I mitt huvud bor ett litet monster

 
 
 
Det är inte lätt att omvända sin hjärna från att ha varit stor och aldrig velat träna till att alltid vilja röra på sig. Jag får som alla andra också jobba på det. 
 
Jag vet numera att jag blir lycklig av att springa, jag blir en bättre mamma, företagare och fru och alla de där lyckokänslorna är som ringar på vattnet. Ändå får även jag tankar att det är nog ingen ide att jag ger mig ut, jag kommer inte orka, tänk om jag inte orkar då blir jag så besviken osv. Jag får jobba med dessa tankar hela tiden för träningen är inte alltid rolig innan, men efterråt mår man så här 🙂
 
Nu har jag gått en massa på tre veckor men inte sprungit och jäklar vad glad jag blev idag att jag kom iväg. Tror det bor i ett litet monster i min hjärna som jag tar död på varje gång. 
 
 
Skor här , lurar här 
 
Mina gympaskor har haft 150 mil nu, inte bara löpning då men promenader också. Man säger att man helst ska ha ett par skor till varje sak så nu har jag ett par nya Asic till mina springrundor. Jag är inte snabb, inte ett dugg, men det skiter jag fullständigt i. Jag är bara stolt när jag kommer runt och jag gör det. Vill jag bara vara inne och inte röra mig är det ett val, men då ska jag heller inte gnälla. Då har jag valt soffan för jag är värd den typ av vila istället, lika viktig återhämtning det också. 
 
 
 
Allt det handlar om är att jobba med hjärnan och har man bara satt på sig kläderna och skorna så är man liksom igång. Jag gör det för att få mitt bästa jag! Ingen annan kan ta det ifrån mig och jag vill ge min kropp det bästa av olika världar. Lchf ger mig en bra vikt och en massa hälsoeffekter, men träningen ger mig lyckokänslor och en massa annat. Tillsammans är det en oslagbar kombination för mig. 
 
Vet ni,  om man ler när man springer så går det faktiskt lättare, så jag ler hela jäkla tiden :))) gladast i byn. Jag tror man lurar hjärnan att det är roligt så det blir roligt och med musik i lurarna känns det toppen. Bara man fått på sig skorna och kommit ut. 
 
 
 
 
Kram Lotta
 
Mer om hälsa kan du läsa här om du scrollar lite

Kommentarer

Tack för din kommentar, den publiceras efter granskning.

13 reaktioner på ”I mitt huvud bor ett litet monster”

  1. Visst blir en glad av att springa! För några år sedan hade jag aldrig kunnat tro att det faktiskt var så men nu känner jag precis som du. Sprang mitt första lopp i början av hösten vilket varit helt otänkbart för några år sedan. Bra kämpat! Vem kan motstå att springa när du ser så glad ut, Liza

  2. Vilket underbart inlägg! Du lyckas verkligen peppa utan att komma med några pekpinnar till andra eller ge dåligt samvete och det är faktiskt inte alltid helt lätt.

    Härlig inspiration!!!

    Tack!

  3. Tusen tack från mitt hjärta!!! Du inspirerar mig på helt rätt sätt. Läser, får " kloka tips" från olika håll, men det är DU som får mig ur soffans sköna hörna o ut igen!!! TACK♥

  4. Låg och tyckte synd om mig själv i badet över att jag inte tar tag i mina mammakilon och inte känner mig nöjd med kroppen och då var ditt inlägg helt underbart! Du liksom sa till mig: rör på dig, sluta tyck synd om dig du klarar det! Tack, tack tack.

  5. Underbart! Vilket härligt inlägg! Superbra tips om att le, testade precis här vid köksbordet och jag flinar än och blev mycket gladare på ett kick 😀

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *