Tankar om livet

 

Jag har förstått att fler än jag funderar för mycket på hur man framställs inför andra och istället vänder ut och in på sig själv för att räcka till och duga och så alla tankar vad ska andra säga om det jag gör och hur de upplever mig som person. Men ni, jag har jobbat med dessa tankar stenhårt sista tiden för gudarna ska veta att det är svårt och när Elin var sjuk föll jag ett tag djupt ner i hålet där jag inte alls upplevde att jag gjorde det som är bra för mig. 

 

Men nu är jag tillbaka och det är så skönt att känna att jag faktiskt väldigt lite bryr mig om dessa tankar, jag bara kör och det ska jag fortsätta med. Timmarna i ens liv rullar på så fort så krutet ligger på att skapa det jag tycker om, tro på mig själv och vara snäll som människa mot alla jag möter. Så jag vill bara säga -Du duger och låt inte din hjärna styras av röster som inte är sanna. Skapa dina egna dagar utifrån det du vill och LEV. Lev så bara in bomben mycket och ha det bra, för det är du värd. Det andra inte tycker är bra att jag gör är inte min värld, min värld ser jag till att skapa själv. Gör det det du också vet jag. 

 

Kram Lotta

Jag kliver upp ur sängen och det är tyst i huset, båda barnen har sovit borta och tanken slår mig att så här kommer det bli, om några år är det han och jag och det känns tyst men bra. Jag kommer ta mig igenom det med och Kalle och jag har så mycket saker kvar vi vill göra.

När folk undrar om det inte blir mycket att sköta med odlingar, stor tomt, stor hus m.m så tänker jag att min arbetstid spenderar jag här, jag fick förmånen till det och jag har all tid i världen just nu. Den dag vi tycker det är tungt, stort och vill göra annat flyttar vi, hur svårt kan det vara. Jag vet inte vad framtiden väntar, kanske en lägenhet i stan, en sommarstuga vid havet, ett hus utomlands, eller bygga hus borta vid orangeriet och stycka av tomten eller om vi ens lever den dagen. Jag kanske inte lever om 5 år, så jag lever idag. För mig är inte livet självklart längre efter Elins leukemi, det är en gåva som någon har gett till mig som jag får de dagar jag får.

För mig och för oss är det viktigaste att leva idag, att göra allt vi vill och drömmer om, att våga och inte ångra. Jag har inga problem med att ändra mig eller misslyckas. Jag har inga problem med att göra annat den dagen jag vill det. Det enda jag har problem med är att inte våga, leva , ha roligt, pröva och leva idag. Det nu som livet är här och det är nu som jag är frisk och det tänker jag ta tillvara på. Jag kommer ändra mig hundra gånger vad jag gillar, men det är så livet är. Man blir äldre, man får andra intressen men det är bara följa med.

Jag tar mitt kaffe vid orangriet och tänker det blir mycket härligt jobb här borta idag. Men först ska jag städa köket, brygga mig en till kaffe och njuta lite till innan det blir för varmt ute. Om en stund vaknar Kalle och då är det han och jag.

Hoppas du får en underbar dag, det ska jag ha

(Gabriellas sång)

Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått………….

Kram Lotta

💗

 

Jag har röjt lite inne idag innan killarna kommer och monterar min bänksksiva. Hur mycket tvätt kan man ha egentligen? Det tar liksom aldrig slut och det är väl det som är charmen, att vi alla är här och lever och vi har en vardag och livet rullar. Tvätt betyder att det finns människor här som finns och lever. 

 

Det är så mycket tankar i mitt huvud som jag funderar på, som att inte låta rädslan ta över när man vill pröva nya saker. Det hjärnan säger åt en för den känner hot är ju ofta bara tankar, verkligheten hur det blir är ju ofta något helt annat. Därför försöker jag utmana mig att köra nya saker hela tiden, för man kan alltid testa. Man behöver aldrig vara bäst osv man bara testar blir det inte så svårt. Jag gillar inte den där känslan att man måste vara så jäkla duktig på  allt från början så man inte ens vågar pröva. Jag gillar att få pröva, göra fel och så kan man göra på ett annat sätt nästa gång. Livet behöver inte vara så jäkla korrekt och perfekt. Jag vill leva och ha kul min tid på jorden och testa. Japp, så tänker jag.

 

Nu måste jag fixa lunchen innan killarna kommer med bänkskivan och sedan funderar jag på en tur och köpa lite mer växter. 

