Förra veckan blev en tung vecka med mycket tankar och oro, men den här veckan andas jag lite lättare igen och börjar få upp min energi igen. Jag är verkligen urkass på att må dåligt och vara låg. Jag vet att alla människor måste få vara det och jag är det ofta nu när Elin är sjuk, men för den skull tycker jag inte om den känslan.
Jag tycker om att vara positiv, vara tokig, se möjligheter, pröva nya saker osv. Jag tycker om att ge mig glada tankar, ge mig mig träning, energi. Jag tycker om att sätta en boll i rullning, att förverkliga mina ideer. När jag
blir ledsen, låg och rädd så försvinner det och allt handlar i vissa stunder om att överleva, att Elin ska överleva. Det är såklart det viktigaste. Att jag är i den situationen ganska ofta gör däremot att jag uppskattar nuet ännu mer. Alla de där små dimensionerna av livet och alla lugna dagar. När man är där i livet i allt det där friska, det där som de flesta omger sig av..riktig vardag då glömmer jag också bort oro, jag glömmer bort allt det hemska, onda osv.
Jag har förmågan att snabbt vända, se ljuset. Så nu är jag där igen, i det fina, i det ljusa, i det positiva. Å vad jag gillar det! Mycket roliga saker att se fram emot, jobb osv och det känns hoppfullt igen. Jag lägger rädslan lite åt sidan för det är inte vi, ingen av oss mår bra av det.
Kram Lotta
…………………………………
Hej Lotta!
Oj, vad jag verkligen känner igen mig i det du skriver… Jag har en förmåga att ge allt i de flesta situaitoner och så blir det plötsligt för mycket och då säger det stopp på en gång.
Känner mig låg och misslyckad för att jag inte är som alla andra… Jag vill ju bara vara "normal".
Men kanske är det inte att vara jag, tänker jag sen?
Jag är väl antagligen en högsensitiv person som känner hela registret av känslor och när jag är glad så är jag ju väldigt glad och ganska så galen o tokig med för den delen;-)
För det där klippet i helgen är inte påverkat av någon dryck, bara livet i sig 😉
Så njut av det goda o fina, jösses så ni är värda det!
Många kramar Anna
Vad skönt att det vänder fort. Jag är också en sådan som pendlar upp och ner och jag försöker lära mig att leva med det. Jag önskar mer balans i livet. Tänk om jag kunde arbeta 80% för alltid? Nu är mina föräldradagar slut så jag kommer att gå upp i heltid. Jag njuter verkligen av att arbeta 4 dagar och vara hemma 3. Det blir lite balans i det.
Arrgh-man måste tillåta sig själv att vara låg ibland!!Ja,visst är det mycket "trevligare" att vara energirik,pigg och glad, men vi är väl för 17 människor inga robotar….
Lotta-med all respekt för vad Du och Din familj går igenom just nu!!1000 kramar Lena
PS.ett tips:när Du är ute i naturen,försök att komma nära rinnande vatten och lyssna-det är läkande!Bara stå där en stund,blunda och lyssna!Ds
Förlåt förlåt förlåt Lotta!!Jag vill inte dissa Dig utan jag gick igång på detta att vi alltid måste vara någon annanstans än där vi är!!Som Kvinna(och stolt över det) menar jag att vi måste tillåta oss att djupdyka ibland!!Såklart att man inte vill ha ångest över sitt barn-jag förstår (eller, inte fast jag tror det) att Du och Din Familj har Helvetet nära ibland!!Stora Stora kramar från mig till er!!Lena
Hej, jag förstår att du tänker på vanligt må dåligt, jag tänker mer på må dåligt man inte kan påverka. Att behöva vara rädd att hon ska bli sjuk, att vara rädd att biverkningarna ska påverka hjärnan, att hon ska dö, att hon inte träffar så mycket vänner osv. Att må dåligt på vanligt sätt det måste man ju, men att leva i helvete man aldrig valt suger. Man måste, men jag mår bäst av att få ta livet som jag brukar med glädje 🙂 Kram bästa!
Hoppas det ljusa får stanna länge nu Lotta! Jag tror vi alla är väldigt olika runt det här att känna och framförallt hantera den här förlamande känslan, oro och ledsamhet. En del känner den oftare och oroas av det med. Mitt i det är det svårt att välja glädje men som tur är klingar ju mycket av med tid o eftertanke. Jag har själv blivit en mer grubblade person, ibland svårt att hantera den inre stressen som skapas av massa saker och det påverkar förstås det där spontana lite tokiga. Ibland vore det nice om saker rann av en som en gås, men det är ju en annan personlighet – den byter man ju inte så lätt som tur är. Tänker mycket på det här just idag. Min son har åkt på en stor motgång som förstås gör ont som tusan, även för mig som mamma som vill mitt barn allt väl. Ibland är det skit trots att solen lyser men vi lyfter blicken o går vidare förstås. Stor kram fina Lotta!
Har haft några tuffare dagar nu med mycket grubblande eftersom det påverkat Elin mycket sista att hon hade de där biverkningarna. Men man måste ju få må dåligt också, men det är jobbigt. Idag är det lite bättre igen så jag hoppas det vänder snart. Har ett möte bokat med läkarna på måndag. Kram Lotta