Årsberättelse 2016
Året 2015 var det tuffaste året i mitt liv eftersom vår dotter fick cancer och en lång behandling väntade. När vi gick in i 2016 så hade Elin blivit starkare igen och vi började se ljuset. Så här kommer nu min årsberättelse 2016 och bloggåret som gått. Bloggåret 2015 finns här för den som vill läsa.
Vi hann precis hem att fira tolvslaget och det nya året efter att Elin legat inlagd på sjukhuset på högdos mellan jul och nyår. Vi kom hem till huset kl 22 på kvällen och här hemma väntade man och son med trerätters. Lyckan var stor när vi fick skåla in nya året hemma i huset tillsammans efter ett av de tuffaste åren i vårt liv.
Januari
I januari får jag utmärkelsen som en av de hundra största lantisarna av tindningen Land. Det ni, inte illa att få vara med på den listan 🙂
I januari njuter vi av vanliga saker hemma. Barnen har komipsar och Elin kan ha vänner hemma och hon mår ganska bra. Jag gör inte så mycket mest bara går hemma och pysslar med vanliga saker, Elin har fortfraande skola hemma tre dagar i veckan. Jag börjar tränar x-fit igen efter ett långt uppehåll.
Elin tar sista Pegen i benet, en spruta som kan ge höga blodfetter och blodproppar. Det känns bra för Elin att det är över , då vi vet barn som har gått bort pga av den sprutan. Det känns så skönt att veta att nu ska hon inte ta den sprutan mer. Vi börjar kunna säga ordet sista i Elin behandling efter allt hon varit med om så kan vi äntligen börja räkna ner.
I januari kan vi börja gör mer saker igen för Elin har mer ork. Vi är ute i solen, vi åker till stan och fikar. Philip har sitt liv i skolan och med kompisar och Kalle jobbar. Jag åker till mina bloggtejejer i Örebro och dricker skumpa och livet kommer mer och mer tillbaka. Efter varit väldigt trött i december och inte alls haft energi att pyssla så mycket så börjar det nu vända. Mer och mer lust att göra saker igen och vi bokar en skidresa.
Vi avslutar månaden med att tapetsera om Elins rum och köpa dubbelsäng till henne. Det här är en förebild. Elin har varit så sjuk och vill inte vara på sitt rum längre. Hon mår dåligt när hon är där och förknippar rummet med. cancer och ledsamhet
Februari
Elin har ofta värk, helst efter vincristindroppet. Hon får morfin och vi får ta en dag i taget Jag jobbar hemma och skriver och bloggar varje dag om vårt liv. Det är en del av min räddning att kunna dela vårt liv och att kunns sätta ord på mina tankar.
Att vara ute i naturen och vara med djuren och pyssla på gården ger mig massor av energi. Här hämtar jag kraft de dagar det känns lite tufft.
I februai sätter vi ockå igång med bygga vårt orangeri, framförallt min mans dröm. Det gör att vi har något att sätta händerna i de dagar vi behöver komma ifrån lite och det skapar också en gemensam känsla och mål för mig och min man.
Vi unnar också många dagar då åker iväg och lunchar Elin och jag. Det blir våran grej att komma iväg och komma ut socialt och träffa folk. Bloggen går bra och jag kan mer och mer leva på den och min agent i Stockholm säljer många bilder till Tyskland så vi har det bra och kan känna ett lugn i en lite ovanligare vardag. Elin pluggar ganska mycket också för att kunna söka till gymnasiet.
Kalle och jag bokar också spa på Hooks herrgård , för första gången sedan Elin blev sjuk vågar vi åka bort en natt och unna tid tillsammans.
Vi vinner också en spavistelse på Himmelsby och åker dit en dag och bjuder med min mamma. Massor av mys och ett härligt avbrott i vardagen.
Jag tar ockå med Philip på en heldag med mamma då han får handla kläder och vi har egen tid. Min älskade son som fått stå ut med mycket och som klarar av det här så himla bra.
Sedan är det dags för högdos igen och Elin ligger inlagd i 4 dagar , men henns ögon lyser mer igen trots att hon får mycket behandlingar.
I februari tapetserar vi också om hallen, det blir så fint med en fondvägg.
