augusti 2017

Hon har nyss vaknat och orkar inte skolan. Förkylning i 5 mån, svullnad i kropp och ansikte, ont i halsen och rinnande näsa lika länge gör att Elin är trött. Energin är inte så hög och ingen skola. Det är inte meningen att jag ska dela allt som händer omkring Elins behandling längre men de här månaderna påverkar mig, påverkar mitt liv och det jag delar med er så jag måste få skriva. Inte om Elin utan om mig. Elin måste ha sitt liv och sina tankar för sig själv.

På morgonen när jag vaknar måste jag varje dag pusha mig att komma igång. Att jobba hemma är det bästa jag vet, det och att göra reportage har varit och är min glädje men nu när Elin varit sjuk så har jag varje dag fått hitta på saker att göra här hemma och dela med er. Vissa dagar har jag haft mycket att göra, saker jag kan göra i min trädgård, på huset , jobb till bloggen och så bilder som ska fotas till företag och till Tyskland men ibland har jag inte vetat hur dagen ska se ut. Ska jag orka ur sängen? Man hittar inte vad felet är med Elin, varför hon är som kronisk förkyld och svullnad som hon avskyr. Att inte få se ut som man vill och inte orka göra saker tar hennes glädje och även min. Vi har gjort massor av undersökningar och tagit prover men inget visar något , tack och lov. Snart väntar röntgen på hjärta och hjärna.

Jag vill stötta henne och vara positiv så jag måste göra det jag mår bra av för att kunna ge. En tjejhelg i Skåne som var underbar för själen,  igår startade jag min träning igen med x-fit 2 dagar i veckan. Jag ska försöka få rörelse i mitt liv så mycket jag kan. Att jobba aktivt och att ha driv ger mig också massor energi. Jag älskar ju vara igång, ha bollar i luften osv men allt är inte så lätt. Jag är inte utmattad längre, har haft tendenser till det. Jag blir trött av att åka till stan eller vara i stora folksamlingar men annars går det bra.

Nu är jag inne i en spiral och känner glädje i allt det tunga. Vi kämpar tillsammans, min man oroar sig såklart också. Vi ringer till varandra, skriver meddelande , vi kramas, gråter och kämpar på. Vad är det som gör Elin sjuk? Känslan nu är detsamma innan vi visste att Elin hade leukemi. Oron som vill sätta sig överallt och ”cancerdjävulen” som vill ta över din hjärna. Men jag har lyckas vända det. Jag mår bra och dricker mitt kaffe i sängen och tänker att det här blir en bra dag. Nu har jag hunnit massor och ska ut och fota bilder till olika företag. Jag måste välja glädje för att orka, även om jag gråter en del men mest väljer att skratta.

Kram Lotta

Det blev snabbt en vända till sjukhuset idag och utredning varför Elin är sjuk. Ultraljud på magen, lungröntgen, EKG osv men man tack lov hittar man inget. Väldigt skönt att man tar denna svullnad och allt annat som inte är bra på allvar men man vet inte vad det beror på. Nu är säkert 7 rör blod på labb också så vi får se vad som händer imorgon. Det är tvära kast när man har sitt barn i en leukemibehandling. Elin har varit dålig från och till hela sommaren och nu har man plockat bort en  medicin och det verkar bli lite bättre med det röda i ansiktet i alla fall. För oss är ju det här vardag, som att vara en dag på jobbet eller nåt. Tänk så man vant sig.

I vilket fall så har jag packat nu och ska till Österlen imorgon, vi siktar på det. Jag känner mig pigg och redo för en resa och utrett så mycket vi kan omkring Elins svullnad. Nu får pappa Kalle ta över och så hoppas vi att det går bra tills jag är hemma igen. Vi är vana att leva så här och inte veta, det är kanske den oron som på sikt gjort mig lite trött i sommar, men just nu mår jag bra och alla i familjen tycker jag ska åka  så vi kör på det. Kalle tar hand om familjen och det går ju bra det med. Önskar bara det vänder för Elin så hon kan gå i skolan och må bra.

Kram Lotta