Nu är det snart dags, behöver lite pepp. Har aldrig sprungit ett lopp innan. Hur laddar man?
För mig har all träning med mycket människor varit förknippat med dålig känsla. Tankar som att ofta bli vald bland de sista på gympalektioner, att inte orka vara med i någon idrott för jag har alltid varit rund, att vara dålig på tävlingar, eller hata lagsporter osv. Så har det alltid varit..det sitter i och är svårt att ändra om i mitt huvud.
Men jag vill detta, jag vill springa tjejmilen bara för min egen skull. För mig har det inte tjejmilen varit en morot att fortsätta springa, som för många andra…för allt som blir press för mig och inte utgår från lust funkar inte. För mig har tjejmilen mer varit en utmaning utifrån mig själv att bara göra det och visa att jag kan. Jag springer för jag tycker om det, inte för jag måste. Jag behöver inte tävla mot någon. jag skiter i tid osv..jag bara gör det nu för att bevisa att jag vågar.
Vänster 2011, höger 2013, bild från Instgram
Jag är absolut ingen tävlingsmänniska, allt som är tävling funkar inte. Jag är usel på att tävla. Det här året har jag mest bara tränat, sprungit och gjort så pass mycket som jag tror är bra för min kropp utifrån sunt förnuft och lust. Inga skador och inte allt för mycket press. Tid och sträcka är strunt samma, det enda som betyder är att jag rör mig och mår bra.
Vänster 2011 och höger 2013
Det har ju helt klart funkat med att ändra sin kost och att motionera och jag tror på kombinationen. Efter tjejmilen kommer jag inte fortsätta springa så ofta, när hösten kommer så går jag över till någon typ av aktivitet 3 dagar i veckan. Ibland kommer jag bara gå, ibland styrketräna osv. Kanske, kanske kommer jag också tycka om att träna i grupp eller lag..men jag är inte där ännu. Det tar tid att hitta sin självkänsla i vissa saker, det kan få ta lite tid..jag har inte bråttom.
Kram Lotta
Mer om hälsa kan du läsa här om du scrollar lite
