Jag tänker ikväll att jag längtar ofta så mycket efter målet, resan är svår att greppa även om jag ofta stannar upp. Jag tänker på vart jag är på väg, men inte vart jag är. Men den här gången har det varit annorlunda…
Jag tycker mina bilder på mig får mig att greppa allt som hänt på ganska kort tid. En del går ner 17 kg på några månader jag har gjort det på 1 1/2 år och jag är inte klar. Förändring tar tid, både för kropp och hjärna.
Den här gången har jag verkligen njutit av resan, jag har tagit mig tid att fundera varför jag velat detta. Vad som känns viktigt. När man kommer i en viss ålder och småbarnsåren är slut så var det för mig helt plötsligt så mycket mer tid. Vad ska man göra nu när det mesta andra rullar, vad är det kvar som jag vill jobba med. Då var det kroppen och sluta bita på mina naglar som var mina mål och jobba mindre. En bra 40 års kris började…
När jag tittar på dessa så vet jag att den Lotta är en väldigt lycklig och glad person. En person som älskar livet, som skojar och mår bra. Men jag är glad över att jag hittade en utmaning i att ge min kropp motion och bra mat. Det är inte bara resultatet som varit resan, det är mitt sätt att varje gång försöka peppa mig själv och säga Lotta du är värd detta, du bestämmer och du kan…fast man inte alltid kanske just då trott på sig själv. Med Lchf går det så mycket enklare, trodde aldrig jag skulle hitta en metod som funkar på mig.
Nu är man snart i mål med vikten, då blir det träningen som ska leva vidare. Jag som verkligen hatat allt som har med träning att göra. Men nu så nu ger jag mig inte…..Hur går det för er alla andra där ute, hur hittar ni inspiration och glädje? Eller är ni som jag var innan nöjd ändå. Alla är vi fina på sitt sätt, jag är i alla fall nästan densamma som innan..lite mer målinriktad, absolut inte tävlingsinriktad (hatar tävlingar ) och viljestark och 40 års krisen är redan över. Så nu kan jag snart gå på 50 års krisen :)))
Kram Lotta och godnatt..nu sängen 🙂
Mer om hälsa kan du läsa här om du scrollar lite