Jag och familjen

Lycka idag när den här killen får sluta 8:an och sommarlov framför sig. Igår smyckade han bug ridern med sin kompis som sovit över. Tänk att nu är det Philip som umgås med en kompis som bor i prästgården i byn, där som min bästis bodde när jag var liten och ungdom. Allt fortsätter och genom sina barn får man uppleva allt igen.

Philip har det där drivet som jag har och nyfikenheten. Han är snäll, omtänksam och har många vänner. Han har blivit stor och det är så härligt att se honom mer och mer ta för sig och stå för den han är. Högstadiet är en tuff tid när man ska formas och han fick det extra tufft när Elin blev sjuk och han skulle börja 7:an.

Men nu är det livets glada dagar. Sommarlov väntar och kanske jobb på en av Linköpings bästa restauranger. Han är så duktig med matlagning och blev så uppskattad på sin prao så kanske några veckors jobb i köket på Aioli i stan kan det bli. Men mest av allt önskar jag honom glädje och att han är lycklig och har roligt med sina vänner.

Elin och jag är själva idag så vi får se vad vi hittar på, bilder ska fotas och det är bra nu när jag har en egen fotograf här hemma hela sommaren.

Kram Lotta

Efter Elin blev sjuk så har jag upptäckt att allting tar sådan tid för mig, jag kan inte stressa längre och jag har inte samma tempo och energi. Nu har ju jag haft förmånen att jobba hemma men jag är van att hinna mycket, göra fort osv. Numera behöver jag mer tid att sitta och tänka. Jag har inte alls samma längtan att åka iväg, inte alls lika äverntyslysten. Det kanske kommer tillbaka är det så här jag är ett tag eller för alltid. 

 

Det har tagit lite tid att förstå att jag ändrat mig lite, att jag är inte som för två år sedan. Ni har ju följt mig i flera år och jag har ändrat mig många gånger med rastlösheten och nyfikenheten har alltid funnits. Just nu är den lite soft bara. Känner mig bara mer lugn och nöjd över det lilla. Över se naturen, över se mina fina familj vakna på morgonen och åker till skolan. Jag älskar att se dem skratta, vara med vänner. Jag älskar kunna vara med mina djur. Cancer har gett mig lite perspektiv och fått mig stanna upp. Jag har inte så bråttom längre, vill bara njuta varje stund av att leva. Finnas till. Kanske att det ändrar sig , eller så är det så här det blir ett tag. Vi får se. 

 

Ha en underbar lördag! 

 

Kram Lotta

Idag hissade vi flaggan tidigt och kl 10 var det konfirmation nere i samhället. Bara 12 st ungdomar hade valt att konfirmera sig och Philip var en av dem. Roligt tycker jag och jag tycker om att se hur han väljer sin egna väg vad han vill göra i livet.

Klänning här och skor här (adlink)

Sedan blev det mat här. Jag valde att göra marinerad kyckling som jag tipsat om innan här , den kan man göra dagen innan och servera kall. Till kycklingen blev det sallad, aioli och bröd. Blev snabbt och smidigt att ta fram när vi kom hem.

 

 

Efter allt vi klarat av och gått igenom så finns det ingen annan som jag vill varandra vidare i livet med. Han ger mig fortfarande pirr i magen och vi massor av drömmar har vi kvar som vi inte är klara. Han är en man som jag kommer upptäcka mycket med även den dag våra barn flyttar ut. Vi lever inte bara för familjen utan även för varann och det tycker jag om. Sedan har våran resa varit krokig men det har bara gjort oss starkare. 

 

Ta hand om er männ där ute, älska dem och visa att de är värda en kvinna som dig

 

Kram Lotta

 

 

 

Stor dag för denna underbara, galna och tokiga tjej som fyller 18 år. Mycket har hänt men nu ser vi framåt och tar hand om livet som ligger framför oss. Du är stark tjej men också försiktig och förståndig. Nu vill jag bara att du ska känna glädje över livet. Få gå in i vuxenlivet med att skratta, göra roliga saker med dina vänner, få lära dig saker, kunna upptäcka osv. Du är duktig på att leva i nuet och när du är pigg är allt som vanligt och du tar för dig.

