Tankar om livet

 

 

  

 

 

 

 

 

Å det var så kul att springa idag så jag vill åka igen, kan nog bli en tur på fredag igen och så köra lite tyngder. Jag är inte så stark, men huvudsaken att man gör någonting och röra på sig blir man ju så glad av. 

 

Jag brukar lyssna på lite poddar varje dag och idag funderade jag på meningen att handling stärker din identitet. Visst är det så som jag skrev häromdagen att börjar man med något nytt så blir man den personen och ju mer man gör det så blir man trygg i sin roll och i sin identitet. Jag har ju ingen utbildning som fotograf. Jag bara började fota, skicka reportage, fick sälja och så fortsatte jag att fota ännu mer osv. Jag tog en roll som fotograf och den identifierade jag mig i. Det gick bra i många år och min identitet blev bara starkare. Rätt coolt att man kan skapa sin identitet genom handling. Du kan skapa den du vill bli. Men din handling för att stärka din identitet ska gå i linje med det du vill göra och vill vara för att det ska kännas bra, annars blir ju resultatet tvärtom. 

 

 

Annonslänkar Mio,

Jag får ofta frågor på hur man vågar att göra något nytt som man drömmer om och skulle vilja ha mer av i sitt liv. Just att släppa och gå vidare är så svårt, eller att göra på ett annat sätt. Jag tror att det är en träningssak och svårast när man ska göra det första gången. Vågar man sätta bollen i rullning som jag brukar säga så går det lättare sedan. Vi har ofta tankar omkring hur man ska vara som person och hur man tror att man uppfattas av andra och det är inte så lätt att bryta sig loss från dem. Men om man vågar ta det det där första klivet så märker man att det inte var så farligt. Jag brukar tänka att det är mina tankar som är min största fiende och när jag försöker att inte bry mig allt för mycket om dem och ändå gör det jag tänker jag vill, så händer det bra saker. Sedan måste man lära sig att misstag och göra fel är en del av resan och att en del saker får man ta lite i taget.

Jag tror också att det är väldigt bra att sätta ord på saker, antingen skriva ner sina drömmar, tankar, förändringar eller prata för sig själv. Tillslut kan det bli en sanning. Jag har jobbat med dessa tankar mycket genom åren som tex. jag är en träningstjej. Väldigt många år gick jag omkring och tänkte att jag är inte en träningstjej och det var så jag jag uppfattade mig själv. Men sedan bestämde jag mig för att vara det, sa det många gånger och blev den personen. Jag gjorde en förändring, började röra på mig, köpte träninsgkläder osv och tog den rollen. Den här meningen är så bra. ”Gör man det som man alltid har gjort, så får man samma resultat som man alltid har fått” Vill man vidare så måste man göra något nytt, för att få ett annat resultat. Det var dagens tanke.

Kram Lotta

💗

 

 

 

 

 

När man varit med om något stort och svårt så förändras man, saker som var viktigt förr känns inte alls lika viktigt nu osv. Det har tagit tid för mig att veta vem jag är nu, för jag lever lite på annat sätt och min hjärna funkar på ett annat sätt. Det som var min ”typiska personlighet” då är inte jag nu. Det blir lite svårt det där när man pratar med andra, då brukar jag säga ” så var jag förr” för jag känner inte igen henne längre. Jag har börjat bli vän med henne jag är nu, eller jag kanske är på väg att bli vän henne. Jag blir nog inte den jag var innan igen även om jag trodde att det var dit jag skulle tillbaka till. Det tog nog ca 1.5 år innan jag började inse att jag har ändrats och måste tänka om och hitta den ”nya” Lotta. Ibland kan tycka hon är lite mer tråkig, men jag har ju också ett annat liv nu och jobb än innan cancern.

