Tankar om livet

Jag har också valt att dela hela mitt liv, precis som det är. Med lantliv, stövlar, höns, outfit, behandlingar, smink, leva livet, sorg, cancer osv. Det är ett val jag gjort för att ni också ska se jag är mänsklig, jag har samma problem som er och jag upplever samma glädje som er. Under åren som gått har jag fått många kommentarer här på bloggen som ibland har sårat och lagt sig i minnet och velat göra mig illa, men jag har oftast haft så mycket kul framför mig så jag har inte haft tid att tänka på dem så mycket, jag har fokuserat på er som peppar och ger glädje. 

 

Under Elins sjukdom så blev det ett tag tuffare när jag kände mig svag, så jag valde att börja anmäla och blocka alla som skriver kränkande och ta bort alla som på något sätt inte vill mig väl. Nu är inte de så många tack och lov men sedan jag spärrar och anmäler ipnummer så försvann dessa helt. Jag har fortfarande en del som mailar till mig vad ni tycker om mitt liv och senast tyckte en dam inte om att jag drack vin på min blogg för det kunde inspirera andra att göra samma sak och jag lovade att lyfta det här på bloggen istället och förklara hur jag tänker. 

 

Jag väljer varje dag hur jag ska skriva och vad jag ska visa här. Jag skulle kunna blogga om så mycket skit så ni anar inte men bloggen är jag och den ska spegla mig och mitt liv och jag tänker såklart hela tiden på vad jag lägger upp. Förra månaden tex. skulle jag få 10000 kr om jag skrev om ett casinospel som jag såklart tackade nej till för det är inte jag. 

 

Jag kommer fortsätta vara den jag är med allt vad det innebär och i framtiden kommer en ännu mer tokigLotta visas upp här för nu när Elin mår bra kommer jag resa mycket mer och göra mycket mer och vilja hitta på nya galna saker. För jag är tokig person i själen. Vin kommer förekomma på bloggen för jag dricker ett glas då och då fast jag föredrar bubbel och jag dricker alla möjliga dagar och tider när det passar mig , men jag dricker oftast bara ett glas och jag dricker mig aldrig onykter. 

 

 

 

Jag vill att ni som läser ska tänka på att ni är ca 5000 unika läsare här varje dag ( du registreras bara en gång , även om du kikar in fler gånger ) Ni är olika underbara och fina personer som tycker, tänker och lever olika liv , men jag är bara 1 person och jag är bara jag. 

 

Jag vill inte vara elak mot någon, jag vill inte berätta hur andra ska vara, jag vill inte ge pekpinnar osv. jag vill bara inspirera och höja andra människor att leva sina liv. Jag vet såklart att jag inte är anonym eftersom jag driver en av Sveriges största bloggar inom Hus och hem, men jag är fortfarande bara Lotta här hemma och med mina vänner, som vem som helst. Ni är 5000 olika personer i olika åldrar, med olika uppväxt, med olika erfarenheter osv.

Det jag vill säga är att jag kan inte förändra mig utifrån vad alla mina bloggläsare tycker jag ska göra, jag kan lyssna och inspireras av andra men jag kan fortfarande bara vara jag och leva mitt liv efter det som jag tycker är bra. Ni som läser måste ta eget ansvar över ert liv, precis som jag tar ansvar över mitt. Att driva en stor blogg innebär att jag har läsare från 15 till 100 år , en del är uppväxta med sociala medier en del har precis börjat läsa bloggar. För dem som är yngre och jobbar som influencer är att lägga upp sitt liv helt normalt medan vi som är 40+ inte är uppväxta med det. 

 

Om jag kan dricka bubbel en vardagkväll eller en lunch så betyder det inte att andra ska göra likadant och det betyder inte att jag dricker upp en hel flaska. Om jag tränar och äter lchf så betyder det inte att andra ska göra likadant och det betyder inte att jag aldrig fikar. Om jag startar företag och kan jobba hemma och det går bra så betyder det inte att alla andra ska göra likadant och det betyder inte att jag oroar mig för min ekonomi eller vad jag ska göra om dagarna. Om jag odlar och har massa jobb med plantor så betyder det inte att ni ska göra likadant och det betyder inte att jag också har plantor som dör och vissnar och vissa dagar känns allt skit. 

