Det kan låta tokigt för andra, men att åka till sjukhuset nu kan vara trevligt om man bortser ifrån att Elin ska sövas ner och stickas både i portakaten och ryggen. Världens bästa sköterskor och läkare finns där och de har följt oss på resan och idag var det dags att åka dit för behandling. Elin har ju inget val, så vi brukar göra det till en trevlig grej. Nu när hon mår så bra och vi inte behöver vara rädda så känns det annorlunda.
Vi åker både pappa, mamma och Elin den här gången. Klär upp oss lite för att de ska se oss hur vi ser ut som en frisk familj så ska vi vidare på annat. Elin brukar tycka det är roligt att vara fin när hon kommer, de blir så glada när de ser henne nu. (Hennes garderob innehåller friska och sjuka kläder enligt henne själv) Hon ser så frisk ut och på morgonen är det mycket skämt innan vi kommer iväg och en härlig stämning. Innan trodde jag inte man kunde ha så här roligt och trevligt man skulle in på en cancerbehandling, men när man är i det så är det en annan sak. Som vilken vanlig vardag som helst. Vi har levt med detta länge nu.
På sjukhuset får Elin sövas ner och får sin cytostatika ryggen, som vanligt så krånglar det tyvärr för hon har en svår rygg att sticka i men efter tre timmar är det dags att åka där ifrån. Då har Elin vaknat och är hungrig. Allt är ok och alla värden m.m ser ut som det ska. Jag tycker det går bra att sitta och vänta och se henne nedsövd men visst känner man ” ni får inte göra illa min flicka, min älskade unge” Jag vill aldrig mer behöva se henne sådär sjuk igen, det är hemskt när sitt barn lider men nu går det bra.
Vi träffar andra sjuka barn som vi nte känner igen och de berättar att de aft många hjärtumörbarn nu och leukemi osv. Fy, det känns så fruktansvärt att de kommer nya barn hela tiden. Barn och föräldrar som ska vara med om detta helvete och inte veta om deras barn kommer överleva eller få skador livet ut. Sånt är jobbigt när man är på sjukhuset, många känslor kommer tillbaka, men det är verkligheten. Så här det.
Det finns annars inte så mycket att berätta just nu och vi har det så himla bra. Jag brukar berätta lite mer när det är behandling , men livet är sig likt sedan sist förutom att Elin är ännu piggare. Hon är på sin vikt igen, hennes hb och värden är normala. Allt är bra. Förra året vid den här tiden tyckte vi det var också bra med oss, men det går inte att jämföra. Nu är allt stabilt och kroppen är stark igen.
Så åker vi vidare och äter lunch tillsammans på Tornet, där är så god mat och trevlig personal.
Innan vi åker hem så ska vi titta på ny bil till mig. Jag har en liten bil nu med ljus klädsel och den är dags att börja besikta så jag är sugen på en peugeot 3008 allure, men lite större bagage, miljöbil och mörk klädsel. Vi ska tillbaka imorgon för att bestämma vilken färg det ska bli. Så himla svårt, det blir svart, röd eller färgen som ni ser på bilden. Har inte bestämt mig ännu. Kommer ta 3-4 månader innan den kommer sedan.
Sist av allt så köper vi julgran som vi ska ta in ikväll om vi orkar eller så kör vi på det imorgon. Killarna är borta en sväng och nu ska jag och Elin äta soppa. Jag är supertrött efter dagens lilla tur, men nu ska jag vila.
Ha en fin kväll!
Kram Lotta
