Det är inte lätt att omvända sin hjärna från att ha varit stor och aldrig velat träna till att alltid vilja röra på sig. Jag får som alla andra också jobba på det.
Jag vet numera att jag blir lycklig av att springa, jag blir en bättre mamma, företagare och fru och alla de där lyckokänslorna är som ringar på vattnet. Ändå får även jag tankar att det är nog ingen ide att jag ger mig ut, jag kommer inte orka, tänk om jag inte orkar då blir jag så besviken osv. Jag får jobba med dessa tankar hela tiden för träningen är inte alltid rolig innan, men efterråt mår man så här 🙂
Nu har jag gått en massa på tre veckor men inte sprungit och jäklar vad glad jag blev idag att jag kom iväg. Tror det bor i ett litet monster i min hjärna som jag tar död på varje gång.
Mina gympaskor har haft 150 mil nu, inte bara löpning då men promenader också. Man säger att man helst ska ha ett par skor till varje sak så nu har jag ett par nya Asic till mina springrundor. Jag är inte snabb, inte ett dugg, men det skiter jag fullständigt i. Jag är bara stolt när jag kommer runt och jag gör det. Vill jag bara vara inne och inte röra mig är det ett val, men då ska jag heller inte gnälla. Då har jag valt soffan för jag är värd den typ av vila istället, lika viktig återhämtning det också.
Allt det handlar om är att jobba med hjärnan och har man bara satt på sig kläderna och skorna så är man liksom igång. Jag gör det för att få mitt bästa jag! Ingen annan kan ta det ifrån mig och jag vill ge min kropp det bästa av olika världar. Lchf ger mig en bra vikt och en massa hälsoeffekter, men träningen ger mig lyckokänslor och en massa annat. Tillsammans är det en oslagbar kombination för mig.
Vet ni, om man ler när man springer så går det faktiskt lättare, så jag ler hela jäkla tiden :))) gladast i byn. Jag tror man lurar hjärnan att det är roligt så det blir roligt och med musik i lurarna känns det toppen. Bara man fått på sig skorna och kommit ut.
Kram Lotta
Mer om hälsa kan du läsa här om du scrollar lite
