Jag tror att vi har alla våra faser i livet. Ingen går igenom livet helt glädjefyllt utan några som helst sorger. Vi drabbas alla någon gång av sorg eller smärta på något sätt. Jag tror också att vi har olika sätt att hantera detta på för att komma vidare och att det påverkar våra liv i framtid. Vi ibland kan vi snegla på någon annas liv och tycka hur kan den där personen vara så himla lycklig hela tiden ? Men är verkligen andra människor så lyckade och lyckliga hela tiden? Har vi inte bara våra olika faser och händelser som vi hanterar?
Nej jag tror inte att vi lyckliga hela tiden, men vi kan lära oss att hitta redskap för att må bra, lära upp vår hjärna att välja positiva tankar. Se glädje och ta tillvara på erfarenheter både svåra och roliga saker som vi varit med om. Lite där är jag nu. Vägen tillbaka att hitta mitt bästa jag.
Jag kommer gå genom klimakteriet nu som kommer påverka mig, min kropp ska bli äldre, det kommer fortsätta hända hemska saker som jag måste vara rustad för osv men jag ska jobba mot min glädje. Hitta guldkornen som jag mår bra av, det som ger mig energi och inte snegla på någon annan. Jag ska vara en person som ger mig det bästa i livet och som höjer mig själv. Jag har lämnat de där tuffa åren och kliver in något nytt. Det känns så härligt.
Jag har de redskapen och tappade dessa lite i min utmattning, men är nu är jag på väg igen. Jag har känt att glädjen är tillbaka, lusten att träna, lusten att upptäcka. Jag kände att tex ta ut spiralen var en sådan grej att inte vara påverkad av någonting i kroppen. Jag tror inte att de där hormonerna är bra för mig. Från den dagen jag satte in den där hormonspiralen har jag haft som ett lock på mig, så detta var en steg i min riktning att må bra.
Jag ska jobba för min glädje och mitt mående, för det är så himla viktigt att de här få åren på jorden få må bra. Träningen ger ju mycket glädje så Pettson och jag ska röra på oss lite mer. Jag är på väg att hitta det där igen och ingen annan kan göra det åt mig. När energin kommer tillbaka då orkar hjärnan tänka glada och positiva tankar, då orkar den se framåt och vill utvecklas. Sedan är återhämtningen fortfarande det viktigaste. Att jag nu drar ner på det som ger mig stress och bara plockar ut gobitarna i livet gör att jag både får tid att fortsätta läka och hitta det där glädjefyllda. För om vi fyller på med glädje i de bra stunderna så kommer också de svåra stunderna bli så mycket lättare. Det är något jag vet säkert.
Nu åker jag till stugan och tar emot hallmöblerna,,,,tjohoo en sak i rätt riktning med flytten.
Kram Lotta