 

)

Vi körde på guld på Elins 18 års kalas, det ska synas när man fyller stort. Tycker de där siffrorna och bokstäverna är coola men jösses vad de var stora. Hade glömt att köpa helium men det blev bra ändå. Elin var så nöjd och det var huvudsaken.

Idag blev det en tur till stan. När man varit hemma några dagar utan arbetskamrater så är det kul att åka iväg en sväng. Elin längtade mycket då vi beställt tid för att sätta om hairtalken. Man måste gå ca var 5-6 vecka och sätta upp dem så idag var det dags.

Nu har det rullat på här så jag hinner knappt blogga, men nu blev det en liten stund innan jag ska iväg igen. Igår var det min födelsedag och mannen kom hem med så fina blommor och överraskning väntade på kvällen.

s

 

(bilder från mobilen)

 

Förr tyckte jag det där med att fylla år var lite jobbigt, jag har inte velat bli äldre för jag tycker tiden går så fort och jag vill hinna så mycket. Rastlösheten i kroppen har nog bidragit till det och en rädsla att det ska hända min familj något. Men nu efter Elin blev sjuk så känns som att få fylla år och få bli äldre är en ära, livets bästa gåva. Det betyder att jag får vara här och får vara med och uppleva allt omkring mig. Jag är inte rädd för döden längre, skulle den komma så får jag försöka möta den, jag är mer rädd att jag inte ska förstå hur värdefullt det är att få vara här och ta vara på det. 

 

 

 

På morgonen vaknar jag av att min man först pussar och grattar innan han ska åka till jobbet och berättar att överraskning kommer ikväll och sedan somnar jag om och vaknar av två fina barn sjunger och spelar gitarr för sin mamma. Elin har varit vaken tidigt för att locka håret och Philip har tagit fram gitarren och spelar. Hur hade varit att fira sin födelsedag utan dem. Så tänker man hela tiden. Älskade fina ungar!

 

Eftersom det är min dag så bestämmer jag mig för att ta en promenad till byn för att dricka födelsedagskaffe hos mamma och bonuspappa och på vägen dit möts jag av min vän Helena som kommer för att ge en kram. Älskade vän. På facebook och instagram trillar det in mängder med grattis hälsningar och telefonen ringer. Att känna sig älskad känns fint. Tack sociala medier för det att alla dessa människor som tar sig en liten stund att skriva och kan få ge en grattishälsning som jag annars troligtvis missat.

 

 

På vägen till byn hinner jag tänka så mycket. Den där tacksamheten över att allt är så bra gör mig så lycklig. Förra året hade Elin så ont den här dagen och fick morfin, nu kan hon leva som hon vill förutom att hon nästan alltid mår illa på morgonen av sina mediciner.

 

Men jag ser det fina i så mycket nu. Att få ha den här tiden att tänka, tiden att få dricka kaffe med friska föräldrar, styrkan att ha ben som orkar gå och springa hem osv. Efter kaffet springer jag vägen hem och visst kan det kännas lite jobbigt just då men när endorfinerna kickar igång så känner man sig så glad.

 

Nu har jag tagit ett bad och lite ansiktsmask och snart dags för lite lunch och sedan tänker jag fortsätta lata mig resten av dagen och vänta och se vad familjen har hittat på inför kvällen. Att fylla 43 är grymt, jag har ingen åldersnoja längre. Bara så lycklig att få finnas i den här stunden, i vår vardag och att allt är som det är. Det finns en skön trygghet i att bli äldre och kunna stå för den man är. 

 

Ha en fin fredag! nu ska jag tvätta bort ansiktsmasken 🙂

 

Kram Lotta