Det är dags att börja leva…

 
Det är dags att börja leva igen säger de, jag har verkligen försökt att leva hela tiden men nu börjar Elins lugnare schema på sjukhuset, varannan månad ska vi bara in för ett dropp på 15 min, varannan månad inläggning i 4 dagar och så tabletter.  Sjukhuset har blivit vår vardag, vi har fått anpassa oss efter det livet, Elins alla biverkningar styrt vår dag.
 
Elins kropp har brutits ner av mediciner för att kunna bli frisk, hon ser inte ut som innan osv Men nu ska vi börja leva lite mer som innan cancern. Nya schemat innebär att vi klarat av det värsta, kroppen har svarat på behandlingarna, cancern har lämnat kroppen. Ingenting är över ännu men nu kommer åtta månader av mer återhämtning innan slutspurten juli nästa sommar och tabletter i 1.5 år.
 
Elin grät igår när läkarna och sköterskorna säger att nu kan du börja skolan igen, nu ska livet bli som vanligt nu ska du tillbaka. Livet ska tillbaka men ingenting är som vanligt. Vi har ännu knappt förstått att hon har cancer. Det är bara någon månad sedan vi var på hjärnröntgen för man misstänkte tumörer. Allt går så snabbt och nu ska vi leva som vanligt. Elin har precis haft injektion av cytostatika alla dagar i två veckor, det känns inte som kroppen känner sig så normal.
 
Jag tror att vägen tillbaka är lika lång som vägen hit. Vi måste få ta det i vår takt. Vi måste få ha tid att bara känna hur det är att kunna gå igen, att kunna lära sig gå i en trapp, att hitta muskler så kroppen orkar. Elin saknar sitt hår och det har inte växt ut förrän till nästa jul. Skolan får fortsätta här hemma  och kanske fler ämnen. Elin vill inte tilll skolan mer, det gör ont och bara känns jobbigt. Vi ska börja träna på att hitta livsglädjen för Elin, för den har blivit lite naggad i kanten. Att lägga rädslan åt sidan över tanken att jag är sjuk och kan dö osv 
 
Jag har jobbat mycket med min hjärna dessa månader sedan vi fick veta att Elin är sjuk, jag skulle kunna börja jobba nu för jag känner mig redo men det är ju Elins kropp som är nedbruten och hennes självförtroende och livsglädje. Så nu ska vi jobba på vägen tillbaka. Det är inte bråttom, vi har hela livet på oss. Tänk så underbart ..hela livet på oss. Låt oss bara få ha henne kvar så har vi all tid i världen. Älskade liv!
 
 
Kram Lotta
 
Vår cancerresa kan du läsa mer om här 

Kommentarer

Tack för din kommentar, den publiceras efter granskning.

23 reaktioner på ”Det är dags att börja leva…”

  1. ååå…mina hjältar!!! nu äntligen, livet kommer hoppa på ER jag lovar!!!

    tusen kramar från mig till ER och främst förstås till prinsessan ELIN//

  2. vill skicka lite styrkekramar till er..
    Låt det ta långtid jag vet själv av erfarenhet. Miste min man nu i augusti i år han hade hals cancer. Var hemma under juni-sept man lever i en cancer bubbla tiden den har stannat utanför. Men försök att leva ta er alla er egna egen tid .Lätt å säga jag vet..Men kriga å kämpa..

  3. Hej!
    Du är klok och som du skriver att låt det ta tid.
    Bearbeta allt nu så slipper ni ha det som en tung ryggsäck utan en rejäl erfarenhet som gör er starkare än någonsin.
    Kram Anette

  4. Jag hoppas verkligen Elin får tillbaka lite mera livsglädje snart, hon är så stark! Och vilket glädjebesked att cancern har lämnat kroppen! Kram på er!

  5. Du skriver verkligen på ett sådant sätt att man kan förstå och leva sig in i er vardag även om man aldrig har upplevt det själv. Att det inte enbart är som ett glädjerus att få beskedet att cancern är borta, utan vet att vägen tillbaka är lång och mödosam. Tack för att du delar med dig av er situation. Jag önskar er all glädje och livslust av hela mitt hjärta och att Elin blir starkare för varje dag som går. Kram Agneta

  6. Tack Lotta för att du delar med dig av sådant som verkligen sätter livet i perspektiv. Så fint skrivet. Jag ryser och känner med er. Jag sänder er styrkekramar och massor av helande ljus och värme.

    Kram, Anneli

  7. Finer inga ord men…………..❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️
    Kram BrittMarie

  8. Med tanke på vilken resa Elin gjort är det helt förståeligt att Elin måste få återhämta sig en tid och precis som du skriver ni har ju hela livet på er❤️

  9. Vägen tillbaka måste få vara varsam och med massor av trygghet och säkerhet. Jag tror det är först nu och framåt som Elin kommer att tillåta sig att tänka och känna. Att ha tålamod med sig själv då är a och o. Ni har verkligen hela livet på er och vad resan kommer att innebära med utbildningar och jobb kan vi bara sia om. Jag kan gissa att Elin kommer att stöta på en meningslöshet. Att trivialiteter som skola och utbildning har väldigt liten betydelse. Hon har mött en föraning om livets slut och det måste hela omvärlden acceptera. Att ni gör det Lotta är självklart, men hela skolväsendet och allt. Låt henne drömma och låt henne skapa sitt liv utifrån det. Visst är utbidlning viktigt säger rektorskan, men långt ifrån det viktigaste. Hon kan bli precis vad hon vill, hitta andra vägar till framtid än vad vi vanligtvis tänker att man bör göra. Du verkar vara en fantastisk förebild i detta mamma Lotta. Ta väl hand om er……Kramen

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.