 

Kram Lotta

 

💗

Jag har också valt att dela hela mitt liv, precis som det är. Med lantliv, stövlar, höns, outfit, behandlingar, smink, leva livet, sorg, cancer osv. Det är ett val jag gjort för att ni också ska se jag är mänsklig, jag har samma problem som er och jag upplever samma glädje som er. Under åren som gått har jag fått många kommentarer här på bloggen som ibland har sårat och lagt sig i minnet och velat göra mig illa, men jag har oftast haft så mycket kul framför mig så jag har inte haft tid att tänka på dem så mycket, jag har fokuserat på er som peppar och ger glädje. 

 

Under Elins sjukdom så blev det ett tag tuffare när jag kände mig svag, så jag valde att börja anmäla och blocka alla som skriver kränkande och ta bort alla som på något sätt inte vill mig väl. Nu är inte de så många tack och lov men sedan jag spärrar och anmäler ipnummer så försvann dessa helt. Jag har fortfarande en del som mailar till mig vad ni tycker om mitt liv och senast tyckte en dam inte om att jag drack vin på min blogg för det kunde inspirera andra att göra samma sak och jag lovade att lyfta det här på bloggen istället och förklara hur jag tänker. 

 

Jag väljer varje dag hur jag ska skriva och vad jag ska visa här. Jag skulle kunna blogga om så mycket skit så ni anar inte men bloggen är jag och den ska spegla mig och mitt liv och jag tänker såklart hela tiden på vad jag lägger upp. Förra månaden tex. skulle jag få 10000 kr om jag skrev om ett casinospel som jag såklart tackade nej till för det är inte jag. 

 

Jag kommer fortsätta vara den jag är med allt vad det innebär och i framtiden kommer en ännu mer tokigLotta visas upp här för nu när Elin mår bra kommer jag resa mycket mer och göra mycket mer och vilja hitta på nya galna saker. För jag är tokig person i själen. Vin kommer förekomma på bloggen för jag dricker ett glas då och då fast jag föredrar bubbel och jag dricker alla möjliga dagar och tider när det passar mig , men jag dricker oftast bara ett glas och jag dricker mig aldrig onykter. 

 

 

 

Jag vill att ni som läser ska tänka på att ni är ca 5000 unika läsare här varje dag ( du registreras bara en gång , även om du kikar in fler gånger ) Ni är olika underbara och fina personer som tycker, tänker och lever olika liv , men jag är bara 1 person och jag är bara jag. 

 

Jag vill inte vara elak mot någon, jag vill inte berätta hur andra ska vara, jag vill inte ge pekpinnar osv. jag vill bara inspirera och höja andra människor att leva sina liv. Jag vet såklart att jag inte är anonym eftersom jag driver en av Sveriges största bloggar inom Hus och hem, men jag är fortfarande bara Lotta här hemma och med mina vänner, som vem som helst. Ni är 5000 olika personer i olika åldrar, med olika uppväxt, med olika erfarenheter osv.

Det jag vill säga är att jag kan inte förändra mig utifrån vad alla mina bloggläsare tycker jag ska göra, jag kan lyssna och inspireras av andra men jag kan fortfarande bara vara jag och leva mitt liv efter det som jag tycker är bra. Ni som läser måste ta eget ansvar över ert liv, precis som jag tar ansvar över mitt. Att driva en stor blogg innebär att jag har läsare från 15 till 100 år , en del är uppväxta med sociala medier en del har precis börjat läsa bloggar. För dem som är yngre och jobbar som influencer är att lägga upp sitt liv helt normalt medan vi som är 40+ inte är uppväxta med det. 

 

Om jag kan dricka bubbel en vardagkväll eller en lunch så betyder det inte att andra ska göra likadant och det betyder inte att jag dricker upp en hel flaska. Om jag tränar och äter lchf så betyder det inte att andra ska göra likadant och det betyder inte att jag aldrig fikar. Om jag startar företag och kan jobba hemma och det går bra så betyder det inte att alla andra ska göra likadant och det betyder inte att jag oroar mig för min ekonomi eller vad jag ska göra om dagarna. Om jag odlar och har massa jobb med plantor så betyder det inte att ni ska göra likadant och det betyder inte att jag också har plantor som dör och vissnar och vissa dagar känns allt skit. 

 

Ni som läser kan välja om ni vill fortsätta läsa eller gör något annat som passar bättre. Om man inte gillar mig om jag tränar, dricker vin, fotar mig i spegeln, odlar, har djur, äter lchf osv så läs inte. Skaffa ett liv som ni älskar, precis som jag älskar mitt men fortsätt gärna att skriva kommentarer och maila, men jag kan aldrig bli den person som ni 5000 unika redan är, jag är ju bara jag hela tiden och jag lovar att ta ansvar för mig. 

 

Tack för mig och nu lämnar jag detta och ska gå en långpromenad i solen med podd i lurarna till mamma, helt underbart väder ute och jag mår bra efter förkylningen igen. 

