jag älskar mitt ”nya” liv och jag har lyckas väldigt bra sista halvåret med mitt jobb som fotograf och bloggare och att ha ett lite mer hemmaliv på landet. Jag är väldigt tacksam för det. 

 

Men nu ska jag bara ta reda på hur mycket jag klarar av varje dag för att må bra.  Varför jag vissa dagar har stresspåslag? Har jag varit stark för länge? Har jag laddat för lite energi och använt upp för mycket? Har jag förträngt något? Hur funkar det egentligen?

 

Jag kanske måste planera upp mitt liv lite mer som jag inte behövt innan. Jag tror min hjärna är lite trött och kanske behöver mer struktur. Jag är inte samma person som före cancer, jag kanske behöver nya verktyg och tänka på ett annat sätt som jag inte behövt innan. Det är just sånt som jag och kuratorn kommer prata om och så allt annat som man funderar på när man levt med ett barn som varit nära döden några gånger.

 

Jag längtar tills imorgon, det ska bli så kul!

 

Kram Lotta

 

Ska vi ta och prata lite om det här med ålder? Man hör många av mina vänner som säger ” det märks att man börjar bli äldre, eller det känns att man börjar bli äldre” Jag tänkte på det idag tex när jag var på Ikea. Att de som har små barn nu är det som är 10 år yngre än mig. Jag är inte där längre, jag är 43 år och min minsta är 15 år. 

 

Jag har haft åldersnoja nästan hela livet, för jag har alltid velat göra så mycket och velat att det ska hända mycket och funderat på hur ska jag hinna med? Jag har inte tyckt att det är jobbigt att bli just äldre i sig. Men nu efter Elin blev sjuk så har jag ingen åldersnoja längre för jag behöver inte hinna så mycket, jag vill inte göra så mycket och jag har insett att det är en gåva att få bli äldre. Att bli äldre betyder att vi finns här och får vara med och får njuta av just det bästa i livet, att bara få leva.

 

Jag är faktiskt inte rädd längre för döden heller åtminstone inte när det gäller mig själv. Jag kan nästan gå och räkna med att jag kommer få cancer. Det är en sjuk tanke, men det har varit så nära oss så jag tänker så, men det skrämmer mig inte. Jag är däremot en dagsnjutare, här och nu och oroar mig väldigt lite.

 

Jag känner att jag börjar bli äldre för jag orkar inte lika mycket, rynkorna syns lite mer, det behöver inte gå lika snabbt, jag behöver inte prestera lika högt, jag bryr mig inte lika mycket, jag säger ifrån när jag inte tycker något är bra osv ?

 

Hur förhåller man sig till att bli äldre? Hur tänker ni? Blir man klokare med åren? 

 

Jag kan liksom känna lite så här som på min instagram HÄR  Man är den man är och man väljer ju ofta i sociala medier vem man framställer sig där bakom kameran. Det är lätt att man bara ser den där piffade personen som man är 10% i verkligheten. Men jag är som alla andra. Hon som ibland känner sig gammal, ful, trött, skitigt hår osv Jag är ju som vem som helst får jobba med alla mina svårigheter som dyker upp som tex. att bli äldre och vad det innebär i min hjärna. Det är ju bara det att jag väljer inte så ofta att visa henne på bild, men hon finns här med mig varje dag. Hon är ganska galen och tokig den Lotta och de som känner mig vet det, men hon visar inte det lika ofta på bloggen 🙂

 

Det var dagens tanke från mig……

 

Kram Lotta

När jag springer så känner mig alltid så lycklig och så tänker jag så många tankar. Jag funderar på det där hur motgångar kan bli framgångar. För mig är det så här, det jag har med mig och sett som mina erfarenheter/motgångar blir mina framgångar.