 

Ni som läser kan välja om ni vill fortsätta läsa eller gör något annat som passar bättre. Om man inte gillar mig om jag tränar, dricker vin, fotar mig i spegeln, odlar, har djur, äter lchf osv så läs inte. Skaffa ett liv som ni älskar, precis som jag älskar mitt men fortsätt gärna att skriva kommentarer och maila, men jag kan aldrig bli den person som ni 5000 unika redan är, jag är ju bara jag hela tiden och jag lovar att ta ansvar för mig. 

 

Tack för mig och nu lämnar jag detta och ska gå en långpromenad i solen med podd i lurarna till mamma, helt underbart väder ute och jag mår bra efter förkylningen igen. 

 

Kram Lotta 

 

 

Egentligen rullar så mycket tankar i huvudet, men jag fångar inte upp dem i skrift. Låter dem ofta bara få vara just tankar även om jag vet att många av er tycker om att läsa mer djup i bloggen. Ibland är det svårt att vara djup , har jag egentligen något vettigt att säga och dela med er?

 

Jag är i fasen i livet att jag känner att jag börjar bli äldre och att livet också nu kan rulla lite av sig själv. Märklig känsla samtidigt som vi varit med om så himla mycket som ska bearbetas och som funderas över. Elins cancer känns avlägset och samtidigt alltid nära. I allt jag gör har jag en relation till det, men vi är vänner nu. Mina tankar och jag är vänner och vi kan umgås på ett fint sätt och hjälpa varandra. 

 

Igår när de sa på sjukhuset att hon bara ska in var 3 månad så får man lära om. Kunna slappna av i det och gå vidare. Jag tänker på alla familjer som lever med diagnoser och svårigheter varje dag, när får de andas ut. Nu kan jag andas i 3 månader eller jag ska andas ut för hela livet såklart, men kan man det? Jag satt på sjukhuset och titta på alla människor och många av dem väldigt sjuka. Alla bär på sin historia, alla har sina liv och alla drabbas ofta av något men utåt sett så är vi så lyckliga och framgångsrika. Jag tänker det är viktigt att aldrig döma, att alltid möta en människa med respekt och vara snäll. Man har liksom ingen aning vad den bär med sig i bagaget. Vara snäll och hjälpsam är det bästa mot allt. På sociala medier är mycket så hårt och kallt och jag tacksam att jag numera blockerar och anmäler ipnummer för kommentarer som inte är så trevliga för nu äntligen slipper jag se dem när jag öppnar min blogg. Hur kan man skriva sådana saker till en människa som man inte känner? Det är mycket som vänt och som känns bra nu. 

 

 

Elin kom ut från sjukhuset igår och sa bara ”det känns skönt. Tid att bara leva. Jag tänker inte gå och fundera på det, bara leva nu och ha kul”. Hon gör allt så lätt för oss. Hon väljer livet och det blir inte så svårt för oss att göra något annat heller. Man kan se det på henne att hon mår bra. Hon ser sådär busig och söt ut och hon förmedlar den där säkerheten och klokskapen som hon fått genom allt hon varit med.  En fjällenresa väntar snart och ungarna får ta med sig var sin kompis. Jag får vara med min livskamrat min man. Jag längtar så mycket. Jag längtar hela tiden att se barnen glada, det är det bästa som finns. Ett leende gör livet så mycket lättare. Kalle läste någonstans att 54 % överlever leukemi av ungdomar och yngre vuxna efter 5 år, jag vill inte veta. Jag lever efter att ha hört 87% på barnavdelningen. Allt beror på vad man har för sort av leukemi osv. Det enda som betyder något just nu är vad vi gör av dagarna vi är här. 1 av 3 får cancer under sin livstid. Det gäller att verkligen vara rädd om sina dagar. 

 

I veckan väntar en Göteborgsresa för mig en natt och det ska bli så kul. Min kropp och hjärna vänder sakta mot mer energi. Just nu är det massor av snö ute så mest innepyssel håller jag på med. Jag känner våren är på väg , men jag njuter av nuet. Varenda dag jag kliver upp ur sängen och får ha det som jag har nu är jag en lycklig mamma och fru. Cancer var ett helvete, men jag är lycklig för varenda bra dag nu. Cancer gav mig så mycket tacksamhet. Idag har Elin studiedag och jag har massor av hemmapyssel att sätta igång med, så nu ska jag sätta igång här. 

