Idag har inte varit någon bra dag för mig. Troligtvis gjort lite för mycket med middag ute igår men det var så mysigt att träffa barnen och deras respektive. När vi satt där våran fina familj tillsammans kom sköterskan Marie förbi och vinkade. Henne träffade vi alltid på sjukhuset. Hon har sett Elin i hennes sämsta stunder under cancertiden och gett henne cytostatika nu såg hon oss runt bordet på en restaurang med familjen, med hennes pojkvän. Jag tittade på Kalle tittade på varandra och då blev vi tårögda. Hon har betytt så mycket för oss och hon sa också att någon gång kommer den här stunden komma när allt är som vanligt igen och hon kommer säkert möta oss på stan då. Igår var den stunden, det kändes så stort. Det blev så som hon sa.
Jag har haft lite huvudvärk hela dagen och så blir det av hjärntrötthet. Hjärnan liksom orkar inte alla intryck och det som ibland händer på en dag. Så nu blir det skönt att landa här och bara ha det bra några dagar även om jag måste fixa en del jobb.
Kalle gav mig bästa sängplatsen. Jag säger det igen. Jag kommer älska att somna och vakna här. Nu blir det sitta vid brasan ute en stund innan jag ska sova.
Kram Lotta
Så fint möte! Jag är säker på att det var fint för ssk oxå, ger nog kraft i jobbet att se att det går bra! Kram
Och jag blev tårögd av din inlägg. Kan bara tänka mig hur det kändes…
Stor kram önskar dig en bra helg med vila.
Underbart! jag blev lite tårögd när jag läste jag med❤
Så fint, så otroligt…💙🙏