 

Att jag som hade så kämpigt i skolan och fick jobba hårt för mina 3:or i betyg, sämst i tyskagruppen av alla 9:or men ändå fick ta emot pris i min kommun som årets nyföretagare och har fått skriva en egen bok

 

Att mina föräldrar som varit sjukpensionär och skogsarbetare/taxichaufför tyckte att skinka på smörgåsen var lyx när jag var liten, innebär att jag uppskattar varje dag jag kan ha pålägg på mackorna här hemma

 

Att jag fick städa hemma hos folk, putsa fönster osv. som ungdom för att kunna tjäna pengar innebär att jag uppskattar väldigt mycket att kunna ha hjälp med städningen i mitt eget hem

 

Att jag som ungdom körde en gammal grön stor Volvo när jag var ung gör att jag uppskattar min nya peugeot som har en knapp man trycker på när man vill sätta på värmen och alltid startar när man vill

 

Att jag under min barndom inte hade råd resa utomlands innebär att jag uppskattar väldigt mycket att kunna flyga och upptäcka andra länder som vuxen

 

Att jag inte vågade vara med på sport och friidrott i skolan och upplevde mig som kraftig när jag var ung innebär att när jag sprang milen kände jag mig extra stolt

 

Att jag som vägt 78 kilo och haft svårt att hitta kläder, uppskattar väldigt  mycket att kunna gå in i en affär och ha storlek small

 

Att jag kan knappt kan stava, utbildade mig till grundskollärare och har en examen på Linköpings universitet och kan blogga och skriva om mitt liv varje dag och leva på det

 

Att jag fick parkera bilen långt bort i stan och inte ha råd med parkering och jobba sena kvällar och helger 75% i butik när barnen var små, innebär att jag uppskattar att kunna jobba hemma och kunna styra min tid och vara hemma med mina barn varje dag när de kommer från skolan.

 

Att jag fick jobba dubbelt i flera år som förskollärare och egen företagare gör bara att jag ännu mer är glad över  att ha ett jobb som jag själv kan bestämma över

 

Att jag som inte har en utbildning inom foto ändå varje dag kan jobba som fotograf gör mig väldigt glad

 

Att när jag får elaka kommentarer om mitt liv på bloggen så kan jag tänka att hon känner inte mig, utan kan känna mig i trygg i vem jag är och det jag åstadkommit med mitt liv

 

Att Elin fick cancer och livet var som allra svårast innebär att varje dag vi vaknar nu och alla mår bra så vet vi att vara frisk är den bästa gåvan

 

osv …..

 

Jag tänker att alla ni som läser bär på era erfarenheter, era motgångar och när man är i dem är det inte lätt att se att det är just dem som gör livet senare till framgångar. Ja lite så tänker jag idag när jag sprang.

 

Kram Lotta

 

Det är väldigt ofta som människor frågor hur man orkar fortfarande vara så positiv och göra saker fast ens barn går igenom en cancerbehandling och hur man gör för att inte hela tiden gå och vara rädd. Det finns inga generella svar vad som är rätt för alla människor, men jag tänkte jag skulle dela med mig av hur jag tänker de bra dagarna. Jag har redan skrivit om det, tex så bloggade jag om överlevnadsstrategier. För oss har ju Elins behandling blivit vardag, det kan vara svårt för andra att förstå men det blir ju så när man lever i det hela tiden.

 

Sedan är det så här vissa dagar mår jag skit och ”cancerdjävulen” som jag kallar den tar makten om mig och mina tankar men då får den göra det för jag vet att när jag gråtit klart och det har gått en dag så mär jag bättre sedan. Så här kommer lite tips hur jag tänker.

 

För mig är det viktigt att ha något meningsfullt att göra om dagarna. Jag mår bäst att att komma igång och jobba med kroppen. Många gånger så tänker jag ”bara gör det”. När jag är igång och fixar eller är kreativ så får min hjärna något annat att tänka på och min vardag blir meningsfull och då mår jag bättre. För Elin är det likadant. Även om hon är hemma så kan hon inte bara sitta en dag. Vi måste hela tiden försöka aktivera oss, komma ut en stund, göra skoluppgifter osv

 

Att känns sig duktig och behövd är bra för alla. När man uträttar saker som man bra på eller får beröm för så växer man och mår bättre. Alla vill känna sig älskade och bekräftade. För mig har bloggen varit ett forum där ni som läser gett mig pepp. Den peppen kan jag sedan omsätta för att stötta Elin och peppa henne i att fortfarande våga, tycka om sig själv osv.

