Fyra år mellan bilderna

 
 
Jag har funderat på hur jag ska skriva det här utan att det blir fokus på vikt osv. Men jag ska göra ett försök. I 38 år levde jag efter att jag var bra som jag var, jag tyckte om den jag var och jag brydde mig inte om hälsa och utseende.  Men från den dagen jag slutade på förskolan för att jobba med mitt eget så bestämde jag mig att nu skulle det bli mer fokus på mig och min hälsa. Jag hade mest bara varit mamma och var nöjd med det. 
 
 
 
Jag hade jobbat dubbelt i flera år, min blogg hade blivit större och mitt företag gick bra men innerst inne så kände jag att något saknades. Jag var trött på att vara den Lotta som inte orkade lika mycket, jag var trött på att stressa, jag var trött på att skåpsäta, jag sökte efter ett liv där jag var lite mer stolt över min kropp och vad den kan åstadkomma. Jag var trött på att vara bakLotta och jag ville kunna gå in i klädaffär och välja vad jag ville. Kalla det för 40 års kris, fast jag var 38 år. Någon sorts kris kanske det var, men det ledde till något bra.
 
 
 
 
Jag var och fotograferade bilder till körkortet för exakt fyra år sedan hos Malin och när dessa bilder kom på mail så kände jag mig inte längre nöjd över den personen. Jag hade lyckats med så mycket annat i mitt liv och klarat av det bra så jag började känna självförtroende över att även lyckas med med min hälsa. Det var då började med lchf och jag började tänka på träning osv.
 
 
 
I fyra år har jag nu ätit lchf och gått ner 18 kilo, gick upp några av dem när Elin blev sjuk men är nästan på samma igen. Jag har tränat eller rört mig ca 3 dagar i veckan och jag har fått ett intresse av att vilja må bra och se bra ut utifrån nya tankar och värderingar. Min resa har varit fokus både på att må bra i själen och bli stark. I början var det viktigt med kilo, men nu tänker jag mer att jag är värd motion, jag är värd hälsosam mat, jag är värd att få klä upp mig osv. 
 
 
 
Den lantliga Lotta som älskar skita ner sig osv finns fortfarande kvar, jag klär inte upp mig så ofta hemma, men sedan när jag ska bort så är det roligt att få vara fin. Jag satsar mycket mer pengar på mitt utseende och på kläder osv för jag tycker att jag kan det och för jag tycker det är roligt nu. När jag började på förskolan för många år sedan hade jag ganska dåligt självförtroende, men nu är jag en helt annan Lotta. Nu när jag fick mina nya bilder så känner jag att jag tycker om dem. Jag kan känna att den där kvinnan vill jag vara, hon är bra som hon är och hon klarar av en massa saker som jag tycker om. 
 
Det har varit en krokig resa för att hitta den personen och jag tänker att man blir aldrig klar. Men jag har övervunnit många rädslor och jag får fortfarande slås mot dem ibland för min hjärna har inte alltid vågat tro att jag kan. Jag får jobba varje dag på att våga tro att jag kan bli den person som jag vill vara både psykiskt och fysiskt, den som passar mig just nu. Tack till er som är med på min resa, för mig har det varit så värdefullt för mig. 
 
Foto Malin Wahlin hennes hemsida hittar du HÄR 
 
 
Kram Lotta

Kommentarer

Tack för din kommentar, den publiceras efter granskning.

27 reaktioner på ”Fyra år mellan bilderna”

  1. Det där var en fantastiskt fin text! Du har gjort en otrolig resa och jag beundrar dig för den förebild du är, både för dina barn men också för oss andra. Fortsätt kämpa mot dina rädslor och framför allt: fortsätt att njuta av nuet!

  2. Hej och hå vilka fina bilder på dig! Jag kör också lchf sedan 3 månader tillbaka och har tappat massor i vikt redan. Det är ju skoj och jag mår redan bättre – men…jag har fått så mycket lös hud. Har du också fått det? Krymper skinnet tillbaka så småningom eller hur upplever du det?

  3. fina fina Lotta. Det lyser om dig. Wow, vilken resa du har gjort. Jag förstår dig mycket väl då jag har gjort en liknande resa jag har hört om ditt motto på bloggen och instagram, mitt motto är dont´mess with me. ( har ju barn med funktionshinder och andra struliga saker runt min familj)Livet är inte lätt men det handlar om vad man gör med det. Min största utmaning har varit att var glad och lycklig trots omständigheterna, och jag vet att du har hittat den nyckeln med. Stor kram super snygga Lotta. kram kram

  4. Men i början Lotta var det inte svårt? För säga vad man vill men kanelbullar är gott och kakor lockar. Var det inte svårt att komma över tröskeln? Kan du "sörja" att du inte tycker om att äta kakor längre som när det är kalas och kakbuffé? Tänker på hur mycket du bakade tidigare. Förstår du hur jag menar?
    Jag låter som en junkie men det är inte så jag menar utan mer att det är så mkt socialt kring att fika på kakor och bullar.
    Brödet kan jag vara utan, pastan kan jag vara utan och potatisen hoppar jag nästan över ändå men det där gamla välkända och fullt med minne med att ta en kanelbulle och ett glas saft i sommarsolen det skulle jag nog sakna.
    Sen trivs jag för det mesta med mig själv (bortsett från när maken ska fota mig för då blir det inte mkt smickrande vinklar) och jag kan hitta fina kläder som jag känner mig fin i. Men det jag inte tycker om är att min 7-åring börjat fråga om varför jag har så stor mage, tydligen så är det någon i hans klass som kommenterat det. 🙁 Jag vill inte att han ska behöva känna att han ska försvara sin mamma, jag behöver inte försvaras men hans ömtåliga själ behövs skyddas.

