september 2016

 

På nätterna när Elin var så dålig och hade ont då drömde hon om att åka till New York. Då satt vi och kollade på filmer för att inte tänka på smärtan. Vi pratade ofta om att ha en dröm att längta till efter cancern, en dröm som går att uppfylla och säga ”att tänk nu står jag här, drömmen blev sann. Jag lever.” 

 

 

Elins dröm blev att åka till New York och gå på en Gossip girl tour. Det skulle bli en resa när allt detta är över.  Nästa år i maj så åker vi iväg, vi kommer vara borta den dagen då hon har varit i sin behandling i två år och då är det bara sex månader kvar tills behandlingen är slut.. Resan är bokad och nu är det bestämt att vi ska bo på Park Lane med ett rum som har utsikt mot Central Park. Det känns fantastiskt att den här drömmen ska få bli sann, för då kändes det långt borta. Detta är en drömresa för hela familjen även om det är Elin först och främst som fått bestämma. Philips dröm är däremot att hela familjen ska åka på en charter och bo med all inclusive så det får bli efter detta. 

 

Jag ska sätta mig och kolla in olika ställen vi ska besöka, restauranger osv och vi kommer dela med oss av allt vi kommer göra. 

 

Ikväll ska vi ha gäster här och nu ska vi ut en sväng innan det är dags att hoppa i duschen och fixa maten till gästerna kommer.

 

Ha det fint!

 

Kram Lotta

 

 

Inlägget innehåller Adlinks

 

Adlinks

Klockan är inte 11 än och jag har både hunnit till stora återvinningen, varit och storhandlat och städat ordning. Nu ska jag ut och jobba i köksträdgården. När Kalle kommer hem ska vi hämta virket på sågverket till odlingslådorna.

 

 

Idag är jag extra stolt över mig själv att jag klarat av att handla i stora matbutiken i samhället även om kl bara var 8 och nästan inget folk. Just det blev det jobbigaste för mig när Elin var sjuk. Jag är en social och glad person och har aldrig haft svårt med varken människor eller prata om saker. Men just att åka och handla på stora matbutiken har varit det svåraste för mig. När jag kom in där när Elin var som sjukast så fanns det stunder när jag inte visste hur jag skulle klara av att handla och komma ut med mat i påsar. Det kändes jobbigt att möta både människor som jag inte träffar så ofta och mina bloggläsare och jag kunde känna hur hjärtat slog mycket fortare. Det sådant som jag aldrig brytt mig om innan. 

 

 

Så jag har undvikit det i ett års tid och valt andra affärer och andra samhällen och då har det gått bra. Det är kanske så att under en sådan resa som vi haft med cancer som ändå påverkan hjärnan så mycket så blev det just det svåra för mig. Jag har känt att jag blivit mycket mer folkskygg under denna tid helst när Elin varit som sämst. Sedan har det ofta blivit bättre när hon mått bättre. Jag tror det är viktigt att lyssna på kroppen och få känna att det är ok och må dåligt. Det är kroppens sätt att säga ifrån och någonstans måste komma ut. I olika faser har jag inte knappt orkat träffa vanliga vänner och helst inte bjuda hem någon.

 

Men nu känns det annorlunda. Nu har vi bokat många middagar med vänner framöver, jag ska iväg på olika resor och jag längtar efter att komma igång och jobba igen. men jag låter det också ta lite tid. Idag var det stort för mig att klara av att storhandla, känna att jag mår bra och känner mig stabil och klarade av stora butiken som varit mitt värsta. Man får ta lite i taget och jag känner att det är viktigt för mig att inte ha bråttom. Allt kommer tillbaka, bara ta en sak i taget så löser det sig. 

 

Nu ska jag ut i min trädgård och jobba hela dagen. Det ska bli härligt.

 

Ha en toppendag! 

 

Kram Lotta

 

 

 

Känns som jag varit lat idag fast jag fixat både bilder och stryktvätt osv men jag är så van att jobba med kroppen och idag har jag inte varit ute någonting knappt. Jag gillar inte när det är så varmt så då är jag hellre inne. 

 

 

Här luktar det bröd och äpple i hela huset efter att jag bakat hela förmiddagen, bilder ska fotas för Tyskland, men jag kan även dela en del här på bloggen framöver. Så lite recept kommer snart. Nu väntar jag med att fota tills imorgon och ska ut och klippa gräset istället i det fina vädret. 

 

 

Har ni sett denna helt underbara ljusstake från Ellis Corner. Jag älskar keramik och tycker väldigt mycket om Petra Lunds keramik och har tidigare två muggar av henne. Den här ljusstaken ska få bli stumpeljusstake och stå framme året om. Har en tidigare från Sharpman men den är för stor till köksbordet, den här är lagom och passar även fint till jul.

 

Sedan gillar jag att man kan dekorera den lite också om man vill. Jag hämtade lite ekollon. Ljusstaken tog slut direkt butiken och måste förbokas, så vill du säkra att få en så beställer man den HÄR 

 

Kram Lotta

 

 

Då så är det dags att börja träna ordentligt igen. Aldrig har jag mått så bra som när jag sprang ordentligt, tränade x-fit och gick promenader och höll en striktare Lchf. Jag ska inte skylla på att Elin varit sjuk, men jag har haft svårt att sticka iväg när hon sitter hemma och ofta varit mycket ensam. Det har varit lite svårt med kosten på sjukhuset när det ett tag inte fanns kök där man kunde laga mat när vi låg inlagda och när man inte mått så bra. Sedan när jag började med köksträdgården så blev det ganska tungt jobb i sommar så energin efter det har varit slut. Jag har rört mig ganska bra sista året, men jag vill mer. Men nu är jag igång. Idag blev det 6 km i ett lugnt tempo. Jag tänker inte mycket på tiden, jag vill åt kalorierna och endorfinerna. Igår var det x-fit och promenad.

 

Nu får jag tiden igen och en god hälsa har gett mig så mycket energi de senaste åren. Så nu ska tre kilo bort som jag lagt på mig under 1 år och 4 mån och jag ska springa mer igen. Nu kommer jag faktiskt tänka kilo tills jag stabilserat mig mellan 60-62 för där trivs jag på mina 157 cm, Inte för liten men kläderna sitter utan mage som lägger sig över byxkanten. Jag ser fram emot hösten med att träna lite mer igen på dagarna när jag ändå är hemma. 

 

Kram Lotta

 

 

Det känns underligt och fantastiskt. En hel dag hemma och jag ska sätta mig och jobba några timmar. Båda barnen är hela dagar på skolan nu och jag är här. Min hjärna har lite svårt att förstå allt som hänt. Har de 1 år och 4 månaderna som Elin varit sjuk verkligen hänt på riktigt? Nu känns det nästan som vanligt igen och jag ska jobba en stund med en kopp kaffe och lite musik.

 

Mina tårar trillar alltid lättare när det är bra, tårarna bara kommer utan förvarning. De är liksom lättare att gråta av glädje och sista veckan har varit bra. Det blev lite tufft i början med skola osv men nu börjar det ordna till sig. Det tar tid, livet måste få ta tid. Återhämtning, kunna komma tillbaka kommer få ta den tid det tar. Det är samtidigt viktigt att komma in i rutiner och få en vardag. Känna att man tillhör en grupp eller få göra det man älskar. Jag älskar min kamera och att få skapa. Det är det jag ska jobba med nu och finnas här på bloggen och berätta min vardag och mina tankar. Jag har bara inte förstått det ännu för den känslan är oslagbar. 

 

Kram Lotta