Mars
I mars får vi en fruktansvärd upplevelse av att Elin vaknar och är som halvförlamad i ansiktet, har svårt att prata och är personlighetsförändrad. Vi åker till sjukhuset det fortaste vi kan och Elin får åka in på hjärnröntgen i rullstol, man är rädd att hon drabbas av en propp. Vi får vänta på röntgen och Kalle och jag är livrädda. Kommer hon bli så här resten av sitt liv? det fara för hennes liv? Allt stannar.
Det visar sig att hon fått en ovanlig påverkan på vita vävnaden i hjärnan, en person på tiotusen drabbas och det blev just vår Elin. Man vet att en stark hostmedicin kan hjälpa och när Elin fått den två gånger börjar allt gå tillbaka. Hon blir sig själv igen och kan prata osv. Ännu en gång har vi fått uppleva hur farligt det är att genomgå en leukemibehandling och vad medicinerna kan göra i hennes kropp.
Mars månad går vi flera steg tillbaka igen, kroppen är trött och vi känner oss lite mer rädda igen. Ska det komma tillbaka det som Elin fick uppleva? Ska vi våga lämna henne ensam en stund? Många tankar far genom huvudet och åter igen får vi lära oss att leva dag för dag. Philip fyller år och vi upplever att Elin har fått en hjärntrötthet och inte klarar av skolan lika bra som innan. Jag känner mig ledsen och behöver svar på sjukhuset som själva inte kan ge svar för det som hänt Elin är så ovanligt.
I mars kommer vi iväg till Romme alpin, en resa som betyder massor för oss. Vi bjuder även med mina föräldrar. Philip får mycket tid med sin pappa och mig och kan åka skidor och jag och Elin njuter av att bara vara i miljön. Sista dagen åker Elin två gånger nedför barnbacken och tårar trillar på Kalle och mig. Känslan att se båda barnen i backen är enorm. Bara några veckor innan hade hon sin påverkan på hjärnan, satt i rullstol och kunde inte prata.
I mars månad köper jag också nya krukor och gör vårplantering. Jag unnar mig mycket kläder och fixar håret m.m. Mitt företag går bra trots allt som händer och vi kan unna oss roliga saker vilket underlättar mycket när man har det lite svårt. Stora reklambyråer hör av sig och vill annonsera på min blogg.
Vi avslutar mars med att fortsätta bygga på vårt orangeri och njuta av våren kommit till landet. Elins rum blir också klart med ny tapet och dubbelsäng. Åter igen vänder livet och det känns lite lättare igen.
April
I april åker vi till London hela familjen. Allt går bra och vi njuter av middagar på fina restauranger. Det känns lite som vanligt igen och båda barnen kan gå själva en stund på stan. Elin har träningsvärk i benen men hon orkar vara med som förr igen. Jag känner mig lycklig!
I april köper jag massor av fina krukor och planterar om, jag åker också några dagar till Helsingborg och firar min vän Lenas födelsedag.
I april får jag också mitt hairtalk som gör att jag känner mig så fin. Nu är det snart dags att byta hår och sätta nytt. Hairtalk är något som jag trivs i väldigt bra.
Vi är ute mycket och grillar för första gången. Allt känns lite lättare när solen och värmen kommer.
I april fyller Elin år och det får vi fira på sjukhuset igen för det är dags för högdos.
Vi får också hjälp av granne som gräver upp alla stubbar i vår trädgård och gräver ner vattenrör till orangeriet.
I april åker jag också och fotar nya bilder hos Malin. Det har gått fyra år på min hälsoresa som jag kallar den och jag mår ganska bra. Jag hinner träna och kroppen har börjat få mer energi och den lägger jag hemma i min trädgård.
Vi avslutar månaden med att åka på Adelekonsert som min stora dag bjuder på. Elin börjar bli så pigg och man känner hur hon mer och mer börjar tycka om sig själv igen,
Maj
I maj får Elin feber , men det går snart över. Det är vackert ute men jag känner mig lite nedstämd. Kroppen minns månaden maj och snart är det ett år sedan Elin fick veta att hon hade leukemi. Mina bloggtejer kommer på besök och det skingrar tankarna lite. Jag tar hjälp med städningen varje vecka och en städerska kommer till vårt hus, ett av de bästa beslut på hela året.
Jag sätter i gång med det stora rabatten och min granne kommer och gräver med sin grävmaskin. Det här blir ett bra projekt för mig när jag är hemma och Elin har skola i huset.
I maj tar Philip och jag en egen dag igen. Han syns inte på bloggen så mycket för han vill inte vara med på kort men vi ägnar mycket tid till honom också, Pappa i huset och Philip tränar ibland ihop, vi kör honom till kompisar och vi försöker hela tiden fånga upp honom så han aldrig känner sig bortglömd. Han säger att han mår bra och inte tänker på att Elin är sjuk längre. Det känns som vanligt.
Vårt liv rullar på och det fylls av skola, lantliv och behandlingar och en del turer till stan. Efter droppen har Elin ont ett par dagar men sedan rullar det på igen.
Jag planerar rabatten och köper växter till den. Det ger mig glädje att ha något att pyssla med.
Sedan får vi sötchock i huset, fyra små kycklingar ruvar våra hönor fram och de ger oss massor av glädje. Den 25 maj har Elin haft leukemi i ett år och det blir en vemodig dag.
I maj avlustar vi månaden med att besöka Kolmården Vi bjuder med några vänner till barnen och mina föräldrar och har en heldag tillsammans. Glädje att se ungarna glada!
Juni
I juni får Elin hairtalk och det gör en stor skillnad på hur omgivningen ser på henne och hur hon ser på sig själv. Folk tittar inte längre på henne som hon är en sjuk person. Elin får en annan trygghet och mår bättre och känner sig friskare med det nya håret.
Orangeriet får fönster och helt plötsligt så har det lilla huset får en härlig lantlig charm.
Barnen slutar skolan och Elin går till kyrkan med alla sina klasskamrater för att ta emot sitt betyg. Hon har klarat av grundskolan och kan nu komma in på den utbildning hon velat gå. Vi känner oss alla glada och juni ger oss mycket glädje.
I juni är Elin på sjukhuset igen men ändå känner vi oss glada. Jag tränar och åker och fiskar med Philip. Vi grillar mycket och har det riktigt bra.
Jag tar med mamma och Philip på en tur till havet och vi har det bra fast Elin ligger på sjukhuset.
I juni får orangeriet en dörr och vi längtar att få det klart.
Jag lyckas få en pinne i ögat så hornhinnan går sönder och blir inlagd på sjukhus i flera dagar.
I juni firar vi midsommar och allt är så himla bra, men jag tänker mycket på att snart ska Elin in på den stora behandlingen igen och brytas ner. Håret kommer hon tappa och droppen kommer göra att hon får svårt att gå. Det är fortfarande mycket tid kvar men det känns svårt att se henne så pigg och veta att det ska snart försvinna,
Juli
Juli är en månad vi passar på att göra massor av roligt innan Elin ska in till sjukhuset igen. Vi åker hela familjen till Malta med våra svärföräldrar och besöker barnens kusin. Det blir en toppenresa och Elin är så pigg och stark. Hela familjen mår bra och vi har så roligt tillsammans.
Elin har sitt hairtalk och ögonfransarna har kommit tillbaka och man känner hur bra hon mår.
Vi besöker också Varberg en vecka och Almers hus som barncancerfonden bjuder på. Varberg bjuder på en del sol och vi äter gott , fiskar krabbor och upptäcker fina platser runt Varberg.
Sedan 18 juli är vi igång med Elins sista 6 svåra veckor och massor av dropp och sprutor. Ingen återvändo finns, bara att kasta sig in i det och gå igenom det för att hon ska kunna överleva sin leukemi. Tuffa veckor väntar och livet känns lite upp och ner igen.
Kalle tar ledigt alla de jobbiga veckorna under Elins behandling och under tiden hjälps vi åt med att åka till sjukhuset, vara med barnen så bygger vi också vårt orangeri.
Fast juli blir en tuff månad på slutet så gör vi ändå en massa roligt så fort Elin inte har ont. Bara att sticka iväg och bada en kväll ger så mycket sammanhållning och glädje, man känner så mycket tacksamhet och kärlek fast vi har det som vi har det.
Min rabatt som jag jobbat med har fått växter och trädgårdsgrupp och det har blivit ett trevligt blickfång i trädgården.
Augusti
I augusti är det orangeribygge för hela slanten och sista behandlingarna av Elins svåra period. Att bygga och hålla på med orangeriet är sådan underbar terapi för oss när vi är hemma.
Jag sätter igång med utemiljön och fixa köksträdgård och dagarna hemma blir meningsfyllda och på bloggen får vi många hejarop och ni ger oss mycket positiv feedback, Det gör oss glada!