    Jaha nu babblade jag loss, ja så går det Lotta när man är inspirerande som du är då får man bubbelkommentarer av mig. 😉
    Kram

    1. Hej vännen, i början var det inte svårt för då hade jag verkligen bestämt mig. När två , tre veckor gått försvann suget och då blev det så mycket enklare. Jag har alltid haft jättestort sötsug, men allt blir helt annorlunda när det försvinner. Sedan har jag klarat av att fika ibland, äta gör aldrig avsteg men det har jag gjort hela tiden och jag glass eller mörk choklad men inte varje dag. En del gör aldrig avsteg men det har funkat för mig. Att förändra sig måste komma inifrån och sedan måste man hitta en metod som funkar, det ska inte vara ett kämpande. Träning är inget som är kul varje gång, men man gör det ändå. Maten rullar bara på efter ett tag. Sedan när man lägger om kosten förstår man hur mycket fokus man haft innan på just att få äta, fika m.m. Nu har jag fokus på annat, för mig handlar mat om att det ska vara gott, nyttigt osv men jag äter kanske hälften av intaget innan och mycket mindre kolhydrater och socker. Kram Lotta

  5. Jag är så stolt över dig finaste Lotta, och har ju följt dig så länge o sett din förändring. Livet är ju föränderligt men man vill ju utvecklas åt "rätt håll". Det som är viktigt under vissa år är det inte alls senare, många ggr tror man inte det o tror man är fast i något (tex när barnen är små) men ser inte vad just den tidens ljusglimt är utan känner mer missnöje. Vägen är verkligen inte spikrak, jag tänker så ofta pä det nu när mina barn är på väg ut i livet som unga vuxna o det är tufft, i alla fall jag blir så medveten om hur man själv är och varit. Underbara bilder du! Kram

  6. Kanonbra inlägg! Precis så! "Jag är värd att må bra", "jag är värd att kunna välja ett hälsosamt liv". Det tror jag är framgångsnyckeln.

    Så fina bilder! Jag vet inte om jag inbillar mig, men jag tycker det ser ut som att du är lyckligare på de senare bilderna. Det ser ut som att du mera ler även med ögonen och är mer avslappnad på dem än på de övre! Du är en härlig och fin tjej som bidrar med så mycket bra här i bloggosfären!

    Kram Lena

  7. Tack Lotta för att du tog dig tid att svara!
    Kom på att tänka att man behöver faktiskt inte sluta fika för att man lägger om sin kost, Annika Sjöö har ju många bra recept på gofika som är bättre att äta än vanliga kakor.
    Jag måste lägga om min kost, gjorde det i början av året men sen tappade jag orken, lusten, engagemanget och då tappade jag kosten och nu börjar värken komma igen. Jag vill må bra, är så trött på Fibronmyalgin ställer till det i vardagen.
    KRAM

  8. Fantastiskt bra jobbat! Vilken resa! Tack för att du delar med dig av den, många behöver höra och se att det går att må bättre och att det går att nå sina mål. Hatten av för vad du har åstadkommit bara genom ett beslut <3

  9. Jag blir så inspirerad!
    De senaste 3åren har mer eller mindre allt fokus legat på barnen. Jag känner att jag tappat mycket av mig själv, men ändå känt att det får vara så nu. Vi fick barn med 20mån mellanrum och sista gången råkade det bli tvillingar. Två för en och inte alls vad vi tänkt. Väldigt tuff graviditet och ett tufft första år. Jag är väl den som fått offra mest för familjen och "låtit" min sambo på och träna för att han ska må bra.
    Men jag börjar känna att det är min tur nu! Jag har ont i kroppen och är trött och sliten. Jag vill inte ha det så längre. I tanken är jag där, men det svåra är att planera för det. Jag måste ta mig tiden och jag är inte van att lägga tid och fokus på mig själv. Har du några tips? :I Jag får typ sätta larm på mobilen för att komma ihåg att jag ska planera mat när barnen gått och lagt sig.
    Tack för inspirationen i alla fall!

    1. Hej, vägen till att lägga om sitt liv kan kännas svår, men om man börjar med något litet som man verkligen vill så går det lättare. Längtan måste komma inifrån , ingen annan kan säga vad du ska uppnå leva, det vet bara du. Kram Lotta

  10. Hej,
    Vilken resa du gjort !
    Bra jobbat….
    Härligt när man tar steget att göra en förändring,mot sina nya mål.
    Följer din blogg…känner igen mig i mycket av det du skriver.
    Lycka till i framtiden & fortsätt vara den du är !
    /Helen

  11. Sitter och läser ikapp mig då jag sista tiden inte hunnit läsa alla bloggar jag följer. Det är så kul att ha följt dig i så många år och sett den sunda förvandlingen. För du har verkligen gjort den på ett sunt sätt. Jag vet ju att du var trygg och nöjd förut när du var "bak-Lotta" med allt socker och gluten. Lika mysig då som nu men jäklar vilken babe du blivit! Tacksam att jag hittade dig för många, många år sedan! Kram 💗

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.