 

Kram Lotta

 

 

Efter tre år i cancer och en massa år av kämpande och hela tiden ladda om, där självförtroendet ibland sviktat, där det handlat om att försöka leva i nuet och hålla huvudet ovanför ytan, hitta glädje i det lilla,  så väntar nu vårt första år när Elin är frisk från sin cancer. Jag är 43 år nu och med mina livserfarenheter genom företag, blogg, allt som hänt med mitt liv så tänker jag på ett annat sätt.

Jag har två saker som jag tänker på och det är att jag ska vara snäll mot mig själv, det betyder att hjärtat vet vad som är rätt och jag ska göra för jag vill, inte för jag måste.

Jag ska skita i vad jag tror folk tycker om att jag tränar för mycket

Jag ska skita i vad jag tror folk tycker om att jag tjänar för mycket pengar

Jag ska skita i vad jag tror folk tycker om att jag kan leva på en blogg

Jag ska skita i vad jag tror folk tycker om att jag har för mycket reklam på bloggen

Jag ska skita i vad jag tror folk tycker om att jag kan vara hemma mycket och ha det bra

Jag ska skita i vad jag tror folk tycker om jag köper för dyra saker

Jag ska skita i vad jag tror folk tycker om att jag kan göra behandlingar, snygga naglar osv

Jag ska skita i vad jag tror folk tycker om att min dotter har haft cancer

Jag ska skita i vad jag tror folk tycker om att jag pysslar för mycket

Jag ska skita i vad jag tror folk tycker om att jag tar hjälp med städning osv

Jag ska skita i vad jag tror folk tycker om att jag jobbar hårt med kroppen ute i min trädgård.

Jag ska SKITA lite mer, leva lite mer, älska lite mer och vara lite mer snäll mot mig själv och framför allt ska skita i vad jag tror folk tycker att jag använder ordet skit i detta inlägg 🙂 Jag ser verkligen fram emot 2018, jag tror det blir ett underbart år där nuet ska få leda mig på rätt väg och jag säger som Elin ”jag ska bara få LEVA och det är inte bara det”

Kram Lotta

Imorgon ska jag till kuratorn och det ska bli så spännande och det känns det så lyxigt. Tänk att någon vill lyssna på mina tankar och får betalt för det och vilken sjukvård vi har som bara på en vecka kan ta emot mig. Det ska bli så intressant och prata med en professionell person. Under Elins behandling så pratade jag med dem några få gånger. De tittade till oss varje gång vi var på sjukhuset och vi ströpratade med dem mest, men det fanns inget speciellt som vi kände vi behövde prata om just då. En gång när det var väldigt illa med Elin så fånga de upp mig direkt och då grät jag konstant i en timme men sedan har det inte funnits något behov. Jag har så kloka och fina människor omkring mig som fångar upp mig och som är som mina psykologer, men nu som sagt är det snart dags för att se vad kuratorn säger eller så skickar hon mig vidare till en psykolog.

 

Jag är ju en tänkare som älskar att utvecklas och fundera över mitt liv. Jag funderar mycket på nästa år och vad som är viktigast för mig och nummer 1 är att vara snäll mot mig själv i alla lägen. För mig är det lite grann som att säga att nå sitt bästa jag men att vara snäll mot sig själv kanske inte låter lika hårt, lika mycket press. Jag känner inåt i allt jag gör. Cancer har ändrat mig. Ändrat mina tankar, mina framtidsvisoner, krav, vem jag är, vem jag vill vara osv. Det har tagit tid att hitta den Lotta jag är nu och förstå att jag har ändrat mig. Jag har varit så trygg i vem är och vad jag vill innan Elin blev sjuk och sedan kastades allt det om. Men nu känner jag ändå att jag börjar landa i den ”nya” Lotta som är mycket lugnare. Åtminstone just nu. Jag är nöjd med mycket mindre och ser glädjen i att bara Elins tandborste står i en mugg, eller att hennes skor står innanför dörren. Innan Elin blev sjuk så älskade jag fart, göra fort och göra mycket.  

