Vi har en gemensam tro på att vi måste leva nu, inte spara på allt kul
I år har vi varit tillsammans i 30 år, tänk vad åren går. Att ha ett förhållande med en annan människa är att själv utvecklas, ja ni vet ju så komplicerat och underbart det är att två olika människor och viljor ska vara ett. Kalle och jag är ganska olika som personer, men har vuxit ihop genom åren. Numera kan vi umgås med varandra i veckor och har inte så mycket behov av att träffa andra. Vi mår väldigt bra i varandras sällskap.
Förr var jag alltid den som ville åka och göra mycket saker och Kalle har varit nöjd med att vara hemma lite mer, eller åka till samma ställe som han varit tidigare. Jag har varit så nyfiken och velat upptäcka nytt hela tiden, att det ska hända något hela tiden osv. Kalle har alltid följt med på mina ”hitta på saker” på så sätt har vi tillsammans haft underbara upplevelser som vi sätter värde på nu.
Kalle har också varit jättebra på att stötta mig och peppa mig att våga saker. Han har alltid sökt upp svar på saker, lagat saker osv för att jag ska kunna fortsätta och bli bättre på det som jag velat göra som blogg och fotograf osv.
Han är den som skött matlagningen, målat, snickrat medan jag varit den som tagit trädgården och inrett rummen osv. Där har vi haft våra självklara platser. Många gånger har Kalle stått i köket och lagat mat och jag har varit ute och kört grus osv. Vi har gjort det som passat oss bäst. Barnen har vi hjälpts åt med, men jag har nog varit den som hittat på mer saker med dem medan Kalle stått på träningarna och kört ungar lite mer. Han också rest mycket i sitt jobb och varit borta en del och då har jag tagit hand om allt och låtit honom resa som han vill precis som jag gjort i mitt yrke som fotograf.
Kalle har också alltid tyckt om att sova på morgonen, typ vila in sig hela förmiddagen och sedan är han snabb som en vessla och hinner allt ändå. Han går snabbt och har alltid ett ganska högt tempo, men han kan också vila och ta det lungt i längre perioder än mig.
Kalle är en livsnjutare. Han gillar god mat, lyxa på spa, han gillar klä sig i kostym och vara fin eller sitta i solen vår vår brygga och dricka bubbel osv. Han tycker om att unna sig och är inte snål och han gillar människor och är mycket mer social än mig. Han är en person man kan lämna vart som helst i vilka sammanhang som helst och han kan prata och umgås med alla. Jag tycka ibland att han har starka åsikter och mycket mer pondus än mig, medan jag känner efter mer, vränder och vrider och vill att alla ska tycka om mig. Där kan han bara kliva in i ett rum och vara som han är och trygg i det.
Vårt förhållande har varit ganska upp och ner genom åren som det är att vara man, fru, mamma och pappa. Vi har alltid pratat med varandra , ja ganska högljutt men vi har sagt vad vi känner och gjort någonting åt saken. Vi har inte gått och burit på tråkigheter.
Kalle har ofta haft en annan åsikt än mig tex att inte skaffa katt, hund, eller fritidshus men sedan när han fått tänka på det lite mer så har han ändrat sig. Numera är huset hans favoritplats och djuren har han som sina barn. Jag har nog inte varit så lätt att leva med men lugnat ner mig betydligt. Å Kalle har å andra sidan en liten ”italienare” inom sig och den har han också fått jobba mycket med. Vi har i perioder haft ett ganska stormigt förhållande med mycket åsikter men det är bara som vi är och kärleken har ju ändå funnits där hela tiden.
Vi har båda fått träna på att lyssna och låta den andra får vara som den är lite mer, men framförallt så har livet och våra erfarenheter tillsammans när vi har kämpat så in i helvete bundit oss samman. När jag är med Kalle och ser honom och vet allt han gjort för mig och för oss så älskar jag honom ännu mer. Jag vet hur han är som pappa, man och människa i våra hemska stunder i livet. Hur han finns där och tar hand om oss när livet faller.
Han är inte som jag, och jag är inte han och vi är inte som alltid har varit. Det är något fint i det. Att formas tillsammans, att ändra sig, få vara som man är. Vi älskar att vara med varandra, och vi har så roligt ihop och drar åt samma håll och prioriterar varandras tid tillsammans.
Jag har lärt mig att inte trigga igång saker hos honom, jag har lärt mig att andas lite när han ”italienska” sinne sätter igång , jag har lärt mig att visa lite mer kärlek som Kalle är väldigt bra på, jag har lärt mig att vissa saker känns inte så viktiga efter några veckor så jag kan lugna mig lite och måste inte vara så snabb och envis med allt.
Jag har lärt mig att låta honom få berätta vad han önskar med livet, vilka är hans drömmar och att vi tillsammans kan lita på och luta oss tillbaka lite och vila i känslan att jag behöver inte veta allt, kunna allt, vara den som är bäst på allt och att saker och ting löser sig ändå. Vi har helt enkelt en mer avslappnad känsla inför livet, att inte sträva så in i helvete och visa oss så jäkla duktiga och bra på allt utan att också bara glida med och slappna av. Få vara som vi är. Att ta hjälp med saker och att inte göra allt själva. Att frilägga tid till att bara leva.
När vi båda är bombsäkra däremot på vad vi vill, då kör vi. Vi har en gemensam tro att vi måste leva nu, inte spara på allt kul. Vi har ingen aning om hur många mer år vi får tillsammans så när vi känner att det är något vi verkligen vill göra eller köpa… då kör vi.
30 år tillsammans i år, det ska firas
Kram Lotta
Vi har en gemensam tro på att vi måste leva nu, inte spara på allt kul Läs mer »