 

Kram Lotta 

 

 

Egentligen rullar så mycket tankar i huvudet, men jag fångar inte upp dem i skrift. Låter dem ofta bara få vara just tankar även om jag vet att många av er tycker om att läsa mer djup i bloggen. Ibland är det svårt att vara djup , har jag egentligen något vettigt att säga och dela med er?

 

Jag är i fasen i livet att jag känner att jag börjar bli äldre och att livet också nu kan rulla lite av sig själv. Märklig känsla samtidigt som vi varit med om så himla mycket som ska bearbetas och som funderas över. Elins cancer känns avlägset och samtidigt alltid nära. I allt jag gör har jag en relation till det, men vi är vänner nu. Mina tankar och jag är vänner och vi kan umgås på ett fint sätt och hjälpa varandra. 

 

Igår när de sa på sjukhuset att hon bara ska in var 3 månad så får man lära om. Kunna slappna av i det och gå vidare. Jag tänker på alla familjer som lever med diagnoser och svårigheter varje dag, när får de andas ut. Nu kan jag andas i 3 månader eller jag ska andas ut för hela livet såklart, men kan man det? Jag satt på sjukhuset och titta på alla människor och många av dem väldigt sjuka. Alla bär på sin historia, alla har sina liv och alla drabbas ofta av något men utåt sett så är vi så lyckliga och framgångsrika. Jag tänker det är viktigt att aldrig döma, att alltid möta en människa med respekt och vara snäll. Man har liksom ingen aning vad den bär med sig i bagaget. Vara snäll och hjälpsam är det bästa mot allt. På sociala medier är mycket så hårt och kallt och jag tacksam att jag numera blockerar och anmäler ipnummer för kommentarer som inte är så trevliga för nu äntligen slipper jag se dem när jag öppnar min blogg. Hur kan man skriva sådana saker till en människa som man inte känner? Det är mycket som vänt och som känns bra nu. 

 

 

Elin kom ut från sjukhuset igår och sa bara ”det känns skönt. Tid att bara leva. Jag tänker inte gå och fundera på det, bara leva nu och ha kul”. Hon gör allt så lätt för oss. Hon väljer livet och det blir inte så svårt för oss att göra något annat heller. Man kan se det på henne att hon mår bra. Hon ser sådär busig och söt ut och hon förmedlar den där säkerheten och klokskapen som hon fått genom allt hon varit med.  En fjällenresa väntar snart och ungarna får ta med sig var sin kompis. Jag får vara med min livskamrat min man. Jag längtar så mycket. Jag längtar hela tiden att se barnen glada, det är det bästa som finns. Ett leende gör livet så mycket lättare. Kalle läste någonstans att 54 % överlever leukemi av ungdomar och yngre vuxna efter 5 år, jag vill inte veta. Jag lever efter att ha hört 87% på barnavdelningen. Allt beror på vad man har för sort av leukemi osv. Det enda som betyder något just nu är vad vi gör av dagarna vi är här. 1 av 3 får cancer under sin livstid. Det gäller att verkligen vara rädd om sina dagar. 

 

I veckan väntar en Göteborgsresa för mig en natt och det ska bli så kul. Min kropp och hjärna vänder sakta mot mer energi. Just nu är det massor av snö ute så mest innepyssel håller jag på med. Jag känner våren är på väg , men jag njuter av nuet. Varenda dag jag kliver upp ur sängen och får ha det som jag har nu är jag en lycklig mamma och fru. Cancer var ett helvete, men jag är lycklig för varenda bra dag nu. Cancer gav mig så mycket tacksamhet. Idag har Elin studiedag och jag har massor av hemmapyssel att sätta igång med, så nu ska jag sätta igång här. 

 

Kram Lotta

 

 

Efter tre år i cancer och en massa år av kämpande och hela tiden ladda om, där självförtroendet ibland sviktat, där det handlat om att försöka leva i nuet och hålla huvudet ovanför ytan, hitta glädje i det lilla,  så väntar nu vårt första år när Elin är frisk från sin cancer. Jag är 43 år nu och med mina livserfarenheter genom företag, blogg, allt som hänt med mitt liv så tänker jag på ett annat sätt.

Jag har två saker som jag tänker på och det är att jag ska vara snäll mot mig själv, det betyder att hjärtat vet vad som är rätt och jag ska göra för jag vill, inte för jag måste.

