Ryggmärgsinjektion och vincristin

 
 
 
Då är vi igång. Vi säger jag för vi är som ett team. Det är ett lagarbete att ha ett barn i leukemi, i alla fall för oss. Elin sköter såklart det största jobbet och det gör hon på ett fantastiskt sätt. Aldrig att hon gnäller för hon ska till sjukhuset eller får sprutor osv. Det är biverkningarna som är det jävliga och vi föräldrar tänker mycket på vad som alla dropp, stick och mediciner kan leda till, men själva sticken är ingenting. 
 
 
 
Men nu känns det ändå bra att vara igång, eftersom det inte finns någon återvändo så vill man bara igenom. Man vill liksom säga kom igen cancer så kör vi. 
 
 
Elins sövs ner i en sal med 6 st läkare och sjuksköterskor och idag är jag med. Idag räcker det med ett stick för ryggmärgsinjektionen ska hitta rätt, ibland har det blivit tre men det är läkaren känner igen Elins rygg.  Hon vet hur hon ska gå in med nålen. Sedan sprutas cytostatikan in för att sedan vandra upp till hjärnan. Jag tror Elin har 9 gånger kvar till nov nästa år och hon har gjort detta så många gånger, 11 gånger tror jag. Det är rutin nu. 
 
 
Sedan sitter vi på salen och väntar att hon ska vakna. Elin pratar så mycket i sömnen. Hon kan både sjunga och berätta roliga historier, vi kan skratta åt det. När hon vaknar så ligger hon en stund till innan hon får gå upp och äta. 
 
 
Efter någon timme är vi redan på väg att äta mat. Pappan larvar sig som vanligt och Elin suckar som vanligt 🙂 
 
 
Sedan åker vi hem och svänger förbi en bilaffär för Kalle ska titta på bil. Elin hittar sin favoritbil och drömmer. Att ha målbilder tror vi på. 
 
Nu ska vi ha lite gäster och jag ska gå en promenad med min bästa vän. Om några dagar börjar smärtorna men än så länge är det ok. Det gäller att njuta av varje bra stund, 5 jobbiga veckor väntar sedan är det värsta av behandlingen över. Som jag längtar, men en dag i taget.  
 
Kram Lotta
…………………..
 
Mer omkring vår cancerresa hittar du här om du scrollar ner
 

Kommentarer

Tack för din kommentar, den publiceras efter granskning.

21 reaktioner på ”Ryggmärgsinjektion och vincristin”

  1. Håller tummarna att de går bra och att hon inte får så ont ✊ Älskar eran positiva familj 💕Jag har själv leukemi fast kronisk så har inte så mycket behandlingar mer än daglig medicin och provtagning var tredje månad! Elin är Så duktig och ni andra med. Kram 💗

    1. Vad skönt att du kan leva med din leukemi, det ska bli underbart när Elin bara får tabletter och stick i ryggen var 8:e månad. Snart är vi där ❤️❤️ Kram Lotta

  2. Läser din blogg ofta men kommenterar sällan. Så strongt av en så ung person att köra detta rejs som din dotter gör. Lycka till!

  3. Svårt att kommentera sånt här. jag läser din blogg varje dag men finner inga ord. Det måste vara ett tufft och plågsamt liv för Elin och er andra med. kan inte ens tänka tanken på om det skulle drabba oss. Kämpa på och ha det så bra det bara går. Kraaam Pia

  4. Du/ni är fantastiska har följt dig i många år & vart med på färden liksom, har följt dig om sin inredning, fotograferingen från början. Jag & min familj har nära vänner som oxå gjort en likadan resa som ni gör, ett barn m cancer. Det fantastiska med er är allt ni delar med er, er gemensamma styrka som familj, i allt det sorgliga som oftast vi andra ser det hela så ger ni oss något helt annat..,, något mäktigt, vackert, styrka, glädje, & massor av kärlek. Det är härligt att se. Som jag skrev har jag & min familj en nära familj som vänner som gjort "resan" & jag vet de tuffa stunderna. Men fantastisk med din fina förklaringar hur det går till, hur ni har det, hur ni lever med det. Kram till er 💞

  5. Å mina tårar trillar Lotta…
    För er och för minnen… För jag minns ju allt det där.
    Å så vet jag att ni är ett fantastiskt team <3
    Många kramar <3

  6. Å vi finns här i bakgrunden och hejar och hoppar…
    skrattar o gråter med er!
    5 veckor kvar…..det klarar ni!
    Det blir tufft men ni kommer ut ännu starkare på andra sidan sen.
    Snaaart är helvetet över…snaaaaart får hon bli en helt vanlig tonåring igen….och tänk…om 3 år…
    då går hon på bal minsann…med det långa håret fladdrandes i vinden…
    Kram min vän
    Finns här det vet du!
    Katarina

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *