Jag kom till Stockholm med barnen idag och vi skulle gå lite själva före lunch men efter två timmar isade det så mycket i mitt vänstra öga så jag stod inte ut. Hela huvudet gör ont, inne i typ hjärnan, svårt att förklara. Gråtande ringde jag till mina barn och sa jag måste hem, jag måste till akuten. Ni får åka hem själva. Det har blivit bara värre och värre sista dagarna.
Jag hann in på svensk tenn och köpa ett fat som jag velat ha och så köpte mig en fin julklapp. Jag brukar köpa något varje år för jag jobbar med mitt företag. I år blev det en liten plånbok från Louis Vuitton. Jag köpte väskan som jag älskar när jag fyllde 45 som jag använder jämt och nu har jag önskat mig plånbok nästa gång jag besöker Stockholm.
Jag kom med ett tåg redan 12.25 hem till Linköping och där stod Kalle och körde upp mig till akuten. Då släppte allt och vad jag grät i bilen till akuten. Det är något som inte är som det ska och jag har väldigt svårt för ljus och det isar i mitt huvud, hörselgångar och hals. Mina ögon spränger. Doktorn var så bra, en ung fantastisk kille som hette Rakeeb 🙏🏻 som tittade mig in i ögonen , lyssnade och frågade. Varför har du inte varit här tidigare? Jag har ju varit på akuten i Motala en gång , men då var det ju bara migrän. Då sa de också att mina pupiller är olika stora osv men kunde inget göra, på vårdcentralen fick jag inte komma på 3 veckor och min privata doktor har tagit prover som är bra.
Han gjorde en massa neurologiska tester men fann inget akut farligt som han kunde hjälpa med direkt men han sa att vi måste starta en utredning och då blir det på vårdcentralen. Jag har ju en privat doktor nu så imorgon får jag ringa honom och har en tid på tisdag så han får börja skicka remiss osv och få scanning av huvud, till ögon osv. Jag har fått inflammationshämmande medicin ikväll ifall det är någon inflammation i hjärnan och jag tycker det är bättre med isandet i ögat.
Nu ska jag sluta och gå och lägga mig. Datorn funkar ganska bra en liten stund så här men telefon är värre. Sedan sa han också till er som pratar om el osv att har man fotofobi med ljus osv så drar pupillen ihop sig, mina gör tvärtom. De blir superstora.
I vilket fall så vill jag bara berätta att nu ska jag ta hand om mig, äta starka tabletter några dagar och snart börjar jag få utredas med scanning av hjärnan, ögon m.m Jag känner mig inte rädd eller så, utan mest bara glad att akuten sagt att jag inte ska få gå så här med. Någonting är konstigt att det sitter troligtvis neurologiskt, ja vi får se hur det går.
Ta hand om er
Kram Lotta