Den stora skillnaden nu är att jag är mer nöjd över små saker, jag vill inte resa lika mycket , jag är inte så rastlös som förr och vill inte göra lika mycket, jag vill ha mer tid på mig osv. Men sedan när jag sätter fart med sånt jag tycker är kul eller startar projekt så skulle folk säga att jag är som en duracellkanin, som innan. Men förr var det min personlighet hela tiden, jobba hårt, snabbt, alltid full fart på nya mål, våga saker, kasta mig in i nya utmaningar och jag har älskat det, jag älskat det livet och jag har haft så kul. Jag har försökt leva i nuet, men gillat mycket driv, fart och fläkt. Det har varit min personlighet. Jag har alltid vetat vem jag är och varit trygg med det men nu har jag fått tänka om. Jag har inte riktigt det drivet varje dag nu utan mer i perioder och så har jag inte lika mycket framtidsdrömmar, stora planer och mål. Jag är ju bara lite mer nöjd. Nöjd att bara få stiga upp och alla friska. Sånt som jag tidigare bara tog för givet. Jag har fått mer livserfarenhet, blivit äldre och tänker på att annat sätt samtidigt som jag har mycket gamla Lotta i mig. Kanske ni som läser känner igen er efter en livskris?

Ja nu ska jag sluta och svamla här, men ni brukar tycka om att lyssna på mina tankar, jag är tacksam att jag får dela med mig av min värld. Idag blir det ärenden och köpa nya växter.

Ta hand om er finaste läsare

Kram Lotta

💗

För mig är det svårt med den där balansen. Förr behövde jag aldrig tänka på den , då kunde jag bara köra på men nu kan jag inte det och jag har inte lärt mig ännu hur mycket eller lite jag klarar av . Men det verkar som jag kan köra på lite mer igen, åtminstone vissa dagar. Att vara låg och rastlös det är inget bra i Lottas liv, jag älskar positiva tankar och driv men vet att man måste ha de där andra dagarna också. Fast jag inte gillar dem alls.

I helgen väntar hotell och middag också och det ska bli så mysigt. Längtar!

Nu blir det bokföring här 🙂

Kram Lotta

💗

 

 

Jag brukar ofta berätta att jag älskar när det händer saker, när det finns drömmar, mål och man drivs framåt. Det brukar jag tänka är mina gener också, att jag är lik min pappa och mamma som är precis som mig. Ingen av mina föräldrar är så bra på att sitta still. De mår bra av själva pysslandet och både min mamma och pappa är duktiga på att greja med olika saker. Jag är precis som dem, jag finner ro och glädje i själva görandet. Att läsa en bok är inget för mig, inte sitta vid en tv heller.

 

Sedan har jag under åren också blivit bättre och bättre på att se det lilla i det stora och att det inte hela tiden måste hända så mycket och framförallt inte behöver gå så fort. Det är en träning för mig som jag jobbat med genom åren och något som kommer mer och mer efter de erfarenheter man får med sig i livet. När jag håller på och inreder eller köper saker så vet jag att egentligen så är det viktigaste att vi finns här. Att alla kan stiga upp på morgonen och det finns en vardag som väntar på oss. Att katten jamar och vill ha mat, ungar som ska till skolan, en man som ska till jobbet, att det ska handlas mat eller fixas ärenden osv. Vardag och att människorna finns omkring en är det viktigaste och det är inget jag tar för givet. Men sedan efter det så är livet lustfyllt om man får fylla det med saker man tycker om. Jag och Kalle vi behöver egentligen ingen sommarstuga, såklart inte. Vi har mer än vi hinner med nu också, men vi drivs av glädjen att få uppnå drömmar, göra förändringar osv. Vi tror på att när barnen mindre och mindre behöver oss så är det roligt för oss att gå vidare på annat. Att ha gemensamma saker som gör oss lyckliga tillsammans. Barnen kommer säkert inte uppskatta det som vi förrän den dagen de får barn själva, men vi vill göra det för vår skull. 

 

Jag tror att vara nöjd och tacksam över det lilla , har ingenting med att göra att man drivs av förändringar och vill utvecklas. Utan det är mer ens personlighet. Jag är lika tacksam och glad för att jag får kliva upp på morgonen och vara frisk, att jag kan ta mitt kaffe hemma vid köksbordet i lugn och ro som att jag kan renovera köket och att alltid hitta på ett nytt projekt. Jag tror att allt hänger ihop och att det mer handlar om vad jag mår bra av, vad är glädje för mig. Att stanna upp och sätta knut på sig själv och inte fortsätta leva det liv man drömmer om tror jag däremot inte är bra. 

 

Ja det var lite morgonens tankar från mig

 

Kram Lotta

 

💗