Cancer är en person för mig..

 
 
Jag har funderat mycket på mitt förhållande till cancer, hur ska jag förhålla mig till denna sjukdom. Sjukdomen finns i min dotters kropp, men den påverkar oss som familj och den påverkar min hjärna, mitt sätt att tänka.
 
Jag behöver strategier för att ha distans till detta, så nu har cancer blivit en ”person” för mig, jag kallar honom cancerdjävulen. För mig är cancer en ”han”, för någon annan kanske en hon. När man får en sådan farlig sjukdom i sin familj så är det svårt att tänka klart, oftast tar rädslan över och man låter cancern styra sitt liv. Cancerdjävulen tränger sig in i dina tankar, den vill ta makten över din hjärna, den vill trycka ner oss, få oss att bli rädda osv. När denna sjukdom blir en person för mig så kan jag lättare förstå när ”han” kommer. 
 
Då kan jag säga åt ”honom” att du kan dra åt helvete, jag kommer inte lyssna på dig, du kan inte bestämma över vårt liv. Du har min dotters kropp lite på låns, men sedan låter jag dig inte bo i min hjärna. 
 
Han kommer ofta på besök när jag springer, eller om jag vandrar i mina tankar. ”Han” försöker trycka ner mig, säger elaka saker, skrattar åt mig att jag borde vara rädd för döden osv. Men eftersom jag är medveten om att ”cancerdjävulen” är en ”person” som jag kan styra över, så kan jag medvetet styra över så han inte tar makten över oss helt. Jag har jobbat med min hjärna i många år, så jag har den förmågan och jag vet att det är jag som bestämmer mina tankar.
 
Jag har alltid gått min egen väg när det väl gäller, så jag säger till cancerdjävulen, vi tänker göda dig med ännu mer kärlek, ännu mer goda middagar, ännu mer skratt, ännu mer tacksamhet. Jag tänker göra ännu mer roliga saker, jag tänker unna mig ännu mer egen tid, jag tänker älska min man och mina barn ännu lite mer. Allt du vill ta från oss ska vi göda dig med, jag älskar göra tvärtom. Är det något du tycker vi ska avstå ifrån och vara rädda för för, så ska du istället få det. 
 
Jag känner mig tacksam istället efter han kommit och hälsat på, han ger mig livsglädje även om han skrämmer mig. Jag ser allt så mycket klarare, jag växer som människa, han ger mig nya tankar.
 
Cancerdjävulen försöker knacka på varje dag, oftast kan jag stoppa honom så det inte blir så ofta och jag kan istället krama min fina man och mina barn och säga jag älskar er och tänka där fick du, du kan inte ta min familj och min glädje. Du kan inte ta min hjärna!! Jag kommer inte sluta älska, sluta leva, sluta hoppas osv för du lever i min dotters kropp lite på låns. Jag ska istället jävlas lite med dig varje dag, göda dig med lite kärlek och vara dig evigt tacksam för du ger oss så goda tankar och gör oss till en bättre och finare familj. 
 
Cancerdjävulen han finns där, vi har en relation han och jag, som en person. Det är ingen jag gillar, han är en sådan person som vill ta över mitt liv, bestämma och sådana personer har jag haft tidigare i mitt liv. Hans egenskaper skrämmer mig. Så jag gör precis som innan, jag säger upp bekantskapen och säger ifrån. Så gör jag, så går jag istället min egen väg och fortsätter älska livet. Cancerdjävulen får bo i sin håla och när han kommer fram möter jag honom, gråter och är rädd en stund men sedan omvandlar jag mina tankar till tacksamhet och kärlek och fortsätter älska livet lite mer. 
 
Kram Lotta
 
Vår cancerresa kan du läsa mer om här 

Kommentarer

Tack för din kommentar, den publiceras efter granskning.

27 reaktioner på ”Cancer är en person för mig..”

  1. Vilken fantastisk person du är😊 Lotta och vad du skriver bra!
    Jag känner ju inte dig, men har läst din blogg länge, ibland flera gånger varje dag💜 Den ger mig sådan glädje, inspiration och tillför så mycket. Jag tänker på er och på eran goa Elin och allt som hon får gå igenom💜

  2. Har följt med din blogg i många år och vill tacka dig för att du delar med dig av dina tankar så öppet också nu. Så fint skriver du om hur du försöker förhålla dig till Elins sjukdom. Ditt senaste inlägg berörde mig djupt. Du är nog en mycket klok människa och ditt sätt att tänka kring saker hjälper mig att tänka. Ber och hoppas på ett snabbt tillfrisknande för er fina dotter.