 

Först så saknade jag den där Lotta som hela tiden vill utvecklas, som har femtioelva mål som hon vill förverkliga, som inte vill vara hemma så mycket, som alltid har något nytt att göra. Jag saknade henne för hon hade ett så kul liv! Sedan kände jag inåt och kom på att jag vill inte vara henne precis nu. Jag skulle inte orka det livet, jag behöver få vara hemma mera och jag behöver landa lite mer för att ta reda på vad livet vill med mig just nu. Jag har landat i mig som person, jag älskar mitt ”nya” liv och jag har lyckas väldigt bra sista halvåret med mitt jobb som fotograf och bloggare och att ha ett lite mer hemmaliv på landet. Jag är väldigt tacksam för det. 

 

Men nu ska jag bara ta reda på hur mycket jag klarar av varje dag för att må bra.  Varför jag vissa dagar har stresspåslag? Har jag varit stark för länge? Har jag laddat för lite energi och använt upp för mycket? Har jag förträngt något? Hur funkar det egentligen?

 

Jag kanske måste planera upp mitt liv lite mer som jag inte behövt innan. Jag tror min hjärna är lite trött och kanske behöver mer struktur. Jag är inte samma person som före cancer, jag kanske behöver nya verktyg och tänka på ett annat sätt som jag inte behövt innan. Det är just sånt som jag och kuratorn kommer prata om och så allt annat som man funderar på när man levt med ett barn som varit nära döden några gånger.

 

Jag längtar tills imorgon, det ska bli så kul!

 

Kram Lotta

 

Ska vi ta och prata lite om det här med ålder? Man hör många av mina vänner som säger ” det märks att man börjar bli äldre, eller det känns att man börjar bli äldre” Jag tänkte på det idag tex när jag var på Ikea. Att de som har små barn nu är det som är 10 år yngre än mig. Jag är inte där längre, jag är 43 år och min minsta är 15 år. 

 

Jag har haft åldersnoja nästan hela livet, för jag har alltid velat göra så mycket och velat att det ska hända mycket och funderat på hur ska jag hinna med? Jag har inte tyckt att det är jobbigt att bli just äldre i sig. Men nu efter Elin blev sjuk så har jag ingen åldersnoja längre för jag behöver inte hinna så mycket, jag vill inte göra så mycket och jag har insett att det är en gåva att få bli äldre. Att bli äldre betyder att vi finns här och får vara med och får njuta av just det bästa i livet, att bara få leva.

 

Jag är faktiskt inte rädd längre för döden heller åtminstone inte när det gäller mig själv. Jag kan nästan gå och räkna med att jag kommer få cancer. Det är en sjuk tanke, men det har varit så nära oss så jag tänker så, men det skrämmer mig inte. Jag är däremot en dagsnjutare, här och nu och oroar mig väldigt lite.

 

Jag känner att jag börjar bli äldre för jag orkar inte lika mycket, rynkorna syns lite mer, det behöver inte gå lika snabbt, jag behöver inte prestera lika högt, jag bryr mig inte lika mycket, jag säger ifrån när jag inte tycker något är bra osv ?

 

Hur förhåller man sig till att bli äldre? Hur tänker ni? Blir man klokare med åren? 

 

Jag kan liksom känna lite så här som på min instagram HÄR  Man är den man är och man väljer ju ofta i sociala medier vem man framställer sig där bakom kameran. Det är lätt att man bara ser den där piffade personen som man är 10% i verkligheten. Men jag är som alla andra. Hon som ibland känner sig gammal, ful, trött, skitigt hår osv Jag är ju som vem som helst får jobba med alla mina svårigheter som dyker upp som tex. att bli äldre och vad det innebär i min hjärna. Det är ju bara det att jag väljer inte så ofta att visa henne på bild, men hon finns här med mig varje dag. Hon är ganska galen och tokig den Lotta och de som känner mig vet det, men hon visar inte det lika ofta på bloggen 🙂

 

Det var dagens tanke från mig……

 

Kram Lotta

När jag springer så känner mig alltid så lycklig och så tänker jag så många tankar. Jag funderar på det där hur motgångar kan bli framgångar. För mig är det så här, det jag har med mig och sett som mina erfarenheter/motgångar blir mina framgångar.

