Det går på rutin nu…

 
 
Det går på rutin nu. Att packa väskan, att åka in till sjukhuset, att vara där ett antal dagar. Rutin  gör oss lugna, det finns en vardag i detta med. Någon åker iväg och köper mat när vi kommit till sjukhuset, vi fyller vårt kylfack så man har lite gott att äta när man är där. 
 
Under tiden sövs Elin ner och får spruta i ryggen och i benet, den här gången stannade pappa och var med. När vi kommer tillbaka är det dags för lunch och sedan börjar droppet som ska ges i 24 timmar. Det är inte alls otrevligt på sjukhuset, de är så snälla där, jag tycker om dem så mycket. Flera barn ligger inne som vi känner igen. En av Elins vänner är tyvärr riktigt dålig, men mamman planerar en fest på onsdag som vi är bjudna på, två dörrar bort. Vi lever i en egen liten värld där inne. Det är tryggt och jag och min man nästan slås om att stanna för där finns det inget annat att behöva tänka på än att ta hand om Elin. Elins behandlingar går bra, hon svarar på mediciner och nu ska vi bara ta oss igenom dessa år och under tiden ska vi älska livet som er andra. 
 
Jag möter den manliga sköterskan i korridoren som mötte oss första gången när Elin kom in akut. Hans blick säger en hel del. Han berättade första gången att han har en dotter i samma ålder och han tyckte Elin var så modig som hade tappat knät på vätska och att det gick att skoja i allt det onda osv. Han var den första som gav Elin morfin. De där första som var med och berätta att Elin hade cancer eller som tog emot oss innan vi visste,  de är speciella för mig. Det är precis som de vet vem hon var/är innan allt det här började. Han kom tom. upp till oss på rummet och hälsade på efter Elin fått sin diagnos på sin lediga tid för att hälsa på bara för han kände att han ville det. Det var fint, det är sånt som man inte glömmer så lätt. De är mänskliga, han förstår hur det kändes att få veta att ont i ben och armar var cancer. Han kunde inte veta han heller just då.
 
Jag vill att mitt barn ska ha kvar den där blicken, att hon ska känna att hon är samma person men samtidigt under utveckling. Hon får inte tappa för mycket av allt som hon byggt upp, den där självkänslan , egenvärdet, att vara älskad för den hon är osv. Samtidigt tror jag att det finns nog inget som kommer få henne att växa så mycket som allt det hon får gå igenom. Som 16 åring kommer även hon tycka att småsaker kompisar pratar om är just småsaker. Jag funderar mycket, men jag mår bra. Jag älskar henne så mycket. Hon står mig väldigt nära och är stark och positiv de flesta dagar. Ingen orkar vara glad varje dag, inte jag, inte hon men de är många fler än de jobbiga. Innan cancern trodde inte jag att man ändå kunde ha det så här bra. Jag trodde bara man bodde i det där svarta hålet, så är det inte.
 
Sedan åker vi hem jag och lillebror och försöker leva som vanligt, vi köper blommor , planterar och plockar svamp. Sedan säger han bara ”gå och gör det du vill mamma, så fixar jag maten. Vad vill du att jag gör av fisken?” Så bra jag har det i allt det här. Så här sitter jag nu för att dela vår resa med er, min berättelse, en mammas tankar. Nu blir det snart mat och ikväll ska vi bädda ner oss i sängen och bara mysa och imorgon ska jag ha en egen dag och bara göra mig fin till min brors bröllop och sedan in till sjukhuset för att byta.
 
Kram Lotta
 
 Vår cancerresa kan du läsa mer om här 

Kommentarer

Tack för din kommentar, den publiceras efter granskning.

18 reaktioner på ”Det går på rutin nu…”

  1. Det finns så mycket jag vill skriva till dig, hur otrolig du är på att sätta ord på dina känslor, att jag blir "imponerad" av ditt sätt att tänka i dessa svåra situationer, men mest av allt känner jag: vilken oerhört vacker familj ni är! All kärlek o lycka till er, och TACK för att du delar med dig! ♥

  2. Du säger ofta att vi är en så fin och kärleksfull familj och det vill jag säga till dig med! Ni är fantastiska mitt i allt detta och det är för att ni är fulla av respekt och kärlek till varandra! Krama Elin från mig❤️❤️❤️

  3. Tårarna rinner när jag läser dina fina och kärleksfulla inlägg <3. Du/ni är så starka i allt det hemska. Jag har själv precis avslutat min cancerbehandling och har under min vårdtid träffat så underbara människor. Precis som du säger så betyder vissa lite mer än andra. Styrkekramar till er och ta hand om varandra

  4. Jag brukar aldrig kommentera på bloggar, men ni, du eran fina familj bara berör mig. Hittade den i lördags o jag kunde inte sluta läsa. Du skriver på ett fantastiskt sätt som går in i mitt hjärta❤️
    Jag vet inte om det finns ord som kan trösta, men styrka o energi till er familj❤️

  5. Jag läser och gråter. Kramar min son och läser för honom. Vi gråter båda. Han är tolv år, vi känner inte er, men med er! Vi säger godnatt och att vi älskar varandra. Tänk så snabbt livet kan förändras. Ni finns hos oss i tanken, i drömmen!
    Kram Elin

  6. Lotta!
    Inte gjort mig "hörd" här innan fast jag läst din blogg i många år, och jag tänker varje dag på er i denna gräsliga situation ni hamnat i.
    Jag är så imponerad av allt fint/bra du skriver genom dina tankar. Du är en ung kvinna/mamma, men har så otroligt mycket att ge din fina familj och många fler genom din stora kunnighet här i livet och som jag verkligen är imponerad av. Jag själv går mot 60 år till hösten och haft ett bra liv, men även fått min/vår beskärda del av jobbiga tider. Önskar verkligen att jag då haft din stora kunskap om livet! Var rädda om er!
    Önskar av hela mitt 💖 och mer därtill att allt ska gå bra för lilla Elin! Ge henne en stor styrkekram från mig!

    Kramar

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.