  3. Hej Lotta!
    Åh vad du skriver starkt, jag blir så berörd och tagen av hur du beskriver cancerdjävulen som lånat din dotters kropp. Även om jag inte har upplevt cancern på så nära håll som hos min barn, kan jag genom dina ord sätta mig in i känslan och den är läskig och otäck!
    Gott med din/er positiva inställning och er fina kärlek, den kommer att göra att ni övervinner allt cancerdjävulen har ställt till.

    Många kramar och all lycka till er! <3
    Britteli Ekman, Alingsås

  4. Kloka tankar och ett starkt och fint förhållningssätt. Jag blir lite avundssjuk på möjlighet att försöka bekämpa sjukdomen. Missförstå mig inte, jag hoppas innerligt att alla som är svårt sjuka blir friska!! Men jag önskar att det fanns ett botemedel att prova till vår sons farliga sjukdom, och att vi också kunde tänka "duchennes-djäveln"! Allt vi kan göra än så länge är att hoppas på att forskningen hinner ta fram ett botemedel inom de närmsta åren. Kämpa vidare och tack för en fin blogg!

  5. Åh, finaste Lotta. Har sagt det förut men säger det igen. Du skriver så oerhört starkt. Du berör. Du får en att känna sig delaktig på något vis.Du uttrycker dig på ett fantastiskt sätt. Älskar att läsa allt du skriver. Både det som är bra och det som är mindre bra. All lycka till fina Elin och dig. Håller ALLA mina tummar för er. Kramar Inger

  6. Underbara, vackra och fantastiskt kloka Lotta! Det är helt rätt, låt honom aldrig ta makten över ert liv tillsammans. Välj glädjen, välj livet och välj kärleken. Då vinner ni hela racet och kan peka finger åt cancerdjävulen så småningom. När ni väl gör det är ni starkare, lyckligare och så mycket visare än vad många andra får möjligheten att bli.
    Stor varm kram
    L

  7. Det glädjer mig att du har styrkan att sätta den hemska cancerdjävulen på plats!! Du är fantastisk som orkar! Kärleken i er familj kommer ut genom dina texter och man blir alldeles tagen!
    Värme till er

  8. Fina fina Lota <3
    Du kan verkligen sätta ord på känslorna.
    Kanske är du som jag att det är lättare att skriva än att säga, jag vet inte. Du är säkert bra på både och.
    Jag tror på tankens kraft och vad den kan göra för oss. Som jag sa i Almedalen: "Jag kör in i kaklet, jag är en vinnarkalle" och det har hjälpt mig enormt under resans gång.
    Så jobbar ni med. Ni är ett helt fantastiskt team som hjälps åt och finns för varandra hela tiden.
    Jag beundrar er och den värme som finns i er familj. För jag tror på det, kärleken den övervinner mycket.
    Och vi är en stor hejjarklack som gärna vill skriva några rader och som hela tiden tänker på er och vad ni går igenom. På Elin och allt som går upp o ner.
    Lyssna till era inre röster och vad som känns bäst för er. Det tror jag funkar bäst.
    Massa varma kramar Anna

  9. vad klokt du skriver och vilka kloka val du gör för dig och för familjen..kärleken är en stor kraft och jag tror att under den stress ni lever i just nu är det viktigt att fokusera på rätt saker och du/ni gör helt rätt tycker jag…ni fokuserar på kärlek och att leva ert liv..fantastikskt <3
    kramar till er
    kram Åsa

  10. Jag har funderat en del eftersom jag själv har cancer och måste leva tillsammans med den. För den kommer inte att flytta eller skiljas från mig utan vi ska leva ihop tills döden skiljer oss åt. Men jag vet att ibland bara kommer tankarna över mig från ingenstans och ångesten tar stryptag på mig. Men jag är helt övertygad om att när det gäller de egna barnen och man står hjälplös själv utan att kunna förändra något så är det nog en värre situation ändå. Men fortsätt vara den fina människa du verkar vara och att leva här och nu kan vara en liten hjälp
    Lotta N

  11. å va bra skrivet❤️
    Jag har följt dej länge och du ger mej så mycke glädje inspiration och många tankar.
    Ni kommer att fixa detta💕
    Han cancerdjävulen kommer ni vinna över💀👹👺
    Kram till dej från mej

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *