juli 2016

Vi packar ut sakerna från bilen och det känns härligt att vara hemma. Nu blir vi hemma länge. Det sägs att vi ska vara laddade nu efter alla resor och upplevelser, vi ska vara redo att besegra cancer igen. Kan man någonsin vara redo för cancerbehandling tänker jag.

Hur ska man kunna vara redo för cytostatiskadropp, ryggmärgsinjektioner och nedsövning, cyklofosfamid dropp som man tappar hår av och som är så giftigt så man måste ge motgift alla dessa dagliga injektioner av cyterabin då vi ska in till sjukhuset varje dag. Hur ska man kunna vara redo för ett barn som knappt kommer kunna gå igen, som kommer få äta morfin ,smärtor på olika ställen, lederna gör ont, blodvärderna sänks, kroppen svullnar upp av kortison och tappar håret osv. Så alltid denna rädsla att dessa dropp är farliga för kroppen lika mycket som cancern i sig själv. Jag är då inte riktigt redo, men det finns inget val. Så nu kör vi! Några dagar till, så är vi igång och är jag inte redo så lär jag bli för man gör detta så bra man bara kan. Om 5 veckor är det över, då går Elin in i sitt sista schemat underhållningsfasen. Fantastisk känsla, det längtar vi efter.

På Almers hus träffade vi Stina, det var ett härligt möte med en familj som också kämpar med leukemi. Stina har också ALL och haft det svårt på andra sätt.

Kram Lotta

 

 

Sedan var det dags för lite krabbfiske. Vi är inte bortskämda med hav och kust så det här är lyx för oss. Älskar doften av tång, vinden och lyssna till vågorna. Så rofyllt.

 

Nu har vi kommit till Varberg och Almers hus. Har aldrig bott på den här sidan av Varberg och det är så fint med havet runt knuten. Under en cancerbehandling får man vistas en vecka här max 5 gånger, Elins behandling är lång 2.5 år.  Det här är vår första vecka här. 

 

Huset ligger så vackert utmed kusten och väldigt fint inrett. Vi har fått en egen liten lägenhet och det kan vara 4 familjer här samtidigt. Än så länge är vi själva här.

 

Vi har varit ute och gått lite, det kändes precis som när vi var i Lysekil för några år sedan, innan Elin fick leukemi. Även om hennes behandling är långt ifrån klart och det tar 6.5 år tills hon blir friskförklarad så känns det bra. Vi har glädjen och ingen oro i kroppen. Det känns fint att vara här veckan innan allt det jobbiga börjar igen eller allt det jobbiga slutar, för nu är det snart slutfasen. 

 

Vi läser i böckerna om alla familjer som varit här och är ödmjuka för livet. Så många sjuka barn och familjer som mist sina barn. Vi är på väg till friska livet igen, man vet aldrig vad som väntar för någon så man är tacksam för alla dagar vi finns här. 

 

 

Den här veckan ska vi mysa. Ikväll har vi bokat bord på en mysig restaurang, ska visa er imorgon. Imorgon ska det visst bli regn hela dagen så då badar vi nog på Varbergs kurort som ingår när man bor här. 

 

Hoppas ni alla har en fin lördag!

 

Kram Lotta

………………………