 

När det är tufft är det viktigt att fortsätta göra det man tycker om. Vissa dagar kan det vara svårt, men att fortsätta träna, jobba med bloggen och bilder, äta bra mat, träffa vänner, ha roligt med sin man osv har gett mig styrka. Det kan vara tufft att tillåta sig att göra roliga saker när sitt barn ligger sjuk, men den energin som det ger kan man ge tillbaka till sitt barn.  

 

Det du säger till dig själv blir du. Det behöver inte vara så, men jag intalar mig att jag är fotograf och så blir jag det, jag är en träningstjej och så blir jag det, jag är bloggare och så blir jag det, jag är positiv och så blir jag det. Att hela tiden stärka sig själv med positiva meningar gör att huvud kan börja tro att det du säger är sant. Det blir en god spiral. Jobba på den goda spiralen.

 

Skaffa ingen oro över saker som du inte vet om det stämmer. Lev i nuet och utgå från det som du vet stämmer. Oro kan förstöra så mycket. Att försöka jobba med sina tankar skapar lugn i hjärnan och mer harmoni i vardagen. 

 

Hitta tacksamhet, se det som är bra och lyft det. Berätta högt varje dag..”jag är tacksam för att jag har ett jobb, för att jag har ett hus, att jag har mat på bordet” osv. När man är tacksam blir livet lite lättare. Det finns alltid något att vara tacksam för. 

 

Jämför dig aldrig med andra, lär av andra men gå din egen väg. 

 

Håll inte inne på det som är svårt och jobbigt. Ta hjälp. Prata med dina vänner, gå till psykolog. Jag har promenader med mina tre bästa vänner och det är som en timmes terapi i veckan. Umgås bara med vänner som ger energi. 

 

Tacka nej till saker som ger magvärk och minska på stress om du kan. Skaffa dig tid att tänka och göra det du tycker om. 

 

När det gäller sitt sjuka barn så gäller det att inte bli för mesig. Ditt barn eller tonåring behöver också lite press, tyck inte bara synd utan pusha och var lite besvärlig. Varje dag får man känna av läget men oftast behöver den som är sjuk lite spark i baken och hjälp med att komma igång. Det finns alltid något att göra i vardagen som är glädjefyllt och viktigt att sätta fokus på även om tex. Elin inte kunde gå och äta själv under en period.

 

Så det finns mycket mer att sätta ord på, men det får vara bra så. Idag har jag sprungit 5.7 km ” bara gör det” och tänk att jag fick se ett lodjur i skogen. Oj vad de är stora! Nu har boostat min hjärna och gett kroppen endorfiner så nu ska jag mysa kvällen lång. Elin fick en allergimedicin för mer än en vecka sedan och vi har ju trott att hon utvecklat en allergi mot sina mediciner och vet ni det har gått tillbaka lite. Lite mindre svullnad i ryggen och i ansiktet och näsan rinner lite mindre. Vi ville att de skulle testa mot katt, men det kan inget visa när kroppen är nedsatt av cellgifter vilket fall och Elin mår lika dåligt vart hon än är. Alla Elins mediciner kan ge biverkningar och det är inte så lätt för doktorer att reda ut vart det kommer av. Vi får se, men det känns väldigt bra så kanske det kan vända så hon bli sig själv igen. 

 

Kram Lotta

 

 

Vi har ingen snö här och solen tittar fram så jag ska gå ut i trädgården nu på morgonen och fortsätta med nya pallkragen och ösa jord osv. Jobbade av ganska mycket igår så jag ligger bra till. När jag får vara ute oh skita ner mig så får jag ny energi till allt annat så jag tar mig den tiden. När man älskar trädgård och natur så skapar man sig jobb hela tiden och jag kan se hur mycket som helst att göra ute. Vi har pratat om att sätta fönster i min verkstad och även isolera där inne med så vi kan ha krukorna med träd där istället ( som ett nytt mindre orangeri) och få större yta att vara på i stora orangeriet. Mannen tyckte det var en bra ide så det blir nog så i framtiden.