Jag ska skita i vad jag tror folk tycker om att jag tränar för mycket

Jag ska skita i vad jag tror folk tycker om att jag tjänar för mycket pengar

Jag ska skita i vad jag tror folk tycker om att jag kan leva på en blogg

Jag ska skita i vad jag tror folk tycker om att jag har för mycket reklam på bloggen

Jag ska skita i vad jag tror folk tycker om att jag kan vara hemma mycket och ha det bra

Jag ska skita i vad jag tror folk tycker om jag köper för dyra saker

Jag ska skita i vad jag tror folk tycker om att jag kan göra behandlingar, snygga naglar osv

Jag ska skita i vad jag tror folk tycker om att min dotter har haft cancer

Jag ska skita i vad jag tror folk tycker om att jag pysslar för mycket

Jag ska skita i vad jag tror folk tycker om att jag tar hjälp med städning osv

Jag ska skita i vad jag tror folk tycker om att jag jobbar hårt med kroppen ute i min trädgård.

Jag ska SKITA lite mer, leva lite mer, älska lite mer och vara lite mer snäll mot mig själv och framför allt ska skita i vad jag tror folk tycker att jag använder ordet skit i detta inlägg 🙂 Jag ser verkligen fram emot 2018, jag tror det blir ett underbart år där nuet ska få leda mig på rätt väg och jag säger som Elin ”jag ska bara få LEVA och det är inte bara det”

Kram Lotta

Imorgon ska jag till kuratorn och det ska bli så spännande och det känns det så lyxigt. Tänk att någon vill lyssna på mina tankar och får betalt för det och vilken sjukvård vi har som bara på en vecka kan ta emot mig. Det ska bli så intressant och prata med en professionell person. Under Elins behandling så pratade jag med dem några få gånger. De tittade till oss varje gång vi var på sjukhuset och vi ströpratade med dem mest, men det fanns inget speciellt som vi kände vi behövde prata om just då. En gång när det var väldigt illa med Elin så fånga de upp mig direkt och då grät jag konstant i en timme men sedan har det inte funnits något behov. Jag har så kloka och fina människor omkring mig som fångar upp mig och som är som mina psykologer, men nu som sagt är det snart dags för att se vad kuratorn säger eller så skickar hon mig vidare till en psykolog.

 

Jag är ju en tänkare som älskar att utvecklas och fundera över mitt liv. Jag funderar mycket på nästa år och vad som är viktigast för mig och nummer 1 är att vara snäll mot mig själv i alla lägen. För mig är det lite grann som att säga att nå sitt bästa jag men att vara snäll mot sig själv kanske inte låter lika hårt, lika mycket press. Jag känner inåt i allt jag gör. Cancer har ändrat mig. Ändrat mina tankar, mina framtidsvisoner, krav, vem jag är, vem jag vill vara osv. Det har tagit tid att hitta den Lotta jag är nu och förstå att jag har ändrat mig. Jag har varit så trygg i vem är och vad jag vill innan Elin blev sjuk och sedan kastades allt det om. Men nu känner jag ändå att jag börjar landa i den ”nya” Lotta som är mycket lugnare. Åtminstone just nu. Jag är nöjd med mycket mindre och ser glädjen i att bara Elins tandborste står i en mugg, eller att hennes skor står innanför dörren. Innan Elin blev sjuk så älskade jag fart, göra fort och göra mycket.  

 

Först så saknade jag den där Lotta som hela tiden vill utvecklas, som har femtioelva mål som hon vill förverkliga, som inte vill vara hemma så mycket, som alltid har något nytt att göra. Jag saknade henne för hon hade ett så kul liv! Sedan kände jag inåt och kom på att jag vill inte vara henne precis nu. Jag skulle inte orka det livet, jag behöver få vara hemma mera och jag behöver landa lite mer för att ta reda på vad livet vill med mig just nu. Jag har landat i mig som person, jag älskar mitt ”nya” liv och jag har lyckas väldigt bra sista halvåret med mitt jobb som fotograf och bloggare och att ha ett lite mer hemmaliv på landet. Jag är väldigt tacksam för det. 

 

Men nu ska jag bara ta reda på hur mycket jag klarar av varje dag för att må bra.  Varför jag vissa dagar har stresspåslag? Har jag varit stark för länge? Har jag laddat för lite energi och använt upp för mycket? Har jag förträngt något? Hur funkar det egentligen?

 

Jag kanske måste planera upp mitt liv lite mer som jag inte behövt innan. Jag tror min hjärna är lite trött och kanske behöver mer struktur. Jag är inte samma person som före cancer, jag kanske behöver nya verktyg och tänka på ett annat sätt som jag inte behövt innan. Det är just sånt som jag och kuratorn kommer prata om och så allt annat som man funderar på när man levt med ett barn som varit nära döden några gånger.

 

Jag längtar tills imorgon, det ska bli så kul!

 

Kram Lotta