Jag och familjen

Då  var man fixad lite tjejmiddag, ska bli så kul! Hunnit ta in alla möbler idag utom stora träbordet som troligtvis ska stå i uterummet i vinter. I uterummet är vita bordet så dåligt men det har vi haft i över 20 år så det är kanske inte så konstigt, det ska nog en bli en ny matsalsmöbel där nästa år.

Har lite dötid så jag latar mig då blir det alltid vid datorn om jag ska sitta still. Man kanske skulle lära sig att läsa fler böcker eller titta på tv eller så gör man det man trivs bäst med. En kaffe bara så är det snart dags att åka, bädda sängen är väl ingen ide att göra för den ska man ju ändå snart gå och lägga sig i 🙂

Kram Lotta

 

 

Vilka kvällar vi haft så härligt. Här på landet jobbar vi med altanen och så på kvällarna äter vi gott och har det mysigt. Igår blev det spabad i flera timmar. Vi sitter och pratar och dricker bubbel och det är bara så skönt. Igår bestämde vi att nästa år tar vi hjälp med målning på huset och så ska fönstren renoveras och få spröjs. Nästa år vill vi nog resa igen eller kanske redan i höst.

 

Det är så skönt att vara överens, det flyter på så bra då. Lite samma mål och drömmar och så lite annat förstås. Inga mer stora projekt ska byggas, nu ska vi förvalta det vi har skapat. Har en del annat vi vill pyssla med men det är inte stora projekt. Kalle vill ha en liten damm utanför uterummet, mer förvaring till våra vinterväxter borta vid orangeriet, en större grillbänk osv jag vill ha en ny fondvägg i vardagsrummet osv. 

Altanen kommer bli så bra. En investering i både huset och vår tid som vi lägger här nu. Jag har alltid varit den mest rastlösa och velat upptäcka och resa så Kalle sa just det att i år får det vara lite mer som jag gillar, att bara vara hemma. Men numera vill jag helst det också i alla fall den här sommaren. Jag börjar längta lite ut, börjar längta att jobba lite mer med reportage. Allt tid här hemma och lugnare dagar gör att jag återvänder mer och mer. Igår var första dagen på månader som jag kunde längta efter att åka iväg lite.

 

Det är så häftigt med kroppen och vad den gör, den har sin egen väg. Jag är så himla lycklig nu att få de här lediga dagarna hemma med Kalle och att vi kan hålla på med det här stora projektet som altanen är. Han har fortfarande tre veckor kvar och jag är redan nöjd med dessa dagar. Första sommaren på tre år som vi inte besöker sjukhuset så ofta. Livet är sannerligen vackert när man får vara frisk och får välja vart man vill vara.

 

Kram Lotta

 

 

 

När jag var 24 år så bodde jag i ett litet radhus i Tallboda utanför Linköping med Kalle och väntade vår dotter Elin. Vi hade flyttat dit från en fin lägenhet på landet för vi visste att vi skulle få barn och det var lättare att bo där med en liten bäbis. 

 

Vi hade en pytteliten trädgård och den gjorde vi så fin. De kallde den för golfgreen för Kalle skötte gräsmattan exemplariskt 🙂 . Vi byggde altan där och jag planterade höga fina tulpaner och växter. Intresset för inredning fanns redan då och jag jobbade på DUKA och Cervera som det hette då. Lika så intresset för trädgård och växtlighet. Jag har från jag var liten älskat leka och vara i naturen. Plockat svamp, bär, blommor osv Min kompis föräldrar var intresserade av design och åkte till Höganäs och Rörstrand och köpte porslin och hade en sommarstuga och jag kommer ihåg att jag redan på högstadiet drömde om att kunna ha det så. 

 

Min pappa är den som är mest intresserad av odling och min farfar. Jag bodde granne med min farfar och farmor när jag var liten och de visade mig hur de odlade. Även mormor och morfar var intresserade och hade en stor lummig trädgård. Min mamma har alltid varit den som smyckat huset vid fest. Blommor och björkar och massor av pynt till jul. Min mamma älskar traditioner och min svärmor och svärfar med. Jag tror jag fått med mig allt från att jag var liten både trädgård och det pyssliga och även min man av sina släktingar.

När jag var 25 år så kom Elin och när hon var 9 mån så flyttade vi ”hem” där fanns huset som vi kunde köpa (850000 kr kostade det på den tiden) och som vi drömt om. Sedan när jag började med lchf  och blev astmafri så kunde vi också köpa höns och katt förgylla vår lilla gård med lite djur.