Vi lägger tegelgolv och sätter in möbler och börjar känna oss mer och mer klara med bygget.
Elin tappar håret igen för sista gången och det börjar bli tufft att både orka psykiskt och fysiskt att hålla ihop. Vi vet att hon måste ta sig igenom den här perioden, men allt påminner om när cancern började och det blir tufft för oss alla.
I allt det jobbiga får Philip ta med sig 3 kompisar till Grönalund och blir bjudna av en cancerfond. Väldigt uppskattat och roligt för honom att komma iväg lite. Jag får en dag i Stockholm, men känner mig inte så tillfreds med att vara borta.
Jag fixar klart ännu mer med utemiljön men Elin är dålig så kroppen mår inte riktigt bra. Man vill bara vara hemma och inte åka någonstans, Att träffa människor och åka handla är tufft igen. Det känns som vi går flera steg tillbaka fast behandlingen börjar bli klar.
Den 22 aug är äntligen dagen då Elins svåra behandlingstid är över, nu ska vi äntligen få tid att leva lite mer igen. Alla dropp är över och sjukhuset ska vi bara besöka en gång varannan månad till nov nästa år. Elins alla mediciner har brutit ner hennes kropp igen, hon är svag, svullen och mår inte så bra men vi vet att nu kommer det vända. Det svåraste är över och då kan vi ändå känna lite glädje i det. Elins klasskompisar börjar på nya skolan , men hon får vänta några veckor till orken kommer tillbaka.
Augusti avslutas med att jag gör en grillplats och grusgång vid orangeriet. Jag planterar också en ny rabatt.
September
I september firar jag och min man 25 år tillsammans och jag börjar bygga på en stenvägg.
Den 9 september är en stor dag för oss för då börjar Elin skolan efter ett år och tre månader så lämnar hon hemmet för att kunna fortsätta sitt egna liv. Ett stort steg för oss som har suttit ihop så länge. Jag skriver inte heller lika mycket om Elin på bloggen utan hon får mer och mer ha sitt liv för sig själv.
Jag gör klart miljön vid orangeriet och känner att glädjen till att fotografera kommer mer och mer tillbaka.
Kroppen är både pigg och trött och jag känner oro inför att börja fota reportage igen. Alla avtal har gjort att jag inte jobba med det längre i Sverige så jag bestämmer mig för att skriva avtal med min agent som får sköta all försäljning både i Sverige och utomlands, Företaget rullar på bra och jag säljer många gamla bilder som gör att jag kan skjuta på att fota nya till efter jul.
Jag funderar också mycket på min nya framtid och känner att kroppen behöver tid, tid att komma tillbaka och allt som hänt sista tiden känns overkligt. Jag är ofta trött och glad om vartannat.
Jag fotar och stylar ett äpplereportage här hemma och vi fixar också nya odlingslådor.
Vi målar också våra altanräcken vita och det blir så snyggt.
Sedan blir odlingslådorna målade och allt blir mer och mer färdigt.
Jag ger mig också massor av tid med att unna mig behandlingar, fina kläder, fixa hår och naglar osv. Nu har jag tiden att mer och mer tänka på mig själv och den tiden tar jag hand om.
I september åker vi på spa och på Justinkonset, dagarna borde kännas lyckliga men istället känns det svårt och lite jobbigt att se Elin i dessa sammanhang utan sitt hår. Elin saknar sitt utseende och sitt hår. man kan se en ledsamhet i hennes ögon och jag ser att hon tänker mycket och inte känner sig så glad. Att gå i skolan är lite tufft när man inte får se ut som man vill. Hon bestämmer sig efter den här resan att börja använda peruken igen för då känner hon sig mer frisk och stark.
Oktober
Oktober blir en svajig månad, Elin har börjat skolan men är sjuk någon dag i veckan. Dagarna när jag är ledig känns både bra och mindre bra och ibland är det svårt att komma igång. Jag känner mig lite vilsen vad jag ska göra och inte alls lika mycket driv och mål med livet. Jag har blivit en dagsnjutare, och tar dagen lite mer som den kommer. Mer än så orkar jag inte tänka.
Jag och Philip tar en dag och myser tillsammans, försöker alltid att fånga upp honom och se så han mår bra.