 

Att jag som hade så kämpigt i skolan och fick jobba hårt för mina 3:or i betyg, sämst i tyskagruppen av alla 9:or men ändå fick ta emot pris i min kommun som årets nyföretagare och har fått skriva en egen bok

 

Att mina föräldrar som varit sjukpensionär och skogsarbetare/taxichaufför tyckte att skinka på smörgåsen var lyx när jag var liten, innebär att jag uppskattar varje dag jag kan ha pålägg på mackorna här hemma

 

Att jag fick städa hemma hos folk, putsa fönster osv. som ungdom för att kunna tjäna pengar innebär att jag uppskattar väldigt mycket att kunna ha hjälp med städningen i mitt eget hem

 

Att jag som ungdom körde en gammal grön stor Volvo när jag var ung gör att jag uppskattar min nya peugeot som har en knapp man trycker på när man vill sätta på värmen och alltid startar när man vill

 

Att jag under min barndom inte hade råd resa utomlands innebär att jag uppskattar väldigt mycket att kunna flyga och upptäcka andra länder som vuxen

 

Att jag inte vågade vara med på sport och friidrott i skolan och upplevde mig som kraftig när jag var ung innebär att när jag sprang milen kände jag mig extra stolt

 

Att jag som vägt 78 kilo och haft svårt att hitta kläder, uppskattar väldigt  mycket att kunna gå in i en affär och ha storlek small

 

Att jag kan knappt kan stava, utbildade mig till grundskollärare och har en examen på Linköpings universitet och kan blogga och skriva om mitt liv varje dag och leva på det

 

Att jag fick parkera bilen långt bort i stan och inte ha råd med parkering och jobba sena kvällar och helger 75% i butik när barnen var små, innebär att jag uppskattar att kunna jobba hemma och kunna styra min tid och vara hemma med mina barn varje dag när de kommer från skolan.

 

Att jag fick jobba dubbelt i flera år som förskollärare och egen företagare gör bara att jag ännu mer är glad över  att ha ett jobb som jag själv kan bestämma över

 

Att jag som inte har en utbildning inom foto ändå varje dag kan jobba som fotograf gör mig väldigt glad

 

Att när jag får elaka kommentarer om mitt liv på bloggen så kan jag tänka att hon känner inte mig, utan kan känna mig i trygg i vem jag är och det jag åstadkommit med mitt liv

 

Att Elin fick cancer och livet var som allra svårast innebär att varje dag vi vaknar nu och alla mår bra så vet vi att vara frisk är den bästa gåvan

 

osv …..

 

Jag tänker att alla ni som läser bär på era erfarenheter, era motgångar och när man är i dem är det inte lätt att se att det är just dem som gör livet senare till framgångar. Ja lite så tänker jag idag när jag sprang.

 

Kram Lotta

 

Det är väldigt ofta som människor frågor hur man orkar fortfarande vara så positiv och göra saker fast ens barn går igenom en cancerbehandling och hur man gör för att inte hela tiden gå och vara rädd. Det finns inga generella svar vad som är rätt för alla människor, men jag tänkte jag skulle dela med mig av hur jag tänker de bra dagarna. Jag har redan skrivit om det, tex så bloggade jag om överlevnadsstrategier. För oss har ju Elins behandling blivit vardag, det kan vara svårt för andra att förstå men det blir ju så när man lever i det hela tiden.

 

Sedan är det så här vissa dagar mår jag skit och ”cancerdjävulen” som jag kallar den tar makten om mig och mina tankar men då får den göra det för jag vet att när jag gråtit klart och det har gått en dag så mär jag bättre sedan. Så här kommer lite tips hur jag tänker.