Igår köpte han färdigt handtag och lite andra grejer till drivbänken som ska målas snart. Det blir lite gjort då och då. Inte lika måsten som innan Elin blev sjuk och det behöver inte gå fort men det ska helst vara klart till odlingssäsongen börjar i april/maj. Allt det underbara ligger framför oss. Trädgården, resorna, värmen, kvällarna osv.

Jag planerar och samtidigt inte planerar. Jag kom på att igår tänkte jag inte på Elins leukemibehandling förrän kl 13, det kan gå en hel förmiddag nu och man tänker inte på det. På så sätt längtar man till framtid och göra saker för allt är som vanligt och å andra sidan så njuter jag så mycket av stunden och vet att allt kan ändra sig på bara några timmar. Tiden är precis nu. Det är så viktigt att veta det. Det ligger inte i framtid. Det är nu som gäller, för framtid vet vi inget om. Att ta vara på dagarna i vardagen, det är livet det.

Kram Lotta

Jag vaknar med glädje i kroppen på morgonen, den känslan älskar jag. Att få känna att måndag är en toppenbra dag, jag har lust, glädje, min kropp känns pigg och glad. Det har gått i vågor så länge, jag har så många gånger sista tiden försökt pushat mig själv att vara där uppe där det livet bara känns härligt. Sedan har jag fallit tillbaka då och då för jag blivit sjuk, för min man varit sjuk, för jag inte vet vad framtiden erbjuder osv.

 

De stunderna har jag påverkats av andra människor, helst de elaka rösterna eller dem som inte vill mig välgång och framgång. Innan Elin blev sjuk så levde jag i en värld där det bara fanns möjligheter, där vi var odödliga och livet liksom låg där bara framför oss. Jag påverkades inte så mycket av andra tankar om hur jag borde vara och leva, jag var så uppe i mitt liv. Cancer har på verkat mig på det sättet att det tar tid att känna samma livsglädje. Cancern har däremot gett mig mycket annat, men jag saknar lite att ha viljan att bestiga de där högsta bergstopparna. Jag mådde så bra då, ha flow, det händer saker, våga, ta för mig osv är jag. Fast nu vet inte riktigt för jag efter cancer håller jag på att formas om. Kanske att det är så att jag lever mer i stunden nu, jag ser inte bara framåt och allt som jag vill göra utan jag njuter mer nu. Den här dagen är en bra dag. Det går så fort, låt mig bara få njuta av de här minuterna vid datorn, med mitt kaffe, med att alla mår bra osv. Lite mer så är det nu. Jag har inte bråttom och det tar lite tid för mig att förstå att jag kanske håller på att formas om. 

 

Min hjärna har påverktas av hemska upplevelser som satt sina spår och som gör att jag faller ner lite fortare. Jag får verkligen jobba på att våga igen, att kliva över tröskeln och säga att nu Lotta kör du bara. Bry dig inte om andra, du vet att du kan osv. Det är inget fel att vara låg, ledsen osv men o man tillåter sin hjärna för mycket negativa tankar så blir det ändå svårare att komma där ifrån. Jag tänker också att få visa sig svag är också att vara stark. Jag vill ge min kropp det bästa, jag vill ge mig själv snälla tankar, jag vill säga att jag ska drömma stort och våga, det är bara att gå ut och ta för dig, var inte rädd, bara gör det du älskar. 

 

Så att vakna med energi och glädje är guld för mig. Nu är alla friska igen, jag har kommit igång med träningen igen ( den gör så mycket för att jag ska må bra) jag ska träffa många vänner denna veckan, nya jobb ska planeras, vi ska till Stockholm, jag ska på fest och det känns toppen. Nu får alla hålla sig friska. Nu köööööör vi och jag tänker faktiskt inte spara på krutet. Bring it on!

 

Kram Lotta

 

 

 

 

 

Om man bara får leva så kan man varje dag välja sina tankar, man kan välja vad man vill göra och man kan fylla livet med kärlek och minnen tillsammans med andra. Om man får vakna på morgonen och vara frisk så kan man fylla sin dag med det som betyder något. Människor. Att få leva är sannerligen den bästa gåvan. 

