Vi packar ut sakerna från bilen och det känns härligt att vara hemma. Nu blir vi hemma länge. Det sägs att vi ska vara laddade nu efter alla resor och upplevelser, vi ska vara redo att besegra cancer igen. Kan man någonsin vara redo för cancerbehandling tänker jag.
Hur ska man kunna vara redo för cytostatiskadropp, ryggmärgsinjektioner och nedsövning, cyklofosfamid dropp som man tappar hår av och som är så giftigt så man måste ge motgift alla dessa dagliga injektioner av cyterabin då vi ska in till sjukhuset varje dag. Hur ska man kunna vara redo för ett barn som knappt kommer kunna gå igen, som kommer få äta morfin ,smärtor på olika ställen, lederna gör ont, blodvärderna sänks, kroppen svullnar upp av kortison och tappar håret osv. Så alltid denna rädsla att dessa dropp är farliga för kroppen lika mycket som cancern i sig själv. Jag är då inte riktigt redo, men det finns inget val. Så nu kör vi! Några dagar till, så är vi igång och är jag inte redo så lär jag bli för man gör detta så bra man bara kan. Om 5 veckor är det över, då går Elin in i sitt sista schemat underhållningsfasen. Fantastisk känsla, det längtar vi efter.
På Almers hus träffade vi Stina, det var ett härligt möte med en familj som också kämpar med leukemi. Stina har också ALL och haft det svårt på andra sätt.
Kram Lotta
Tack för att Du skriver!!
Kramar från Lena
Nä jag tror inte att man någonsin kan vara redo för det, jag tror dock att familjetid och miljöbyte kan vara gott innan så man inte bara går hemma och gödslar på oron.
Nu hejar vi fram Elin!
Kram
Usch hur ska man kunna det.. Min man går precis igenom en högdosbehandling av cellgifter, mitt upp i det. Detta önskar man ingen behöva gå igenom igen men tyvärr vet vi oxå att han kommer behöva göra detta flera ggr.. Lider med er//Sonja
Nej man blir aldrig redo, man bara gör det för alternativet vill man inte ens tänka på. Som vän eller anhörig ser man helt enkelt till att finnas där, vad det än gäller. Tillsammans är man starkare och tar ett steg i taget. Varje steg tar en närmare målet. Håller tummarna att allt går så bra som det bara kan nu för Elin. Snart är ni på andra sidan. Stor kram!!!
Så oerhört tufft det är, hårt på alla vis, för både er och Elin. Hoppas på att det blir ett "mjukare" liv sedan efter denna sista tuffa behandling, det är så fruktansvärt mycket att gå igenom, önskar er allt gott, att lillebror orkar och ni och att Elin får extra styrka genom allt. Såg fint ut i Varberg, vackra minnen att ha av vackra dagar.
Tänker på er och vet att ni fixar det, men redo nej det tror jag någon aldrig blir. Kram❤️