Det har gått så fort. Jag läser mina gamla inlägg om Elins cancer och är så tacksam att jag skrivit för nu minns jag knappt längre allt vi gått igenom. Att åka till sjukhuset, sätta nålen, ta blodstatus, prata biverkningar och få behandlingar i låret , i ryggen och dropp i portakaten är vardag numera. Tänk så fort man anpassar sig.
Det gick väldigt bra i början tills alla hemska biverkningar avlöste varandra. Fy jag vet inte ens om jag vill minnas alla de nätterna och dagarna sedan. De har varit hemska. Den tiden tappade Elin självförtroendet och orken. Jag oroade mig för hennes hälsa och hennes krafter att orka hålla humöret uppe. Alla de dagar när hon inte kunde resa sig upp, inte kunde gå på toa själv, inte kunde duscha och vissa dagar vi fick mata henne, hur vi på nätterna fått lyfta henne, hålla hennes händer osv för att kunna gå. När hon kräks, gråtit av förtvivlan och sagt ”jag kan lika gärna dö nu mamma”. Har det hänt?
Sedan kom vi vidare, det värsta jag upplevt försvann. Nervsmärtorna. Jag hoppas innerligt att aldrig ni ska behöva uppleva det, för jag har aldrig upplevt något så hemskt. Att stå bredvid och se någon ha så ont. Hur har vi överlevt det? men det gick och när man är där har man inget val. Elin började sakta men säkert känna sig trygg i den nya spegelbilden. Hon boosta sig själv med självkänsla att våga och att duga. När värsta värken började försvinna efter flera månader kom hon tillbaka vårt barn.
Elins kropp nu är tunn, hon skakar ofta, fryser. Musklerna är borta. Svullnaden sitter i kroppen och hår och ögonfransar är borta men hon kan gå lite igen. Hennes krafter kommer sakta men säkert tillbaka. Biverkningarna är inte lika intensiva. Hon kan äta, duscha själv osv. Hon klarar inte gå så långt och hon vill inte till skolan mer men hon är på andra sidan nu. Jag ser en ände. Två veckor sedan 25 maj har Elin haft ledigt från behandlingar och på den tiden har hon inte knappt hunnit vila upp sig. Även om cancern är borta från kroppen finns risken för blodproppar och farliga biverkningar där hela tiden. Elin har nu bara två sprutor till i benet som kan leda till blodproppar, bara två kvar. Den känslan är fantastisk! Hon skrattar oftare nu, hon orkar mer, hon vill göra saker.
Nästa vecka åker vi till sjukhuset fyra gånger, men sedan två veckor ledigt och sedan behandling bara en gång i månaden tills juli nästa år. Ibland ligger vi inne i fyra dagar, men har ju ändå tre veckor till nästa behandling vilket är massor tid i vårt liv just nu. Det är ljuv musik för mina öron. Jag är så lycklig att hon tagit sig så långt! Just nu finns det ingen mer tjej/kille i Elins ålder på avdelningen, det är lite underligt för man tänker att sjukhuset är så stort. Elin lärde känna två andra flickor som inte finns längre så nu vill hon inte träffa fler. I juli till augusti närsta år blir det intensivare igen men sedan bara tabletter och stick i ryggen var 8:e vecka till behandlingens slut 2.5 år. men snart, snart börjar en lång period med få behandlingar, det ska vi se fram emot först.
Där nere på undervåningen hör jag tre tjejer som har middag och ska titta på Idol. Jag älskar att höra hur de skrattar och pratar. Hennes två bästisar håller fast, de finns där och jag är så glad för Elins skull. Man behöver inte en massa, man behöver bara dem som man verkligen vet finns där för alltid vad som än händer. Vårt liv går vidare. Det känns inte som det är lika lång tid längre. Det kommer gå fort och fram till dess kan jag lova att vi ska fylla livet med en massa roligt som tex. en resa till London. Det känns som vi är på väg till andra sidan nu, det fantastiskt skönt och jag är så otroligt stolt över min dotter som fixar detta och vår son som klarar av att vara lillebror till en cancersjuk syster.
Kram Lotta
Ni är alla fantastiska!
