Jag har saknat henne så otroligt mycket de sista åren. Hon som ser allt det där vackra, som kan känna glädje för det där enkla i livet. Hon som är busig, glädjefylld och inte grubblar så mycket. Hon som går sin egen väg och står för det. Igår var hon äntligen tillbaka fullt ut och orkade hålla sin energi uppe en hel dag utan jobbiga tankar.
När man varit sååå sjuk som jag har varit så sätter man sånt värde på att inte ha ont, att inte behöva gå och sova, att ha ork att träffa andra människor. Att inte behöva tacka nej till njutbara saker som att umgås med sin egen familj. Jag har saknat att få ha nära till skratt, att få dela sin tid med honom utan svåra tankar, att inte grubbla och att kunna dela en flaska bubbel på bryggan och bara känna glädje för livet. Jag har längtat så oerhört mycket efter att få vara den där personen som man vill vara. Hon som jag var van att vara och tyckte om.
Vi har haft så tuffa år Kalle och jag, vi har inte riktigt orkat och hitta tillbaka 100 % efter dotterns cancer och allt jobb som var de åren , men jag känner att igår var vi där igen. I det livet vi vill vara och älskar. Jag älskar att dela livet med Kalle. Jag älskar hur allt den enkla känns så fint. Den krokiga vägen var inte enkel, men nu är vi här och jag är så otroligt lycklig för varje dag vi får må bra igen. Igår fälldes många tårar av lycka. Tänk att det fanns en väg tillbaka, inte till samma liv men något annat väldigt njutbart och älskat.
Kram Lotta
♥️♥️ Så härligt 🤗💚💚
Underbart att känna livet i sig.
Är det du som stickat era tröjor? Såååå vackra.
Vilken glädje
Så glad över att du funnit ditt glada rätta jag🥰
Jag älskar din blogg och att du delar med dig av LIVET som det verkligen är. Jag känner igen mig i massor och känner hopp när jag läser dina kloka tankar, kram!
Härligt 🙂