 

För mig är det viktigt att ha något meningsfullt att göra om dagarna. Jag mår bäst att att komma igång och jobba med kroppen. Många gånger så tänker jag ”bara gör det”. När jag är igång och fixar eller är kreativ så får min hjärna något annat att tänka på och min vardag blir meningsfull och då mår jag bättre. För Elin är det likadant. Även om hon är hemma så kan hon inte bara sitta en dag. Vi måste hela tiden försöka aktivera oss, komma ut en stund, göra skoluppgifter osv

 

Att känns sig duktig och behövd är bra för alla. När man uträttar saker som man bra på eller får beröm för så växer man och mår bättre. Alla vill känna sig älskade och bekräftade. För mig har bloggen varit ett forum där ni som läser gett mig pepp. Den peppen kan jag sedan omsätta för att stötta Elin och peppa henne i att fortfarande våga, tycka om sig själv osv.

 

När det är tufft är det viktigt att fortsätta göra det man tycker om. Vissa dagar kan det vara svårt, men att fortsätta träna, jobba med bloggen och bilder, äta bra mat, träffa vänner, ha roligt med sin man osv har gett mig styrka. Det kan vara tufft att tillåta sig att göra roliga saker när sitt barn ligger sjuk, men den energin som det ger kan man ge tillbaka till sitt barn.  

 

Det du säger till dig själv blir du. Det behöver inte vara så, men jag intalar mig att jag är fotograf och så blir jag det, jag är en träningstjej och så blir jag det, jag är bloggare och så blir jag det, jag är positiv och så blir jag det. Att hela tiden stärka sig själv med positiva meningar gör att huvud kan börja tro att det du säger är sant. Det blir en god spiral. Jobba på den goda spiralen.

 

Skaffa ingen oro över saker som du inte vet om det stämmer. Lev i nuet och utgå från det som du vet stämmer. Oro kan förstöra så mycket. Att försöka jobba med sina tankar skapar lugn i hjärnan och mer harmoni i vardagen. 

 

Hitta tacksamhet, se det som är bra och lyft det. Berätta högt varje dag..”jag är tacksam för att jag har ett jobb, för att jag har ett hus, att jag har mat på bordet” osv. När man är tacksam blir livet lite lättare. Det finns alltid något att vara tacksam för. 

 

Jämför dig aldrig med andra, lär av andra men gå din egen väg. 

 

Håll inte inne på det som är svårt och jobbigt. Ta hjälp. Prata med dina vänner, gå till psykolog. Jag har promenader med mina tre bästa vänner och det är som en timmes terapi i veckan. Umgås bara med vänner som ger energi. 

 

Tacka nej till saker som ger magvärk och minska på stress om du kan. Skaffa dig tid att tänka och göra det du tycker om. 

 

När det gäller sitt sjuka barn så gäller det att inte bli för mesig. Ditt barn eller tonåring behöver också lite press, tyck inte bara synd utan pusha och var lite besvärlig. Varje dag får man känna av läget men oftast behöver den som är sjuk lite spark i baken och hjälp med att komma igång. Det finns alltid något att göra i vardagen som är glädjefyllt och viktigt att sätta fokus på även om tex. Elin inte kunde gå och äta själv under en period.

 

Så det finns mycket mer att sätta ord på, men det får vara bra så. Idag har jag sprungit 5.7 km ” bara gör det” och tänk att jag fick se ett lodjur i skogen. Oj vad de är stora! Nu har boostat min hjärna och gett kroppen endorfiner så nu ska jag mysa kvällen lång. Elin fick en allergimedicin för mer än en vecka sedan och vi har ju trott att hon utvecklat en allergi mot sina mediciner och vet ni det har gått tillbaka lite. Lite mindre svullnad i ryggen och i ansiktet och näsan rinner lite mindre. Vi ville att de skulle testa mot katt, men det kan inget visa när kroppen är nedsatt av cellgifter vilket fall och Elin mår lika dåligt vart hon än är. Alla Elins mediciner kan ge biverkningar och det är inte så lätt för doktorer att reda ut vart det kommer av. Vi får se, men det känns väldigt bra så kanske det kan vända så hon bli sig själv igen. 

 

Kram Lotta

 

 

Vi har ingen snö här och solen tittar fram så jag ska gå ut i trädgården nu på morgonen och fortsätta med nya pallkragen och ösa jord osv. Jobbade av ganska mycket igår så jag ligger bra till. När jag får vara ute oh skita ner mig så får jag ny energi till allt annat så jag tar mig den tiden. När man älskar trädgård och natur så skapar man sig jobb hela tiden och jag kan se hur mycket som helst att göra ute. Vi har pratat om att sätta fönster i min verkstad och även isolera där inne med så vi kan ha krukorna med träd där istället ( som ett nytt mindre orangeri) och få större yta att vara på i stora orangeriet. Mannen tyckte det var en bra ide så det blir nog så i framtiden.

Igår köpte han färdigt handtag och lite andra grejer till drivbänken som ska målas snart. Det blir lite gjort då och då. Inte lika måsten som innan Elin blev sjuk och det behöver inte gå fort men det ska helst vara klart till odlingssäsongen börjar i april/maj. Allt det underbara ligger framför oss. Trädgården, resorna, värmen, kvällarna osv.

Jag planerar och samtidigt inte planerar. Jag kom på att igår tänkte jag inte på Elins leukemibehandling förrän kl 13, det kan gå en hel förmiddag nu och man tänker inte på det. På så sätt längtar man till framtid och göra saker för allt är som vanligt och å andra sidan så njuter jag så mycket av stunden och vet att allt kan ändra sig på bara några timmar. Tiden är precis nu. Det är så viktigt att veta det. Det ligger inte i framtid. Det är nu som gäller, för framtid vet vi inget om. Att ta vara på dagarna i vardagen, det är livet det.

Kram Lotta

Jag vaknar med glädje i kroppen på morgonen, den känslan älskar jag. Att få känna att måndag är en toppenbra dag, jag har lust, glädje, min kropp känns pigg och glad. Det har gått i vågor så länge, jag har så många gånger sista tiden försökt pushat mig själv att vara där uppe där det livet bara känns härligt. Sedan har jag fallit tillbaka då och då för jag blivit sjuk, för min man varit sjuk, för jag inte vet vad framtiden erbjuder osv.

 

De stunderna har jag påverkats av andra människor, helst de elaka rösterna eller dem som inte vill mig välgång och framgång. Innan Elin blev sjuk så levde jag i en värld där det bara fanns möjligheter, där vi var odödliga och livet liksom låg där bara framför oss. Jag påverkades inte så mycket av andra tankar om hur jag borde vara och leva, jag var så uppe i mitt liv. Cancer har på verkat mig på det sättet att det tar tid att känna samma livsglädje. Cancern har däremot gett mig mycket annat, men jag saknar lite att ha viljan att bestiga de där högsta bergstopparna. Jag mådde så bra då, ha flow, det händer saker, våga, ta för mig osv är jag. Fast nu vet inte riktigt för jag efter cancer håller jag på att formas om. Kanske att det är så att jag lever mer i stunden nu, jag ser inte bara framåt och allt som jag vill göra utan jag njuter mer nu. Den här dagen är en bra dag. Det går så fort, låt mig bara få njuta av de här minuterna vid datorn, med mitt kaffe, med att alla mår bra osv. Lite mer så är det nu. Jag har inte bråttom och det tar lite tid för mig att förstå att jag kanske håller på att formas om. 

 

Min hjärna har påverktas av hemska upplevelser som satt sina spår och som gör att jag faller ner lite fortare. Jag får verkligen jobba på att våga igen, att kliva över tröskeln och säga att nu Lotta kör du bara. Bry dig inte om andra, du vet att du kan osv. Det är inget fel att vara låg, ledsen osv men o man tillåter sin hjärna för mycket negativa tankar så blir det ändå svårare att komma där ifrån. Jag tänker också att få visa sig svag är också att vara stark. Jag vill ge min kropp det bästa, jag vill ge mig själv snälla tankar, jag vill säga att jag ska drömma stort och våga, det är bara att gå ut och ta för dig, var inte rädd, bara gör det du älskar. 

 

Så att vakna med energi och glädje är guld för mig. Nu är alla friska igen, jag har kommit igång med träningen igen ( den gör så mycket för att jag ska må bra) jag ska träffa många vänner denna veckan, nya jobb ska planeras, vi ska till Stockholm, jag ska på fest och det känns toppen. Nu får alla hålla sig friska. Nu köööööör vi och jag tänker faktiskt inte spara på krutet. Bring it on!

 

Kram Lotta