Tänk att det blev vardag med detta liv också fast man inte trodde det och det går riktigt bra. Många jag möter frågar ofta ”hur blir det med Elin? dvs kommer hon bli frisk? Det finns liksom inga garantier. Mitt svar brukar vara att det går bra, behandlingen går bra, det är 87% som överlever den cancer Elin har och allt ser bra ut, men man vet inte. Kommer det tillbaka senare i livet osv..ingen vet.
Innan Elin blev sjuk så levde jag mer i en värld där jag trodde sjukvården visste det mesta, men nu vet jag att så är det inte. Man måste varje dag man mår bra välja livet, se allt det vackra, vara tacksam för det man har och njuta av det. En av tre får cancer under sin livstid om inte utvecklingen går snabbare med forskningen i framtiden. Det är hemska siffror så jag brukar också säga, vad gör man ? vi väljer att ha kul, älska livet de dagar vi får, se det lilla i det stora, välja glädje osv.
Jag får ofta frågor vart man hittar dessa underlägg , de finns här
Man vet så lite om vad som sker i framtiden. Man går tyvärr inte säker. Under detta år har vi fått uppleva cancer på nära håll inom familjen och hos vänner och människor i min närhet som inte kommer få fortsätta leva. Mitt hjärta blöder men jag lägger min energi på att istället vara rädd om dagarna jag har. Vi är här. Jag går inte omkring och är rädd att jag ska bli sjuk, eller att Elin ska bli sjukare och inte klara sig. Jag går här istället och är tacksam för de stunder jag får sitta på min trapp med mitt kaffe, för dagar jag får uppleva saker med min familj, för dagar jag får träffa mina vänner, eller dagar min kropp är stark och jag kan träna osv. Om dagen kommer då någon i vår familj skulle lämna detta, liv så tar jag det när det kommer.
Jag är inte rädd för död….jag är mer rädd att jag inte förstår hur bra vi har det som har en familj som får vara tillsammans. Att jag ska glömma bort att inte sätta värde det.
När du är på sjukhuset inser man verkligen vilka människoöden det finns. Det är sånt man inte vill möta, som är för svårt. Mina tankar finns hos mina släktingar som har det svårt och de föräldrar jag mött som mist sina barn. Det går liksom inte förstå.
Så idag ska jag vara hemma med två förkylda barn som har ont i halsen, men nu är de så stora så de klarar sig mycket själva så jag ska vara i min trädgård. Jag ska fylla mitt sinne med färger, med fågelkvitter och med allt vackert som finns ute och jag ska känna tacksamhet att jag får vara med och uppleva allt det här vackra och att mina barn är just bara förkylda idag och jag får möjligheten att vara hemma med dem.
Ha en underbra dag
Kram Lotta
…………………………
Jag tycker att du skriver så underbart. Du har en förmåga att sätta ord på det där svåra. Att ta tillvara på livet, just nu. Som är så viktigt. TACK för påminnelsen. Att vardagen är livet. De små stunderna.
Vilket fint inlägg, dina texter om Elin går rakt in i hjärtat <3 Sen jag började läsa din blogg så har jag ändrat min inställning till livet och vardagen, att inte ta något/någon för givet. Tack för en bra blogg! Kram
Jag blir så glad av att läsa din blogg för du är så klok och skriver så himla fint! Tänk om alla kunde ha din inställning, jag beundrar dig för den! Stor kram och ha en fin dag! 🙂
Så fin kruka 🙂 är det den stora eller lilla?
Hej, detta är den lilla. Kram Lotta
Vilket underbart inlägg! Du gör så rätt, skriver så insiktsfullt och med en sådan känsla. Jag ramlade in på din blogg av en slump i september förra året och följer dig nu i stort sett dagligen. Tack för mycket fina texter, jätteläckra bilder och att du delar med dig. Håller tummarna så hårt att allt ska gå bra för er alla. Du har verkligen konkretiserat carpe diem. Kramar från Lena på Ekerö
Tack för dina snälla rader, man får verkligen en annan tanke omkring livet när ens barn blir sjukt. Kram Lotta
Så klokt och bra du skriver! Tack för att du påminner mig om att det är så viktigt att ta tillvara det positiva, leva i nuet, att göra det bästa av varje dag. Kram
Det är viktigt att försöka hålla sig uppe, även i de svåraste av tider. Min mamma dog i cancer för 2 år sedan. Kom plötsligt. Tre veckor senare fanns hon inte. Jag är inte en annan person idag. Varken en bättre eller sämre. Däremot har jag börjat förstå vikten av att njuta av livet, av att vara frisk och att få vara med dem jag tycker om. Man vet aldrig hur länge man fårvara här. Kämpa på! Kram
Vilken kort tid du fick på dig innan din mamma gick bort, min bonusfaster gick bort på fyra veckor och jag förstår fortfarande inte att hon är borta. Livet kan vända så fort. Man får sig en tankeställare. Kram Lotta
Vilket fint inlägg! Jag fick mig en tankeställare…att inte bara rusa på, utan att stanna upp och njuta och vara tacksam. Tack.
Ja det är verkligen viktigt att kunna njuta av nuet och vardag. Kram Lotta
Jag skulle ha behövt någon som dig när vår son blev sjuk. Du skriver så vackra och kloka texter som berör. Ja det gäller verkligen att ta vara på livet och njuta av det som är just nu. Kram Lotta.
Hej Lotta! Har följt din blogg i många år och inspirerats gällande allt från foto till hönsgård. Nu för tiden kisar jag lite på rubriken innan jag läser inlägget så jag vet vad jag känslomässigt möter. Vilken resa och vilken kamp ni går igenom. Vad stark du är som orkar skriva om det. Efter vi förlorade vår son (1dygn gammal) slutade jag blogga helt. Jag beundrar hur du uttrycker tacksamheten för det du har mitt i allt. Man blir lite ödmjukare mot livet och ser det stora i det lilla. Underbart fin blogg med känslor och vackert att se på. Håller alla tummar och tår! Kram Linda