Allmänt

När jag började med bloggen så jobbade jag fortfarande på förskola, sedan startade jag eget företag och gick ner i tid för att förverkliga drömmen om att fota och göra reportage. Det blev många resor runt i Sverige, jobb på förskolan och så blogga en del. Jag hade fullt upp kan man säga.

När jag slutade på förskolan kunde jag jobba med reportagen på 50% och bloggen 50% . Jag älskade resorna och alla människor jag träffade och det var en bra kombination. Sedan blev Elin sjuk och jag valde att bli bloggare på heltid för något annat val fanns inte och jobba med reportage började bara bli allt svårare. Elin var hemma med mig i mer än ett år och en hel del även efter det och åren rullade på och det viktiga då var att hon skulle bli frisk.

Så här ser marken ut som jag fixar just nu i stugan, lägger makadam och ska göra gräsmatta

Nu jobbar jag heltid med bara bloggen , Elin är inte hemma lika mycket utan jobbar på förskola och jag är själv om dagarna. Barnen har hittat respektive och sover ofta borta och de flesta av mina vänner jobbar på dagarna. Förra året kände jag mig ofta ensam. Jag älskar ensamhet och behöver den , men jag tror också att man behöver ha människor eller djur omkring sig så det inte blir för mycket av ensamheten heller.

Jag vill inte ut och åka hela tiden utan vara mer hemma och jag behöver vara mycket hemma för att hinna med att ha en blogg på heltid. Jag vill inte anställa någon utanför familjen men känner heller inte jag hinner med alla jobb som skulle kunna göras. Jag är inte så bra på att måla, snicka osv.

Så här är jag nu. Det har ändrat sig och därför gör jag åtgärder för att slippa mig känna mindre ensam och får att få hjälp. En hund ska vi leta efter och att min man börjar jobba med mig på måndagar från april till september. Vi har inga höns kvar längre heller för några blev tagna av räven och vi valde låta de andra flytta till en annan gård på landet så vi kommer kunna åka mellan våra hus lite mer. Findus följer med och tycker det går toppen i bilen.

Ja lite så ser det ut framöver och jag känner mig lite gladare av bara tanken att 2020 ska bli ett bra år för oss. Vi får skapa det. Jag älskar att jobba med bloggen och ni blir bara fler och fler så nu kommer vi få ännu mer tid att bjuda er på våra projekt. Måndagar i vår och sommar blir Kalle och min dag och dessa ska ni få följa här på bloggen och instagram. Vi tror på oss och att det blir bra för vår familj.

Nu ska ut och gå med min vän Maria, promenad och prata med en vän är också bra för ensamheten.

Kram Lotta

Om jag ska vara ärlig så har min helg inte alls varit bra, jag har mått skit och varit så nervös över resultatet på min hjärnröntgen. Jag har suttit i ett rum på sjukhuset och en gång fått ett besked som jag aldrig trodde skulle hända min familj så min kropp säger att det kan lika gärna vara så att det beskedet kommer igen. Livet känns som ett lotteri.

Så i helgen har mina tankar pendlat mellan att planera nya drömmar, fixa i stugan , jobba, ut och äta och fundera på om jag är allvarligt sjuk. Jag kan säga att jag mått skit och fällt många tårar.

Men igår åkte jag i alla fall till stan för att få en massage på bästa p.a.u.s  och bli lite omhändertagen innan jag hade ett möte bokat hos doktorn. Massagen var underbar och massören tyckte att jag borde gå några gånger nu för att få bort lite knutor i skulderbladen. Det var så skönt att ligga där och få massage efter helgen som varit och tänka att nu startar vi om den här veckan med bra tankar och att röntgen kommer visa bra resultat. Hos p.a.u.s hittar man också massa snygg inredning hos Kaptenbostaden  

Under tiden jag var på massage så hade målaren landat i stugan och börjat måla och tapetsera och imorgon får jag åka dit för att se hur det går. Ni ska få massa före och efterbilder och jag kommer berätta mer om färg och alla val osv senare.

Jag tog en lunch i Trädgårdsföreningen och var ute och gick en sväng och köpte mig lite tulpaner till dagens tjejmiddag som blir ikväll.

Sedan kom äntligen beskedet , att jag har ingenting i huvudet som är farligt. Doktorn sa att han misstänkte inte det heller men det finns såklart gånger han haft fel och att det kändes väldigt skönt nu att jag bär inte på några tumörer som orsakar alla mina symptom i huvudet. Jag har ju inte ont i kroppen utan bara symptom i huvudet och så är jag känslig för stress och vara bland mycket människor och rörelse.

Nu kommer jag fortsätta utgå från att mina symptom kommer av min PTSD  posttraumatiska stress efter Elins cancerbehandling och de 2.5  tuffa åren och jag samtidigt drev mitt företag för vi skulle klara oss. De har hänt mycket som kroppen/huvudet har behövt berabeta. Det kan vara så att jag har sköldkörtelproblem som inte syns på några prover ännu för det är ändå från sköldkörteln som jag har mest ont i. Vi tog om mina trombocyter som var höga sist men då bar jag ju en förkylning i kroppen vilket kan vara orsaken.

Nu kommer jag leva som att det är min PTSD  jag ska rätta livet efter, precis som jag gjort de sista månaderna , jag kommer ta ut min hormonspiral ( satte in den i maj och i juni startade mina symptom) och jag kommer besöka tandläkaren, sedan får vi se om det onda på sköldkörtel försvinner, isande ögon och huvud , kall näsa osv annars får jag kontakta sjukvården igen. Jag ska ge mig själv de bästa förutsättningarna för den Lotta jag är nu och jag vill vara och det liv vi vill leva.

När jag kom hem till min familj och min älskade man så sa han att nu har jag startat bollen om tjänstledighet. Han ska ta tjänstledigt en dag i veckan från april till september för att jobba med mig. Vill vill skapa mer tid att förverkliga våra drömmar på vårt nya hus, pyssla med sånt vi tycker är roligt och få mer tid tillsammans. Det kommer bli en annan tur i vår nya bil i Sverige och så ska vi leta efter en ny hårig hundkompis till familjen. Jag tror att 2020 kommer bli ett underbart år och vi ska ge oss förutsättningarna att skapa det och vi ska tänka bra och goda tankar.

Tack för du är med oss på vår krokiga resa…….nu väntar tjejmiddag ikväll och jag ska fota lite bilder till er så jag återkommer imorgon igen när jag ska till stugan och se hur det går för målaren.

Kram Lotta