 

Såg cancergalan med Elin igår, det var tufft. Vi måste våga tro på livet, våga tro att hon alltid ska finnas här. Vem som helst kan drabbas av cancer. Jag är så lycklig att vi finns här. Tack gode gud för cancerforskningen, bli gärna månadsgivare här 

 

Kram Lotta

 

………………………….

 

 

Man kan inte planera allt och det blir lite som det blir och det är gott nog. Ikväll skulle vi åkt bort på middag, men Elin har varit sjuk hela veckan och idag blev det lite mer feber igen. Feber i en leukemibehandling innebär att om det blir över 38 så ringer man sjukhuset och kan få komma in och ta prover. Infektioner kan vara farliga och inte som för vanliga människor. Har man feber så kan det gå fort från 37.5 till 38 så vi bestämde tre timmar innan vi skulle åka att vi stannar hemma. Så ingen middag igår med mina syskon och syskonbarn och ingen middag ikväll med vänner.

Så tänker jag samtidigt på kommentaren från instagram igår ”saknar innebörden från din blogg, nu är det mest kläder och flärd” och tänker ja livet är flärd…. ibland (tack och lov för flärd) mitt företag går bra, vi har ett hus, två bilar, min familj är bara sjuka i vanliga saker fast Elin går på en leukemibehandling, jag kan köpa fina saker, jag har tid, reser, jag tjänar pengar på mitt eget företag, jag motionerar, har vänner, ett jobb jag trivs med osv. Jag har ett riktigt bra liv som jag skapat själv med min familj och trivs med.

Sedan tänker jag, har denna person läst min blogg överhuvudtaget sista månaden, sista året? Jag har bjudit på glöggtips, fest i orangeriet, jag har bakat bröd, recept på godis, gjort blompyssel, jag har julpyntat i huset, ätit julbord, varit hos höns, inlägg om katten, livet på landet, skrivit om cancer, hur jag mår osv i december så jag har bjudit på flärd…vad jag handlar som tex. kläder,  vad jag gör, behandlingar osv. som jag tror i detta sammanhang är flärd. Så funderar jag på varför just dessa ord kommer upp. Varför ingen skriver ”nu har du bakat och visat hönsen och pratat om cancer så mycket så jag förstår ja inte innebörden i din blogg”? Har denna person verkligen läst vår årsberättelse? Har hon följt mitt liv under ett år? Har jag varit otydlig med att vårt liv går upp och ner, har jag varit otydlig med att bloggen är mitt jobb, har jag varit otydlig med att bloggen innehåller allt precis som livet presenteras just nu i denna stund?

Jo så här är det, på bloggen visas det som händer just NU. Som tex. ikväll visar jag dessa bilder och skriver om detta för jag är hemma istället för på en middag för livet ville det just i denna stund. Alltså det blir lite som det blir. Jag ställer mig inte och stylar om i huset för att visa snygga inredningsbilder osv. Mitt hus ser dessa dagar vi är lediga ser ut som skit. vi har disk, rörigt osv ( det har jag visat filmer på instagram för att mina läsare ska förstå, mitt hem är som alla andras) och jag har ingen lust att visa det på bild just idag.

Sedan lever jag på bloggen ( och på mina bilder) vilket innebär att samarbeten är min lön, i bloggvärlden innebär det reklam, annonser, samarbeten, adlinks osv med företag som jag presenterar för er här och som betalar för att synas. Utan lön kan jag inte ha detta som ett jobb, inga pengar till staten osv. Så bloggen varvas med med allt från mitt liv och samarbeten. Jag tipsar aldrig om något som jag inte kan stå för (hänt en gång på 8 år, och det bad jag om ursäkt för) Sedan tjänar jag väldigt bra på blogg och mitt företag med bilder som jag säljer, jag har det bra, mycket bättre än vad jag hade för fem år sedan och har en helt annan lön och förmåner som jag är stolt över. Jag betalar en massa pengar till staten varje månad och bidrar till sjukvård, skola osv. Tänk att jag kan få göra det med mitt lilla företag. Sedan skulle aldrig jag kunna ha bloggen som jobb om inte ni som läste fanns, jag är evigt tacksam för det för ni ger mig så otroligt mycket och hade aldrig kunnat tro att bloggen skulle kunna bli ett jobb men jag kan bara vara den jag är.