 

Intresset att skapa har alltid funnits och mig och även för min man. Att göra saker med händerna och att vi kan tillsammans förverkliga våra drömmar här hemma. När barnen var små hade vi inte ekonomi att göra allt som vi drömde om i trädgården och på huset men sakta har det växt fram. När barnen är små har man heller lika mycket tid. Vi har också hela tiden velat lägga pengar på resor. Vi får fortfarande prioritera tex. har vi behöbvt fixa vid poolen i 15 år men fått vänta men har vi levt tillsammans sedan jag var 17 år och fått många år tillsammans i det här huset och i trädgården och numera kan jag ju jobba med att pyssla genom bloggen och mitt jobb som fotograf och så har vi en annan ekonomi, så tacksam för det. Allting får ha sin tid.

 

Kram Lotta

Lycka idag när den här killen får sluta 8:an och sommarlov framför sig. Igår smyckade han bug ridern med sin kompis som sovit över. Tänk att nu är det Philip som umgås med en kompis som bor i prästgården i byn, där som min bästis bodde när jag var liten och ungdom. Allt fortsätter och genom sina barn får man uppleva allt igen.

Philip har det där drivet som jag har och nyfikenheten. Han är snäll, omtänksam och har många vänner. Han har blivit stor och det är så härligt att se honom mer och mer ta för sig och stå för den han är. Högstadiet är en tuff tid när man ska formas och han fick det extra tufft när Elin blev sjuk och han skulle börja 7:an.

Men nu är det livets glada dagar. Sommarlov väntar och kanske jobb på en av Linköpings bästa restauranger. Han är så duktig med matlagning och blev så uppskattad på sin prao så kanske några veckors jobb i köket på Aioli i stan kan det bli. Men mest av allt önskar jag honom glädje och att han är lycklig och har roligt med sina vänner.

Elin och jag är själva idag så vi får se vad vi hittar på, bilder ska fotas och det är bra nu när jag har en egen fotograf här hemma hela sommaren.

Kram Lotta

Efter Elin blev sjuk så har jag upptäckt att allting tar sådan tid för mig, jag kan inte stressa längre och jag har inte samma tempo och energi. Nu har ju jag haft förmånen att jobba hemma men jag är van att hinna mycket, göra fort osv. Numera behöver jag mer tid att sitta och tänka. Jag har inte alls samma längtan att åka iväg, inte alls lika äverntyslysten. Det kanske kommer tillbaka är det så här jag är ett tag eller för alltid. 

 

Det har tagit lite tid att förstå att jag ändrat mig lite, att jag är inte som för två år sedan. Ni har ju följt mig i flera år och jag har ändrat mig många gånger med rastlösheten och nyfikenheten har alltid funnits. Just nu är den lite soft bara. Känner mig bara mer lugn och nöjd över det lilla. Över se naturen, över se mina fina familj vakna på morgonen och åker till skolan. Jag älskar att se dem skratta, vara med vänner. Jag älskar kunna vara med mina djur. Cancer har gett mig lite perspektiv och fått mig stanna upp. Jag har inte så bråttom längre, vill bara njuta varje stund av att leva. Finnas till. Kanske att det ändrar sig , eller så är det så här det blir ett tag. Vi får se. 

 

Ha en underbar lördag! 

 

Kram Lotta

Idag hissade vi flaggan tidigt och kl 10 var det konfirmation nere i samhället. Bara 12 st ungdomar hade valt att konfirmera sig och Philip var en av dem. Roligt tycker jag och jag tycker om att se hur han väljer sin egna väg vad han vill göra i livet.

Klänning här och skor här (adlink)

Sedan blev det mat här. Jag valde att göra marinerad kyckling som jag tipsat om innan här , den kan man göra dagen innan och servera kall. Till kycklingen blev det sallad, aioli och bröd. Blev snabbt och smidigt att ta fram när vi kom hem.

 

 

Efter allt vi klarat av och gått igenom så finns det ingen annan som jag vill varandra vidare i livet med. Han ger mig fortfarande pirr i magen och vi massor av drömmar har vi kvar som vi inte är klara. Han är en man som jag kommer upptäcka mycket med även den dag våra barn flyttar ut. Vi lever inte bara för familjen utan även för varann och det tycker jag om. Sedan har våran resa varit krokig men det har bara gjort oss starkare. 

 

Ta hand om er männ där ute, älska dem och visa att de är värda en kvinna som dig

 

Kram Lotta

 

 

 

Stor dag för denna underbara, galna och tokiga tjej som fyller 18 år. Mycket har hänt men nu ser vi framåt och tar hand om livet som ligger framför oss. Du är stark tjej men också försiktig och förståndig. Nu vill jag bara att du ska känna glädje över livet. Få gå in i vuxenlivet med att skratta, göra roliga saker med dina vänner, få lära dig saker, kunna upptäcka osv. Du är duktig på att leva i nuet och när du är pigg är allt som vanligt och du tar för dig.

 

)

Vi körde på guld på Elins 18 års kalas, det ska synas när man fyller stort. Tycker de där siffrorna och bokstäverna är coola men jösses vad de var stora. Hade glömt att köpa helium men det blev bra ändå. Elin var så nöjd och det var huvudsaken.