Tack 💕❤️
Hej Lotta & din fina familj❤️
TACK för att du/ni orkar dela med er av eran verklighet. Läser dina inlägg och följer dig på insta. Jag blir ALLTID lika berörd/ glad/ledsen & alla andra känslor som kan infinna sig. Det konstiga är att man utan att känna ER blir så berörd & att ni finns med i en annans vardag. Jag är lyckligt lottad med en fin familj, man och fyra friska barn. Du påminner mig varje dag om att stanna upp i vardagen och ta vara på de vardagliga ögonblicken!!! Att njuta av det som verkligen betyder något!!
Jag har tidigare jobbat som sjuksköterska på barndagvårdare så jag vet vad ni medicinskt går igenom. DU/NI är fantastiska & jag önskar er allt gott❤️💕❤️
Åh Lotta så bra skrivet….känner mej så stolt som känner dej sen " förr" ,VET hur ni kämpar med sjukdom ,med livet,med att hålla huvudet över vattenytan……det är en konst vill jag lova……varma kramar till er alla.
❤️
Vill bara säga- dessa härliga kompisar, min dotter är idag 26 år. När hon va 6 år fick hon en allvarlig sjukdom som hon idag är frisk ifrån. En bästa vän som kämpade när min dotter inte vågade leka- hon ringde o ringde o dottern ville/vågade inte. Det jag vill säga….. De är fortfarande bästisar, jag är så glad att Cissi inte tröttnade…..
Vill bara säga- dessa härliga kompisar, min dotter är idag 26 år. När hon va 6 år fick hon en allvarlig sjukdom som hon idag är frisk ifrån. En bästa vän som kämpade när min dotter inte vågade leka- hon ringde o ringde o dottern ville/vågade inte. Det jag vill säga….. De är fortfarande bästisar, jag är så glad att Cissi inte tröttnade…..
Detta är första gången jag skriver en kommentar. I någon blogg. Jag vill bara säga att jag följt din blogg i ett par år och ärr mycket berörd av det ni nu går igenom. Jag önskar hela er familj kraft och hälsa. Och fortsatt glädje i det lilla och stora. Ni verkar vara fantastiskt bra på att ta hand om varandra. Allt gott!! Och kram från en okänd påhejare 🙂
Tack för du tog dig tid att skriva, kramar tillbaka.
Ja, jisses vilken resa ni varit med om! En resa där ni varit så oerhört starka och peppande. Låtit oss läsare följa med och förhoppningsvis lärt oss en massa av ert förhållningssätt! Det gläder mig att ni passerat det värsta.
Ha en fin lördag!
Kram Lena
<3
Trots att jag inte känner dig och din familj följer jag med och är lättad över att ni kommit så längt i behandlingarna och att din dotter har det efter omständigheterna bra. Jag önskat er alla styrka så ni kommer helskinnade ut ur denna resa ni är med om.
Tack för dina ord. Kram
Vilken resa ni är med om. Ni är riktiga kämpar. Tack för att du delar med dej.
Kram
Tack för det du skriver, du är så stark och ni har varit så starka. Du skriver så fantastiskt, jag tycker du ska skriva en bok om detta när allt är över! En bok om hur man orkar och klarar sig genom att man vissa dagar får rå om sig själv, göra andra saker – inte vara fast i situationen. En handledning om hur man kan göra! Jag tror att många mammor och pappor inte ger sig själva något i en situationen som er. Att man inte själv kan få unna sig saker. Saker som egentligen gör att man klarar av att stötta och finnas där för ett sjukt barn, ett syskon till en cancersjuk ungdom … Saker man inte gör för att man får skuldkänslor. En sådan bok tror jag du kan skriva! Gör det Lotta, när ni är på andra sidan!
Ha en fin kväll, kram Kristian
Tack tack tack för att Du skriver och delar med Dig av det svåra!
Jag tänker på er och beundrar er!Många många kramar!!
Vilken resa ni gjort. Ni är så starka!
Det är så man ryser när man läser vad ni har fått gå igenom. Jag blir så oerhört berörd. Ingen ska behöva gå igenom det din dotter och er familj har gått igenom, allt ord känns futtiga och små. Skickar er iallafall massor styrka från en främling som vill gott! Ta hand om er!
Tack för du skriver, dina ord värmer. Kram