Jag försöker under hela Elins sjukdomstid att träna och mina vänner ser till att vi går promenader. När jag springer känner jag bara lycka. Jag tänker inte på någon ”cancerdjävuel” som sitter och är elak på min axel. Jag är tillbaka på väg mot friska livet, men en dag i taget. Jag har några kilo som jag vill bli av med , men det känns inte lika viktigt.
Jag pyntar höst i min krukor och varje dag Elin är i skolan så får jag skjutsa och hämta till tåget.
Jag och min bästa vän åker på spa till Nynäs havsbad. Njuter av att hinna prata, bada och äta god mat.
Hela hösten får jag roliga samarbeten att presentera på min blogg. Större företag hör av sig som vill att jag ska vara en del av deras profil. En del som passar mig säger jag ja till andra tackar jag nej till. Hönsen får tex. hönslucka på butiken Lantbutiken. Bloggen har ca 5000 besökare om dagen.
Jag följer också med mina gamla bloggtjejer på en resa till Annes underbara hus på Österlen. Vi har det så himla mysigt men jag känner att när jag är med vänner att kroppen fortfarande är inte lika glad och pigg. Jag är på rätt väg men jag behöver också lugn och ro.
Hemma köper vi nya Howard soffor och det blir så himla fint. Elin trivs bra i sin skola och i slutet av oktober så börjar jag känna ännu mer glädje att vilja pyssla.
Gamla pysseLotta kommer tillbaka och gör både krans och fint i blomlådorna. Jag bakar igen och längtar efter julen och allt pyssel som ska komma. Nu börjar jag känna igen mig själv igen.
November
Hela november blir en pysselmånad och jag bjuder på olika tips inför jul på bloggen och bakar en del. Många roliga samarbeten bokas upp inför december och jag kan fortsätta jobba hemma hela november.
I november skriver tidningen Lantliv om deras 10 bästa inredningsbloggar och på listan ligger Fyra årstider som nummer 1. Det värmer verkligen att jag får vara på den listan efter allt som hänt i vårt liv.
November blir en av de bästa månaderna på året och jag mår så himla bra igen. Allting rullar på och jag känner mig så himla lycklig. Energin är tillbaka och jag börjar längta lite efter att komma ut och fota reportage igen.
I november åker vi på julmarknader när pappa Kalle jobbar långt bort i världen i tre veckor. Det går jättebra att vara själv med barnen. Elin trivs så bra i nya skolan och det är inga problem med någonting. Jag fortsätter pynta och pyssla inför jul.
December
I december blir det väldigt mycket att göra med bloggen, många vill annonsera och jag har fullt upp med att fota, skriva inlägg och njuta av julen. Min agent I Stockholm vill att jag fotar julreportage så jag bokar flera fina hem , men känner mig lite nervös inför det. Jag får migrän några dagar och kollar upp synen och får läsglasögon.
Kalle kommer hem efter tre veckor borta och det har snöat och vår lilla gård ligger inbäddad i snö.
Hela december så gör jag fint hemma, köper massor av blommor och fotar två reportage och det går jättebra. Jag har verkligen längtat efter att må bra och åka ut på mina resor och träffa alla fina människor.
Jag får en heldag i Göteborg och allt är så himla roligt och mysigt igen.
Så äter vi julbord på Omberg och bjuder mina tjejkompisar på glöggfest i orangeriet. Jag känner mig så himla glad och vill så mycket igen.
Så avslutar vi med december att alla mår bra och trivs med livet. Vi firar jul och livet känns som vanligt. Jag beställer en ny bil som kommer nästa år och sammanfattar ändå 2016 som ett mycket bättre år än 2015. Elin har varit mycket fokus på bloggen och i denna årsberättelse men så har också hennes leukemi varit fokus och lillebror har inte velat vara med på bilder så mycket.
Ikväll ska båda barnen fira nyår borta. Elin ska på fest och Philip med en kompis och jag och Kalle ska ut och äta. Helt plötsligt är barnen borta på sitt och allt är precis som det ska vara i ett liv där alla finns till.
Tack alla ni som varit med och läst min blogg detta år och alla andra år. När man sätter ihop månaderna så här så förstår man varför det känns som livet för oss varit en bergochdalbana i 1.7 månader. Allt man önskar sig nu är att dem omkring oss ska få vara friska , för det enda som betyder något i livet är att alla finns här.
Gott nytt år 2017 det ska vi ha, ser verkligen fram emot ett nytt år!
Kram Lotta
