november 2016

 

 

 

 

Igår firade vi med bubbel, vi firade livet och att det går så bra för oss nu. Vi måste släppa tanken att Elin skulle få om sin leukemi och välja att leva. Det finns en risk men den risken kan vi inte gå och fundera på för då blir vi dumma i huvudet. Så vi väljer att fira, allt som är så himla bra nu och vi har flyt. När Elin skrev hashtaggen #jagvannövercancern som kändes det som tårarna skulle komma igen. Det är så vikigt att hon känner att hon lämnar det där sjuka och går in i det friska. Vågar känna sig som den Elin hon längtar efter och vill vara att vara och inte stannar kvar identifierar sig bara som den sjuka. 

 

Det är så mycket känslor och psykologi i denna sjukdom. Cancer är ett laddat ord, men för oss så har det blivit mer ett vardagsord. När man levt som oss så blir man lite avtrubbad för det där hemskaste som kan hända. Nu har vi upplevt det och vet att vi klarar det och om det kommer igen så är vi inte redo för det är man aldrig men vi vet att det går att leva i det. Nu kan vi istället lägga vår energi och glädje i att vi finns här. 

 

 

Så idag packar vi bilen och styr mot Örebro och gör sånt som var omöjligt förra hösten. Nu vill man inte spilla tid på att må dåligt, nu vill man bara ha det bra och det har vi. Bilden på mig och Elin tog vi för två år sedan när vi besökte Örebro, nu är vi snart där igen. 

 

Kram Lotta