mars 2016

Idag har vi varit på sjukhuset, Elin har fått vincristindropp och så har vi träffat läkarna och de hade inte så mycket att förklara för oss. Det som hänt Elin och det vi upplever har man ingen tidigare kunskap om. Det som hände Elin, händer extremt sällan. Bara leukemibehandlingen i sig är en stor påfrestning för kroppen både fysisk och psykiskt sedan har hon varit ett känsligt ”barn” som haft mycket smärtor på olika sätt och nu detta som hände senast, så hon är såklart nedsatt mer mentalt än fysiskt just nu. Hjärnan orkar inte jobba så snabbt just nu, att plugga är svårt men hb och allt är högt. Vi upplever hjärntrötthet men det är inget man kan fastslå.

Man har ingen förklaring på varför Elin har svårare med vissa saker nu efter biverkningarna för det finns ingen forskning på det, man vet inte om det kommer att fortsätta eller om det hemska med talet osv kan komma tillbaka. Vi kan få en ny hjärnröntgen framöver och vi kan kanske få hjälp med en kognitiv undersökning på sikt men mer än så vet vi inte. Det vi vet är att Elin klarar inte av så stora krav mentalt, jag går inte in på allt här men nu har vi läkarintyg och vi får ta en dag i taget. Man måste tänka så här, att en vuxen blir sjukskriven när sådant här händer, men hon vill ju bli klar med sin skola eftersom hon redan gått om och nu är det så lite kvar. Fysiskt är kroppen som vanligt däremot, Elin är starkare nu och vikten är nästan som innan hon blev sjuk.