Så åter igen tänker jag att ni får vara med på resan. Ni får allt presenterat som det är. Ena dagen inredning, ”flärd”, skit med cancer osv. Blir det tre samarbeten på rad eller tre inlägg om inredning på rad så får ni ta det. Jag tänker fortsätta presentera mitt liv som det är just NU. Jag ändrar mig, mitt liv ändrar sig och jag vet att ni allra flesta förstår och gillar att här får ni läsa allt och jag låter bloggen vara en del det liv jag lever. Jag vet att alla inte kan leva det liv som jag lever och ha det som jag har det för jag har själv haft det mycket sämre, men det behöver inte betyda att man har det sämre i hjärtat.

Om det känns svårt att läsa min blogg, om du tycker jag är skitlöjlig 42 år som fotar mig i spegeln eller om det känns jobbigt på något sätt att se saker jag gör eller köper oavsett om det är lantliv eller väskor eller vad det nu kan vara så sluta läs och gå vidare. Tänk så mycket man ändrar sig under åren, det finns alltid något annat som passar bättre för en just nu. Gå vidare och låt inte din hjärna påverkas av tråkiga tankar som förstör din dag. Skapa istället ditt liv och ge din hjärna bra tankar, gör det som du tycker om.

Sedan blir det som det blir, som ikväll blev det inställd middag med vänner och det är går bra det med. Jag ska sitta här i sängen och lata mig och jobba. Livet blir som det blir och här på bloggen får ni ta mig som jag är. Jag saknar också innebörden av min blogg, för livet tar sina egna vägar och bjuder oss på allt möjligt och ibland får man bara följa med, innebörden förändras precis som livet gör.

Kram Lotta

 

Jag har inte skrivit på länge om mina tankar, det är som jag måste komma i speciell sinnestämning för att få ut dem. Jag behöver ensamheten.

 

Jag får många frågor om min framtid, vad ska du göra nu, ska det bli någon mer bok osv? Så jag tänkte dela av med mig av mina tankar omkring det år som väntar och hur känslan inför nya året är nu. Det är inte lustigt att ni frågar för jag har alltid haft så mycket jag vill göra, så många mål jag vill uppnå. Kanske rastlösheten i min kropp som drivit mig, nyfikenheten att kolla om det går, glädjen att vilja upptäcka osv och ni har alltid funnits med och gett mig stöd och pepp.

 

Innan Elin blev sjuk hade jag startat resan mot mitt bästa jag. Jag har hade under åren utbildat mig, mina barn hade blivit större (mer tid till mig) startat företag, lärt mig fotografera utan utbildning, fått framsidan på en tidning (en dröm för mig) , fått två agenter som säljer mina reportage/bilder utomlands, fotat brudpar och barnfamiljer, gjort reportage utomlands, fått göra en bok om bloggen och mitt liv, föreläst om min resa och hur jag utvecklats, blivit årets nyföretagare i min kommun, fått en av sveriges största bloggar osv. jag var klar med många av mina drömmar och mål och var istället inne på resan mot mitt bästa jag ….kroppsligt och själsligt.

 

För mig innebar det att äta bra mat (lchf blev det för mig) att röra på mig flera dagar i veckan ( gick ner -18 kilo) att ge mig mer tid (att jobba på ett sätt som gör jag kan ha en lugnare vardag och att ta hjälp med städningen här hemma, kunna jobba med mer med bloggen) att få upptäcka (resor både privat och i jobb) men framförallt att tänka bra och snälla tankar och utvecklas som människa. Jag hade kommit långt på den resan och jag var forfarande på väg. Det är heltidsjobb att ta hand om sin kropp och sin hjärna som ständigt förändras. 

 

Så pang 25 maj 2015 fick Elin, min dotter 16 år då..leukemi. Cancer. Allt stanande upp och fokus låg på att ta hand om familjen, få Elin frisk, få lillebror att må bra, få våra familjer att känna hopp, få en vardag som fungerar och inte låta ”cancerdjävulen” ta vår hjärna och göra oss psykisk sjuka. Ge oss en meningsfylld vardag som gör att vi känna glädje. Det har gått 1 år och 7 månader på denna resa och nu kan jag säga vi klarade det. Jag mår bra igen, Elin mår bra, Philip och Kalle mår bra. Vi har det bra, livet är som vanligt även om det påverkat oss. Elin blir friskförklarad om 5 år och 11 månader och fram till dess kan vi bara välja att leva så bra vi bara kan. Ge cancern kärlek så den inte vill visa sig och bor i sin håla. 

 

Men livet har ändrat oss, våra erfarenheter av att se sitt barn så sjukt har ändrat oss, cancern har ändrat oss och numera lever vi ännu mer i nuet. Att få leva och finnas här är det enda som betyder något för oss, det är kärnan av allt. Jag har inte så många mål just nu med företaget…jo det finns ju en hel del jag vill förändra men jag har inte så bråttom längre. Jag känner mig inte lika rastlös. Dels för att jag uppnåt redan många av mina drömmar med mitt företag, dels för jag har det så himla bra där jag är just nu.

 

Skillnaden nu och innan Elin blev sjuk är att jag jobbar mer med bloggen som företag än med mina reportage och det trivs jag bra med. Jag har inte skrivit på de avtal som tidningarna kräver i Sverige och som jag berättat om innan så jag jobbar bara med mina agenter i Stockholm vilket gör att jag levt på gamla bilder i flera år som säljs främst i Tyskland och gjort att jag inte behövt fota reportage när Elin varit sjuk. Min blogg har bivit ett heltidsjobb som jag utvecklat tack vare att ni vill komma in hit och läsa. 

 

Så min framtid , mitt 2017 kommer fortsätta med att jag jobbar med bloggen och att fota en del bilder till företag. Jag kommer också börja att fota mer reportage igen som säljs genom mina agenter i Stockholm. Lite så kommer det bli jobbfronten. Sedan har jag inga mål att bloggen ska bli ännu större, att jag ska tjäna ännu mer pengar, att jag ska få ännu större placeringar i tidningar osv. Utan allt ligger på det sjäsliga planet. Jag har det bra som det är nu och kan det fortsätta så är jag jättenöjd och glad för det. 

 

Min önskan och mitt fokus kommer ligga på att fortsätta på resan mot mitt bästa jag och det innebär att mitt fokus kommer ligga på att fortsätta ge min kropp bra mat (Lchf, men gärna mer vegetariskt) , jag vill ge min kropp mer träning ( jag kommer köra x-fit 2 dagar i veckan istället) springa och gå promenader betyder mycket för mig, jag vill vara ute i naturen så mycket jag kan, jobba med det jag älskar dvs. mitt företag och kunna styra min tid, se solen på dagarna, jag vill umgås med människor, ha tid med vänner. Jag vill bjuda på mer middagar här hemma, ge tid till min familj. 

 

2017 ligger som ett oskrivet blad som ska fyllas med att ge mig och min hjärna goda tankar. Jag önskar att kunna resa lite mer igen, jag vill gärna upptäcka mer med min familj. Sedan drömmer jag också om att hitta något som jag skulle kunna sälja för att gynna barncancerfonden. Så det ska jag jobba för. 

 

Så lite så här tänker jag inför 2017, jag ska fortsätta på resan mot mitt bästa jag. Kroppsligt och själsligt och leva i nuet. Ta dagen lite mer som det kommer och vara evigt tacksam att bara finnas här. Jag är så glad att livet gett oss en andra chans. Att få vakna på morgonen och veta att alla finns här, är den bästa gåvan. Sedan ska jag ge min kropp och mina hjärna de bästa valen för att orka och känna harmoni. Lite så tänker jag mitt 2017.

 

 

Kram Lotta